ILSKA OCH HAT vs KÄRLEK

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 939
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

ILSKA OCH HAT vs KÄRLEK

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 22 nov 2011 13:25

Alla känslor är inte lika viktiga.
Vad är viktigast att jobba med?
Att acceptera att ilskan och hatet finns inom en och försöka eliminera detta ...eller att måla hela världen i kärlekens färger ?
Både och , kanske...
Men jag börjar , med åren , inse att kärlek inte funkar  lika bra som motarbetande av ilskan inom mig... :shock:
Man hör det i musiken , ser det på teven , läser om det ...älska dig själv , älska det ena med det tredje , älska hela världen så blir du lycklig... (underförstått)...
Men är det verkligen så ?
Vi kristna har dessutom en förkärlek till kärlek som universallösning...
Läser man Buddha och gitorna står det mer om att hantera sin ilska där...och jag börjar tro att den vägen är klokare... :wink:
Jag ska ge ett exempel av många möjliga :jag retar mig på arbetskamraten "Nisse"...nåt så fruktansvärt...det har gått så långt så att allt han säger blir infekterat och det hindrar samarbetet , smittar av sig till de övriga i gruppen , allt blir ett helvete för alla...
Jag använde en visualiseringsteknik tidigare , inspirerat av KBT , där jag försökte att smälta in en person som jag älskade in i den hatade personens ansikte , och på så sätt associera en del finare känslor/tankar till den hatade personen i fråga , vilket så småningom hjäpte mig att hantera situationen lite bättre...
Nuförtiden arbetar jag med mig själv ...jag mediterar och använder mig av visualiseringstekniker och avslappningstekniker  för att bli av med min ilska...
Min inställning till vilken av de två känslorna är viktigast har också förändrats...

VARNING : för de som inte funderat på detta , eller tänker sätta igång att bli kvitt sin ilska ... de kommer att upptäcka att ilskan  har varit en motiverande faktor och den allmänna motivationsnivån kommer att sjunka... :shock:
Men detta är bara en barnsjukdom som så småningom blir bra , och då ska man kunna vara ännu mer objektiv och effektiv i det man företar sig ...

Erfarenheter , åsikter ?
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.

Användarvisningsbild
Tin-Tin
Inlägg: 3
Blev medlem: 09 nov 2011 10:45
Ort: Svearike

Inläggav Tin-Tin » 22 nov 2011 15:43

För mig är hatet motsatsen till kärlek, och ilska är något man för sin egen skull inte borde trycka undan. Av flera anledningar, 1. Man är inte sann mot sig själv. 2. Det kommer för eller senare komma upp till ytan.

Vad exakt är det du menar med att jobba undan hat och ilska med kärlek? Det måste ju från början ha varit något som startade "hatet" och ilskan? De känslorna kommer ju oftast inte utan anledning. Jag vet inte, kan man hata utan att ha älskat? Hur som helst, det jag tror, är att man antingen hittar källan till varför man känner ilska och hat och jobbar utifrån det eller att man helt enkelt fokuserar på lösningen direkt. Att man ska måla hela världen med kärlek tycker jag är en fin tanke men i slutändan inte hållbart. Men som sagt, ilskan, hatet, även i vissa fall kärlek, tror jag är något man måste ta itu med precis som man tar itu med andra känslor.


Nu kanske detta inte alls var något perfekt svar och inte heller exakt vad du frågade om, och i så fall, ber jag om ursäkt. Är så otroligt trött att jag knappt kan ögonen öppna.

:oops:
There is a war in all the heads and there's a war in mine as well. And if I could explain it any better, I'm sure I would. But though I'm good with words, I've never been good with words.

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 939
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 22 nov 2011 23:08

Jag fick nog inte fram vad jag ville ha sagt...
Vad jag ville säga var att man borde kanske oftare syssla med att tygla sin ilska som i förlängningen kan bli hat , än att försöka vara allmänt kärleksfull som ett medel för stresshantering och social interaktion.
Känslor är olika hos folk , jätteolika , och speciellt män är inte vana att prata om sina känslor... detta är  tabu .
Jag är inte ute efter någon emotionell perfektionism , bara en grov uppskattning av vilka känslor som är viktigast att lägga märke till , i en strävan att bli mer kommunikativ men samtidigt diplomatisk , vilket skulle kunna ge större utrymme för social njutning men även personlig utveckling .
En röd tråd att följa när oväntade situationer dyker upp där man måste vara kreativ och koncentrerad men ändå förbli respekterad .
De som sysslat med elitidrott känner igen sig när någon säger att det är bra att hålla sig lugn och koncentrerad .
Jag har i många års tid försökt analysera mina känslor men aldrig riktigt fört statistik över dem... :shock:
Jag har kontrollerat/styrt mina känslor i vissa riktningar med varierad framgång , utan att egentlgen känna till vad som är bäst ...
Mina bästa resultat hittills , mina bästa ledtrådar , har varit att vara allmänt kärleksfull och vilja känna mig stärkt av mitt sätt att tänka och känna... :roll:
Jag undrar om jag borde satsat på att lägga märke till och tygla min ilska ...undrar hur det då skulle gått... :idea:
De som har sysslat med positivt tänkande och NLP och självhypnos känner säkert , precis som jag , ett automatiskt motstånd mot målsättningar som inte är formulerade åt det positiva hållet... " att lägga märke till och tygla min ilska ".

Vad exakt är det du menar med att jobba undan hat och ilska med kärlek? Det måste ju från början ha varit något som startade "hatet" och ilskan? De känslorna kommer ju oftast inte utan anledning. Jag vet inte, kan man hata utan att ha älskat?


...och visst kan man argumentera om att t o m hat är ett uttryck på kärlek , men jag är inte inne på djupt filosoferande och poetiska tankar här...
Jag är ute efter ett praktiskt tillvägagångssätt som skulle vara mer användbart i ett större antal situationer och med större praktiskt värde ....

mvh
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5409
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 24 nov 2011 06:05

Jag är ute efter ett praktiskt tillvägagångssätt som skulle vara mer användbart i ett större antal situationer och med större praktiskt värde ....


Jag börjar med att hålla med dig i vad du skriver, för jag tror du menar med att tygla sin ilska innebär att man tar sig tid och med tiden förändras bilden och blir mer klar och man kan göra en mer nykter bedömning.

Det jag inte tror är att hat är vuxet ur ilska, utan ur många olika komponenter som besvikelse, stolthet, hämnd, och heder med självrespekt som ett högt mål, och även ilska.

Det som har fungerat för mig är att släppa stoltheten och våga skämmas för sina brister. När man bråkar med någon så är jaget det som blir drivkraften, man kan njuta av att ha makt och känna kontroll över sitt liv, och kanske även skadeglädje över andras.

så släpp stoltheten, är mitt bidrag till din topic.


en rolig notis till 'hat' och 'kärlek',
Det är samma område och fläck i hjärnan som processar detta.
kärlek och hat ryms iaf biologiskt, i samma box.

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 939
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 24 nov 2011 19:31

Sedan... är det så att man skulle kunna säga att många slags negativa handlingar och känslor har sitt ursprung i ilskan , menar jag...
Överdrivet exempel:killen med BMW och tränad kropp får den brud som du ville ha... :evil:
Du vet inom dig att det är bara därför , och är arg...avundsjuk mm...
Du bestämmer dig för att börja träna och spara pengar och resten av ditt liv går åt med att göra just bara detta... :idea:
(En överdrift kan ibland vara bättre än tusen ord).
Om du hade varit uppmärksam på din ilska redan från början , så hade du sluppit... :wink:
Du hade kunnat tänka : bra ... hon får en rolig kille och det finns andra fiskar i havet(utan att använda försvarsmekanismer , att mena detta , svårt ... jag vet) ... :idea:
Ilskan är en stark motivationskraft också och hjälper till med människans utveckling...
Men hjälper den verkligen dig ?
Man kommer alltid att kämpa med den , det är uppenbart , det vet vem som helst .
Kan man minska sin ilska ?
En del är säkert genetiskt , men en stor del kan tränas bort , säkert.
Jag menar inte att man ska ha avslappning som livsstil , been there done that , men man ska vara uppmärksam på sin ilska och vad den kan styra en till att göra....!!!!
Finns det risk för att detta sökande blir självuppfyllande ?
Ja! naturligtvis...Man måste akta sig för detta.
Kan man generalisera för en stor del av alla upplevda känslor och kalla dem för ilska?
Mitt svar är JA .

mvh
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster