Faran med diagnosens framfart!

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 29 mar 2012 15:00

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Lagom diagnosticering är ju bäst. Varken för mycket eller för lite utan prexis lagom.

Hur svårt kan det bli?

Hur svårt som helst eftersom vi saknar direktiv för vad som är lagom. Vem avgör vad som skall vara lagom? Vad händer om någon energisk psykiatriker lika förbannat tillämpar ICD-10 närhelst han kan?


Man får bedöma utifrån teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet vilket redan sker. Jag förstår inte vad man annars skulle utgå från.

I de flesta fall blir patienten hjälpt av diagnosen, i vissa fall inte. Blir hen inte hjälpt ställer man i regel en ny diagnos.

Sjukvårde  är en verksamhet som bygger på en fysikaliskt-materialistisk människosyn där det andliga antingen är ovidkommande eller bara en mental spegling av fysiskt-materiella processer man inte behöver bry sig särskilt mycket om. Visar empirin att någon i någon mening "fungerar bättre" efter en el-chock är det ett tecken på att diagnosen och behandlingen var korrekt även om man inte kan förklara varför el-chocker i vissa fall "är en framgångsrik terapi".

Men ibland måste något drastiskt först till innan man kan sätta in mjukare terapiformer baserade på någon form av kommunikation.

Rörradion i mitt föräldrahem knastrade till ibland så vi inte kunde höra Barnens brevlåda och då dängde far knytnäven i den så  den funkade bättre. Men inte kunde vi förklara vad som hände i själva apparaten.

Nu finns ju mer moderna former av terapi, KBT, DBT, zencoaching etc., men man har ju i stort inom medicinen knappast ändrat sin grundsyn på människan. Man talar om signalsubstanser och elektrokemiska processer som kan vara dysfunktionella som en mer vetenskaplig förklaring än att man "tänker fel".


Men det finns ju alternativa healing-former baserade på en helt annan människosyn och andra metafysiska grundantaganden. Inom nyandligheten finns ju en uppsjö av förment läkande metoder.

Ytterst kan man bara hjälpa sig själv. Andra kan visa fram möjligheter men det är man själv som kan och måste lösa sina problem. Andra kan bara få en indirekt bild av hur man har det - man vet bäst själv. Var och en är mittpunkt i sitt upplevelseuniversum. Gud på sätt och vis. Den högsta instansen i sitt eget liv. Oavsett vad man är i världens ögon, ödets narr krympling idiot tjänsteman tjuv kung president uteliggare...


/Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 29 mar 2012 15:20

Pilatus skrev:Säg att en person ådragit sig en hjärnskada i samband med en trafikolycka. Efter en rehabiliteringsperiod är personen åter tillbaks i sitt arbete som chaufför. Som en följd av skadan har han fått epilepsi. Hur skall jag förstå din skepsis mot diagnoser om neurologen inte får skriva in denna diagnos i journalen? Bör mannen få fortsätta att köra skolbarn?


Det jag skrev var att man inte bör diagnosticera människans psyke eftersom det är en kränkning. Det man kan diagnosticera utan att det blir en kränkning är fysiska handikapp. Att diagnosticera en människas psyke är fel väg att gå, det man kan göra istället är att se på vad personen har för värderingar, moral, världsåskådning, känslomässiga relationer till andra personer och så vidare. För då lyfter man fram personen och låter personen tala för sig själv. Om man sätter en diagnos på personen som t ex "borderliner" eller "schizofren" då objektifierar man och trycker ner personen istället för att lyfta fram personen.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Inläggav Pilatus » 29 mar 2012 15:53

Algotezza skrev:Man får bedöma utifrån teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet vilket redan sker. Jag förstår inte vad man annars skulle utgå från.

