Idag har vi möjligheten att ge en diagnos och en behandling som passar. Detta är väldigt bra i sig, för nu kan vi lösa det personliga mysteriet med att varför en person känner sig utanför eller agerar som en dåre i jämförelse med andra "normala". Idag kan personen få en förklaring plus behandling som fungerar.
Problemet blir att vetenskapen som pressas framåt av både läkemedelsbolag och egot, målet att vinna ett nobelpris för att ha på hyllan i fjällstugan, går för fort fram. Det behövs en plan för hur vi ska hantera en samhällssituation där 20% har en diagnos av någon form. En stämpel som hjälper arbetsgivare att putta dig åt vänster medan de som får arbete går åt höger. Hemsk liknelse men ändå, den stämmer.
Skulle du som arbetsgivare anställa en person med adhd, FKRL plus lite LR? Hur ska en diagnos någonsin få möjligheten att bli en människa!
Idag fungerar det ganska bra då problemet än så länge inte är så stort. Problemet blir sen när du skapar ett klassamhälle som bygger på diagnoser. Och 20-30% har en diagnos som gör att du blir plötsligt handikappad.
Det behövs en plan för hanteringen av den fantastiska forskningen som genomförs på hjärnan och kopplingen till våra handlingar!
Hur ser du på detta?
Faran med diagnosens framfart!
Moderator: Moderatorgruppen
Även om nu materialet kommer från KMR*, så är problemet som de fokuserar på en realitet i just detta fallet.
( KMR, scientologikyrkan. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kommittén_för_mänskliga_rättigheter )
<iframe width="640" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/fxMmpX16VO8?rel=0" frameborder="0"></iframe>
*= dynga till 99.99%
( KMR, scientologikyrkan. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kommittén_för_mänskliga_rättigheter )
<iframe width="640" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/fxMmpX16VO8?rel=0" frameborder="0"></iframe>
*= dynga till 99.99%
Även en blind höna kan hitta ett skott!
"Nu är detta i och för sig inget nytt att psykiatriska droger är självmordsframkallande. Det har varit känt lika länge
som drogerna funnits på marknaden - till och med längre. Det fanns uppgifter om minst 17 självmord kopplade till det första antidepressiva medlet - redan innan det registrerades. Men detta tystades ner av läkemedelsbolaget ifråga. KMR rapporterade det dock till Läkemedelsverket i Sverige - som lämnade det utan åtgärder. Det verkligt intressanta är väl varför alla från regeringsnivå till socialstyrelsen vill tysta ner det. Är det politik i psykiatrin?
Vår mest kände rättspsykiatriker, Anders Forsman, fick pengar av samma läkemedelsbolags förre VD för att agera som "smörjmedel" i processen för att registrera medlet i Sverige i slutet av 1980-talet. KMR anmälde honom
till överåklagaren.
Se: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=720192
Idag har Forsman avancerat till vetenskapligt råd inom Socialstyrelsen. När KMR skriver till Socialstyrelsen
och påpekar det absurda i detta, svarar de att de visserligen finner Forsmans beteende "mindre lämpligt" men att
de fullt och fast litar på honom. Hade han och andra varit etiskt lämpliga forskare hade de naturligtvis stoppat det
här gigantiska experimentet redan från början." http://www.kmr.nu/pressrel_2008_02_07.htm
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=720192
Sidan kunde inte hittas på DN.se
Kolla in de 3 guldmedaljerna DN stoltserar med och ställ dig själv frågan, var är artikeln? Har den tystats ned?
Det där förefaller vara en skum figur, har han måhända en diagnos själv, undrar jag stilla?
Alla personer som varit utsatta för hans omdöme i diverse diagnoser samt rättspsykiatriska
fall borde givetvis få sina utlåtanden granskade och omprövade, en sådan kan väl inte ställa
korrekta diagnoser?
"Nu är detta i och för sig inget nytt att psykiatriska droger är självmordsframkallande. Det har varit känt lika länge
som drogerna funnits på marknaden - till och med längre. Det fanns uppgifter om minst 17 självmord kopplade till det första antidepressiva medlet - redan innan det registrerades. Men detta tystades ner av läkemedelsbolaget ifråga. KMR rapporterade det dock till Läkemedelsverket i Sverige - som lämnade det utan åtgärder. Det verkligt intressanta är väl varför alla från regeringsnivå till socialstyrelsen vill tysta ner det. Är det politik i psykiatrin?
