Detta var frågeställningen som en grupp forskare ställde sig innan dom utförde ett experiment på en grupp frivilliga studenter.
http://www.prisonexp.org
Hur påverkas man av att bli fängslad? Vad händer i hjärnan när man blir inlåst? Finns det likheter mellan att bli fängslad och övriga situationer ute i samhället, isåfall var och hur kan man se dessa likheter?
Hur påverkas man av att hamna i fängelse?
Moderator: Moderatorgruppen
Det finns inga generella svar på vad som händer i hjärnan på personer som kommer i fängelse. Det beror på individen och vad som händer i fängelset.
Det enda generella man kan säga är väl att brottslingen får fler kontakter i den kriminella världen, kommer in i en kriminell jargong, och i många fall blir hatisk och hämndlysten mot staten och kanske även mot omvärlden i övrigt.
Men tyvärr är ju ändå fängelse i vissa fall ett nödvändigt ont för att upprätthålla den effekt som brottspåföljden ska utgöra.
Det enda generella man kan säga är väl att brottslingen får fler kontakter i den kriminella världen, kommer in i en kriminell jargong, och i många fall blir hatisk och hämndlysten mot staten och kanske även mot omvärlden i övrigt.
Men tyvärr är ju ändå fängelse i vissa fall ett nödvändigt ont för att upprätthålla den effekt som brottspåföljden ska utgöra.
We rode a ferry to Robben Island where we walked through the prison where Nelson Mandela spent eighteen years in the isolation unit. We saw his small cell with only a cot, cup, and blanket and the courtyard where he exercised. Our guide was Lionel Davis who I believed spent 27 years in that prison. He told of the brutal conditions when he first arrived: no beds, no blankets, beatings, inadequate food, no books, one pair of shorts and sandals, no underwear, digging and moving limestone from one spot to another and then back. But over the years, the prisoners fought for better conditions and after Mandela came, they created an intentionally transformative community. They made it a spiritual experience. Davis told us that there was no unity among the prisoners politically or culturally. They spoke different languages. But they decided they had to be united. They began talking and listening to one another. They shared food. They learned one another's language. They studied and educated themselves. They became better human beings in jail as they learned to respect one another. They refused to be victims. They conquered their conditions and brought their guards along with them. Today, many of the leaders in the current government come from that prison experience.
Jag hörde från min bror att nelson mandela en gång när han fått frågan: "Var det inte olidligt att sitta i isolationscell så många år, hur klarade du av det?" svarade "Inte alls, jag hade fullt upp med att meditera, vilket medförde jag inte hade så mycket tid över att tänka på sådana saker" ....
In Nelson Mandela's biography, "Mandela", he advised his then-wife, Winnie, how to use her upcoming jail time. He spent 27 years in prison in South Africa for his fight against apartheid and went on to become its president from 1994-1999. The words he wrote can guide anyone serving time.
"You may find that the cell is an ideal place to get to know yourself, to search realistically and regularly the process of your own mind and feelings. In judging our progress as individuals we tend to focus on external factors such as one's social position, influence and popularity, wealth and standard of education… but internal factors may be even more crucial in assessing one's development as a human being: honesty, sincerity, simplicity, humility, purity, generosity, absence of vanity, readiness to serve your fellow men -- qualities within the reach of every soul -- are the foundations of one's spiritual life… At least if nothing else, the cell gives you the opportunity to look daily into your entire conduct to overcome the bad and develop whatever is good in you. Regular meditation, say of about fifteen minutes a day before you turn in, can be very fruitful in this regard. You may find it difficult at first to pinpoint the negative factors in your life, but the tenth attempt may reap rich rewards. Never forget that a saint is a sinner who keeps on trying."
Just det ja PopJimmy, eftersom meditation handlar om att frigöra sig själv. Från vad? Jag säger helt enkelt att man försöker att frigöra sig från sitt inre fängelse. Men det inre fängelset är ju faktiskt pålagt utifrån.
En människa som är hyfsat intelligent, Nelson Mandela är ju inte den vanligaste fängelsekunden precis. Han kunde utnyttja sin tid i fängelset till att reflektera.
Makterna
Jag håller självklart inte med dig om det du säger. Fängelset ingår som ännu en tråd i den fiberrika kulturmytologin som redan fanns på plats innan vi blev födda. Därför är det väldigt lätt att tro att våra fäder och förfäder helt enklelt hade rätt i att man ska bygga ett sådant samhälle som vi har. Våra förfäder hade fel i det mesta, det vet vi idag, men vi fortsätter ändå att bygga på deras principiella grunder. Ifall man vägrar att ifrågasätta dom så kommer man också att göra samma misstag som våra förfäder, om och om igen.
Om du läser om Stanfordexperimentet så ser du ungefär vad som händer med människor som blir inspärrade och tilldelade olika roller. För fängelset är ju också ett slags rollspel. Blir man "mindre kriminell" av rollspel?
Jag tycker t.ex. att hela samhället är ett fängelse och bara när man inser hur man blivit insnärjd så kan man börja planera sin frigörelse och slippa behöva spela med och hamna i en av kulturen förberedd kategori.
/Kiifen
En människa som är hyfsat intelligent, Nelson Mandela är ju inte den vanligaste fängelsekunden precis. Han kunde utnyttja sin tid i fängelset till att reflektera.
Makterna
Jag håller självklart inte med dig om det du säger. Fängelset ingår som ännu en tråd i den fiberrika kulturmytologin som redan fanns på plats innan vi blev födda. Därför är det väldigt lätt att tro att våra fäder och förfäder helt enklelt hade rätt i att man ska bygga ett sådant samhälle som vi har. Våra förfäder hade fel i det mesta, det vet vi idag, men vi fortsätter ändå att bygga på deras principiella grunder. Ifall man vägrar att ifrågasätta dom så kommer man också att göra samma misstag som våra förfäder, om och om igen.
Om du läser om Stanfordexperimentet så ser du ungefär vad som händer med människor som blir inspärrade och tilldelade olika roller. För fängelset är ju också ett slags rollspel. Blir man "mindre kriminell" av rollspel?
Jag tycker t.ex. att hela samhället är ett fängelse och bara när man inser hur man blivit insnärjd så kan man börja planera sin frigörelse och slippa behöva spela med och hamna i en av kulturen förberedd kategori.
/Kiifen
Makterna skrev:Det finns inga generella svar på vad som händer i hjärnan på personer som kommer i fängelse. Det beror på individen och vad som händer i fängelset.
Det enda generella man kan säga är väl att brottslingen får fler kontakter i den kriminella världen, kommer in i en kriminell jargong, och i många fall blir hatisk och hämndlysten mot staten och kanske även mot omvärlden i övrigt.
Men tyvärr är ju ändå fängelse i vissa fall ett nödvändigt ont för att upprätthålla den effekt som brottspåföljden ska utgöra.
På vilket sätt är de rådande maktstrukturerna nödvändiga? Vad är det för effekt du talar om?
Fängelsets avsikt nuförtiden anses ju vara att socialisera människor som avviker från normen för mycket. Detta görs med hjälp av straff och belöning - rättar du dig efter systemet blir du belönad, och annars blir du bestraffad. Så långt gott och väl, men jag tror att fängelset ofta har motsatt effekt än vad som var avsett, dvs att folk istället för att kuvas revolterar. Hur kan man göra det annorlunda och bättre? De båda riktningarna att gå är antingen hårdare diciplin eller mer humanitet. Jag röstar på det andra alternativet.
ae skrev:Fängelsets avsikt nuförtiden anses ju vara att socialisera människor som avviker från normen för mycket. Detta görs med hjälp av straff och belöning - rättar du dig efter systemet blir du belönad, och annars blir du bestraffad. Så långt gott och väl, men jag tror att fängelset ofta har motsatt effekt än vad som var avsett, dvs att folk istället för att kuvas revolterar. Hur kan man göra det annorlunda och bättre? De båda riktningarna att gå är antingen hårdare diciplin eller mer humanitet. Jag röstar på det andra alternativet.
Varför borde man rätta sig efter systemet då?
kkklll skrev:ae skrev:Fängelsets avsikt nuförtiden anses ju vara att socialisera människor som avviker från normen för mycket. Detta görs med hjälp av straff och belöning - rättar du dig efter systemet blir du belönad, och annars blir du bestraffad. Så långt gott och väl, men jag tror att fängelset ofta har motsatt effekt än vad som var avsett, dvs att folk istället för att kuvas revolterar. Hur kan man göra det annorlunda och bättre? De båda riktningarna att gå är antingen hårdare diciplin eller mer humanitet. Jag röstar på det andra alternativet.
Varför borde man rätta sig efter systemet då?
Vad menar du - varför folk gör det, varför systemets företrädare anser det, eller vad jag tycker?
ae skrev:kkklll skrev:ae skrev:Fängelsets avsikt nuförtiden anses ju vara att socialisera människor som avviker från normen för mycket. Detta görs med hjälp av straff och belöning - rättar du dig efter systemet blir du belönad, och annars blir du bestraffad. Så långt gott och väl, men jag tror att fängelset ofta har motsatt effekt än vad som var avsett, dvs att folk istället för att kuvas revolterar. Hur kan man göra det annorlunda och bättre? De båda riktningarna att gå är antingen hårdare diciplin eller mer humanitet. Jag röstar på det andra alternativet.
Varför borde man rätta sig efter systemet då?
Vad menar du - varför folk gör det, varför systemets företrädare anser det, eller vad jag tycker?
Jag menar som så att finns det några filosofiskt hållbara skäl till att rätta sig efter systemet? Låt oss anta att det gick att identifiera ett antal värderingar, alternativt att det skulle gå att vid en viss tidpunkt känna alla lagar och föreskrifter, alla outtalade meningar och åsikter som florerar i ett samhälle vid en viss tidpunkt. Låt oss anta att detta gick. Vi måste börja någonstans så vi utgår från detta ad hoc, eller hur. Finns det nu några goda skäl till att jag som person skall rätta mig efter dessa värderingar och följa dom?
Men kom ihåg en sak, det skäl som du anger får inte ingå bland de värderingar som inryms bland dom vi känner till, eller hur? Annars talar vi smörja.
Alternativt kan man ju hävda att det inte går att känna till alla värderingar, men då upphäves imperativet, för om jag inte ens vet vad jag skall följa, hur kan man då förutsätta att jag skall följa något jag inte kan ha fullständig kunskap om.
Alltså: finns det några hållbara skäl för mig som person att följa systemet givet att jag känner till detta system? Kan du komma på något godtagbart skäl?
Mvh, kkklll
Inom biologin så vet man att varje cell är självreglerande, även bakterier, växter och djur är självreglerande och detta gäller även människan. Men, människan, precis som djur, har även förmågan att bli självdestruktiv ifall denne blir satt i fångenskap. För vad innebär fångenskap? Det innebär att man placerar ut begränsningar på varelsen som den inte kan acceptera. Den är därför tvungen till att amputera sig själv för att kunna överleva i fångenskap, denna amputering sker mentalt och vi kallar detta för "institutionalisering". Alla som sett "Nyckeln till frihet" vet vad det innebär.
Självdestruktiviteten börjar dock oftast med att varelsen attackerar andra, och allting runtomkring sig. När detta enbart ger negativa resultat så leder det i slutändan till att varelsen helt resignerar och blir apatisk. I sociala sammanhang skulle man kunna säga att varelsen blivit "översocialiserad" alltså inte längre kapabel till att känna någon integritet, egen vilja eller ett eget kritiskt tänkande, den är helt och hållet underkastad det kollektiva trycket.
Den självreglerande mekanismen ignoreras av våra kulturvärderingar, vi tror istället att vi är härskare och behöver härskare för att kunna leva och lära oss saker. Vi menar t.ex. att vi måste ha ett skolsystem för annars skulle barn inte lära sig något. Vi måste ha poliser, för annars skulle det bli "anarki".
Vad vår kultur fruktar mest av allt (anarki) har den orättfärdigt stämplat på det självreglerande. Detta trots att vi vet att barn lär sig obehindrat mängder med saker som ingen kan lära ut till dom, de äger självreglering. Folk vet också att i allmänhet är det härskare som ställer till oreda och skapar otrygghet bland människor. Folk blir med rätta förbannade på härskare för vi alla äger självreglering.
Människor som blir kriminella befinner sig i en situation som liknar ett fängelse. Om vi tittar på massmördare så ser vi att deras bakgrund präglas av väldigt dominanta föräldrar. Föräldrar som skrattat, hånat, förhindrat och på alla möjliga sätt slagit sönder deras barns förmåga till självreglering.
Det är här vi måste titta, vi måste bli medvetna om varje individs inneboende förmåga och vilja till ett lyckligt liv. Och så långt det är möjligt och inte kränker integriteten, skydda denna goda vilja.
