Kbt och postmodernism

[transversal]

Jag känner det lite som att kbt tar vid där den postmodernistiska krisen slutar. Kbt fokuserar, som jag förstått det, på våra behov som människor här och nu. Inte det förflutna, inte framtiden, inte "meningsfullhet", utan våra konkreta behov i detta ögonblick.

Fokus som i och med postmodernism har vilat på "meningen" eller snarare hanteringen av avsaknaden av mening, har i och med detta flyttats till "behov". Vad är mina behov för att känna välmående här och nu. Behovet av mening görs till närmast en pragmatisk fråga, "vad får mig att känna mening/när känner jag mening" bland en massa andra behov.

Är postmodernismen "död"?

Vad säger ni andra om denna tankegång? Skriver utifrån en impuls/idé och är inte säker på att jag kan försvara detta statement, men vill undersöka det.

[Johan Ågren]

Fungerar inte. "Behov" kan vara vad som helst som en person blivit präglad till. Behovet att såga sönder människor och stoppa i svarta sopsäckar t.ex. Det måste alltid föreligga en form av reduktionism där man reder ut ursprunget till sina behov, och där se om det finns några frågetecken.

Postmodernismen är fortfarande väldigt sund, men den är ett interim medan vi alla går i terapi.

[transversal]

Poängen jag försöker föra fram är att jag tror på ett skifte av fokuspunkt. Som jag säger, inte att någonting är "löst". Nej, enl. kbt så behöver man inte veta "varför" behovet finns där. Det är inte relevant. På något sätt har behovet uppstått. Fokus ligger inte på att förklara utan att "göra" för att omprogrammera hjärnan oavsett vad som bidrog till att den såg ut på annat sätt tidigare.

Det jag försöker säga är att jag ifrågasätter att framtidens generationer får någon postmodernistisk kris av större grad om fokus successivt förskjuts till de värden som är kärnpunkter i kbt.

[Johan Ågren]

Poängen jag försöker föra fram är att jag tror på ett skifte av fokuspunkt. Som jag säger, inte att någonting är "löst". Nej, enl. kbt så behöver man inte veta "varför" behovet finns där. Det är inte relevant. På något sätt har behovet uppstått. Fokus ligger inte på att förklara utan att "göra" för att omprogrammera hjärnan oavsett vad som bidrog till att den såg ut på annat sätt tidigare.

Men vad styr "oprogrammeringen" och varför är det i huvudtaget relevant att tala om omprogrammering. Det är väl bra att styra efter minsta motståndets lag. DVS inte hålla i ratten alls och sniffa första bästa person i skrevet, och gå vidare utifrån de erfarenheter man får.

Det mest konkreta problemet är att våra "behov" idag är kultiverade utifrån ideologier. Kan vi ändå utgå från dessa "behov"?

[transversal]

Poängen jag försöker föra fram är att jag tror på ett skifte av fokuspunkt. Som jag säger, inte att någonting är "löst". Nej, enl. kbt så behöver man inte veta "varför" behovet finns där. Det är inte relevant. På något sätt har behovet uppstått. Fokus ligger inte på att förklara utan att "göra" för att omprogrammera hjärnan oavsett vad som bidrog till att den såg ut på annat sätt tidigare.

Men vad styr "oprogrammeringen" och varför är det i huvudtaget relevant att tala om omprogrammering. Det är väl bra att styra efter minsta motståndets lag. DVS inte hålla i ratten alls och sniffa första bästa person i skrevet, och gå vidare utifrån de erfarenheter man får.

Det mest konkreta problemet är att våra "behov" idag är kultiverade utifrån ideologier. Kan vi ändå utgå från dessa "behov"?

Just med omprogrammeringen så kan det ju vara fråga om en fobi eller liknande. Något en person upplever som en begränsande faktor. Det var det jag hade i tanken vid formuleringen. Men det finns ju inget självändamål med att omprogrammera något som fungerar tillfredsställande - dvs en person som upplever sig som "lycklig".

Existentiell kris vara en sådan begränsande faktor. Kbt och mer kunskap om hjärnan ger verktygen för att hitta områden som denna person upplever som meningsfulla. I och med verkningsfulla verktyg - som inte skapar mening i sig, men som skapar en tillräcklig känsla av mening, så borde konflikten neutraliseras. Det är samma lösning som tidigare föreslagits (skapa sina egna värden - så långt inget nytt) men på ett rationaliserat sätt, dvs nu finns också en "manual" för hur du ska gå till väga för att skapa dem.

I och med att uppmärksamheten frigörs från valsituationen, dvs det blir självklart och underförstått att skapa sitt eget liv, så borde det finnas plats för en ny fokuspunkt, en ny konflikt.

Vilka "behov" som för tillfället är aktualiserade borde egentligen inte spela någon roll, så länge de ger en känsla av djup tillfredsställelse att uppfylla. (Om man integrerar tillräckligt med värdenihilism vill säga.)

[Marko]

Någon gång kommer det ungdomliga oförståndet få vett och blir sittande på en stol och väntar in döden som kognitivisterna redan gjort i åratal. Sitta år ut och år in med att bekräfta att man är lycklig och vara kognitivt stabil.
Postmodernismen har knappt börjat, Hela samhället kommer att genomsyras av det ungdomliga oförståndet.
De kognitiva sitter ju hemma och tar det vackert. Så  postmodernisterena har ett fritt spelbord och ifrågasätter mer varför motståndaren inte hoppar ur sin kognitiva gungstol och börjar agera lite.

[transversal]

Kanske det kanske.

[Marko]

Kanske det kanske.

inte bara kanske, jag är ganska övertygad om att det är så.
Varför?, jo vi är på väg in i en värld av individualism och det sociala är mer rekvisita.
Besluten som samhället gör kommer att återspegla individerna mer än det erfarenheten genom tid har lärt oss.

fenomenet postmodernism har på ett eller annat vis alltid varit i symbios med kulturen och våra värderingar.
Vi är alla till och från lite postmoderna med ett kognitivt bra eller dåligt beteende.

kan man kalla en postmodern händelse lite av kognitiv dissonans ?

[Justin Case]

Diskussionen kan i förstone tyckas gälla endast huruvida det viktigaste är att förstå vem man är eller om det viktigaste är att tillfredsställa sina behov (vilket kan vara två helt olika saker), men när vi överhuvudtaget tänker för att komma vidare i hur vi som människor bör vara och handla, får vi vara medvetna om att även redan tänkandet är ett steg bort från den självklarhet i vår programmering som vi föreställer oss att vi har när vi säger att vi har de och de "behoven".

[transversal]

Va? Efter en natt med för lite sömn förstår jag inte riktigt det här.

[Marksa]

KBT omprogramering i en praktisk handling.

Det moderna samhället krävde och kräver fortfarande av mig att jag skall prestera på högvarv. Ha 20 bollar i luften minst. Att tillfredställa detta samhällets, kulturens och omgivningens behov leder till att kroppen tar stryk med hjärtifrakter som följd.

Vad säger då KBT, mindfullness medmera?

Lev i nuet se till dig själv i första hand. I förstånde ser detta ut som ett stort avsteg från det jag fått i mig från en rättskaffens arbetarbagrund på väg mot småborgeligheten. Men är det så fel?

Lyssnar jag och låter mig vaggas in i denna något annurlunda syn på tillvaron, så kanske jag lägger till, säg 10 år till mitt liv.

[Anders]

KBT omprogramering i en praktisk handling.

Det moderna samhället krävde och kräver fortfarande av mig att jag skall prestera på högvarv. Ha 20 bollar i luften minst. Att tillfredställa detta samhällets, kulturens och omgivningens behov leder till att kroppen tar stryk med hjärtifrakter som följd.

Vad säger då KBT, mindfullness medmera?

Lev i nuet se till dig själv i första hand. I förstånde ser detta ut som ett stort avsteg från det jag fått i mig från en rättskaffens arbetarbagrund på väg mot småborgeligheten. Men är det så fel?

Lyssnar jag och låter mig vaggas in i denna något annurlunda syn på tillvaron, så kanske jag lägger till, säg 10 år till mitt liv.

Ser det mer som -

Om man mår för j-a dåligt av något gör man nåt åt det, och det med eller utan att ta reda på varför leksakerna var trasiga.
En människa som mår dåligt nog för KBT är nog inte på skalan Själviskt/Osjälviskt, utan vill funka över huvud taget, och då är KBT EN metod.

Mår man piss gör man nåt åt det. Tycker det inte har så mycket att göra med Postmodernism, mening och det, det är syn på livet, det här är att fixa ett problem. Däremot tycker jag ovan nämnda mindfulness är i häraden av det som Trans tog upp i starten

[dokido]

trodde det handlade om trender
sen såg jag att det låg under pyskologi
visste inte att postmodernism fanns där också

[jag är jag]

POSTMODERNISM OCH KOGNITIV TERAPI

Under mitt sökande efter vad postmodernism är så hittade jag detta:

”Medan tidigare filosofer och teoretiker ägnades åt det pågående utforskning av ett allmänt system, (tar) postmodernister fokus på betydelsen av att söka skapa vad som kallas sanningen själv. För de flesta postmodernistisk teoretiker, det är själva diskursen som ger upphov till någon form av upplevda allmängiltighet.” (www.nimade.info/)


Kognitiv psykologi vet jag mer om och vill ta ett exempel från Aaron Becks bok ”COGNITIVE THERAPY”. Beck var den psykoanalytiker som ”upptäckte” kbt.


Den ledande idén är att ”omedvetna negativa automatiska tankar” dvs minnen som omedvetet finns i det kognitiva systemet, styr hur den drabbade handlar i olika situationer. När han/hon råkar in i en situation som påminner om den upplevda negativa situationen blir beteendet styrt av vad de negativa tankarna innehåller.

Beck tar ett mycket enkelt exempel ”A depressed suicudal woman who had a breech in her relationship with her lover said, ’I am worthles’ When I asked why, she stated, as though it were a universal truth, ’If I don’t have love, I am wortless ’. (sid. 99)

Att kunna hjälpa kvinnan att förstå att hon är värd kärlek oavset vad som hänt i hennes förflutna är nu Becks uppgift som terapeut.

Det aktuella problemet ligger i nutiden medan den okända orsaken ligger i patientens psykiska historia.

Det man med säkerhet kan säga är att någon situation i hennes liv – där hon var känslig för kritik – finns i hennes kognitiva strukturer vilka nu behöver förändras. Det finns olika metoder.

Men den känsliga situationen i hennes förflutna måste bli medveten för henne för att hon skall kunna inse att den inte gäller i dag.

Det är alltid barnets situation som det är fråga om. Dvs den period då människan är som mest känslig och dessutom försvarslös.

Nackdelen med Kbt är att vissa behandlare underlåter att gå tillbaka till klientens ursprungliga känsla. I ovanstående fall kan man ju argumentera intellektuellt för att klienten skall "förstå" att hon är värd kärlek.
Men den KÄNSLA som är upplevd bör bearbetas med känsla (t ex gråt) och inte med intellektuella resonemang. Något som händer hos mindre seriösa behandlare

[Lill-Leif]

POSTMODERNISM OCH KOGNITIV TERAPI

Under mitt sökande efter vad postmodernism är så hittade jag detta:

”Medan tidigare filosofer och teoretiker ägnades åt det pågående utforskning av ett allmänt system, (tar) postmodernister fokus på betydelsen av att söka skapa vad som kallas sanningen själv. För de flesta postmodernistisk teoretiker, det är själva diskursen som ger upphov till någon form av upplevda allmängiltighet.” (www.nimade.info/)


Kognitiv psykologi vet jag mer om och vill ta ett exempel från Aaron Becks bok ”COGNITIVE THERAPY”. Beck var den psykoanalytiker som ”upptäckte” kbt.


Den ledande idén är att ”omedvetna negativa automatiska tankar” dvs minnen som omedvetet finns i det kognitiva systemet, styr hur den drabbade handlar i olika situationer. När han/hon råkar in i en situation som påminner om den upplevda negativa situationen blir beteendet styrt av vad de negativa tankarna innehåller.

Beck tar ett mycket enkelt exempel ”A depressed suicudal woman who had a breech in her relationship with her lover said, ’I am worthles’ When I asked why, she stated, as though it were a universal truth, ’If I don’t have love, I am wortless ’. (sid. 99)

Att kunna hjälpa kvinnan att förstå att hon är värd kärlek oavset vad som hänt i hennes förflutna är nu Becks uppgift som terapeut.

Det aktuella problemet ligger i nutiden medan den okända orsaken ligger i patientens psykiska historia.

Det man med säkerhet kan säga är att någon situation i hennes liv – där hon var känslig för kritik – finns i hennes kognitiva strukturer vilka nu behöver förändras. Det finns olika metoder.

Men den känsliga situationen i hennes förflutna måste bli medveten för henne för att hon skall kunna inse att den inte gäller i dag.

Det är alltid barnets situation som det är fråga om. Dvs den period då människan är som mest känslig och dessutom försvarslös.

Nackdelen med Kbt är att vissa behandlare underlåter att gå tillbaka till klientens ursprungliga känsla. I ovanstående fall kan man ju argumentera intellektuellt för att klienten skall "förstå" att hon är värd kärlek.
Men den KÄNSLA som är upplevd bör bearbetas med känsla (t ex gråt) och inte med intellektuella resonemang. Något som händer hos mindre seriösa behandlare

Jag fick en bra definition av postmodernism i ett avsnitt av The Simpsons: "Weird for the sake of being weird"