Är det inte intressant att alla de "stora" kärlekshistorierna är korta? Och att deras korthet verkar vara en förutsättning för deras storhet? De behöver flamma upp, vara intensiva ett tag och sedan avslutas när de är på topp.
Jag tänker på Romeo och Julia, som fick sina kickar av att kämpa mot alla hinder men dog före de hann förenas. Detsamma med Pyramus och Thisbe.
Samma teman återkommer i moderna romantiska filmer, som Daboken Broarna i Madison County.
Är det så cyniskt, att stor kärlek blir stor enbart för att passionen tänds genom A, hinder som måste bekämpas, och B, korthet. Kärlekshistorien måste sluta på topp och det fort, så att parterna och omgivningen kan fortsätta skönmåla och romantisera den.
Gäller inte detsamma på vårt personliga plan? Alla har väl nån ungdomskärlek som man alltid kommer att minnas med värme, helt enkelt för att det aldrig hann utvecklas till något varaktigt, och man därför har chansen att fantisera om "tänk om"-senarion.
För hur många stora kärlekshistorier slutar med att parterna gifter sig och lever tillsammans i 50 slitsamma, vardagliga år...? Inte många. Och det borde betyda att "stor kärlek" är en bluff, enbart ett fantasifoster som springer ur våra egna sinnen.
kärlek måste vara kort
Moderator: Moderatorgruppen
kärlek måste vara kort
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
De flesta stora kärlekshistorier slutar just så, men är kanske inte lika intressanta att återberätta i böcker och filmer. Då blir det långdragna epos som ingen orkar läsa eller se på. Inte jag i alla fall.
Den passionerade kärleken, helst där någon av parterna dör, är desto mer illustrativt fängslande att återge, som tex Titanic, om vi nu ska vara riktigt smöriga, och det ska vi väl.
Det betyder inte att den korta intensiva kärleken är en bluff, ej heller att den än mindre värd än den långa, sega och stundom tråkiga och vardagliga kärleken.
Den passionerade kärleken, helst där någon av parterna dör, är desto mer illustrativt fängslande att återge, som tex Titanic, om vi nu ska vara riktigt smöriga, och det ska vi väl.
Det betyder inte att den korta intensiva kärleken är en bluff, ej heller att den än mindre värd än den långa, sega och stundom tråkiga och vardagliga kärleken.
Titanic är ett lysande exempel, och jodå - smöriga vill vi vara :)
Jag tycker att den filmen visar tydligt att den där stora kärleken faktiskt
måste vara kort.
För ärligt, hur lycklig hade Rose blivit med Jack? Låt oss säga att de hade överlevt, gift sig, flyttat in i nåt ghettoområde och i den smutsiga lilla stugan hade hon blivit hans hemmafru och fött en massa ungar...
Tror du inte då att dessa omständigheter hade gjort att hon snabbt slutat vara förälskad i honom?
Men nu när han dog så snabbt, kunde hon för alltid fantisera om vad som kunde ha hänt, och de dagdrömmarna var så klart rosenrosa lyckodrömmar och ett ultimat best case-senario.
Precis som alla andra stora kärlekshistorier.
Och med det menar jag att de mest äger rum i parternas huvud, och därför egentligen är en bluff.
Jag tycker att den filmen visar tydligt att den där stora kärleken faktiskt
måste vara kort.
För ärligt, hur lycklig hade Rose blivit med Jack? Låt oss säga att de hade överlevt, gift sig, flyttat in i nåt ghettoområde och i den smutsiga lilla stugan hade hon blivit hans hemmafru och fött en massa ungar...
Tror du inte då att dessa omständigheter hade gjort att hon snabbt slutat vara förälskad i honom?
Men nu när han dog så snabbt, kunde hon för alltid fantisera om vad som kunde ha hänt, och de dagdrömmarna var så klart rosenrosa lyckodrömmar och ett ultimat best case-senario.
Precis som alla andra stora kärlekshistorier.
Och med det menar jag att de mest äger rum i parternas huvud, och därför egentligen är en bluff.
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Re: kärlek måste vara kort
Mohini skrev:Är det inte intressant att alla de "stora" kärlekshistorierna är korta? Och att deras korthet verkar vara en förutsättning för deras storhet? De behöver flamma upp, vara intensiva ett tag och sedan avslutas när de är på topp.
Jag tänker på Romeo och Julia, som fick sina kickar av att kämpa mot alla hinder men dog före de hann förenas. Detsamma med Pyramus och Thisbe.
Samma teman återkommer i moderna romantiska filmer, som Daboken Broarna i Madison County.
Är det så cyniskt, att stor kärlek blir stor enbart för att passionen tänds genom A, hinder som måste bekämpas, och B, korthet. Kärlekshistorien måste sluta på topp och det fort, så att parterna och omgivningen kan fortsätta skönmåla och romantisera den.
Gäller inte detsamma på vårt personliga plan? Alla har väl nån ungdomskärlek som man alltid kommer att minnas med värme, helt enkelt för att det aldrig hann utvecklas till något varaktigt, och man därför har chansen att fantisera om "tänk om"-senarion.
För hur många stora kärlekshistorier slutar med att parterna gifter sig och lever tillsammans i 50 slitsamma, vardagliga år...? Inte många. Och det borde betyda att "stor kärlek" är en bluff, enbart ett fantasifoster som springer ur våra egna sinnen.
Du beskriver den "stora" mytiskt-romantiska kärleken och den "måste" ju vara kort, intensiv och olycklig, helst sluta med katastrof. Den är en fantasiprodukt. Dess storhet en bluff, som du skriver. Det är en romantiserande, västerländsk (?) kulturprodukt.
Den faktiska vardagskärleken är "större". Men ofta ointresssant att skapa konst av.
Grunden för all konst är det som avviker från vardagen/ "det normala", det som i någon mening överraskar. Försök att "beskriva livet som det verkligen är", kanske i stil med Prousts På spaning efter den tid som flytt och Joyce's Ulysses, ter sig för många läsare tämligen ointressanta och misslyckade. Inkl. mig. Men kan ju alltid försöka låta avsaknaden av överraskning bli en överraskning. Det temat är dock snart förbrukat.
A
Algotezza aka Algotezza
Det är åtrå, begär, identifikation, och sådant är alltid kort då det växer över sig självt. Vad är behovet bakom dessa, vad är det för behov som egentligen söks mättas?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Det är åtrå, begär, identifikation, och sådant är alltid kort då det växer över sig självt. Vad är behovet bakom dessa, vad är det för behov som egentligen söks mättas?
Människan söker sitt absoluta Du, som idealt är både kontrast och komplement till samt paradoxalt nog också identitisk med henne själv. Därför lever vi i en paradox. Och levandegör den inför varandra. Med vårt sökande. När finner Jag Dig?
A
Algotezza aka Algotezza
JR Auk och Algotezza:
bra, då är vi ju överens!
nästa fråga är då snarast: är detta något eftersträvansvärt? dvs. den "stora kärleken", om den nu bara finns i våra huvuden på det sättet.
bra, då är vi ju överens!
nästa fråga är då snarast: är detta något eftersträvansvärt? dvs. den "stora kärleken", om den nu bara finns i våra huvuden på det sättet.
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Mohini skrev:JR Auk och Algotezza:
bra, då är vi ju överens!
nästa fråga är då snarast: är detta något eftersträvansvärt? dvs. den "stora kärleken", om den nu bara finns i våra huvuden på det sättet.
Kan du sträva när du sett din strävan? Jag antar att det bara är att låta saker och ting gå, och om man helt plötsligt befinner sig där. Tja då är man där! Och så får man väl reflektera där.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Bara finns i våra huvuden? Menar ni att ni aldrig har upplevt den i sådana fall? Ja, gå då ut och leta efter Du/Jag, det är det värt, att sedan kunna ha i sitt huvud och hjärta resten av livet. Det är eftersträvansvärt.
Jag har upplevt det. Han är död, men han är alltid med mig.
Men det är sant, hade Jack och Rose levat "lyckliga i alla sina dagar" så hade de nog hatat varandra innerligt, varit bittra och griniga och gamla och fula och stressade och misslyckade, fått gå igenom hela livets spektrum av upplevelser tillsammans och förmodligen ändå älskat varandra djupt.
Men visst, man söker bara sig själv hela tiden, i alla man möter. Det är väl det som är den riktiga stora kärleken, att hitta sig själv. Den perfekta återspeglingen.
Jag har upplevt det. Han är död, men han är alltid med mig.
Men det är sant, hade Jack och Rose levat "lyckliga i alla sina dagar" så hade de nog hatat varandra innerligt, varit bittra och griniga och gamla och fula och stressade och misslyckade, fått gå igenom hela livets spektrum av upplevelser tillsammans och förmodligen ändå älskat varandra djupt.
Men visst, man söker bara sig själv hela tiden, i alla man möter. Det är väl det som är den riktiga stora kärleken, att hitta sig själv. Den perfekta återspeglingen.
Mohini skrev:JR Auk och Algotezza:
bra, då är vi ju överens!
nästa fråga är då snarast: är detta något eftersträvansvärt? dvs. den "stora kärleken", om den nu bara finns i våra huvuden på det sättet.
Ingen strävar väl efter den "stora" kärleken - det ligger väl i dess natur att den uppkommer okontrollerat och spontant, allra helst på så sätt att man inte alls ville hamna där. Frågan är - är den önskvärd, värd att önska? Ja, om man vill bli författare/konstär och ha ett tidlöst, aldrig sinande ämne... Annars - vete fan... Lider gör vi ändå...
A
Algotezza aka Algotezza
](./images/smilies/eusa_wall.gif "Brick wall")
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster