Mänsklighetens mognadsnivå - puberteten???

[* KYREUS *]

En lätt hängmatte-aktig fundering och "efterlysning" i sommarvärmen:
Var skulle vi vilja placera mänskligheten som vi känner den på en skala från födsel till "dödsel"; alltså på en (diskussionsmässig) levnadsaxel:


                    Frågan för dagen
                    (för mig): - har mänskligheten
                     ens kommit till puberteten??


                            ( ) KYREUS

[Sökande]

Talar vi biologisk eller mental ålder?

[* KYREUS *]

primärt mental ålder; men - frågan är psykosomatiskt sammansatt!!

                 ( ) KYREUS

[Sökande]

Jag skulle säga att mänskligheten befinner sig i en tidig barndom rent mentalt. Alldeles för få som inte bryr sig om något annat än de själva, likt småbarn.

[tomtefader]

Jag skulle säga att mänskligheten befinner sig i en tidig barndom rent mentalt. Alldeles för få som inte bryr sig om något annat än de själva, likt småbarn.

Inte för att låta näsvis, men varför ställa andras välbefinnande framför sitt eget?

[Sökande]

Tomtefader skrev:

Inte för att låta näsvis, men varför ställa andras välbefinnande framför sitt eget

?
Rent taktiskt är det vettigt. Bry dig om andra så framstår du inte som egoist och de kommer därför behandla dig bättre än om de ansett dig vara sådan.

[* KYREUS *]

"Rent taktiskt" skulle omsorg vara riktig. F ´låt - vilken cynism.

            (omsorg) KYREUS

[Sökande]

Ja cyniker har jag kallats många gånger och jag får väl medge att det är fallet även om jag kan se de empatiska grunderna för att bry sig om andra. Jag ingen sociopat.

[What Gives?]

Det känns helt förlegat att definiera egoism och altruism som motsatser. Även den mest kallhamrade egoisten skulle tjäna sina egenintressen genom att samarbeta med andra, och vice versa.

Att avfärda det som cynism är knappast en fjäder i hatten för den som betraktar sig som fri i tanken...

[* KYREUS *]

.......och din lösning är alltså:
????????????????????????????????????

   (nyfikne) KYREUS

[What Gives?]

Vad är problemet, och varför frågar du mig om lösningen?

[Algotezza]

En lätt hängmatte-aktig fundering och "efterlysning" i sommarvärmen:
Var skulle vi vilja placera mänskligheten som vi känner den på en skala från födsel till "dödsel"; alltså på en (diskussionsmässig) levnadsaxel:


                    Frågan för dagen
                    (för mig): - har mänskligheten
                     ens kommit till puberteten??


                            ( ) KYREUS

Mänskligheten befinner sig ännu på fosterstadiet. Den fysiska världen är en kosmisk livmoder. Vi väntar ännu på att möta vår Allfader, barnmorskan. Från Livmoder till Allfader.

A

[* KYREUS *]

På vilka intryck, fenomen och insikter bygger du din slutsats??

            (  ) KYREUS

[Jörgen]

Då och då evolverar människan från en art till en annan,
det går oftast inte att drå någon knivskarp gräns i tiden när det händer,
och förmodligen skulle det många gånger inte ens att gå att definera en suddig gråzone.

Nu brottas vi med att skapa en lyckosam kombination av själviskhet och altruism för oss själva, är det det som är mänsklighetens barndomen?

Problemet är nog rätt gammalt, en gång när vi var möss för många år sen så började vi att brottas med just det problemet, och ännu längre tillbaka i tiden gjorde vi det kanske inte.

Det vi har i mer i sinnet idag än våra mössliknande fjärran släktingar kan det tänkas att våra framtida släktingar kommer att ha mer än oss.

Och då kanske någon ställer sig ställer samma fråga - när kliver människan ur vaggan?

När blev människan människan,
när upphör hon att vara människan?

[Algotezza]

På vilka intryck, fenomen och insikter bygger du din slutsats??

            (  ) KYREUS

Martinus skrifter, Bibeln... När jag ser mig om i en ofullkomlig = framväxande värld...

A