David H skrev:Jag lyssnade igenom en ljudbok av Ken Wilbers ljudbok Theory of Everything tidigare. Fanns både delar som jag gillade med den och delar som jag inte gillade. Ska jag ge den ett sammanfattande betyg hamnar det på nånstans 3-4 av 5 stjärnor. Största plusset ser jag som den ambitiösa ansatsen, och hela hans kategorisering tycker jag också är intressant och användbar. Enkla tydliga tabeller ger en pedagogisk framställning. Och han tar sig an diverse svåra och viktiga frågor på ett konstruktivt sätt.
Den är väldigt pedagogisk tycker jag. Den utgår väl dock delvis från att man känner till mycket sedan tidigare.
The Marriage of Sense and Soul tycker jag är kalas med, har lyssnat på bägge dessa som ljudbok många gånger.
Kosmic Consciousness som är en interview där han sammanfattar allt rekommenderas för intresserade.
David H skrev:Spontana intrycket var ändå att han också kändes stundvis ganska amatörmässig i sitt sätt att uttrycka sig. Det kändes ibland mer som att läsa en hemmasnickrad teori från pojkrummet än att läsa en text av en proffsakademiker. Lite a la Alexander Bard eller Jordan Peterson, att man kan förstå att de gör sig populära inom vissa grupper och subkulturer, men jag kan också ana varför de inte har någon större genomslagskraft i akademiska världen, och mer "högkulturella" sammanhang.
Väldigt trevlig att lyssna på just därför faktiskt. Jag har svårt för långa pretentiösa texter, det passar dåligt för mig.
Rakt på sak och inte fega ur och undvika att mena vad man säger och säga vad man menar.
David H skrev:Jag vidhåller då att författare som Carl Jung och Pierre Bourdieu är mer intressanta. De tar sig också an livets stora och viktiga frågor, men jag tycker att de gör det på ett mer övertygande sätt, och inte glider in i samma typ av populism som jag upplever att exvis Wilber gör. Men jag medger då också att detta är min egen uppfattning, och jag är nyfiken på att höra motargument till den. Varför exempelvis är det värt att ägna mer tid och energi åt att studera Wilber än att studera Jung? Ett skäl som jag kan komma på då är att Wilber är samtida, och lever och fortfarande är aktivt verkande...så han kan bidra mer till den dagsaktuella samhällsdebatten...men bortsett från detta? Då är jag mer tveksam...
Du tänker lite snävt här tycker jag. Man skall inte studera Ken Wilber, man skall som han själv säger vara integralt medveten, alltså se till att lära sig hur olika filosofiska aspekter meningsfullt hänger ihop. Det är alltså av värde att ha en integral medvetenhet när man studerar Jung så att man inte gör misstag och missförstår platsen hans perspektiv kan ha i ett holistiskt sammanhang. Med andra ord, det är nödvändigt att kunna sätta olika perspektiv i ett sammanhang och inte förvränga dem till nonsens.
Som man exempelvis kan göra om man utesluter alla andliga perspektiv för att man missplacerar vetenskapens eller tvärt om.
David H skrev:En ganska enkel lösning på detta vore nog om Wilber betonade att alla olika färgerna i integralpsykologin finns inom alla människor, och inte är direkt bundna till olika individer eller sociala grupper. Jag menar inte att säga att alla människor är lika bra eller att alla människor har kommit lika långt i sin personliga utveckling... visst kan det finnas betydande skillnader på både individnivå och gruppnivå. Men jag tror att alla olika stadier i integralpsykologin, är något som i stort sätt alla kan känna igen sig själva i. Nog tror jag också att exempelvis de flesta kan se något av det turkosa i sig själva, som alltså ska vara högsta stadiet i personlighetsutvecklingen.
Det gör han givetvis. Han använder ofta Spiral Dynamics:
https://en.wikipedia.org/wiki/Spiral_DynamicsJag har för mig detta förklaras rätt bra i Kosmic Consciousness.
Det är inte "människor som kommit olika långt" utan medvetna processer som utvecklas genom olika benägenheter.
De högre nivåerna är transcendentala medvetandenivåer och "jaget" har inte en sådan plats där. Jaget ifrågasätts, det kan vi skriva oändliga trådar om så det går inte att ta i korthet. Alla har alla nivåer tillgängliga, de är alla potentiella medvetandeförmågor som finns samtidigt. Här finns de vanligaste missuppfattningarna och han skojar ofta om det.
Ironiskt.
David H skrev:Mycket handlar om vilka aspekter och vilka situationer man väljer att fokusera kring. Vissa personer må exempelvis ha ett beteende som påminner mycket om det gröna stadiet i en aspekt, och som påminner om blåa eller orangea stadiet i en annan aspekt. Och för andra må det vara helt tvärtom. Att då klassificera människor efter sådan färgtillhörighet kan bli ganska vilseledande. Det är svårare än så att sätta finger på vad som verkligen skiljer olika människor åt på en djupare nivå.
Det blir lätt vilseledande och mycket går att ifrågasätta.
Idén är alltså egentligen att vara integralt medveten och jag har svårt att se att man kommer runt värdet av att ha ett sådant metaperspektiv.