Kan filosofin lösa våra problem?

Moderator: Moderatorgruppen

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Kan filosofin lösa våra problem?

Inläggav Sceptisk » 17 apr 2011 13:38

Det som jag tror de flesta skulle hålla med om vara utmärkande för den traditionella västerländska filosofin, särskilt då med rötter från Grekerna, Sokrates, Platon, Aristotles är något som de flesta bara tar för givet men sällan ifrågasätter. Nämligen dess rationalitet. Alla västerländska filosofiska byggen är väldigt inriktade på logik och det vakna förnuftets förmåga att kunna tänka och göra jämförelser och analyser. Men varför har vi filosofin? Tror vi att filosofin ska lösa våra problem? Varifrån kom filosofin? Varför började vi att samla ihop en massa teorier och om vad började vi samla ihop teorier om? För många så kanske detta insamlande och skapande kan kallas för den "förnuftiga människans uppvaknande" eller nåt i den stilen. Att äntligen, efter eoner av tid, så har den förnuftiga människan börjat treva sig omkring och börjat lära känna sin tillvaro och började att förklara den och segrat över den oförnuftiga och irrationella grottvarelsen som hon lämnat bakom sig.

Det hela handlar såklart om vad det är man försöker att förklara. Vilka problem är det vi tror att vår filosofi ska kunna lösa? Logik och rationalitet är kanske väldigt applicerbara vetenskaper men de är inte alltid relevanta för dom problem vi har. Logik kan lösa logiska problem, rationalitet kan lösa rationella problem. Därigenom så har vi en slags universalmedicin för allting som vi skräms av och inte förstår. För om vi hela tiden klassar saker vi inte förstår som irrationella eller ologiska, då har vi redan bestämt hur botemedlet ska se ut. För vi har redan bestämt i förväg hur lösningen ser ut. Om allt det goda är det som är logiskt och rationellt då är ju allt det onda det som är ologiskt och irrationellt.

Människans själsliv är dock inte endast logiskt eller rationellt. Logik och rationalitet är regelsystem som vi har konstruerat, att säga att dessa regelsystem bestämmer vår tillvaro är ju samma sak som att inte ta något ansvar för dom. Den logiska och förnuftiga sidan av människans själ är som toppen av ett isberg. Under ytan av "förnuft" i psyket finns det en värld av fenomen som vi inte kan förklara med traditionella filosofiska begrepp. Så om vi inte kan förstå vårt eget psyke med hjälp av filosofin, vad är det då som säger att vi skulle kunna förstå vår värld med hjälp av filosofin? Under den tid jag sysslat med filosofi så har jag alltid upplevt att det är som att filosofin har en tendens att stagnera, tänkandet blir stelt och måste hela tiden utmanas och shockas. Desto mer rationell och logisk man försöker att vara desto färre nyanser får det plats. Om det nu finns så många nyanser i livet och att rationalitet tar bort dessa nyanser, vad är filosofi då annat än ett sätt att göra sin upplevelse av livet desto fattigare?

GK Chesterton skrev att det är populärt att tro att galna människor sällan är rationella och att friska människor alltid är rationella. Men att verkligheten tycks vara precis tvärtom. Det är dom rationella och logiska människorna som alltid tycks dras med olika psykiska besvär och sjukdomar. Det är matematiker, schakspelare och filosofer som också ofta har depressioner, schizofreni och andra neurotiska störningar. Och tvärtom att de som är sundast är människor som är drömmare, poeter och de som gör till synes irrationella saker.

Filosofin gör oss sjukare, inte friskare. Lösningen på det är att ta ansvar för sitt tankeliv, för allting i ens liv och inte utelämna något. När man tror att tankelivet måste vara rationellt då förnekar man resten av sitt tankeliv som man helt ärligt inte kan förklara och som man därför inte heller har någon rätt att förklara och analysera. Men att man inte förstår hur det hänger samman är inte samma sak som att inte behöva ta något ansvar för det. Tvärtom, det är för att vi inte förstår som vi måste ta ansvar.

För människan har ett undermedvetet själsliv, den medvetna delen är en försvinnande bråkdel. Det är i det undermedvetna som själslivet har sin boning och det är också här som livet, kreativitet och sann intelligens kommer ifrån. Att använda sig av sitt medvetna för att försöka förklara det undermedvetna blir som att försöka plocka isär mount Everest med en tandpetare. Eftersom det undermedvetna är en sådan stor del av vårt själsliv så är det också natrligt att tänka sig att människor som har bättre kontakt med sitt undermedvetna också är dom som är friskast, medan de som bara har kontakt med sitt rationella tänkande är sociopaterna och de sjukliga.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3393
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Kan filosofin lösa våra problem?

Inläggav freddemalte » 17 apr 2011 16:51

Hej Sceptisk

Nja, snarare problematisera allt. Jag vet inte om det finns någon allmän strävan eller funktion med filosofi? För min egen del fremgår det av min signaturtext vad jag har för syn på mitt eget filosoferande.

Spännande frågestallning!

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 17 apr 2011 20:22

Det har ingenting med denna tråd att göra men jag undrar om du tänkt på varför du vill veta dessa saker? Varför måste du problematisera? Varför vill du veta hur andra människor tänker och känner? Tror du att det kommer ge dig ett svar? Eller tror du att det räcker med att problematisera? Vad får du ut av det? Vad menar du med att problematisera? När började du att problematisera? etc

Dock handlar denna tråd inte om vad du eller jag tycker att filosofi ska vara, det handlar om den traditionella västerländska filosofins begränsningar och även konsekvenser på vårt tänkande och välbefinnande.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3393
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 17 apr 2011 21:43

Hej Sceptisk

Sceptisk skrev:Det har ingenting med denna tråd att göra men jag undrar om du tänkt på varför du vill veta dessa saker?

Japp, det har jag tänkt på. Nu är det inte säkert att mitt svar är en hundraprocentigt korrekt beskrivning av hur det förhåller sig, då jag inte vet om min självintrospektion är den bästa metoden att ta reda på svaret på din fråga. Hur som helst, så har jag alltid fascinerats av tanken på att "andra människor upplever världen", att "andra människor har ett eget liv", "har ett eget liv som mitt, men ändå annorlunda". Jag har inte kunnat förstå detta fullt ut, inte kunnat ta det till mig, att t.ex. alla människor jag möter på stan, låt säga i London eller New York, eller för den delen här i Karlskrona har en egen utblickspunkt, ett eget vara. Att var och en av alla jag känner har en egen "inre värld" (eller vad vi nu ska kalla det). Samtidigt har jag haft det minst lika svårt att tänka mig in i den solipsistiska tanken (att jag är ensam). Så min relation till det "annanpsykiska", utifrån ett rent abstraktionsfilosofiskt perspektiv är av samma dignitet som min relation till tanken på t.ex. evigheten, oändligheten, tiden, universum etc. Observera att jag inte talar om min vardagliga relation till människor, deras tankar, känslor etc, utan att detta är kopplat till (men utgör dock ej) mina allra djupaste och mest abstrakta funderingar kring världens beskaffenhet.

Genom att då hålla en filosofisk dialog med min omvärld, med människor så upplever jag det som att jag, för var dag som går, genom detta kan börja nysta upp detta abstrakta garnnystan av funderingar kring det ovan nämnda.

Sceptisk skrev:Varför måste du problematisera?

Nä, jag behöver inte med nösvändighet problematisera, jag förmedlade att jag uppfattar filosofi på det sättet. Enklare uttryckt, om vi har ett fenomen A så kan t.ex. vetenskapen ge oss massor av olika svar som har med A att göra så att vi förstå A bättre och bättre inom ramen för vårt eget och A:s kontext. Filosofi, å andra sidan, ifrågasätter A från grunden, A:s relation till världen, metoderna med vilka vetenskapen forskar på A, religionernas idéer om A, ja till och med A:s blotta existens etc.

Sceptisk skrev:Varför vill du veta hur andra människor tänker och känner?

Därför att det gör "världen större", att lära känna människor, höra hur de tänker och känner blir som att öppna nya intressanta dörrar i livet.

Sceptisk skrev:Tror du att det kommer ge dig ett svar?

Nej det är inte säkert, jag är inte i sak ute efter specifika svar på saker och ting, utan tycker om själva "vridandet på prismat"

Sceptisk skrev:Eller tror du att det räcker med att problematisera?

Ja! Det har ett slags eget "underhållningsvärde".

Sceptisk skrev:Vad får du ut av det?

Dels andra människors syn på saker och ting, dels nya perspektiv, tankar och idéer kring olika fenomen.

Sceptisk skrev:Vad menar du med att problematisera?

Jag tycker att denna tråd tämligen bra beskriver det hela så de kan få den äran att även beskriva det för dig:

http://www.feminetik.se/diskutera/index ... mid=292730

Sceptisk skrev:När började du att problematisera? etc

Så fort jag var mentalt kapabel till det . . .  kanske när jag var 5 år eller något sådant . . .

Sceptisk skrev:Dock handlar denna tråd inte om vad du eller jag tycker att filosofi ska vara, det handlar om den traditionella västerländska filosofins begränsningar och även konsekvenser på vårt tänkande och välbefinnande.

Nä, det förstod jag, det är sällan trådar handlar om det de är avsedda för ;-)

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5409
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 17 apr 2011 21:45

Att plocka sär saker till sina molekyler var hur jag föddes.
Det har roat mig hela livet.
Att filosofera är personligt och har olika betydelser.
i sin grund handlar filosofi om sökandet efter förståelse.

Det finns en fara med att förstå, man kan fastna på vägen och inte få mer svar.
Det är frustrerande och kan leda till något negativt eftersom man upplever tristess eller otillfredsställande.

våra tankar är som en naturtlig process, en gren leder till två andra grenar. och snart har man inte kontroll
på vad som är vad, man tappar helhetsbilden. då får jag backa tillbaka några steg för att se vad jag egentligen letar efter.

det inre och det yttre komplementerar varandra.
svaren finns överallt, inget är sämre eller bättre.

Användarvisningsbild
hermit philosopher
Inlägg: 85
Blev medlem: 13 apr 2010 17:20
Kontakt:

Inläggav hermit philosopher » 20 apr 2011 12:44

Filosofi är ett väldigt, såväl teoretiskt som praktiskt brett ämne, vars användning och effekter naturligtvis är många. Men, om jag får lov att begränsa mig till min egen relation till saken [och vad annat har jag att erbjuda egentligen?], ser jag själva aktiviteten "att filosofiera" som orsakad av att erfara livet, under livets gång.

Att djupare reflektera över vad man är med om samt kontinuerligt revidera och omforma tidigare synsätt/perspektiv med reflektioner kring nya livserfarenheter, tror jag, är av det mest (om inte rent av, det enda) universiella vi med säkerhet delar!
Denna benägenhet, är vad jag personligen uppfattar vara grunden till allt från mer vardagliga, filosofiska ståndpunkter till berömda filosofiska läror och olika, praktiska livs- och levnadsfilosofier.

I fråga om filosofins funktion, kan jag nog inte dela Sceptisks uppfattning...
I mitt eget fall menar jag, att den livsfilosofi som mina erfarenheter och reflektioner lett mig att följa, ger mig en konkret utgångspunkt för kontextuellt ställningstagande i vardagen. Jag lever liksom efter "min" livsfilosofi, fullt ut  :)

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 27 apr 2011 21:53

Kollar man in antiken och därikring så kallades ju Platon, Aristoteles och dom för filosofer. Men de tänkte ju inte bara för tänkandets egen skull, de försökte ju grubbla ut hur universum funkade och så. Och det har ju lett fram till den moderna vetenskapen. Och utan den skulle antagligen inte alla mina närmaste uppnått vuxen ålder, glad att den finns, vetenskapen.

Men sen 1800-talet nån gång så är ju det mesta av hur världen funkar utklurat. Och klurar nån ut nya användbara saker så är det det gubbar och gummor som kallas vetenskapsmän, inte filosofer.

Filosoferna med stort F verkar ha gått över till att bli nagelfarare som mest bedriver sitt värv i någon slags existentialism eller logik, och mycket spännande har väl inte kommit ut av det, förutom för de närmast inblandade.

