Om en person sjäv anser något vara fel, men ändå hänger sig åt just detta, vad beror detta beteende då på?
Några idéer
Att medvetet göra fel.
Moderator: Moderatorgruppen
Att medvetet göra fel.
Detta kom upp i en annan tråd och jag tyckte att det förtjänade en helt egen diskussion.
Om en person sjäv anser något vara fel, men ändå hänger sig åt just detta, vad beror detta beteende då på?
Några idéer
Om en person sjäv anser något vara fel, men ändå hänger sig åt just detta, vad beror detta beteende då på?
Några idéer
Tror inte alltid att vår moral kan styra våra handlingar, och det finns nog fler viljor än en i våra medvetanden. Ofta är den säkert egoistisk, och olika personer tar väl också olika hårt på moralen när chansen till stor personlig vinning kommer in i bilden. Det är nog mycket en fråga om personlig integritet.
Att en person skulle vara fast t ex i sitt raseri och agera utan någon egentlig eftertanke är inte heller omöjligt.
Att en person skulle vara fast t ex i sitt raseri och agera utan någon egentlig eftertanke är inte heller omöjligt.
Jag är själv en sådan människa som "medvetet gör fel". Jag är långt ifrån så god och kreativ och öppen som jag ständigt går runt och pratar om att vi alla borde vara. Jag tror anledningen till detta är ett "glapp" mellan förnuftet och den agerande principen. Mitt tänkande, förstående, formulerande förnuft har inte ensamrätt vid ratten. I mitt inre råder konflikter som hindrar mig från att vara den jag verkligen vill vara. Jag vet att det finns sätt att lösa upp dessa konflikter. Ett första steg är att ärligt känna efter. Detta leder till högre medvetenhet vilket i sin tur leder till beteendeförändring. Men ibland är det bara för trögt... det skull kännas smidigt att kunna installera ett nytt operativsystem rakt av. 
-
MrTambourineMan
- Inlägg: 545
- Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
- Ort: Göteborg
Re: Att medvetet göra fel.
Angelina skrev:Detta kom upp i en annan tråd och jag tyckte att det förtjänade en helt egen diskussion.
Om en person sjäv anser något vara fel, men ändå hänger sig åt just detta, vad beror detta beteende då på?
Några idéer
Kognitiv dissonans. Man anser förmodligen handlingen vara fel enbart på det kognitiva planet men inte på det affektiva, eller tvärtom. Sedan rationaliseras handlandet. Kan du exemplifiera med exempel? Tänker du på rökning och dylikt?
Även detta sammanflätas med filosofi, anser jag. Men eftersom jag varken är moderator eller anser mitt inlägg har rätt att flytta hela tråden så postar jag detta här.
För att använda givet exempel om rökning, vilket förövrigt fungerar utmärkt då man slipper sexuell inblandning.
Jag tror svaret är tämligen enkelt. Anledningen att man faller för ngt som man är medveten om kan orsaka sjukdom är att det behag som infinner sig genom handlingen uppfattas större än den onda efterföljden.
Vi gör alltid så, överväger dom positiva och negativa sidorna mot dom positiva och negativa efterföljderna. Överväger dom positiva så väljer vi dom. Har vi möjlighet att välja bort det som är större ont för oss, så gör vi det. Vi vill helt enkelt må så bra som möjligt, och införskaffa så mkt lycka som möjligt.
Detta kan oxå sättas i ett tidsperspektiv. För att återge en liknelse som tidigare gjorts;
om två lika stora pappersark med lika stor text finns framför oss, det ena på behagligt läsavstånd, och det andra på flera meters håll så att det blir svårt att urskilja texten. Givetvis har vi lättare att se det som är närmast. På samma sätt har vi lättare att uppfatta det goda som ligger närmare i tid, än det negativa som ligger längre bort på obestämd tid, även om det är av samma storlek eller tyngd som den närmare njutningen.
En annan sak är att vi inte heller _vet_ att detta eventuella onda kommer hända oss, vi kan inte se in i framtiden. Våra drifter att falla för njutningen kan använda argumentet, "alla blir inte sjuka och dör av rökning, varför ska det hända mig?".
Om det som nu är möjligt istället vore helt uppenbart och snarare en definitiv kunskap så skulle oxå beslutet ändras. Det är alltså en fråga om kunskap.
Sen finns det psykologiska aspekter som kan infektera och sudda ut våran förmåga att se tydligt, men det får ngn annan svara på om den vill.
För att använda givet exempel om rökning, vilket förövrigt fungerar utmärkt då man slipper sexuell inblandning.
Jag tror svaret är tämligen enkelt. Anledningen att man faller för ngt som man är medveten om kan orsaka sjukdom är att det behag som infinner sig genom handlingen uppfattas större än den onda efterföljden.
Vi gör alltid så, överväger dom positiva och negativa sidorna mot dom positiva och negativa efterföljderna. Överväger dom positiva så väljer vi dom. Har vi möjlighet att välja bort det som är större ont för oss, så gör vi det. Vi vill helt enkelt må så bra som möjligt, och införskaffa så mkt lycka som möjligt.
Detta kan oxå sättas i ett tidsperspektiv. För att återge en liknelse som tidigare gjorts;
om två lika stora pappersark med lika stor text finns framför oss, det ena på behagligt läsavstånd, och det andra på flera meters håll så att det blir svårt att urskilja texten. Givetvis har vi lättare att se det som är närmast. På samma sätt har vi lättare att uppfatta det goda som ligger närmare i tid, än det negativa som ligger längre bort på obestämd tid, även om det är av samma storlek eller tyngd som den närmare njutningen.
En annan sak är att vi inte heller _vet_ att detta eventuella onda kommer hända oss, vi kan inte se in i framtiden. Våra drifter att falla för njutningen kan använda argumentet, "alla blir inte sjuka och dör av rökning, varför ska det hända mig?".
Om det som nu är möjligt istället vore helt uppenbart och snarare en definitiv kunskap så skulle oxå beslutet ändras. Det är alltså en fråga om kunskap.
Sen finns det psykologiska aspekter som kan infektera och sudda ut våran förmåga att se tydligt, men det får ngn annan svara på om den vill.
-
MrTambourineMan
- Inlägg: 545
- Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
- Ort: Göteborg
På ett strikt psykologiskt plan:
Människans agerande kan delas in i ett känslomässigt och ett kognitivt rotat agerande. Utöver detta finns det rent instinktiva beteendet, som saknar medveten inblandning.
"Om en person sjäv anser något vara fel", men ändå gör det innebär det att den kognitiva komponenten till beteendet skiljer sig från den känslomässiga (affektiva). Det är den affektiva delen i handlandet som har överhanden. Då uppstår kognitiv dissonans.
Om en person vet någonting vara 'rätt', men ändå avstår från att göra det innebär det samma problematik, där den affektiva handlingskomponenten förlamar den kognitiva.
Människans agerande kan delas in i ett känslomässigt och ett kognitivt rotat agerande. Utöver detta finns det rent instinktiva beteendet, som saknar medveten inblandning.
"Om en person sjäv anser något vara fel", men ändå gör det innebär det att den kognitiva komponenten till beteendet skiljer sig från den känslomässiga (affektiva). Det är den affektiva delen i handlandet som har överhanden. Då uppstår kognitiv dissonans.
Om en person vet någonting vara 'rätt', men ändå avstår från att göra det innebär det samma problematik, där den affektiva handlingskomponenten förlamar den kognitiva.
Tänkte bara spinna vidare på kognitiv dissonans...
När denna dissonans uppstår, som ett starkt obehag för att man har gjort något som man vet är fel, måste man göra något för att minska dissonansen. Valet blir då att attityden får ändras efter handlandet. (Kanske på grund av att man vill uppfattas som konsistent i sitt beteende av andra?) Det man tidigare visste var dåligt ändras till att man tycker att det inte "är så dåligt", resultatet blir minskad obehagskänsla.
Detta kan väl i viss mån förklara varför man framför allt fortsätter göra nåt som man vet är fel.
När denna dissonans uppstår, som ett starkt obehag för att man har gjort något som man vet är fel, måste man göra något för att minska dissonansen. Valet blir då att attityden får ändras efter handlandet. (Kanske på grund av att man vill uppfattas som konsistent i sitt beteende av andra?) Det man tidigare visste var dåligt ändras till att man tycker att det inte "är så dåligt", resultatet blir minskad obehagskänsla.
Detta kan väl i viss mån förklara varför man framför allt fortsätter göra nåt som man vet är fel.
-
MrTambourineMan
- Inlägg: 545
- Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
- Ort: Göteborg
mitch skrev:Tänkte bara spinna vidare på kognitiv dissonans...
När denna dissonans uppstår, som ett starkt obehag för att man har gjort något som man vet är fel, måste man göra något för att minska dissonansen. Valet blir då att attityden får ändras efter handlandet. (Kanske på grund av att man vill uppfattas som konsistent i sitt beteende av andra?) Det man tidigare visste var dåligt ändras till att man tycker att det inte "är så dåligt", resultatet blir minskad obehagskänsla.
Detta kan väl i viss mån förklara varför man framför allt fortsätter göra nåt som man vet är fel.
Precis. Man rationaliserar sitt handlande.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster