Individualitet

[Algotezza]

Jag har lagt tråden här - kunde likaväl lagt den under filosofi.

Vad menar du/ vi med individualitet?

Finns det någon sådan vetenskapligt sett? Vad betingas den av?

Uppkommer den med tiden när vi växer upp, blommar ut, vissnar, förtvinar och upplöses vid döden?

Om döden inte är slutet, hur vet vi att den inte är slutet för individualiteten, om vi "uppgår i alltet", när vi dör?

Är den individualiteten något att ha?

MVH

Algotezza

[Plepple]

Jag har lagt tråden här - kunde likaväl lagt den under filosofi.

Vad menar du/ vi med individualitet?

Finns det någon sådan vetenskapligt sett? Vad betingas den av?

Uppkommer den med tiden när vi växer upp, blommar ut, vissnar, förtvinar och upplöses vid döden?

Om döden inte är slutet, hur vet vi att den inte är slutet för individualiteten, om vi "uppgår i alltet", när vi dör?

Är den individualiteten något att ha?

MVH

Algotezza

Individualitet, är vad vi gör det till...

Men, av alternativen, valde jag det du troligen valde, då jag, såväl som du definierar min/din existens, båda våra definitioner skapar kanske olika identiteter, men båda är ändå ur den synvinkeln, sanna.

"Jag är huvudkaraktären, i livets eskapad" ~Plepple

Detta "bevisar", att varje individ, ser sig själv som viktigast, oavsett den nuvarande kända omgivningen. Och, eftersom man ser sig själv som viktigast, kommer man göra allt man kan för att gynna sig själv mer, än "kolonin", d.v.s, andra individer.

Så individualitet frammanar till exempel korrupta medborgare i höga positioner (enligt mig), därför att dessa personer gör det de anser de vinner mest på, därför får fattiga och liknande svårare och svårare att överleva, därför att de otroligt "rika", vill ha mer för sig själva.

Detta uppstår troligen "tack vare" vår uppväxt, därav att jag inte vet exakt hur du känner, enligt mina termer. Jag kan inte vara säker på att andra inte ljuger, och kommer bedra mig när jag så behöver hjälp. Detta är undermedvetna tankar, som till en stor del styr oss i våra liv/beslut.

Och, om jag nu prioriterar mig själv som viktigare än andra, då kommer jag naturligtvis att hjälpa mig, och inte andra(, endast andra ifall jag anser att jag tjänar mer på det). Detta vet man instinktivt, och därför har man det svårt att öppna sig åt andra, likväl att tolerera andra, man kallar detta "stolthet"..,

Men, utan individualitet, hade vi kanske inte utvecklats i den takt och framgång, vi gör idag, negativt, eller positivt... :3

[kWee]

Vad menar du/ vi med individualitet?

Finns det någon sådan vetenskapligt sett? Vad betingas den av?

Uppkommer den med tiden när vi växer upp, blommar ut, vissnar, förtvinar och upplöses vid döden?

Halåj!

Individualitet kommer ju fram mer och mer , ju "äldre"/ mer erfaren du blir destomera träder väl du själv fram ur skuggorna.
Fattar man tex att handling/konsekvens hör ihop,att man har rätt till egna åsikter. osv.

Kanske "vissnar" den av någon stor negativ händelse i ens liv som senare förtär en helt...

Men om man ser på individualitet som en figur i skuggan som kommer närmre ljuset blir den skarpare i konturerna ju mer tid som går.

Om döden inte är slutet, hur vet vi att den inte är slutet för individualiteten, om vi "uppgår i alltet", när vi dör?

Är den individualiteten något att ha?

vilken kakafoni om individaliteten inte tar slut dvs..

[Algotezza]

Är det någon skillnad på individualitet och individualism?

Kan man vara en särpräglad individ utan att vara individualist?

Kommer den individualism-egocentrism-egoism-solipsism vi ser idag att dö ut - men att individualiteten lever kvar ändå?

undrar Algotezza

[Algotezza]

Kanske kan man säga så här:

Om medvetandet "materiellt" sett överlever döden men man då helt avindividualiseras, vilken vits är det då med denna överlevnad? Vad/vem är det som överlever? Om man har evigt liv, är individualiten då också evig? Finns det dels en ytlig, ständigt skiftande social-psykologisk vardagspersonlighet och en djupare mer beständig individualitet?

undrar Algotezza

[kWee]

Jag har så svårt med att greppa ideen om att medvetandet skulle kunna gå vidare i någon form...och visst om man faktiskt "gick" vidare hur skulle det då vara att vara "en i ett...fast inte existera"..eller skulle det tjäna någon större sak? Är det du syftar på Algotezza?

Finns det dels en ytlig, ständigt skiftande social-psykologisk vardagspersonlighet och en djupare mer beständig individualitet?

Det kan man väl gott påstå, ett du som bevakar dina ha-begär
Ett som "utför" de grundläggande behoven som sömn,mat,värme skydd,närhet  kanske kärlek ... kan ta en stund att få det här bättre formulerat har en tendens att fastna i tankar...

[Sonic]

Individualitet är enligt mig rätten och möjligheten att få vara sig själv.

[Algotezza]

Jag har så svårt med att greppa ideen om att medvetandet skulle kunna gå vidare i någon form...och visst om man faktiskt "gick" vidare hur skulle det då vara att vara "en i ett...fast inte existera"..eller skulle det tjäna någon större sak? Är det du syftar på Algotezza?

Finns det dels en ytlig, ständigt skiftande social-psykologisk vardagspersonlighet och en djupare mer beständig individualitet?

Om nu vår individualitet blir väldigt präglad, ja, rent av beroende av, att vi är/har en fysisk kropp omgiven av en fysisk iomvärld vi kan samspela med eller vägra samspela med (via en påtaglig relation mellan "jag" och "det"), kommer inte denna individualitet att gå helt förlorad om "vi dör bort från den fysiska världen" och alla relationer vi har till den, även om medvetandet på något sätt skulle överleva döden... Vårt självmedvetande är ju också betingat av relationen "jag" och "det". Vad skulle då ha "överlevt", ett "något" utan individualitet och självmedvetande? Finns det någon relation då mellan "jag" och "det" att bygga dessa på? Om medvetandet överlever döden kräver detta att det finns en "andevärld" där vi kan fortsätta odla vår individulaitet och vårt sjövmedvetande via relaioner med "omvärlden på andra sidan". Att "bli helt ett med Gud (eller något annat) efter döden" är likvärdigt med att förintas helt, då det som är "mitt personliga jag" är min individualitet och mitt självmedvetande. Att det finns en evig opersonlig ande i mig som "blir ett med Gud" efter döden spelar då ingen roll.

Men "vad som händer efter döden" är väl i dagens läge inte främst en vetenskaplig fråga utan en trosfråga. Vetenskapen menar förstås att medvetandet försvinner när den fysiska kroppen gör det. Det låter iofs enkelt och okomplicerat, logiskt utifrån vetenskapens premisser/förutsättningar idag.

Det kan man väl gott påstå, ett du som bevakar dina ha-begär
Ett som "utför" de grundläggande behoven som sömn,mat,värme skydd,närhet  kanske kärlek ... kan ta en stund att få det här bättre formulerat har en tendens att fastna i tankar...

Superegot/ överjaget?

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Algotezza]

Individualitet är enligt mig rätten och möjligheten att få vara sig själv.

Individualitet är rätten att odla sin individualitet? Är det inte snarare individualism?

undrar Algotezza

[kWee]

Algotezza skrev

Om nu vår individualitet blir väldigt präglad, ja, rent av beroende av, att vi är/har en fysisk kropp omgiven av en fysisk iomvärld vi kan samspela med eller vägra samspela med (via en påtaglig relation mellan "jag" och "det"), kommer inte denna individualitet att gå helt förlorad om "vi dör bort från den fysiska världen" och alla relationer vi har till den, även om medvetandet på något sätt skulle överleva döden

Jag kan erkänna att jag är väldigt beroende av mitt fysiska leverne, jag älskar mitt jobb, spela på min Fender,samt många andra fysiska saker och
ting.
hur tyr man sig till annat en denna värld och det vi har?





Algotezza skrev

Men "vad som händer efter döden" är väl i dagens läge inte främst en vetenskaplig fråga utan en trosfråga. Vetenskapen menar förstås att medvetandet försvinner när den fysiska kroppen gör det. Det låter iofs enkelt och okomplicerat, logiskt utifrån vetenskapens premisser/förutsättningar idag.

Ja det är en evig fråga antar jag, jag vet att du Algotezza inte tror på enkla förklaringar(jag erinrar mig från en annan tråd jag läst), men i min mening som går på det senare i din utsago så har vi väl nu och inte mera vilket ju kanske ger en enklare bild av ett slags mening med livet..inte alls lättare men en slags linje?

Fast går vi vidare i själen så måste väl ett utslag vara att det funkar precis som här...men där kanske ett slags reinkarnation...

Superego/överjaget:

Tvingades googla angående det märkte att en viss Herr Freud hade en teori angående detta Detet, jaget och överjaget hette det
vilket jag antar inte är nytt för dig;)
måste lägga mig in i hans toeri även om jag haft motvilja mot Freud.
ligger i min skolgång..eftersom det var såå tråkigt att  utveckla sin tänkande del av hjärnan på den tiden,roligare att röja i vårt lilla paradis
och utveckla den fysiska aspekten av individualiteten

[kWee]

jädrans dubbelpost...