För att vara spikrak så får vi i så fall strunta i de ängsliga röster som talar om "reduktionism" och vad som nu kan kännas kränkande. Är en diagnos befogad, vilket den ofta är, så skriver doktorn en liten vers om detta i journalen. -Jag tror inte psykiatrikern skulle vara särskilt intresserad av att skriva en diagnos i det fall Nisse vägrar åka hiss eller känner sig ängslig i tandläkarens väntrum, undviker större folksamlingar, eller har andra neurotiska symptom. Men psykoterapeuten kanske gör anteckningar som stöd för minnet. Det vore ju litet trist om hon varje gång behövde fråga om samma sak. "Hur var det nu Nisse, så snart en kvinna rörd vid dig så ...?"
Ytterst kan man bara hjälpa sig själv. Andra kan visa fram möjligheter men det är man själv som kan och måste lösa sina problem.

Njae, med de existentiella frågorna, ja. Men knappast med fullt utvecklade psykoser. Inte en chans!

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 29 mar 2012 16:14

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Man får bedöma utifrån teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet vilket redan sker. Jag förstår inte vad man annars skulle utgå från.


För att vara spikrak så får vi i så fall strunta i de ängsliga röster som talar om "reduktionism" och vad som nu kan kännas kränkande. Är en diagnos befogad, vilket den ofta är, så skriver doktorn en liten vers om detta i journalen. -Jag tror inte psykiatrikern skulle vara särskilt intresserad av att skriva en diagnos i det fall Nisse vägrar åka hiss eller känner sig ängslig i tandläkarens väntrum, undviker större folksamlingar, eller har andra neurotiska symptom. Men psykoterapeuten kanske gör anteckningar som stöd för minnet. Det vore ju litet trist om hon varje gång behövde fråga om samma sak. "Hur var det nu Nisse, så snart en kvinna rörd vid dig så ...?"


Psykiatriska diagnoser är väl av nöden, enligt gängse synsätt, när den person diagnosen gäller inte längre kan fungera i sitt vardagsliv och när hen själv och omgivningen lider av beteendet eller när hen är en fara för sitt och andras liv..

Pilatus skrev:
Ytterst kan man bara hjälpa sig själv. Andra kan visa fram möjligheter men det är man själv som kan och måste lösa sina problem.

Njae, med de existentiella frågorna, ja. Men knappast med fullt utvecklade psykoser. Inte en chans!


I ett visst läge behöver den s.k. psykotiske andras hjälp men ingen kan enbart bli frisk genom andras insatser. Liksom man inte kan sluta röka utan att man själv vill det. Eller går ner i vikt.

Först måste man få den hjälp som medför att man blir kommunicerbar. KBT och DBT oa liknande  är verktyg man kan få tillgång till men där måste man själv göra det väsentliga jobbet.

Problemet med att vara sin egen terapeut är att man blir blind för sig själv. Ofta behöver man ett terapeutiskt bollplank som ser på en och ens problem mindre fördomsfritt och som kan peka på lösningar och nya attityder men sedan är det man själv som måste göra jobbet.

Ett sätt att vara sitt eget bollplank är genom skrivande, målande. Hämningslöst där man bara skriver/målar av sig. Men det funkar inte fullt ut för det mesta. Medmänniskan behövs, kan inte göras onödig. Hon kan få en att se djupare inom en än vad man förmår ensam. Men sista biten måste man gå själv...

/Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Inläggav Pilatus » 29 mar 2012 16:47

Algotezza skrev:Liksom man inte kan sluta röka utan att man själv vill det. Eller går ner i vikt.

Vad det innebär att sluta röka vet jag. -Att gå ner i vikt är för somliga omöjligt. Gastric Bypass-operationer är vanliga numera och skulle knappast behövas om patienterna enkelt kunde förmås att inse de hälsoproblem övervikten medför. Men det är ångestdämpande att fylla sig med något, t ex Jan Stenbeck har det skrivits mycket om och det var ju inte någon stackare precis.
Ett sätt att vara sitt eget bollplank är genom skrivande, målande. Hämningslöst där man bara skriver/målar av sig. Men det funkar inte fullt ut för det mesta. Medmänniskan behövs, kan inte göras onödig. Hon kan få en att se djupare inom en än vad man förmår ensam. Men sista biten måste man gå själv...

Vi är överens om det mesta, men jag har inte din tro på folks intellektuella möjligheter att råda på sin ångest, sina nästan tvångsmässiga föreställningar om hur världen är beskaffad, att det inte går, att det är som det är, att du inte förstår hur svårt det är att vara sådan som jag, etc.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 29 mar 2012 17:29

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Liksom man inte kan sluta röka utan att man själv vill det. Eller går ner i vikt.


Vad det innebär att sluta röka vet jag. -Att gå ner i vikt är för somliga omöjligt. Gastric Bypass-operationer är vanliga numera och skulle knappast behövas om patienterna enkelt kunde förmås att inse de hälsoproblem övervikten medför. Men det är ångestdämpande att fylla sig med något, t ex Jan Stenbeck har det skrivits mycket om och det var ju inte någon stackare precis.

Ett sätt att vara sitt eget bollplank är genom skrivande, målande. Hämningslöst där man bara skriver/målar av sig. Men det funkar inte fullt ut för det mesta. Medmänniskan behövs, kan inte göras onödig. Hon kan få en att se djupare inom en än vad man förmår ensam. Men sista biten måste man gå själv...


Vi är överens om det mesta, men jag har inte din tro på folks intellektuella möjligheter att råda på sin ångest, sina nästan tvångsmässiga föreställningar om hur världen är beskaffad, att det inte går, att det är som det är, att du inte förstår hur svårt det är att vara sådan som jag, etc.


Ja, offerrollen kan ju i många sammanhang verka lockande. Allt beror på andra, vad andra gör, har gjort. Andra har gjort mig till den jag är. "Du har gjort mig till en gnatig kärring!" som någon sagt till mig.

Idag kombineras ofta förövar- och offerroll. Andra har gjort en till förövare. Man växte upp i ett alkishem och det kunde bara gå på ett håll, mobbade kompisar i skolan, blev kriminell... Det är bara synd om en, också i förövarrollen.


Det gäller att ta sig ur båda rollerna. Att jag inte kan detta för egen del beror på hur min morsa var under min barndom.  :)

/Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 30 mar 2012 17:55

Ett problem med att diagnosticera är att det är oetiskt, ett annat problem är att diagnosen kan göra att man inte längre ser personen. Det blir parodiskt, som om man ber någon hålla i en skylt som det står "Jag är en ....".

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Inläggav förstår mig själv » 17 maj 2012 21:43

Ja klart att det blir problem om psykiatern inte förstår sig själv. Hur ska han då kunna förstå och behandla sin patient?Titta ner i pappren. ICD. Vårdprogram. Skriva vårdintyg? Behandla patienten så att den rättar in sig i samhället. Blir mer robbotaktig. Detta är behandlingsmetoden för alla "psykiska sjukdomar". Man utgår från att samhället är friskt och behandlar människor så att de kan göra det som anses "normalt" i samhället. Mediciner som stänger av känslorna. Behandlar delar av attributen. Det har blivit fel, tyvärr.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Inläggav Pilatus » 17 maj 2012 22:35

förstår mig själv skrev:Ja klart att det blir problem om psykiatern inte förstår sig själv.

Hur menar du? Vad innebär det för dig att förstå sig själv? Skulle inte en psykiatriker känna till sina reaktionsmönster, personlighetstyp och eventuella fobier och liknande? Känner du till något om den utbildning i psykiatri som läkare får som skall arbeta som psykiatriker?

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Inläggav förstår mig själv » 18 maj 2012 02:05

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Ja klart att det blir problem om psykiatern inte förstår sig själv.

Hur menar du? Vad innebär det för dig att förstå sig själv? Skulle inte en psykiatriker känna till sina reaktionsmönster, personlighetstyp och eventuella fobier och liknande? Känner du till något om den utbildning i psykiatri som läkare får som skall arbeta som psykiatriker?

Jag är själv läkare och haft alla "psykiska sjukdomar" enligt skolboken. Hela tiden har jag förstått exakt varför läkaren satt diagnos och enligt vilka kriterier. Problemet var att han kunde inte förstå mig men jag honom trotts detta och även mig själv. Ändå envisades han med att jag var sjuk och ville behandla utan något mål utan någon teori om vad jag skulle vinna på detta.Så ja jag har en viss erfarenhet. Du förstår inte hur stor skada det har för tankefriheten med en rejäl vanföreställning. Tx man tror på en själ, eller en religion, kulturer och lagar. Det begränsar hjärnans möjligheter att förstå sig själv och därmed andra. Detta är minst 90% och resten är medicinska kunskaper när det gäller psykiatri och allmänmedicin.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Inläggav Pilatus » 18 maj 2012 09:26

förstår mig själv skrev:Jag är själv läkare och haft alla "psykiska sjukdomar" enligt skolboken.

Det skulle förvåna mig storligen. Inte heller tror jag att du kan ha haft alla "psykiska sjukdomar" enligt skolboken.
Du förstår inte hur stor skada det har för tankefriheten med en rejäl vanföreställning. Tx man tror på en själ, eller en religion, kulturer och lagar. Det begränsar hjärnans möjligheter att förstå sig själv och därmed andra.

Det du beskriver som vanföreställningar kan generellt sett inte betraktas som speciellt begränsande. Naturligtvis tror vi på allt möjligt som vi inte kan bevisa, utan att det hämmar oss speciellt mycket som sociala varelser. Och de flesta människor har relativt nyanserade föreställningar om sig själva och omvärlden. En vanföreställning låter sig inte rubbas, nyanseras eller mildras så enkelt.

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Inläggav förstår mig själv » 18 maj 2012 10:45

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Jag är själv läkare och haft alla "psykiska sjukdomar" enligt skolboken.

Det skulle förvåna mig storligen. Inte heller tror jag att du kan ha haft alla "psykiska sjukdomar" enligt skolboken.
Du förstår inte hur stor skada det har för tankefriheten med en rejäl vanföreställning. Tx man tror på en själ, eller en religion, kulturer och lagar. Det begränsar hjärnans möjligheter att förstå sig själv och därmed andra.

Det du beskriver som vanföreställningar kan generellt sett inte betraktas som speciellt begränsande. Naturligtvis tror vi på allt möjligt som vi inte kan bevisa, utan att det hämmar oss speciellt mycket som sociala varelser. Och de flesta människor har relativt nyanserade föreställningar om sig själva och omvärlden. En vanföreställning låter sig inte rubbas, nyanseras eller mildras så enkelt.

Du tror att jag ljuger alltså.. Inget konstigt i detta... Mäniskor ljuger tyvärr. Så länge du tror att jag ljuger så kommer du inte kunna förstå mig heller. Vill du förstå bättre? Dvs vore det så att du har fel och jag rätt. Skulle du då bli glad av detta eller hindrar dina känslor dig att försöka förstå? Liksom de hindrar dig att förstå annat som är viktigt i livet. ETx förstå sig själv...
Du pratar om teorier... du har en TEORI om mig... TEORI. Dvs han ljuger. Ja då får vi väl avgöra tillsammans om jag ljuger eller inte. Försöka bli klokare.. Jag anser intee att du ljuger men att du har fel om mig vet jag. Att du bildar fördomar och teorier om andra som inte stämmer.. Så mycket vet jag.(du är inet ensam om detta, alla gör vi på detta sättet).. Problemen uppstår när man börjar använda sig och utgå ifrån felaktiga teorier om andra..
Egentligen spelar det ingen rol huruvida jag är läkare eller ej.
Mitt påstående är. Har studerat naturvetenskaplig linje. Har studerat läkarlinjen på KI(tog 6,5 år istället för 5,5 år att bli klar). Sedan arbetade jag på geriatrik i ungefär 3 år. Sedan gjorde jag AT i stockholm. Sedan vikarierade jag på annan ort på vårdcentral. Sedan har jag gjort ST i 5 år och borde snart vara klar specialist i allmänmedicin. Kanske blir jag det kanske inte.. Tror du detta är lögn eller fantasi? I så fall varför tror du det. Ju ärligare man är ju mer måste man beskriva sig själv och därigenom blir man mindre anonym... Åsiktsfrihet gäller men det är bara "sjuka" åsikter dvs etiska, "normala", kulturella som tillåts. Tycker man annorlunda så uppstår fördom och straff från omgivningen.
Förstår man sig själv förstår man hur viktigt det är att vara ärlig. Det värsta man kan göra är att ljuga för dels så hämmar det hjärnan(man måste komma ihåg lögnen, röra sig och bete sig enligt denna. Och man får ett respons i omgivningen av sin oärlighet och detta respons är svårt att tolka och man förstår andra fel därmed. Är man alltid ärlig så kommer man se sambanden i naturen lättare. Man är ärlig ochobserverar vad som sker. När man gör så förstår man bättre vad som sker och varför. Beter man sig på olika sätt(dvs ljuger) kommer sambanden(kroppars rörelser ochkänslor) inte framträda så tydligt och man förstår människor sämre och sig själv sämre.

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Inläggav förstår mig själv » 18 maj 2012 11:03

Som randande ST-läkare på psykiatrin och som ST- i allmänmedicin har jag skrivit ca 20 vårdintyg. "Allvarlig psykisk störninig" "oundgängligt behov av heldygnsvård" "motsäger sig vård"   Om dett uppfylles så skrives vårdintyg.
senaste 3 åren har jag inte skrivit något vårdintyg trotts att jag träffat patienter som utan tvivel uppfyllt dessa krav. Eller skulle anses uppfylla dessa krav av mig själv tidigare och som anses uppfylla detta av de flesta läkare/psykiater i dagsläget.
Har själv legat inne med vårdintyg för. "mani typ 1 med psykos"... Därmed har jag haft mani och psykos.... Har haft en svår depression(även sådan diagnos)... Därmed haft depression.... har haft olika fobier... Alla har dem... De är ingen sjukdom de är mer eller mindre svåra... Man kallar det sjukdom  när de tar upp och påverkar livet för människan i "onaturligt" hög grad.... Har haft social fobi när jag var liten och yngre... tics och tourtte.... ADHD....ADD..
Personlighetsstörningar är normalvarianter och begreppet uppstår ur kulturen för att förklara olika människors beteenden..nga sjukdomar... Tvångsskade beteende(har jag nog inte haft)...
Kan erkänna att jag inte haft alla "symptom"... Har aldrig haft någon sjukdom men samhället(läroboken) har ansett detta. Sjukdom anses uppstå per definition oftast när patienten avviker från samhällets normer, tex när den inte vill arbeta, klä sig, klippa sig, tvätta sig, prata om saker som andra vill, inte uppfattas klara sitt arbete... =SJUKDOM som ska behandlas och behandlas med mediciner som påverkar våra känslor(dvs ändra verklighetsuppfattningan). tex SSRI, SNRI, TRICYKLISKA, ÅNGEGST DÄMPANDE, NEUOLEPTIKA osv dessa påverkar känslorna och gör att vi ändrar vårat beteende. Vi GÖR lite mer som andra.. Blir lite mer lik andra.. Mer robbotmässig... använder samma delar av hjärnan... Axon och dendriter växer ut... Cellnybildning i dessa områden sker... Detta går att bevisa med forskning..Och man förstår mer och mer om detta hela tiden... svårigheten är att köpa en teori som säger att samhället är psykotiskt... så länge man inte förstår detta så förstår man inte hjärnan, kan inte forska efter bra teorier... Ger inget eller endast liten förståelse...

Har haft de 3 "grundsjukdomarna".. dvs Depression, mani, psykos. Sedan beror det på vad man anser sjuk eller friskt...

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Inläggav förstår mig själv » 18 maj 2012 11:27

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Jag är själv läkare och haft alla "psykiska sjukdomar" enligt skolboken.

Det skulle förvåna mig storligen. Inte heller tror jag att du kan ha haft alla "psykiska sjukdomar" enligt skolboken.
Du förstår inte hur stor skada det har för tankefriheten med en rejäl vanföreställning. Tx man tror på en själ, eller en religion, kulturer och lagar. Det begränsar hjärnans möjligheter att förstå sig själv och därmed andra.

Det du beskriver som vanföreställningar kan generellt sett inte betraktas som speciellt begränsande. Naturligtvis tror vi på allt möjligt som vi inte kan bevisa, utan att det hämmar oss speciellt mycket som sociala varelser. Och de flesta människor har relativt nyanserade föreställningar om sig själva och omvärlden. En vanföreställning låter sig inte rubbas, nyanseras eller mildras så enkelt.

Jasså ja ha.. Du har din teori om vad vanföreställningen innebär och jag min. skillnaden är att jag har bevisat att min stämmer. genom att observera människor och djur i min omgivning och genom att förstå mig själv... Då går det enkelt att bevisa.

Allt jag skriver utgår ifrån en HUVUDTEORI om människan(och djur).
TEORIN ÄR
INPUT-TEORI-RESULTAT... Scematiskt fungerar alla djur på detta sätt.
Input är det vi ser hör och KÄNNER.
Detta ger TEORI om naturen(observera att ide, orsak verkan, föreställning, samband osv betyder TEORI).
RESULTATET är en känsla...

Dvs känsla är både input(dvs en registrering av "verkligheten" tex smärta, törst, ledsen,glad) och RESULTAT av vad vi GÖR.. En tanke dvs en teori/föreställning kan ge en input tex ledsen eller ångest,  dvs känslor. Detta är dåliga resultat och hjärnan används till att lösa dessa problem.. Input kan komma in från kropp tex nociceptiv smärta(c-fiber), vibration(tjockare nervtrådar, snabbare till hjärnan) sensorik osv. Ont i örat... illamående... värme... Dvs nervsystemet registrerar med olika receptorer "verkligheten". PÅLITLIGT...UTEVCKLAT AV EVOLUTIONEN. Egenskaper som både varit TÄLLRÄCKLIGA och ÖDVÄNDIGA för liv... NÖDÄNDIGT OCH TILLRÄCKLIGT för att förklara att vi finns.
Ju starkare "kemiskt input/nervsignal" destå mer tvingar den allt annat(i kropp) att anpassa sig till detta.. Dvs lösa detta problem.. Tex Håll andan och efterr ett tag kommer hela du att ha detta som ditt "huvudproblem". Det är kemiska reaktioner... Reflexer varav vi inte är medvetna om att de styr vad vi gör.....
Kropp definerar jag som exakt hela kroppen...  När denna definition är gjord så inkluderar den ALLT vi föreställer oss dvs en del föreställer sig en själ... Och då blir denne inkluderad.... EN del föreställer sig fri vilja... Och då blir denne inkluderad.... Definitionen är EXAKT hela människaninklusive "tankar(vilkeet ju är nervsignaler, kemiska reaktione alltså) oavsett om de är vanföreställningar eller ICKE... Dvs definitionen gäller ALLA djur... ALLA... Spelar ingen roll vilka tankar de har...
Vi kommer säkert att fortsätta att hamna i "konflikt"... Bra ju... vi kan ju lära oss av varandra.   Skillnaden mellan oss är att du försöker bibehålla din världsbild och leta fel.. Därför kommer du ha svårt att uppnå något annat än din egen världsbild. Jag vill endast förstå och vill alltså ändra min världsbild.