Självdestruktiviteten börjar dock oftast med att varelsen attackerar andra, och allting runtomkring sig. När detta enbart ger negativa resultat så leder det i slutändan till att varelsen helt resignerar och blir apatisk. I sociala sammanhang skulle man kunna säga att varelsen blivit "översocialiserad" alltså inte längre kapabel till att känna någon integritet, egen vilja eller ett eget kritiskt tänkande, den är helt och hållet underkastad det kollektiva trycket.
Den självreglerande mekanismen ignoreras av våra kulturvärderingar, vi tror istället att vi är härskare och behöver härskare för att kunna leva och lära oss saker. Vi menar t.ex. att vi måste ha ett skolsystem för annars skulle barn inte lära sig något. Vi måste ha poliser, för annars skulle det bli "anarki".
Vad vår kultur fruktar mest av allt (anarki) har den orättfärdigt stämplat på det självreglerande. Detta trots att vi vet att barn lär sig obehindrat mängder med saker som ingen kan lära ut till dom, de äger självreglering. Folk vet också att i allmänhet är det härskare som ställer till oreda och skapar otrygghet bland människor. Folk blir med rätta förbannade på härskare för vi alla äger självreglering.
Människor som blir kriminella befinner sig i en situation som liknar ett fängelse. Om vi tittar på massmördare så ser vi att deras bakgrund präglas av väldigt dominanta föräldrar. Föräldrar som skrattat, hånat, förhindrat och på alla möjliga sätt slagit sönder deras barns förmåga till självreglering.
Det är här vi måste titta, vi måste bli medvetna om varje individs inneboende förmåga och vilja till ett lyckligt liv. Och så långt det är möjligt och inte kränker integriteten, skydda denna goda vilja.
Endast en idiot skulle påstå att fängelsen är vårdande. Fängelse handlar ju alltid om reduktion, att reducera det mänskliga i en människa.
Så kommer den "svåra" frågan om brott och straff. Vi anser ju oss vara härskare, så därför så måste vi ju också sitta och mäta ut straffen. Men detta sätt att hantera sociala problem fungerar alltid dåligt.
Vi glömmer bort att "brottslingarna" faktiskt är våra släktingar, vänner och bekanta. Vi glömmer att brott faktiskt begås av helt vanliga människor. Vi lurar oss själva till att tro att brott alltid och enbart utförs av "dåliga" och "onda" människor. Vi lurar oss själva också när vi tror att kriminella handlingar är "onda" och därför saknar förankring i verkliga livet. Så fort vi får höra om en kriminell så idylliserar vi tillvaron och resten av tiden sitter vi och fördömer den.
Så kommer den "svåra" frågan om brott och straff. Vi anser ju oss vara härskare, så därför så måste vi ju också sitta och mäta ut straffen. Men detta sätt att hantera sociala problem fungerar alltid dåligt.
Vi glömmer bort att "brottslingarna" faktiskt är våra släktingar, vänner och bekanta. Vi glömmer att brott faktiskt begås av helt vanliga människor. Vi lurar oss själva till att tro att brott alltid och enbart utförs av "dåliga" och "onda" människor. Vi lurar oss själva också när vi tror att kriminella handlingar är "onda" och därför saknar förankring i verkliga livet. Så fort vi får höra om en kriminell så idylliserar vi tillvaron och resten av tiden sitter vi och fördömer den.
Jag har en strategi för hur jag skulle ta mig igenom ett liv i fängelse. Jag skulle göra vad Hanibal Lecter gjorde: Fantisera ihop ett stort hus och "leva" i det fram tills dess att jag släpptes ut. Jag vet inte hur det skulle påverka mig psykiskt efter det att jag släppts fri men jag skulle nog klara mig igenom fängelsetiden ganska bra
När det regnar växer kantareller upp som svampar ur marken...
Stanfordexperimentet säger kanske inte så mycket om de psykologiska effekterna på fångar i riktiga fängelser. Av texten på den åberopade hemsidan att döma utfördes experimentet på ett väldigt oproffsigt sätt. Det hade mer karaktären av en lek som gick över styr.
Enligt texten frågade en annan psykolog vilken den oberoende variabeln var, en mycket träffande fråga. En sak man gjorde fel var att man studerade för många faktorer på samma gång och därmed lämnade för mycket åt slumpen. Man studerade till exempel både fångar och fångvaktare samtidigt. En del av problemet kan ha varit att man som fångvaktare använde (för vakttjänst) helt outbildade, obeprövade och oerfarna människor. Studenter visserligen, men vad säger det egentligen, som om studentskap skulle vara en garanti för hög moral. Särskilt en av vakterna visade sig ju väldigt olämplig; kanske var han till och med en psykopat. Det enda experimentet visar är egentligen att till synes skötsamma människor kan bete sig svinigt i extrema situationer, vilket varit känt sedan länge. I ett riktigt fängelse i Sverige är rutinerna bättre, kan man hoppas i alla fall.
Kan ett sånt här försök ge så mycket ny information egentligen? Varför inte göra empiriska studier i riktiga fängelser istället? Sådana har säkert också gjorts, men inte fått lika mycket uppmärksamhet eftersom de inte lett till lika stor dramatik.
Man kan fråga sig varför så många (inklusive jag) finner just detta experiment så fascinerande. Kanske därför att de som ingick i experimentet var "vanliga människor" som man kan identifiera sig med. Man kan tänka sig att det lika gärna kunde ha varit man själv som hade anmält sig och deltagit i experimentet eller ett liknande experiment. Riktiga fångar i riktiga fängelser är det däremot för de flesta svårare att identifiera sig med. Som om inte vem som helst skulle kunna hamna i fängelse, genom att bli oskyldigt dömd om inte annat. Detta säger kanske lite om synen på riktiga fångar, att de har avhumaniserats i det allmänna medvetandet. Empiriska undersökningar och intervjuer av riktiga fångar är man inte intresserad av medan undermåliga experiment på studenter väcker desto större intresse.
Enligt texten frågade en annan psykolog vilken den oberoende variabeln var, en mycket träffande fråga. En sak man gjorde fel var att man studerade för många faktorer på samma gång och därmed lämnade för mycket åt slumpen. Man studerade till exempel både fångar och fångvaktare samtidigt. En del av problemet kan ha varit att man som fångvaktare använde (för vakttjänst) helt outbildade, obeprövade och oerfarna människor. Studenter visserligen, men vad säger det egentligen, som om studentskap skulle vara en garanti för hög moral. Särskilt en av vakterna visade sig ju väldigt olämplig; kanske var han till och med en psykopat. Det enda experimentet visar är egentligen att till synes skötsamma människor kan bete sig svinigt i extrema situationer, vilket varit känt sedan länge. I ett riktigt fängelse i Sverige är rutinerna bättre, kan man hoppas i alla fall.
Kan ett sånt här försök ge så mycket ny information egentligen? Varför inte göra empiriska studier i riktiga fängelser istället? Sådana har säkert också gjorts, men inte fått lika mycket uppmärksamhet eftersom de inte lett till lika stor dramatik.
Man kan fråga sig varför så många (inklusive jag) finner just detta experiment så fascinerande. Kanske därför att de som ingick i experimentet var "vanliga människor" som man kan identifiera sig med. Man kan tänka sig att det lika gärna kunde ha varit man själv som hade anmält sig och deltagit i experimentet eller ett liknande experiment. Riktiga fångar i riktiga fängelser är det däremot för de flesta svårare att identifiera sig med. Som om inte vem som helst skulle kunna hamna i fängelse, genom att bli oskyldigt dömd om inte annat. Detta säger kanske lite om synen på riktiga fångar, att de har avhumaniserats i det allmänna medvetandet. Empiriska undersökningar och intervjuer av riktiga fångar är man inte intresserad av medan undermåliga experiment på studenter väcker desto större intresse.
Stanfordexperimentet tror jag är det enda i sitt slag faktiskt, hur oproffsigt det än är utfört - man får kanske ta denna studie för vad den är. Sedan är det väl också så att ingen kunskapsinhämtning är någonsin perfekt och jag tycker dom gjort ändå en rätt så bra redovisning av vad som skedde, även om jag också skulle vilja veta mer.
Det var ju detta experimentet gick ut på, att visa att det behöver inte vara personer med en extrem bakgrund för att börja med ett beteende som annars vore främmande för dom. Vad som händer relationerna mellan människor som ges roller av auktoritet kontra fånge. Hur långt kan man driva människor till galet beteende? Hur lätt är det att manipulera människor? Hur manipulerar man människor, vilka knappar trycker man på? Hur reagerar dom som blir utsatta för grupptrycket och för fångvaktarnas metoder och just det att inte kunna ta sig därifrån? En intressant sak var ju t.ex. att en av fångarna ville tillbaka till dom andra fångarna för att bevisa att han inte var en dålig fånge!
Man kan här finna svar på mycket av vad som sker politiskt ute i världen och här hemma. Hur lyckades Hitler nå sådan framgång t.ex?
Det finns massa information man kan få utifrån ett sådant här experiment. Jag tycker den är dödligt intressant eftersom fängelset är en så pass kontrollerad och kristallklar situation av hur det kan gå även i det omkringliggande samhället ifall myndigheterna skulle få fritt spelrum. Man kan dra paraleller till vårt samhälle genom att studera fängelset som ett samhälle i miniatyr. Inom fängelset finns det rika som fattiga, starka och svaga. Man kan ju också se ifall man själv är utsatt för liknande manipulation från samhället, hur man själv befinner sig i händerna på andras intressen. Det är en ytterst kontrollerad situation och det finns väldigt mycket att lära sig om gruppbeteendet och den mänskilga psykologin i sådana situationer. Det blir lite som ett "highlight", det som annars ligger latent blir plötsligt mycket tydligt.
Det finns dock oerhört lite studier om hur man påverkas psykologiskt av att hamna i fängelse, till och med när det gäller oskyldigt dömda finns det nästan inga studier alls och detta ser jag som ett mycket allvarligt problem och varför fler studier inte gjorts är för mig en gåta, men jag tror att man inte riktigt vågar. Sedan är det ju numera ansett som oetiskt att göra experiment av denna typ som gjordes i Stanford.
Ja, ifall man ser denna institution på ett symboliskt sätt så inser man ju ganska snabbt varför det är så. Den delar in folket i två grupper, å ena sidan dom ännu är laglydiga (goda) och de som gjort överträdelse (onda) som tas om hand av institutionen. Eftersom den gör ett så pass stort ingrepp i folks liv så skapas illusionen av att kriminella människor är väldigt annorlunda andra. Den är faktiskt till för detta just för att man ska illustrera hur det går när man inte gör som myndigheterna säger. Historiskt hölls ju de bestraffade upp som avskräckande exempel och varnagel och det är väl detta tänkande som vi lever kvar med än idag.
Du besvarar också din egen fråga tycker jag, man är egentligen inte så intresserad av studier av verkliga fångar eftersom man helt enkelt inte vill ifrågasätta denna "heliga" institution. Det ligger ett magiskt skimmer kring domstolarna och det är kanske inte så konstigt eftersom man historiskt alltid ansett att domare står i förbindelse med Gud. Ta den vise Salomo eller Moses och alla andra profeter genom tidevarven. Människor som säger vad folk får och inte får göra har alltid betraktats som högre stående. Domare har i likhet med präster varit de som förit Guds talan inför folket.
Fast att detta är längeset lever detta kvar i vårt kulturarv och undermedvetet tilltalas vi kanske inte av att göra en vetenskaplig undersökning av dessa vår kulturs hörnpelare nummer ett, den symbol som markerar vår civilisations överlägsenhet gentemot alla andra folk.
"Det enda experimentet visar är egentligen att till synes skötsamma människor kan bete sig svinigt i extrema situationer, vilket varit känt sedan länge."
Det var ju detta experimentet gick ut på, att visa att det behöver inte vara personer med en extrem bakgrund för att börja med ett beteende som annars vore främmande för dom. Vad som händer relationerna mellan människor som ges roller av auktoritet kontra fånge. Hur långt kan man driva människor till galet beteende? Hur lätt är det att manipulera människor? Hur manipulerar man människor, vilka knappar trycker man på? Hur reagerar dom som blir utsatta för grupptrycket och för fångvaktarnas metoder och just det att inte kunna ta sig därifrån? En intressant sak var ju t.ex. att en av fångarna ville tillbaka till dom andra fångarna för att bevisa att han inte var en dålig fånge!
Man kan här finna svar på mycket av vad som sker politiskt ute i världen och här hemma. Hur lyckades Hitler nå sådan framgång t.ex?
Det finns massa information man kan få utifrån ett sådant här experiment. Jag tycker den är dödligt intressant eftersom fängelset är en så pass kontrollerad och kristallklar situation av hur det kan gå även i det omkringliggande samhället ifall myndigheterna skulle få fritt spelrum. Man kan dra paraleller till vårt samhälle genom att studera fängelset som ett samhälle i miniatyr. Inom fängelset finns det rika som fattiga, starka och svaga. Man kan ju också se ifall man själv är utsatt för liknande manipulation från samhället, hur man själv befinner sig i händerna på andras intressen. Det är en ytterst kontrollerad situation och det finns väldigt mycket att lära sig om gruppbeteendet och den mänskilga psykologin i sådana situationer. Det blir lite som ett "highlight", det som annars ligger latent blir plötsligt mycket tydligt.
Det finns dock oerhört lite studier om hur man påverkas psykologiskt av att hamna i fängelse, till och med när det gäller oskyldigt dömda finns det nästan inga studier alls och detta ser jag som ett mycket allvarligt problem och varför fler studier inte gjorts är för mig en gåta, men jag tror att man inte riktigt vågar. Sedan är det ju numera ansett som oetiskt att göra experiment av denna typ som gjordes i Stanford.
Detta säger kanske lite om synen på riktiga fångar, att de har avhumaniserats i det allmänna medvetandet. Empiriska undersökningar och intervjuer av riktiga fångar är man inte intresserad av medan undermåliga experiment på studenter väcker desto större intresse.
Ja, ifall man ser denna institution på ett symboliskt sätt så inser man ju ganska snabbt varför det är så. Den delar in folket i två grupper, å ena sidan dom ännu är laglydiga (goda) och de som gjort överträdelse (onda) som tas om hand av institutionen. Eftersom den gör ett så pass stort ingrepp i folks liv så skapas illusionen av att kriminella människor är väldigt annorlunda andra. Den är faktiskt till för detta just för att man ska illustrera hur det går när man inte gör som myndigheterna säger. Historiskt hölls ju de bestraffade upp som avskräckande exempel och varnagel och det är väl detta tänkande som vi lever kvar med än idag.
Du besvarar också din egen fråga tycker jag, man är egentligen inte så intresserad av studier av verkliga fångar eftersom man helt enkelt inte vill ifrågasätta denna "heliga" institution. Det ligger ett magiskt skimmer kring domstolarna och det är kanske inte så konstigt eftersom man historiskt alltid ansett att domare står i förbindelse med Gud. Ta den vise Salomo eller Moses och alla andra profeter genom tidevarven. Människor som säger vad folk får och inte får göra har alltid betraktats som högre stående. Domare har i likhet med präster varit de som förit Guds talan inför folket.
Fast att detta är längeset lever detta kvar i vårt kulturarv och undermedvetet tilltalas vi kanske inte av att göra en vetenskaplig undersökning av dessa vår kulturs hörnpelare nummer ett, den symbol som markerar vår civilisations överlägsenhet gentemot alla andra folk.
Kiifen skrev:Det var ju detta experimentet gick ut på, att visa att det behöver inte vara personer med en extrem bakgrund för att börja med ett beteende som annars vore främmande för dom. Vad som händer relationerna mellan människor som ges roller av auktoritet kontra fånge.
Min uppfattning var att eftersom forskarna och vakterna inte visste hur de skulle göra så gick de efter fördomar om hur vakter ska vara och använde bestraffningsmetoder som de hade hört talas om. Därför kanske experimentet säger mer om den vid tidpunkten rådande bilden bland allmänheten av hur ett fängelse ska vara än vad det säger om den mänskliga naturen.
Hur långt kan man driva människor till galet beteende? Hur lätt är det att manipulera människor? Hur manipulerar man människor, vilka knappar trycker man på? Hur reagerar dom som blir utsatta för grupptrycket och för fångvaktarnas metoder och just det att inte kunna ta sig därifrån?
Vad gäller detta så tycker jag att Milgrams experiment var bättre eftersom det skedde under mer kontrollerade former. Stanfordexperimentet var för oordnat för att man ska kunna dra några generella slutsatser om den mänskliga naturen. Däremot så kan man ju avläsa väldigt mycket om de individer som deltog, inklusive testledarna.
Det finns massa information man kan få utifrån ett sådant här experiment. Jag tycker den är dödligt intressant eftersom fängelset är en så pass kontrollerad och kristallklar situation av hur det kan gå även i det omkringliggande samhället ifall myndigheterna skulle få fritt spelrum.
Jovisst, jag tror att man kan få ut mycket intressant information både från empiriska studier och eventuella nya experiment, om dessa görs på ett bra sätt.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster