Pilatus skrev:Algotezza skrev:Lagom diagnosticering är ju bäst. Varken för mycket eller för lite utan prexis lagom.
Hur svårt kan det bli?
Hur svårt som helst eftersom vi saknar direktiv för vad som är lagom. Vem avgör vad som skall vara lagom? Vad händer om någon energisk psykiatriker lika förbannat tillämpar ICD-10 närhelst han kan?
Man får bedöma utifrån teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet vilket redan sker. Jag förstår inte vad man annars skulle utgå från.
I de flesta fall blir patienten hjälpt av diagnosen, i vissa fall inte. Blir hen inte hjälpt ställer man i regel en ny diagnos.
Sjukvårde är en verksamhet som bygger på en fysikaliskt-materialistisk människosyn där det andliga antingen är ovidkommande eller bara en mental spegling av fysiskt-materiella processer man inte behöver bry sig särskilt mycket om. Visar empirin att någon i någon mening "fungerar bättre" efter en el-chock är det ett tecken på att diagnosen och behandlingen var korrekt även om man inte kan förklara varför el-chocker i vissa fall "är en framgångsrik terapi".
Men ibland måste något drastiskt först till innan man kan sätta in mjukare terapiformer baserade på någon form av kommunikation.
Rörradion i mitt föräldrahem knastrade till ibland så vi inte kunde höra Barnens brevlåda och då dängde far knytnäven i den så den funkade bättre. Men inte kunde vi förklara vad som hände i själva apparaten.
Nu finns ju mer moderna former av terapi, KBT, DBT, zencoaching etc., men man har ju i stort inom medicinen knappast ändrat sin grundsyn på människan. Man talar om signalsubstanser och elektrokemiska processer som kan vara dysfunktionella som en mer vetenskaplig förklaring än att man "tänker fel".
Men det finns ju alternativa healing-former baserade på en helt annan människosyn och andra metafysiska grundantaganden. Inom nyandligheten finns ju en uppsjö av förment läkande metoder.
Ytterst kan man bara hjälpa sig själv. Andra kan visa fram möjligheter men det är man själv som kan och måste lösa sina problem. Andra kan bara få en indirekt bild av hur man har det - man vet bäst själv. Var och en är mittpunkt i sitt upplevelseuniversum. Gud på sätt och vis. Den högsta instansen i sitt eget liv. Oavsett vad man är i världens ögon, ödets narr krympling idiot tjänsteman tjuv kung president uteliggare...
/Algotezza