Lite synd. Tycker att det finns mycket i vanliga världen att filosofera över, kanske kunna göra bättre. Tyvärr har ju den typen av tänkande fått sig en rejäl känga, då mycket skit kommit av människor som klurar ut hur andra borde tänka och leva. Kommunism, Nazism, religioner och sånt. Men i en värld med fattigdom, politiskt och religiöst våld och annat borde det ändå finnas filosofer, som Socrates, som skulle kunna hjälpa världen att förstå hur vi fungerar så att vi kunde leva bättre liv. MYCKET svårare än atomism och saker, men det finns ju mer amatörmässiga tänkare som funderar runt Wellnes och sånt. Psykologer som mest funkar som vetenskapsmän. Finns det några renodlade akademiska filosofer nuförtiden som verkligen försöker tänka ut hur jorden skall kunna bli ett bättre ställe?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 27 apr 2011 22:49

"Finns det några renodlade akademiska filosofer nuförtiden som verkligen försöker tänka ut hur jorden skall kunna bli ett bättre ställe?"

Ett förslag är att man kanske måste tänka på hur man formulerar sina frågor, för de kommer få en avgörande betydelse för vilket svar man kommer att hitta. Min uppfattning är att det inte finns några frågor i världen, varken den naturliga eller övernaturliga världen. Däremot så finns det alltid svar, det finns alltid ett 'därför'. Om man inte accepterar 'därför' så måste man fundera på vad som är fel med 'varför'.

Är det rimligt att tänka att det är jorden som ska bli ett bättre ställe? Vad skulle det innebära? Vad är viktigast, att jorden blir ett bättre ställe, eller att människor når en djupare tillfredställelse med sina liv?

Marko
Avstängd
Inlägg: 5409
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 27 apr 2011 23:50

Sceptisk skrev:"Finns det några renodlade akademiska filosofer nuförtiden som verkligen försöker tänka ut hur jorden skall kunna bli ett bättre ställe?"

Ett förslag är att man kanske måste tänka på hur man formulerar sina frågor, för de kommer få en avgörande betydelse för vilket svar man kommer att hitta. Min uppfattning är att det inte finns några frågor i världen, varken den naturliga eller övernaturliga världen. Däremot så finns det alltid svar, det finns alltid ett 'därför'. Om man inte accepterar 'därför' så måste man fundera på vad som är fel med 'varför'.

Är det rimligt att tänka att det är jorden som ska bli ett bättre ställe? Vad skulle det innebära? Vad är viktigast, att jorden blir ett bättre ställe, eller att människor når en djupare tillfredställelse med sina liv?


Ska filosofi göra jorden bättre ?

Om visdom har det minsta att göra med filosofi så har akademin inget att göra med filosofi.
att få erfarenheter betyder inte att man förstår sina erfarenheter.
Att ha vishet innebär att man förstår det man lär sig och kan göra bra slutsatser,
onda som goda visdomar..

så vad har akademin med filosofi att göra ?

Jag tycker ditt inlägg i övrigt var bra sceptisk..

kalleanka
Inlägg: 18
Blev medlem: 11 sep 2011 21:57

Inläggav kalleanka » 11 sep 2011 22:52

"GK Chesterton skrev att det är populärt att tro att galna människor sällan är rationella och att friska människor alltid är rationella. Men att verkligheten tycks vara precis tvärtom. Det är dom rationella och logiska människorna som alltid tycks dras med olika psykiska besvär och sjukdomar. Det är matematiker, schakspelare och filosofer som också ofta har depressioner, schizofreni och andra neurotiska störningar. Och tvärtom att de som är sundast är människor som är drömmare, poeter och de som gör till synes irrationella saker.

Filosofin gör oss sjukare, inte friskare. Lösningen på det är att ta ansvar för sitt tankeliv, för allting i ens liv och inte utelämna något. När man tror att tankelivet måste vara rationellt då förnekar man resten av sitt tankeliv som man helt ärligt inte kan förklara och som man därför inte heller har någon rätt att förklara och analysera. Men att man inte förstår hur det hänger samman är inte samma sak som att inte behöva ta något ansvar för det. Tvärtom, det är för att vi inte förstår som vi måste ta ansvar.

För människan har ett undermedvetet själsliv, den medvetna delen är en försvinnande bråkdel. Det är i det undermedvetna som själslivet har sin boning och det är också här som livet, kreativitet och sann intelligens kommer ifrån. Att använda sig av sitt medvetna för att försöka förklara det undermedvetna blir som att försöka plocka isär mount Everest med en tandpetare. Eftersom det undermedvetna är en sådan stor del av vårt själsliv så är det också natrligt att tänka sig att människor som har bättre kontakt med sitt undermedvetna också är dom som är friskast, medan de som bara har kontakt med sitt rationella tänkande är sociopaterna och de sjukliga."


Du pratar i termer om medvetandet,som står för tänkandet,logik,och rationalism och det undermedvetna för "själs och känslolivet".

En sån uppdelning stämmer ju inte. Även fast man är medveten så kan känna,skratta och gråta. Sen skriver du att man borde få bättre kontakt med det undermedvetna,för det är då man blir sundare,och får då plötsligt empati??

Nej du.din konstruktion för fenomenet stämmer inte. Att använda graden av tillgång för det undermedvetna som måttstock för friskhet är inte korrekt.


Sociopater, och dylikt brister i empatin. De förnekar inte resten av sitt tankeliv. Då är det klart att tänkandet färgas mindre av empati,och mer av fakta/logiskt tänkande och rationellt osv. Du får det att låta som att sociopater och alla har potential att bli friska,när du skriver så.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Re: Kan filosofin lösa våra problem?

Inläggav Minded » 22 okt 2011 09:31

Sceptisk skrev:Det som jag tror de flesta skulle hålla med om vara utmärkande för den traditionella västerländska filosofin, särskilt då med rötter från Grekerna, Sokrates, Platon, Aristotles är något som de flesta bara tar för givet men sällan ifrågasätter. Nämligen dess rationalitet. Alla västerländska filosofiska byggen är väldigt inriktade på logik och det vakna förnuftets förmåga att kunna tänka och göra jämförelser och analyser. Men varför har vi filosofin? Tror vi att filosofin ska lösa våra problem? Varifrån kom filosofin? Varför började vi att samla ihop en massa teorier och om vad började vi samla ihop teorier om? För många så kanske detta insamlande och skapande kan kallas för den "förnuftiga människans uppvaknande" eller nåt i den stilen. Att äntligen, efter eoner av tid, så har den förnuftiga människan börjat treva sig omkring och börjat lära känna sin tillvaro och började att förklara den och segrat över den oförnuftiga och irrationella grottvarelsen som hon lämnat bakom sig.

Det hela handlar såklart om vad det är man försöker att förklara. Vilka problem är det vi tror att vår filosofi ska kunna lösa? Logik och rationalitet är kanske väldigt applicerbara vetenskaper men de är inte alltid relevanta för dom problem vi har. Logik kan lösa logiska problem, rationalitet kan lösa rationella problem. Därigenom så har vi en slags universalmedicin för allting som vi skräms av och inte förstår. För om vi hela tiden klassar saker vi inte förstår som irrationella eller ologiska, då har vi redan bestämt hur botemedlet ska se ut. För vi har redan bestämt i förväg hur lösningen ser ut. Om allt det goda är det som är logiskt och rationellt då är ju allt det onda det som är ologiskt och irrationellt.

Människans själsliv är dock inte endast logiskt eller rationellt. Logik och rationalitet är regelsystem som vi har konstruerat, att säga att dessa regelsystem bestämmer vår tillvaro är ju samma sak som att inte ta något ansvar för dom. Den logiska och förnuftiga sidan av människans själ är som toppen av ett isberg. Under ytan av "förnuft" i psyket finns det en värld av fenomen som vi inte kan förklara med traditionella filosofiska begrepp. Så om vi inte kan förstå vårt eget psyke med hjälp av filosofin, vad är det då som säger att vi skulle kunna förstå vår värld med hjälp av filosofin? Under den tid jag sysslat med filosofi så har jag alltid upplevt att det är som att filosofin har en tendens att stagnera, tänkandet blir stelt och måste hela tiden utmanas och shockas. Desto mer rationell och logisk man försöker att vara desto färre nyanser får det plats. Om det nu finns så många nyanser i livet och att rationalitet tar bort dessa nyanser, vad är filosofi då annat än ett sätt att göra sin upplevelse av livet desto fattigare?

GK Chesterton skrev att det är populärt att tro att galna människor sällan är rationella och att friska människor alltid är rationella. Men att verkligheten tycks vara precis tvärtom. Det är dom rationella och logiska människorna som alltid tycks dras med olika psykiska besvär och sjukdomar. Det är matematiker, schakspelare och filosofer som också ofta har depressioner, schizofreni och andra neurotiska störningar. Och tvärtom att de som är sundast är människor som är drömmare, poeter och de som gör till synes irrationella saker.

Filosofin gör oss sjukare, inte friskare. Lösningen på det är att ta ansvar för sitt tankeliv, för allting i ens liv och inte utelämna något. När man tror att tankelivet måste vara rationellt då förnekar man resten av sitt tankeliv som man helt ärligt inte kan förklara och som man därför inte heller har någon rätt att förklara och analysera. Men att man inte förstår hur det hänger samman är inte samma sak som att inte behöva ta något ansvar för det. Tvärtom, det är för att vi inte förstår som vi måste ta ansvar.

För människan har ett undermedvetet själsliv, den medvetna delen är en försvinnande bråkdel. Det är i det undermedvetna som själslivet har sin boning och det är också här som livet, kreativitet och sann intelligens kommer ifrån. Att använda sig av sitt medvetna för att försöka förklara det undermedvetna blir som att försöka plocka isär mount Everest med en tandpetare. Eftersom det undermedvetna är en sådan stor del av vårt själsliv så är det också natrligt att tänka sig att människor som har bättre kontakt med sitt undermedvetna också är dom som är friskast, medan de som bara har kontakt med sitt rationella tänkande är sociopaterna och de sjukliga.


Givet det fetmarkerade, så verkar hela din post i sin form och struktur ganska 'filosofisk'. Vad har du att säga till ditt försvar? ;)

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 24 okt 2011 10:48

Minded

På sistone så har jag börjat ifrågasätta idealismens förtjänster, om vi alls har någon nytta av den eller om den bara är ännu ett förlegat tankegods från forntiden. Att det kanske är så att det är idealismen gör människan sjuk och irrationell. Istället för den idealistiska filosofin skulle jag hellre föredra vetenskapens fysikalism som kan bekräftas av objektiva observerbara experiment. Det är problematiskt att använda sig av begreppet filosofi om man inte vet vad som åsyftas. Det finns ju olika filosofiska skolor. Det vore orättvist att stämpla all filosofi som onyttig bara för att vissa skolor har irrationella idéer.


kalleanka

Det kan nog stämma att det är en godtycklig eller felaktig uppdelning. Det intressanta är ifall det existerar något som kan kallas för undermedvetna processer eller om man ska kalla dom för omedvetna processer. Hjärnan verkar dock inte lägga fram alla intryck för en hela tiden utan det finns någonting som sorterar tankelivet i hjärnan och filtrerar bort sådan information som är irrelevant för den medvetna delen. Kan den delen som skapar empati bli skadad eller vara outvecklad eller icke-existerande? Experiment har gjorts som visar att människor kan bli helt personlighetsförändrade ifall de drabbas av en hjärnskada. Men som jag skrev till Minded här, kan det vara så att det är idealismen som gör människor irrationella och driver dom till vansinne? Har för övrigt lagt undan GK Chesterton, plus ett antal andra troende författare.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Re: Kan filosofin lösa våra problem?

Inläggav Harald Davidsson » 25 okt 2011 07:29

Minded skrev:
Sceptisk skrev:Det som jag tror de flesta skulle hålla med om vara utmärkande för den traditionella västerländska filosofin, särskilt då med rötter från Grekerna, Sokrates, Platon, Aristotles är något som de flesta bara tar för givet men sällan ifrågasätter. Nämligen dess rationalitet. Alla västerländska filosofiska byggen är väldigt inriktade på logik och det vakna förnuftets förmåga att kunna tänka och göra jämförelser och analyser. Men varför har vi filosofin? Tror vi att filosofin ska lösa våra problem? Varifrån kom filosofin? Varför började vi att samla ihop en massa teorier och om vad började vi samla ihop teorier om? För många så kanske detta insamlande och skapande kan kallas för den "förnuftiga människans uppvaknande" eller nåt i den stilen. Att äntligen, efter eoner av tid, så har den förnuftiga människan börjat treva sig omkring och börjat lära känna sin tillvaro och började att förklara den och segrat över den oförnuftiga och irrationella grottvarelsen som hon lämnat bakom sig.

Det hela handlar såklart om vad det är man försöker att förklara. Vilka problem är det vi tror att vår filosofi ska kunna lösa? Logik och rationalitet är kanske väldigt applicerbara vetenskaper men de är inte alltid relevanta för dom problem vi har. Logik kan lösa logiska problem, rationalitet kan lösa rationella problem. Därigenom så har vi en slags universalmedicin för allting som vi skräms av och inte förstår. För om vi hela tiden klassar saker vi inte förstår som irrationella eller ologiska, då har vi redan bestämt hur botemedlet ska se ut. För vi har redan bestämt i förväg hur lösningen ser ut. Om allt det goda är det som är logiskt och rationellt då är ju allt det onda det som är ologiskt och irrationellt.

Människans själsliv är dock inte endast logiskt eller rationellt. Logik och rationalitet är regelsystem som vi har konstruerat, att säga att dessa regelsystem bestämmer vår tillvaro är ju samma sak som att inte ta något ansvar för dom. Den logiska och förnuftiga sidan av människans själ är som toppen av ett isberg. Under ytan av "förnuft" i psyket finns det en värld av fenomen som vi inte kan förklara med traditionella filosofiska begrepp. Så om vi inte kan förstå vårt eget psyke med hjälp av filosofin, vad är det då som säger att vi skulle kunna förstå vår värld med hjälp av filosofin? Under den tid jag sysslat med filosofi så har jag alltid upplevt att det är som att filosofin har en tendens att stagnera, tänkandet blir stelt och måste hela tiden utmanas och shockas. Desto mer rationell och logisk man försöker att vara desto färre nyanser får det plats. Om det nu finns så många nyanser i livet och att rationalitet tar bort dessa nyanser, vad är filosofi då annat än ett sätt att göra sin upplevelse av livet desto fattigare?

GK Chesterton skrev att det är populärt att tro att galna människor sällan är rationella och att friska människor alltid är rationella. Men att verkligheten tycks vara precis tvärtom. Det är dom rationella och logiska människorna som alltid tycks dras med olika psykiska besvär och sjukdomar. Det är matematiker, schakspelare och filosofer som också ofta har depressioner, schizofreni och andra neurotiska störningar. Och tvärtom att de som är sundast är människor som är drömmare, poeter och de som gör till synes irrationella saker.

Filosofin gör oss sjukare, inte friskare. Lösningen på det är att ta ansvar för sitt tankeliv, för allting i ens liv och inte utelämna något. När man tror att tankelivet måste vara rationellt då förnekar man resten av sitt tankeliv som man helt ärligt inte kan förklara och som man därför inte heller har någon rätt att förklara och analysera. Men att man inte förstår hur det hänger samman är inte samma sak som att inte behöva ta något ansvar för det. Tvärtom, det är för att vi inte förstår som vi måste ta ansvar.

För människan har ett undermedvetet själsliv, den medvetna delen är en försvinnande bråkdel. Det är i det undermedvetna som själslivet har sin boning och det är också här som livet, kreativitet och sann intelligens kommer ifrån. Att använda sig av sitt medvetna för att försöka förklara det undermedvetna blir som att försöka plocka isär mount Everest med en tandpetare. Eftersom det undermedvetna är en sådan stor del av vårt själsliv så är det också natrligt att tänka sig att människor som har bättre kontakt med sitt undermedvetna också är dom som är friskast, medan de som bara har kontakt med sitt rationella tänkande är sociopaterna och de sjukliga.


Givet det fetmarkerade, så verkar hela din post i sin form och struktur ganska 'filosofisk'. Vad har du att säga till ditt försvar? ;)



detta du skriver, Minded, betyder att du har nått fram till en position där du enkelt och tydligt kan se det motsägelsefulla i en text, men där 99,99 procent  av världens population är totalt utan denna din skarpa distans till en text, för de saknar din ensamhet,
din sanningslidelse, din koncentration, för att förstå vad som egentligen pågår i världen idag just nu.


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster