Ångest

[xion]

Olika typer av ångest verkar vara ett växande problem. Kan detta vara ett ämne för filosofiska diskussioner?

[Smisk]

Olika typer av ångest verkar vara ett växande problem. Kan detta vara ett ämne för filosofiska diskussioner?

AI berättar lite om Kierkegaard och ångest:

Begreppet ångest har sitt ursprung i den danska filosofen Søren Kierkegaards verk. I hans bok “The Concept of Anxiety” (på danska: “Begrebet Angest”), som publicerades 1844, presenterade Kierkegaard en psykologisk övervägelse om ångest. Han föreslog att vårt enda hopp att övervinna ångest inte låg i “pulver och piller”, utan snarare genom att omfamna det med öppna armar1.

För Kierkegaard är ångest “frihetens aktualitet som möjligheten av möjlighet.” Han använder exemplet med en man som står på kanten av en hög byggnad eller klippa. När mannen tittar över kanten upplever han en aversion mot möjligheten att falla, men samtidigt känner mannen en skrämmande impuls att medvetet kasta sig själv av kanten. Denna upplevelse är ångest, eftersom vår fullständiga frihet att välja antingen att kasta sig själv eller stanna kvar utlöser enorma känslor av rädsla. Kierkegaard kallade detta vår “yrhet av frihet” 2.

Kierkegaard fokuserar på den första ångesten som människan upplevde: Adams val att äta från Guds förbjudna kunskapsträd eller inte. Eftersom begreppen gott och ont inte existerade innan Adam åt frukten, hade Adam ingen uppfattning om gott och ont och visste inte att att äta från trädet var “ont”. Vad han visste var att Gud hade sagt åt honom att inte äta från trädet. Ångesten kommer från det faktum att Guds förbud i sig innebär att Adam är fri och att han kan välja att lyda Gud eller inte. Efter att Adam åt från trädet föddes synden. Så enligt Kierkegaard föregår ångest synden.

Kierkegaards tankar om ångest är fortfarande relevanta idag, och hans verk ger insikter om mänsklig psykologi och existentiella frågor

Låt oss dyka djupare in i hans tankar om detta komplexa ämne.

Ångest som frihetens paradox:

Kierkegaard såg ångest som en existential paradox. Den uppstår från frihetens möjligheter och det gränslösa i vår egen existens.
Ångest är inte riktad mot ett specifikt hot, som rädsla är. Istället handlar det om att känna sig hotad utan att veta var faran kommer ifrån. Ångest “angriper oss från alla håll samtidigt”.

Medan rädsla skärper sinnena och förbereder oss för flykt eller kamp, paralyserar ångest sinnena, hämmar handling och lämnar oss i ovisshet om hur vi ska minska vårt obehag.

Ångest som dizziness of freedom:

Kierkegaard jämförde ångest med svindel. När vi står vid en avgrund blir vi yr. Men varför? Yrseln finns både i vårt eget öga och i avgrunden. Om vi inte hade tittat ner skulle yrseln inte uppstå. Ångest är “frihetens yrsel”, som uppstår när anden vill skapa syntes och friheten blickar ner i sin egen möjlighet, samtidigt som den håller fast vid begränsningen för att stödja sig själv. Friheten ger vika för yrseln 2. Mellan dessa två ögonblick uppstår “språnget”, som ingen vetenskap har förklarat.

Ångest och kreativitet:

Kierkegaard ansåg att ångest inte nödvändigtvis är negativ. Tvärtom är det en oumbärlig ingrediens för ett liv som levs till fullo.
Att vara utbildad av möjligheten innebär fara, inte av att hamna i dåligt sällskap, utan av att falla, nämligen självmord. Om vi missförstår ångesten kan den leda oss bort från tron.
Den som är utbildad av möjligheten förblir med ångest; han låter sig inte luras av dess otaliga förvrängningar och minns noggrant det förflutna 2.

Kierkegaards tankar om ångest ger insikter om mänsklig psykologi och existentiella frågor. Ångest är inte bara en känsla att undvika, utan också en möjlighet att förstå oss själva och vårt valutrymme.

Träffsäkra tankar av Kierkegaard

Förmågan att själv kunna påverka saker som verkar vara helt avgörande för vad som är värt att leva för skapar en psykologisk plats där man står i en mental kvicksand. Man "rycker bort mattan man står på" och vår uppmärksamhet börjar leta efter vad i världen som orsakat denna känsla och man kommer fram till att det är friheten hos tänkandets natur.

Psykologi och filosofi överlappar mycket, speciellt där våran psykologiska natur möter sina egna gränser för erfarenhetens/existensens kunskapens och värdets natur. Alltså de filosofiska kategorierna.

[xion]

Det finns ju flera typer av ångest.
Den vanligaste kanske är beslutsångest. Den umgås de flesta av oss med till och från.
Från den finns flera vägar beroende på antal alternativ. Ett sätt att komma undan är att inte välja något av alternativen eller att välja alla.
Om jag inte kan bestämma mig mellan två alternativ brukar jag ta båda.
Sen har vi panikångest och dödsångest som inte heller är ovanligt.
Klimatångest är mycket aktuell för närvarande något som drabbar många. Denna ångest har underblåsts av politiska krafter. Man kan även ana andra motiv av ekonomisk natur som lurar i bakgrunden.

[Smisk]

Det finns ju flera typer av ångest.
Den vanligaste kanske är beslutsångest. Den umgås de flesta av oss med till och från.
Från den finns flera vägar beroende på antal alternativ. Ett sätt att komma undan är att inte välja något av alternativen eller att välja alla.
Om jag inte kan bestämma mig mellan två alternativ brukar jag ta båda.
Sen har vi panikångest och dödsångest som inte heller är ovanligt.
Klimatångest är mycket aktuell för närvarande något som drabbar många. Denna ångest har underblåsts av politiska krafter. Man kan även ana andra motiv av ekonomisk natur som lurar i bakgrunden.

Jag tycker att vi idag blandat ihop flera intilliggande saker här faktiskt. Vi blandar stress, press, mental ansträngning samt rädsla, oro, förväntan, ångest mm. Vi tenderar att endast använda "stress" och "ångest" när vi egentligen menar press, rädsla eller oro av olika slag.

Det är viktigt att man kan precisera vad man menar när man tänker och beskriver saker tänker jag. För ämnen som psykologi och filosofi är det viktigare än i vardagligt tal eller korta sms vi ofta använder idag.

[Smisk]

Jag skrev till AI:

"Jag upplever att han är ganska specifik med vad han menar med ångest. Det är så här jag tänkt mig ångest tidigare. Nu för tiden verkar det dock som att man blandar begrepp som stress och begrepp som ångest med andra begrepp. Stress används även när man menar rädsla, press, oro och för psykologiska effekter av stress som beteenden som kommer från utmattning, utbrändhet och psykologisk obalans. Samma sak med ångest som används även när man talar om oro, förväntningar, rädslor, ängsliga beteenden, beslutsångest och olika svårigheter.

Vi tänker "stress" eller "ångest" när det handlar om lite olika aspekter eller ibland helt olika saker kan jag tycka. Nu för tiden verkar begreppet ångest vara en kategori av många olika saker och inte en specifik sak. Det blir rörigt "

Du har helt rätt i att språkbruket kring begrepp som ångest och stress har förändrats och utvidgats över tid. Kierkegaard var mycket specifik i sin användning av termen ångest, men i modern tid har dessa termer kommit att användas mer löst och ibland överlappande.

Språkets evolution:

Språket är dynamiskt och reflekterar samhällets förändringar. Nya forskningsrön, kulturella skiften och allmänna attitydförändringar påverkar hur vi använder och förstår ord.
I takt med att psykologin har utvecklats har vi fått en djupare förståelse för mänskligt beteende och psykisk hälsa, vilket har lett till att fler nyanser och distinktioner har lagts till i vårt språk.

Ångest vs. Stress:

Ångest är ofta kopplad till en känsla av oro eller rädsla som kan vara diffus och inte alltid kopplad till en specifik händelse eller situation.
Stress, å andra sidan, är en reaktion på en utmaning eller ett krav och är ofta mer situationsspecifik.
Dessa begrepp kan dock överlappa varandra och det är inte ovanligt att de används omväxlande i vardagligt tal.

Begreppens bredd:

Med tiden har både ångest och stress blivit paraplytermer som omfattar en rad relaterade känslor och tillstånd.
Detta kan leda till förvirring, särskilt när människor försöker kommunicera sina specifika upplevelser eller behov av stöd.

Vikten av precision:

I medicinska och psykologiska sammanhang är det viktigt att vara precis för att korrekt kunna diagnostisera och behandla olika tillstånd.
I vardagligt tal kan dock denna precision vara svår att upprätthålla, vilket kan leda till den röra du beskriver.
Det är viktigt att komma ihåg att språk är ett verktyg för kommunikation och att dess betydelse kan förändras beroende på kontext och sammanhang. Att vara medveten om dessa förändringar kan hjälpa oss att kommunicera mer klart och effektivt.

[Smisk]

En intressant aspekt av ångest, där ångest är Kierkegaard definition, är just att det finns ett glapp mellan en autentisk naturlig spontan plats för oss själva och möjligheten att påverka oss själva och våra liv. Medvetandet ger oss det glappet, vi kan observera saker och samtidigt delta.

"Medvetandets plats i naturen" är ett fint ämne tycker jag. Ångest är ett symptom av den platsen medvetandet har för oss.
Det blir både lättare och lättare för oss att förstå detta psykologiskt sätt och samtidigt blir medvetandets natur mer och med påträngande eftersom vi i den moderna världen ger våra valmöjligheter en tydligare plats.

[Algotezza]

Ångest kan komma inifrån och ångest kan bero på yttre faktorer, världsläget, den egna ekonomin, och det kan finnas i läget mellan dessa i form av beslutsångest. Det finns förstås fler möjligheter. T.ex. kan man kalla det ångest när man är lite orolig och känner sig otrygg. Och det finns panikångest som bara slår till utan förvarning.

Sedan finns en mix av ångest och lycka, angstglück.

[xion]

Undrar om filosofi kan vara ångestskapande?
Filosofi som är svår att förstå är troligen det. Människan vill ha kontroll och att inte förstå skapar knappast "lugn i sinn".
Bäst tycker jag om filosofi som syftar till komplexitet istället för komplikation.

Ett sätt att uppnå kontroll är att bli del av någonting större. Till exempel en religion, ett politiskt parti, eller någon annan gemenskap.
Den minsta gruppen är familjen. Vårt moderna sätt att leva har upplöst denna traditionella grupp och ersatt den med andra mer flexibelt sammansatta grupper. I vårt land finns det mycket stor andel ensamhushåll.

Förmodligen finns det en skala med meditation i ena ändan och panikångest i den andra-
meditation - kontemplation - trivsel - rutiner - igenkänning - grupptillhörighet - utanförskap - oro - beslutsångest - stress - alienation - frustration - nervositet - depression - panikångest - dödsångest -

[Hubert]

Pär Lagerkvist ger bilden av ångest

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Bilden har inget med förnuft att göra - dunkelt rum! - förnuft skapar väl ljus?

Undrar om filosofi kan vara ångestskapande?
Filosofi som är svår att förstå är troligen det. Människan vill ha kontroll och att inte förstå skapar knappast "lugn i sinn".
Bäst tycker jag om filosofi som syftar till komplexitet istället för komplikation.

Ett sätt att uppnå kontroll är att bli del av någonting större. Till exempel en religion, ett politiskt parti, eller någon annan gemenskap.
Den minsta gruppen är familjen. Vårt moderna sätt att leva har upplöst denna traditionella grupp och ersatt den med andra mer flexibelt sammansatta grupper. I vårt land finns det mycket stor andel ensamhushåll.

Förmodligen finns det en skala med meditation i ena ändan och panikångest i den andra-
meditation - kontemplation - trivsel - rutiner - igenkänning - grupptillhörighet - utanförskap - oro - beslutsångest - stress - alienation - frustration - nervositet - depression - panikångest - dödsångest -

[Algotezza]

Religion och grubblerier om skuld och synd kan skapa ångest. Ångest baseras på känsla. Filosofi baseras på förnuft.

[Smisk]

Ångest kan komma inifrån och ångest kan bero på yttre faktorer, världsläget, den egna ekonomin, och det kan finnas i läget mellan dessa i form av beslutsångest. Det finns förstås fler möjligheter. T.ex. kan man kalla det ångest när man är lite orolig och känner sig otrygg. Och det finns panikångest som bara slår till utan förvarning.

Sedan finns en mix av ångest och lycka, angstglück.

Jag skulle oftast kalla det för oro om man känner sig orolig och tänker på saker i världen som orsakar denna oron.
Om man i vardagsprat kalla det för ångest förstår jag vad man menar men översätter det till oro i mitt tänkande.

Däremot panikångest så som en känsla av att man tappar kontrollen över en allmän oro man som leder till att man får "ångest av ångesten" så är det helt klart panikångest. Som när man tappar fästet och "tänker på tankar" utan att landa.

Oro har ett objekt, ångest har inget kan man säga. Det är värt att skilja på dessa saker tycker jag.

Samma sak med stress som borde vara när man känner att man har mycket att göra och blir överväldigad och ansträngd. Detta är inte samma sak som att vara orolig, känna ångest, press eller ha symptom man kan få av dessa saker över tid. Håller vi inte isär dessa missuppfattar vi lätt saker.

Ur ett filosofiskt perspektiv finns det helt klart en del av psykologin och filosofin som överlappar där en klarhet kring dessa saker är en konsekvens av att ha reflekterat filosofiskt och psykologiskt kring detta. Våra psykologiska fakulteter, alltså våra möjligheter och förmågor till att vara psykologiska och filosofiska, är intressanta att förstå sig på av flera skäl.

Då ångest, som Kierkegaard definierade det, är något som verkar helt nödvändigt för filosofin. Medvetandet som fakultet är skapandet av nya möjligheter samtidigt som skuggan av dem är ångest. (inte stress och oro nödvändigtvis).

[Algotezza]

Dåligt samvete kan ge ångest. Eller är det bara oro eftersom det har en orsak?

Menar Kierkegaard att möjligheter ger ångest?

[David H]

. Ångest baseras på känsla.

För alla? Eller för vissa? För de tankedominanta kanske ångesten baseras på undertryckta känslor, medan för känslodominanta kanske ångest baseras på undertryckta tankar?

[xion]

. Ångest baseras på känsla.

För alla? Eller för vissa? För de tankedominanta kanske ångesten baseras på undertryckta känslor, medan för känslodominanta kanske ångest baseras på undertryckta tankar?

Det du skrev ovan tycker jag var bra; "oro behöver ett objekt, ångest behöver det inte." Däremot finns alltid en orsak.

Abstinens är en typ av ångest. Orsakas ofta av droger och utsättning av mediciner.

[Algotezza]

. Ångest baseras på känsla.

För alla? Eller för vissa? För de tankedominanta kanske ångesten baseras på undertryckta känslor, medan för känslodominanta kanske ångest baseras på undertryckta tankar?

Jag menade snarare att ångest är en känsla. Vad den har för grund kan ju skifta som jag skrev ovan. Sedan undrar jag var gränsen går mellan ångest och oro? Är svag ångest oro och stark oro ångest?