Liv och livsåskådning

[Algotezza]

Som jag ser det är den livsåskådning man lagt sig till med en överbyggnad på eller en funktion av hur man lever och mår, dvs. hur man mår fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, etnicitet, klass- eller grupptillhörighet och säkert mycket annat.

Min hypotes är också att det är främst känslan/livslänslan som avgör vilken livsåskådning eller livsfilosofi man anammat, och att det inte är så mycket rationella och förnuftsmässiga överväganden som gäller utan man väljer "det som känns bra och fungerar för en".

Sedan när man vill argumentera för sin ljvshållning snickrar man ihop logiska och rationella argument. Jag tror också det är tämligen ovanligt att vi skiftar åsikter om något enbart utifrån rationella argument, utan det vill nog till egna, konkrera upplevelser som kan få en att ändra sig eller tänka om.

Detta bygger på mina egna erfarenheter av samtal och möten med andra under mitt mer än 70-åriga liv. Men mina förmodanden kan ändå vara fel.

Vad säger ni andra.

[Anders]

Som jag ser det är den livsåskådning man lagt sig till med en överbyggnad på eller en funktion av hur man lever och mår, dvs. hur man mår fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, etnicitet, klass- eller grupptillhörighet och säkert mycket annat.

Min hypotes är också att det är främst känslan/livslänslan som avgör vilken livsåskådning eller livsfilosofi man anammat, och att det inte är så mycket rationella och förnuftsmässiga överväganden som gäller utan man väljer "det som känns bra och fungerar för en".

Sedan när man vill argumentera för sin ljvshållning snickrar man ihop logiska och rationella argument. Jag tror också det är tämligen ovanligt att vi skiftar åsikter om något enbart utifrån rationella argument, utan det vill nog till egna, konkrera upplevelser som kan få en att ändra sig eller tänka om.

Detta bygger på mina egna erfarenheter av samtal och möten med andra under mitt mer än 70-åriga liv. Men mina förmodanden kan ändå vara fel.

Vad säger ni andra.

Vet inte om jag direkt har någon uttalad livsåskådning eller livsfilosofi. Det är mycket liksom livet i kombination med hur nu min skalle funkar som har liksom format hur jag lever mitt liv. Reser till exempel rätt ogärna, men det är inget med åskådning eller filosofi, jag blir bara stressad av att det är dyrt och besvärligt så jag undviker det.

[Algotezza]

Som jag ser det är den livsåskådning man lagt sig till med en överbyggnad på eller en funktion av hur man lever och mår, dvs. hur man mår fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, etnicitet, klass- eller grupptillhörighet och säkert mycket annat.

Min hypotes är också att det är främst känslan/livslänslan som avgör vilken livsåskådning eller livsfilosofi man anammat, och att det inte är så mycket rationella och förnuftsmässiga överväganden som gäller utan man väljer "det som känns bra och fungerar för en".

Sedan när man vill argumentera för sin ljvshållning snickrar man ihop logiska och rationella argument. Jag tror också det är tämligen ovanligt att vi skiftar åsikter om något enbart utifrån rationella argument, utan det vill nog till egna, konkrera upplevelser som kan få en att ändra sig eller tänka om.

Detta bygger på mina egna erfarenheter av samtal och möten med andra under mitt mer än 70-åriga liv. Men mina förmodanden kan ändå vara fel.

Vad säger ni andra.

Vet inte om jag direkt har någon uttalad livsåskådning eller livsfilosofi. Det är mycket liksom livet i kombination med hur nu min skalle funkar som har liksom format hur jag lever mitt liv. Reser till exempel rätt ogärna, men det är inget med åskådning eller filosofi, jag blir bara stressad av att det är dyrt och besvärligt så jag undviker det.

Man behöver ju inte ha formulerat sin livsåskådning i ord eller ha preciserat den för att den skall finnas. Kanske man kan kalla det livshållning eller livsattityd i stället.

Erfarenheter och förmågor är ju också något som präglar ens tillvaro och livshållning, allt man upplevt och gjort och allt man kan - och inte kan.

[Anders]

Som jag ser det är den livsåskådning man lagt sig till med en överbyggnad på eller en funktion av hur man lever och mår, dvs. hur man mår fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, etnicitet, klass- eller grupptillhörighet och säkert mycket annat.

Min hypotes är också att det är främst känslan/livslänslan som avgör vilken livsåskådning eller livsfilosofi man anammat, och att det inte är så mycket rationella och förnuftsmässiga överväganden som gäller utan man väljer "det som känns bra och fungerar för en".

Sedan när man vill argumentera för sin ljvshållning snickrar man ihop logiska och rationella argument. Jag tror också det är tämligen ovanligt att vi skiftar åsikter om något enbart utifrån rationella argument, utan det vill nog till egna, konkrera upplevelser som kan få en att ändra sig eller tänka om.

Detta bygger på mina egna erfarenheter av samtal och möten med andra under mitt mer än 70-åriga liv. Men mina förmodanden kan ändå vara fel.

Vad säger ni andra.

Vet inte om jag direkt har någon uttalad livsåskådning eller livsfilosofi. Det är mycket liksom livet i kombination med hur nu min skalle funkar som har liksom format hur jag lever mitt liv. Reser till exempel rätt ogärna, men det är inget med åskådning eller filosofi, jag blir bara stressad av att det är dyrt och besvärligt så jag undviker det.

Man behöver ju inte ha formulerat sin livsåskådning i ord eller ha preciserat den för att den skall finnas. Kanske man kan kalla det livshållning eller livsattityd i stället.

Erfarenheter och förmågor är ju också något som präglar ens tillvaro och livshållning, allt man upplevt och gjort och allt man kan - och inte kan.

Undrar om jag skulle kunna extrahera en livsåskådning utifrån hur jag lever. En är kanske att jag inte har nån formulerad för mig. Jag tar det som det kommer, typ.

[Algotezza]

Vet inte om jag direkt har någon uttalad livsåskådning eller livsfilosofi. Det är mycket liksom livet i kombination med hur nu min skalle funkar som har liksom format hur jag lever mitt liv. Reser till exempel rätt ogärna, men det är inget med åskådning eller filosofi, jag blir bara stressad av att det är dyrt och besvärligt så jag undviker det.

Man behöver ju inte ha formulerat sin livsåskådning i ord eller ha preciserat den för att den skall finnas. Kanske man kan kalla det livshållning eller livsattityd i stället.

Erfarenheter och förmågor är ju också något som präglar ens tillvaro och livshållning, allt man upplevt och gjort och allt man kan - och inte kan.

Undrar om jag skulle kunna extrahera en livsåskådning utifrån hur jag lever. En är kanske att jag inte har nån formulerad för mig. Jag tar det som det kommer, typ.

Det finns nog ändå vissa mönster man följer, tankemässigt, kommunikationsmässigt och handlingsmässigt, även om de inte kan kopplas till någon explicit livsåskådning. Hursomhelst, är det det praktiska livet som ligger till grund för en eventuellt formulerad livsåskådning eller ideologi.

De flesta tar det som det kommer, tror jag. oavsett vad man sätter för rubrik sin livsåskådning - om man sätter någon rubrik alls. Det är väl bara politiker, om ens de, som strävar efter något slags linje.

[xion]

Jag har ibland drömt om att leva ensam på en öde ö i Söderhavet.
På jobbet fanns en världskarta där jag ibland kunde drömma mig dit.
I realiteten vore det kanske snarare ett helvete än ett himmelrike. Vad betyder all världens fröjd om du inte kan dela den med någon.

Jag hittade en bok på bibblan med titeln "En ö för mig själv". Den kunde jag inte motstå.
Den handlade om en man som förverkligade just en sådan dröm. Han levde utan mänskligt sällskap på ön i många år.
Och han trivdes med det också. Det var ju självvalt och och väl förberett.

Det går ju att uppleva en lightversion av detta utan att behöva förflytta sig så långt geografiskt. Jag gör det på sätt och vis. Nu finns det ju datorer så man kan få kontakt med andra människor via nätet om man vill. På ett forum som det här kan man yara anonym och "våga ta ut svängarna". På så sätt kan detta bli en filosofisk spjutspets där "vanliga" människor kan ventilera sina tankar och ideer.

På min egen "öde ö" vill jag leva så naturligt och naturnära som möjligt. I stor mån leva av vad naturen ger och förbruka så lite som möjligt av dess rsurser. Använda så lite som möjligt av skadliga och giftiga substanser.

[Anders]

Man behöver ju inte ha formulerat sin livsåskådning i ord eller ha preciserat den för att den skall finnas. Kanske man kan kalla det livshållning eller livsattityd i stället.

Erfarenheter och förmågor är ju också något som präglar ens tillvaro och livshållning, allt man upplevt och gjort och allt man kan - och inte kan.

Undrar om jag skulle kunna extrahera en livsåskådning utifrån hur jag lever. En är kanske att jag inte har nån formulerad för mig. Jag tar det som det kommer, typ.

Det finns nog ändå vissa mönster man följer, tankemässigt, kommunikationsmässigt och handlingsmässigt, även om de inte kan kopplas till någon explicit livsåskådning. Hursomhelst, är det det praktiska livet som ligger till grund för en eventuellt formulerad livsåskådning eller ideologi.

De flesta tar det som det kommer, tror jag. oavsett vad man sätter för rubrik sin livsåskådning - om man sätter någon rubrik alls. Det är väl bara politiker, om ens de, som strävar efter något slags linje.

Även de som är religiösa, hängivna nån politisk ide eller de som växt upp i en förmögen släkt där man skall söka mening och göra något med sitt liv.

[Algotezza]

Det är en sak vilken livsåskådning man har officiellt och så att säga vill visa upp i allmänhetens ljus och den man har och lever efter i sitt privata vardagsliv. En inbiten solipsist vill väl gärna kommunicera med andra och få medhåll. En idealist som menar att verkligheten "egentligen " är andlig håller ju ändå på med "det fysiska", äter mat, går på toa.

Är man inte en offentlig person är det nog lättare att vara helt och konsekvent och "leva som man lär" (även om man inte är ute efter att lära andra något).

I och för sig kan man väl ha en vardaglig livssyn eller dito förhållningssätt och på detta forum ha en mer "officiell" syn utåt, även om man bara är en helt vanlig knegare eller pensionär.

Sedan kan man ju prova olika tänkta förhållningssätt här och se vad det leder till för reaktioner och samtal...

[531bts]

Mer kortfattat:
filosofi som intellektuell underhållning, sällskapslek och självförverkligande eller ett tillvägagångssätt för barnasinnets behov av att förstå och älska det som är allmängiltig sanning.

[Anders]

Jag tror jag har 8 timmar arbete, 9 timmar fritid och 7 timmar sömn som livsfilosofi. Ska försöka bibehålla det i en hyfsat snar pensionering, även om jag kanske drar ner på arbetet. Även om arbetet kanske mest blir oavlönat, direkt.

[531bts]

Livsfilosofi som du beskriver det har inte så mycket med kärlek till sanning att göra. Det är rutiner för överlevnad.

[Anders]

Livsfilosofi som du beskriver det har inte så mycket med kärlek till sanning att göra. Det är rutiner för överlevnad.

Jag?