Vår mest kände rättspsykiatriker, Anders Forsman, fick pengar av samma läkemedelsbolags förre VD för att agera som "smörjmedel" i processen för att registrera medlet i Sverige i slutet av 1980-talet. KMR anmälde honom
till överåklagaren.
Se: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=720192
Idag har Forsman avancerat till vetenskapligt råd inom Socialstyrelsen. När KMR skriver till Socialstyrelsen
och påpekar det absurda i detta, svarar de att de visserligen finner Forsmans beteende "mindre lämpligt" men att
de fullt och fast litar på honom. Hade han och andra varit etiskt lämpliga forskare hade de naturligtvis stoppat det
här gigantiska experimentet redan från början." http://www.kmr.nu/pressrel_2008_02_07.htm
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=720192
Sidan kunde inte hittas på DN.se
Kolla in de 3 guldmedaljerna DN stoltserar med och ställ dig själv frågan, var är artikeln? Har den tystats ned?
Zokrates skrev: Vår mest kände rättspsykiatriker, Anders Forsman
Det där förefaller vara en skum figur, har han måhända en diagnos själv, undrar jag stilla?
Alla personer som varit utsatta för hans omdöme i diverse diagnoser samt rättspsykiatriska
fall borde givetvis få sina utlåtanden granskade och omprövade, en sådan kan väl inte ställa
korrekta diagnoser?
Man kanske bör se på de etiska och moraliska implikationerna som ligger bakom själva metoden att diagnosticera. Psykologi har jag inget emot så länge det handlar om att lära känna människans natur; Framförallt då för att försöka förstå sig själv. Men vad ligger bakom metodiken att diagnosticera? Är det moraliskt? Om man ser diagnisticering som ett ramverk för olika beteenden för att därefter försöka placera in en människa i den ena eller den andra kategorin, då anser jag det vara helt otroligt omoraliskt, befängt, ett tecken på hybris och revanchism. Man skulle lika gärna kunna ställa upp kriterer för vad som är en "untermench" och se om man kan placera in människor i den kategorin.
Sann psykologi anser jag vara förmågan och kunskapen att kunna bemöta och bekräfta en annan människa; Men diagnosticering gör precis tvärtom; den varken bemöter eller bekräftar personen utan strävar enbart efter att bekräfta diagnosen. Detta för att därefter kunna se vilken medicin som ska användas. DSM-IV är ett galleri av förutbestämda konstruktioner av olika vanföreställningar och detta gör att diagnosen diskvalificerar människans egna känsloliv. Detta är direkt oetiskt och ett egentligt övergrepp.
I det Kristna samhället så var det prästerskapet som hade hand om själavården och hade sin allmänna syndaförklaring och absolution; I det sekulära Marxistiska samhället så är det psykologerna som är detta prästerskap med diagnoserna och medicin som sina metoder. Det är en liknande form av övergrepp, det ena i Guds namn, det andra i den förmodade vetenskapens, även om psykologi inte är en empirisk vetenskap.
Sann psykologi anser jag vara förmågan och kunskapen att kunna bemöta och bekräfta en annan människa; Men diagnosticering gör precis tvärtom; den varken bemöter eller bekräftar personen utan strävar enbart efter att bekräfta diagnosen. Detta för att därefter kunna se vilken medicin som ska användas. DSM-IV är ett galleri av förutbestämda konstruktioner av olika vanföreställningar och detta gör att diagnosen diskvalificerar människans egna känsloliv. Detta är direkt oetiskt och ett egentligt övergrepp.
I det Kristna samhället så var det prästerskapet som hade hand om själavården och hade sin allmänna syndaförklaring och absolution; I det sekulära Marxistiska samhället så är det psykologerna som är detta prästerskap med diagnoserna och medicin som sina metoder. Det är en liknande form av övergrepp, det ena i Guds namn, det andra i den förmodade vetenskapens, även om psykologi inte är en empirisk vetenskap.
Sceptisk skrev: Sann psykologi anser jag vara förmågan och kunskapen att kunna bemöta och bekräfta en annan människa; Men diagnosticering gör precis tvärtom; den varken bemöter eller bekräftar personen utan strävar enbart efter att bekräfta diagnosen. Detta för att därefter kunna se vilken medicin som ska användas. DSM-IV är ett galleri av förutbestämda konstruktioner av olika vanföreställningar och detta gör att diagnosen diskvalificerar människans egna känsloliv. Detta är direkt oetiskt och ett egentligt övergrepp.
Du bör skilja mellan psykologi och psykiatri. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) är en handbok för psykiatrin.
Tror det finns en viss risk att använda KMR som referenser för nånting överhuvudtaget.
Om man tittar på andra studier så visar det att SSRI preparat faktiskt sänker suicid risken. Det som däremot kan vara en fara är de första veckorna på preparaten då man kan få upp energin så den räcker till att hänga upp en snara i taket.
Det som KMR allt för ofta gör är att de plockar ur det som bekräftar deras teori om psykiatrins onda avsikter ur studier och skriver artiklar som de sedan spammar ut i cyberrymden.
Att de sedan har mage att skriva att det är dags för journalister att börja visa lite integritet får mig nästan att spy upp min nyss uppätna ostfralla på tangentbordet.
Peter U Larsson som är en mycket flitig scientolog skriver i sin blogg att man kan skaffa en hund som lösning på en deppression.
Om man någon gång har mött en deprimerad människa kan man snabbt lista ut att Peter och hans Thetan befinner sig på en helt annan planet.
Men att det sen finns folk som faktiskt tror på dåren och anpassar t.ex. sina barns hjälpbehov utifrån det gör så klart det hela mycket värre.
Diagnoser och mediciner i överflöd tycker jag är symptom på ett kraftigt stört samhälle, men tyvärr så behöver många det för att kunna fortsätta producera och konsumera. :(
Om man tittar på andra studier så visar det att SSRI preparat faktiskt sänker suicid risken. Det som däremot kan vara en fara är de första veckorna på preparaten då man kan få upp energin så den räcker till att hänga upp en snara i taket.
Det som KMR allt för ofta gör är att de plockar ur det som bekräftar deras teori om psykiatrins onda avsikter ur studier och skriver artiklar som de sedan spammar ut i cyberrymden.
Att de sedan har mage att skriva att det är dags för journalister att börja visa lite integritet får mig nästan att spy upp min nyss uppätna ostfralla på tangentbordet.
Peter U Larsson som är en mycket flitig scientolog skriver i sin blogg att man kan skaffa en hund som lösning på en deppression.
Om man någon gång har mött en deprimerad människa kan man snabbt lista ut att Peter och hans Thetan befinner sig på en helt annan planet.
Men att det sen finns folk som faktiskt tror på dåren och anpassar t.ex. sina barns hjälpbehov utifrån det gör så klart det hela mycket värre.
Diagnoser och mediciner i överflöd tycker jag är symptom på ett kraftigt stört samhälle, men tyvärr så behöver många det för att kunna fortsätta producera och konsumera. :(
It´s nice to be important, but it´s more important to be nice 
Att INTE ha diagnoser - var lämnar det folk? "Äh, du får bara skärpa till dig", och så kör man huvvet i väggen.
Och alla diagnoser leder inte fram till att knapra piller.
Jag föll inte ut på min, men diagnosticerandet förklarade mycket för mig, jag behövde inte klandra mig själv för vissa saker, mer "man är sån". Samma för dottern, och hon föll ut på sin, har hjälpt henne mycket. Och det rör sig inte om piller i nåndera fallet. Man bara vet om att det är vissa grejer som ens skalle inte är lämpade för. Och det finns vissa jobb som man inte passar för.
Och alla diagnoser leder inte fram till att knapra piller.
Jag föll inte ut på min, men diagnosticerandet förklarade mycket för mig, jag behövde inte klandra mig själv för vissa saker, mer "man är sån". Samma för dottern, och hon föll ut på sin, har hjälpt henne mycket. Och det rör sig inte om piller i nåndera fallet. Man bara vet om att det är vissa grejer som ens skalle inte är lämpade för. Och det finns vissa jobb som man inte passar för.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Det finns andra sätt att hjälpa människor på än att sätta diagnos på dem. När det gäller fysiska handikapp så ser jag inga problem med att ställa och sätta diagnos, för då talar man om ett föremål som den maskin kroppen är. Men att sätta diagnos på någon människas psyke är en kränkning, ett övergrepp mot dennes autonomi. Diagnosticering är reduktionism, man reducerar ner människans värde till en stereotyp. Nästa steg är ju att som materialisterna betrakta människan helt och hållet som en maskin.
Samtidigt så måste det ju finnas ord för hur man mår. Men man ska inte ställa diagnos på en människas själsliv. Det är en verklig människa man har framför sig, inte en dator som ska programmeras, en hund som ska uppfostras eller ett verktyg som ska klassificeras. Materialism är ett bra perspektiv i vissa fall, men inte i andra. I vissa fall så kan materialismen bli fruktansvärd. Det man kan diagnosticera är sådant som är strikt materiellt och objektivt, såsom kroppen och handlingar.
Samtidigt så måste det ju finnas ord för hur man mår. Men man ska inte ställa diagnos på en människas själsliv. Det är en verklig människa man har framför sig, inte en dator som ska programmeras, en hund som ska uppfostras eller ett verktyg som ska klassificeras. Materialism är ett bra perspektiv i vissa fall, men inte i andra. I vissa fall så kan materialismen bli fruktansvärd. Det man kan diagnosticera är sådant som är strikt materiellt och objektivt, såsom kroppen och handlingar.
Sceptisk skrev:Men att sätta diagnos på någon människas psyke är en kränkning, ett övergrepp mot dennes autonomi. Diagnosticering är reduktionism, man reducerar ner människans värde till en stereotyp. Nästa steg är ju att som materialisterna betrakta människan helt och hållet som en maskin.
Säg att en person ådragit sig en hjärnskada i samband med en trafikolycka. Efter en rehabiliteringsperiod är personen åter tillbaks i sitt arbete som chaufför. Som en följd av skadan har han fått epilepsi. Hur skall jag förstå din skepsis mot diagnoser om neurologen inte får skriva in denna diagnos i journalen? Bör mannen få fortsätta att köra skolbarn?
Det går alltid att dra fram ytterligheter, men vad har det med tråden att göra, handlar inte det om
det som rubriceringen antyder, faran i att överdiagnostisera (framfart)?
Vad är då ÖVER i sammanhanget, jo att det används mer än vad som är nödvändigt, alltså
NÖDVÄNDIGT. Är inte det nödvändigt att hindra personer med epilepsi att köra buss i allmän trafik
eller att säkerställa att det medicinskt inte föreligger något hinder förutsatt att eventuella mediciner
tas. Jag skulle inte räkna in det som en överdiagnosticering.
det som rubriceringen antyder, faran i att överdiagnostisera (framfart)?
Vad är då ÖVER i sammanhanget, jo att det används mer än vad som är nödvändigt, alltså
NÖDVÄNDIGT. Är inte det nödvändigt att hindra personer med epilepsi att köra buss i allmän trafik
eller att säkerställa att det medicinskt inte föreligger något hinder förutsatt att eventuella mediciner
tas. Jag skulle inte räkna in det som en överdiagnosticering.
Lagom diagnosticering är ju bäst. Varken för mycket eller för lite utan prexis lagom.
Hur svårt kan det bli?
/Algotezza
Hur svårt kan det bli?
/Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com
Zokrates skrev:Jag skulle inte räkna in det som en överdiagnosticering.
Så hur klarar du gränsdragningen? Säg då att en person (Nisse) vårdats på sluten psykiatrisk avdelning för schizofreni, men numera är så återställd att han kan återgå till arbetet i vapenaffären. I detta fallet har vår person haft en del bisarra idéer om att folk från rymden skall komma och hämta honom. Det händer att sådana idéer kommer tillbaks som ett slags recidiv, men inte så påtagligt som förr. Är det lämpligt att Nisse jobbar kvar i affären med alla vapen? Eller skall han skyddas av förbudet mot överdiagnosticering.
Algotezza skrev:Lagom diagnosticering är ju bäst. Varken för mycket eller för lite utan prexis lagom.
Hur svårt kan det bli?
Hur svårt som helst eftersom vi saknar direktiv för vad som är lagom. Vem avgör vad som skall vara lagom? Vad händer om någon energisk psykiatriker lika förbannat tillämpar ICD-10 närhelst han kan?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster