Berätta om när du varit elak

[Johan Ågren]

En medveten elakhet är nog en motsägelse. Man får nog dra det till att graden av elakhet härleds till utstuderadade metoder grundat på dysfunktionalitet.

Om jag får försvara något så är det den vanlige emilbuspojken som idag inte får plats, då så många vuxna kommer med fördömanden som avser att framhäva sina idealbarn. "Hysset" har liksom försvunnit och blivit äckligt i stället. Jag mår så dåligt av att se ett barn få oproportionerlig skam hävd över sig. Just för att orsaken till det är så äcklig. Törs inte säga till min son att slå skitungarna på näsan, jag är för pragmatisk. För mycket amatörpsykologer överallt i samhället som ska sitta och kvida. En blåtira är vacker om den uppstått ur ett ärbart uppsåt. Slå dom på näsan bara! Särskilt om de är två är äldre.

[Fication]

Vill verkligen understryka att jag stödjer initiativet till trådstarten!

Mina största synder har nog varit överdriven snällhet och oförmåga att försvara de egna gränserna. Det är ju egentligen elakt då min medmänniska inte fått en korrekt respons och därigenom en skev bild av hur man ska bemöta människor.

Annan, mer normal elakhet... tja, utan att gå in på detalj så har jag vid flera tillfällen sagt eller skrivit elaka saker om människor där jag tyckt att fyndigheten överträffat elakheten. Typ, är det ok att driva med handikappade? Ja, fast då ska det vara ordentligt roligt!

Eller att handlingen på något vis känts vacker eller logisk trots att den åstadkommit lidande hos annan (och mig själv).

[transversal]

Att skuldbelägga någon för en sådan handling är mer elakt än handlingen.

Det är inte så farligt med skuld. Vi är jämt så rädda för skulden, men vi är ju alltid skyldiga något. Jag tycker att det inte var någon bra handling, och man ska lägga fram sådant. Att det är förlåtligt, det är en annan sak. Men jag tycker inte att man ska vara rädd för att säga att man inte gillar den eller den handlingen - även till en 11-åring. Man kan vänja sig vid att reflektera över att man gör en del bra saker och en del dåliga. Det ger en nyanserad bild.

De flesta har gjort dumheter när de var barn. Det kan man stå för och säga att det var dumt, utan att för den skull gå omkring och bära med sig en massa ångest för det som vuxen.

[transversal]

Vill verkligen understryka att jag stödjer initiativet till trådstarten!

Mina största synder har nog varit överdriven snällhet och oförmåga att försvara de egna gränserna. Det är ju egentligen elakt då min medmänniska inte fått en korrekt respons och därigenom en skev bild av hur man ska bemöta människor.

Och det är elakt mot dig själv som ju inte får rätt behandling.

[Anders]

De flesta har gjort dumheter när de var barn. Det kan man stå för och säga att det var dumt, utan att för den skull gå omkring och bära med sig en massa ångest för det som vuxen.

Lätt sagt. Den ångesten sitter djupt.

[transversal]

Då ska den upp till ytan.


Jomen alltså, vad jag menar är att man ska inte hålla på och glorifiera respektive devilifiera.

[Zokrates]

Då ska den upp till ytan.


Jomen alltså, vad jag menar är att man ska inte hålla på och glorifiera respektive devilifiera.

Hjälp, ett ord jag inte förstår, men skit samma.

Förstår inte meningen med att gå omkring och älta eller dra upp begångna pinsamheter, om dessa får någon att känna det som att bära omkring på ett ok, så är det väl bättre att dra lärdom av misstagen och inte upprepa dem, om det gjorda ej kan göras ogjort eller gottgöras, låt det då vila ifred bland de andra spökena i garderoben.

[Andreas]

Har bränt en sån här stor julbock. Kan inte gå in på detaljer eftersom det är straffbart.

[Skogsälvan]

VAD sa du att du gjorde, Andreas? Väldigt goda argument krävs för att jag inte ska bli arg nu.

[Andreas]

Plikt? Tradition? ... vi blev provocerade  :?

[Skogsälvan]

Tsss... jag skriver upp det här i min bok. Hur har du mage att bränna ner julbocken? Förstår du inte hur mina lyckliga barnaögon tindrade bland snöflingorna och släcktes pga dylika "incidenter"? Du är skyldig mig bigtime alltså.

[transversal]

Då ska den upp till ytan.


Jomen alltså, vad jag menar är att man ska inte hålla på och glorifiera respektive devilifiera.

Hjälp, ett ord jag inte förstår, men skit samma.

Förstår inte meningen med att gå omkring och älta eller dra upp begångna pinsamheter, om dessa får någon att känna det som att bära omkring på ett ok, så är det väl bättre att dra lärdom av misstagen och inte upprepa dem, om det gjorda ej kan göras ogjort eller gottgöras, låt det då vila ifred bland de andra spökena i garderoben.

Det var hemmagjort i brist på annat. Man ska inte göra saker svarta eller vita.

Att dra upp gamla pinsamheter är inte meningsfullt om de inte redan är så att man ältar dem. Ältar man dem är de ju redan "uppe" och då kan man ju lika gärna lägga korten på bordet. Om man som Anders säger att "den sitter djupt", så har man ju kontakt med en ångest som påverkar en. Och om man vill "göra upp" med ångesten och gå vidare så kan man ju titta på det som har orsakat ångesten.

Det ger ju två valmöjligheter - antingen att man tar till sig att man gjorde en handling som man egentligen själv inte gillar, eller, att man skjuter över "skulden" på den svagare personen och säger att den var en mes/tönt eller tog för illa vid sig. Jag gillar bara inte när folk inte kan hantera sin egen skuld, utan utser någon annan till syndabock (svag) för att de själva inte vill ta i att de har ansvar för de saker de inte gillar att de har gjort.

[transversal]

Sen kan man ju överdriva sitt eget ansvar också. Det är ju det som barn gör när de tar på sig problemen vid en skilsmässa.

Om du gör en handling för att du inte gillar en person och vill skrämma den personen lite, och sedan lyckas - då kan jag inte se att det är en speciellt trevlig handling. Hos en 11-åring är en sådan handling förståelig, men fortfarande inte speciell trevlig. Det är ingen handling jag vill säga "ok" till.

Ponera följande historia.

En man jag en gång var god vän med sade för ungefär ett år sedan i vrede till mig att såna som mig hade han bränt ner lägenheten för tidigare. Det skrämde skiten ur mig i synnerhet som den här mannen visste att jag vid tillfället bodde ensam och var jag bodde. Sannolikheten var väl liten att det verkligen skulle hända, men fröet var sått. "Jag har rätt, och jag har makt över dig och du ska inte komma här och vara annorlunda eller tycka annorlunda."

Lustigt nog tror jag att den här mannen skulle skojat bort det han hade sagt om man hade konfronterat honom senare. Om jag tog illa vid mig så var det mitt fel - jag som var överkänslig.

Det där var sista spiken i kistan för den vänskapen - det kan jag lova.

Det finns ingen mening med att sätta sig på människor bara för att man kan. Inte när man är 11 år, inte när man är 30 eller ens 100 år. Jag tycker att det är fel. Det är så fel att det skär i hjärtat på mig. Tror man på "den starkes lag" då tror man på allt som jag tycker är vidrigt.

[scirocco]

Om Rekoj minns namnet på den då ej simkunnige kan ju du Rekoj kontakta honom och nu be om förlåtelse.

[David H]

Det var en kass handling. Speciellt eftersom att det var en "tönt". Folk som sparkar nedåt "för att de kan" och slickar uppåt är något jag avskyr. (Men så är jag alltid i korkad opposition också, kommer väl att bli ens fall.)

Det som gjorde handlingen så "kass" var att det var mot en oskyldig "tönt", det håller jag med om. Man kan väl säga att det var att sparka neråt jovisst. Men att slicka uppåt gjorde jag inte. Handlingen var helt på mitt eget bevåg, och det var inte för att imponera på nån annan. Vet du transversal, jag har aldrig varit en person som slickat uppåt. Ovanligt lite uppåtslickare iaf vill jag tro.