Algotezza skrev:David H skrev:Algotezza skrev:. Ångest baseras på känsla.
För alla? Eller för vissa? För de tankedominanta kanske ångesten baseras på undertryckta känslor, medan för känslodominanta kanske ångest baseras på undertryckta tankar?
Jag menade snarare att ångest är en känsla. Vad den har för grund kan ju skifta som jag skrev ovan. Sedan undrar jag var gränsen går mellan ångest och oro? Är svag ångest oro och stark oro ångest?
Jag tänker att ångest kanske är en avsaknad av något som borde finnas där. Till exempel någon som är van att tänka mycket, men inte "känner" något som inte är i linje med dessa tankar, då kan ångesten bli en slags substitut för de tanklösa känslorna. Eller någon som känner en massa, men inte förmår att tänka tankar som inte är i linje med känslorna, då blir ångesten ett substitut för de känslolösa tankarna. Och visst kan man då vidare dra slutsatsen att ångesten är objektslös i något avseende.
Oron däremot som är en mildare form av liknande fenomen kanske kan anses ha objekt, för där är inte känslorna/tankarna helt undertryckta.