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Inläggav förstår mig själv » 18 maj 2012 11:50

Dvs förstår du inte så fråga gjärna vad jag menar med mina påståenden. Då kommer du få bättre svar så att du förstå påståendet... Och sedan kan vi gå vidare till nästa.. Du bör vara medveten om att du blir hjärntvättad kommer att få lite andra ideer om allt annat. Röra dig lite annorlunda. ALLT blir lite annorlunda... Bättre... bätre...Har du någon undran gällande medicin så fråga gjärna... Då kommer du märka att jag är helt normal... Dock när det gäller andra saker.. Kanske du kan mycket om fysik eller annat kommer jag inte förstå dig lika lätt.. Måste anstränga mig och kanske vill jag inte heller förstå. Inte försöka för det ger mig inget.... Mitt mål är att bli lycklig, förstå mig själv och andra på ett naturvetenskapligt sätt.. Det enda jag lovar dig är att du kommer förstå andra och dig själv bättre och på ett mer naturvetenskapligt sätt om du försöker förstå mig... vill du det så ja försök.. Vill du inte så låt bli...ett påstående dvs en teori om effekten på dig av vad jag skriver... Kan naturligtvis prövas... Som allt annat jag skriver.
Om du texfrågar mig om något medicinskt så kommer du samtidigt som du får svaret på det medicinska även förstå lite mer om hur människan och du själv fungerar.. Detta kan vara ett sätt att få dig att läsa mig... Eftersom du inte kännt lycka så ska du iprincip inte vilja läsa vad jag skriver... Lycka är en fantasi för dig och fantasier ska man inte utföra.... Det förstår man när man blir lycklig... en KÄNSLA måste kännas... Innan man KÄNNT går det inte att förstå. Man SKA inte tro på det osv.. Lycka är vad spinoza kallar den intellektuella kärleken till gud.. den uppstår i det han kallar 3e kunskapsgraden.... Tror du han FUMMAR, LJUGER, INBILLA SIG????.... Kan det inte vara så att du inte förstått vad han menar... Är det möjligt??  Jag vet att det är så... Ta tex Harald Davidsson... Några meningar räcker för mig att förstå att han förstår JÄTTE MYCKET av sig själv och andra. Och han förstår även samma om mig.. NÖDVÄNDIGT..... NÖDVÄNDIGT.
Har aldrig träffat honom, Vissa saker måste förstås innan vissa saker förstås.... DÄRFÖR kan man veta massa annat om människan som skriver. Dvs det är logiskt/naturvetenskap/följer teorier och då kan man sluta sig till att när en människa påstår vissa saker så måste han använt sig av andra observationer för att komma till denna slutsats... Jesus tex måste ha förståt annat.(neuton måste haft andra input än aristoteles, einstein andra osv) Harald Davidson också. Spinoza. Kommer man tilll ett visst stadie så slutar man ljuga. Man säger bara det man vet/eller starkt misstänker. Detta betyder att man behöver bara läsa vad somstår skrivet och det man inte förstår går ändå in och förstås på sitt sätt, på rätt sätt... eftersom man vet att de inte ljuger utan måletär at få folk att förstå så kan man utan risk läsa det som står och låta sig bli "hjärntvättad"... Litar man på detta och man förstår det själv då vet man att det är bra... Inte för att denne andra som man litar på vill hjälpa mig.... Nej nej... tan för att den vill hjälpa sig själv och därför är det omöjligt att ljuga.

När vi pratar omtex newton och einstein så håller de på med DELAR..... Det jag håller på med är HELA människan. Så fort någon annan också gör detta så märker man det direkt....omedelbart.
Såfort man gör delar så har man förstått i fel ordning. Först helheten sedan väljer man delar. Delar som inte ska förstås förstås inte och delar som ska förstås förstås med extrem lätthet. Känslan styr denne människa till de delar som behövs. Det går aldrig att förstå helheten om man fördjupar sig i delen. troligen förstod Einstein helheten efter delen... Av vadjag sett av honom framgår att han förstod helheten men börjademed delen... Förstod han i rätt ordning så skulle han aldrig förstå sin relativitetsteori.
Verklighetsuppfattningen/sinnenas selektion och förståelsen av nya sinnen gör att man kan inte förstå fel. Det blir omöjligt.


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster