Beta-dog vs Alpha-dog

[transversal]

I tv-showen Las Vegas sade en av karaktärerna:

"Beta-hunden är den lyckligaste hunden i flocken; den har inte ansvaret som Alpha-hunden, men åtnjuter förmånerna av att vara tvåa."

Ligger det något i detta? Är det bättre att vara högt uppsatt i en hierarki än att vara ledare för en hierarki? Ska man eftersträva "toppen" alls?

[J R Auk]

Som individualist så menar jag att det finns själv-förverkligande. Så att alls ingå i en hierarki är att förverkliga sig genom andra och göra sig beroende av strukturen. Varför?

Man skall vara subjekt, enheten för världens sammangående i en individualitet. Då kan man förkroppsliga moral och vara vis, och därmed bli nöjd.

Jag tror inte att man kan bli det om man aktivt ingår i strukturen. Men man kan passivt göra så. För vi kan inte kontrollera andra, strikt talat, och de kan förhålla sig till dig som om du vore i hierarkin oavsett om själv ställt dig utanför.

[Minded]

Det är relativt... Den som leder får vissa fördelar, och den som följer får andra. Liksom bägge kommer med nackdelar. Det kokar väl ned till vad man är ute efter.

Att vara abstraktionen, ansiktet, som folk relaterar till och känner. Att vara en kändis, en stjärna. Alla relaterar till en, men utan att känna en. Oavsett om man är Jean Claude van Damme eller bara häftigast på kvällens fest. Eller tvärt om, någon som folk går förbi utan att märka.

[Anders]

Nu vet jag inte riktigt hur hundflockar funkar, men om alfahunden är något i stil med "chef för arbetsenheten" och betahunden är "en duktig medarbetare med hög status" så tycker jag det låter klockrent.

Men om det är "högsta hönset" kontra "mellanchef" så vette sjutton. Ska man vara ledare så kan man lika gärna vara en ledare en bit upp. Förälder för de underlydande kommer du alltid att få vara.

Lite generellt.

[transversal]

Läste någonstans att man blir lyckligare av mer pengar upp till en månadslön på 40 000. När man har uppnått denna magiska summa gör ytterligare pengar en inte lyckligare. Kanske är det samma med makt. Man blir lyckligare av makt upp till en viss nivå, men ytterligare makt gör en inte gladare ...?

[transversal]

Som individualist så menar jag att det finns själv-förverkligande. Så att alls ingå i en hierarki är att förverkliga sig genom andra och göra sig beroende av strukturen. Varför?

Man skall vara subjekt, enheten för världens sammangående i en individualitet. Då kan man förkroppsliga moral och vara vis, och därmed bli nöjd.

Jag tror inte att man kan bli det om man aktivt ingår i strukturen. Men man kan passivt göra så. För vi kan inte kontrollera andra, strikt talat, och de kan förhålla sig till dig som om du vore i hierarkin oavsett om själv ställt dig utanför.

Det ena motsäger väl iofs inte det andra. Man kan ju vara delaktig i en struktur och samtidigt förverkliga sig själv som individ.

Ditt resonemang förutsätter ett motsatsförhållande, men jag ifrågasätter om det är så. Vi är ju trots allt ett socialt djur, så det vore väl inte märkligt om en del av vårt förverkligande handlade om social förverkling. Många pratar ju till exempel om hur mycket de upplever sig växa som individer när de bli föräldrar.

Vad innebär självförverkligande för dig?

[Skogsälvan]

Det är lite svårt att jämföra hundar och människor så. När det gäller människor så finns det flera psykologiska studier som visar att det är jobbigt att komma sist i en tävling, men också just tvåa. Kommer man tvåa så är det retfullt nära en seger. Det förefaller som man har svårare att glädja sig åt den ändå stora bedriften att göra så bra ifrån sig att man kommer på silverplats. Handlar det om en arbetsplats så är det inte alltid säkert att den som står som kandidat på direktörsposten, eller vad det nu handlar om, faktiskt får ersätta direktören när denne går i pension eller så. I hundflocken är det lite annorlunda. Betahunden kommer att ta över efter ledarhunden när tiden är mogen. Att vilja/inte vilja ha ansvar är nog ganska individuellt. Det är inte alla som söker sig till sådana poster och tyvärr verkar det som många företagsledare har psykopatiska anlag.

[transversal]

Ja, alltså, vill bara klargöra: min intention i den här diskussionen hade inget som helst med hundar att göra - inte heller i teveserien avsåg man hundar, utan det är en analogi för människors hierarkier. Man kallar ju även människor för "underdog" etc.

[J R Auk]

Som individualist så menar jag att det finns själv-förverkligande. Så att alls ingå i en hierarki är att förverkliga sig genom andra och göra sig beroende av strukturen. Varför?

Man skall vara subjekt, enheten för världens sammangående i en individualitet. Då kan man förkroppsliga moral och vara vis, och därmed bli nöjd.

Jag tror inte att man kan bli det om man aktivt ingår i strukturen. Men man kan passivt göra så. För vi kan inte kontrollera andra, strikt talat, och de kan förhålla sig till dig som om du vore i hierarkin oavsett om själv ställt dig utanför.

Det ena motsäger väl iofs inte det andra. Man kan ju vara delaktig i en struktur och samtidigt förverkliga sig själv som individ.

Ditt resonemang förutsätter ett motsatsförhållande, men jag ifrågasätter om det är så. Vi är ju trots allt ett socialt djur, så det vore väl inte märkligt om en del av vårt förverkligande handlade om social förverkling. Många pratar ju till exempel om hur mycket de upplever sig växa som individer när de bli föräldrar.

Vad innebär självförverkligande för dig?

Jag anser att du missar att jag först talar om hierarki och sedan övergår till struktur. Strukturer är ofrånkomliga. Jag uppfinner inte mig själv utan ingår alltid i ett sammanhang med andra. Men i en hierarkisk struktur är jag fördefinierad och min position avgörs relativt symboliken som bär hierarkin och strukturens intrapolära sammanhang.

Det sociala kommer inte mystiskt till oss utan genom vår kunskap och erfarenhet vilken är vår subjektivitet.


Självförverkligande är att vara sig själv nog på det subjektiva planet, att känna världen och känna sig själv i världen. Då är man nöjd vis och strävar bara efter att vara. Man vill inte längre bliva.

Men blivandet är hierarkins myt, att du kan bliva, inte reellt men ideelt genom att överta symboliken. Så som kungen finner sin makt som kung genom; -Vore du kung skulle du njuta mina fördelar!