Hur hanterar du lögner, skvaller och dåliga rykten?

[Cosmic philosopher]

Hej!

Antag att omgivningen började sprida dåliga rykten om dig som var helt rakt igenom falska. Det utvecklades en stor uppmärksamhet kring dig som person (en del fall to m även i press,media,TV,radio,löpsedlar etc) angående dessa rykten. Denna "förljugandespridning" höll på med accelerande fart att utvecklas av en sådan  ovanlig art att människorna runtomkring dig en efter en suggererades (av massorna)  att faktiskt tro på dessa (falska) rykten helt utan grund. Det höll på att utvecklas till en väldig lögn av dessa "skvallermänniskor" som faktiskt alltså trodde på dessa (lögner). Mycket ofta kunde du  höra människors viskande,dömande hånande kommentarer omrking dig som person. Ofta kunde du höra/avlyssna kommentarer som började med: "Är det inte h*n som gjorde det där..."osv.

1) Hur hade du tagit detta/dessa lögner? Om du fått "dåligt rykte" där man påstod att du...: (Berätta gärna hur du hade tagit det vid varje punkt!)
a)...sprungit runt naken på en viss bestämd ort nattetid ett visst datum under flera timmar.Du blev senare ställd inför rättegång - men friades av bristande bevis.
b)...hade snattat varor för ett sammanlagt värde av 15 000 kr i olika stora varuhus vid ett visst antal tillfällen.Du blev senare ställd inför rättegång - men friades av bristande bevis.
c)...varit den pyroman som tänt på en viss byggnad med flera inbrända människor ett visst datum. Du blev senare ställd inför rättegång - men friades av bristande bevis.
d)...var pedofil.
e)...var en ekonomisk svindlare/bedragare/skattesmitare som sammanlagt lurat till sig en stor andel med pengar.      

2) Hur hade din självkänsla blivit påverkad av detta - i vart och ett av ovanstående punkter a,b,c,d och e? Hade du "rest dig igen"?

3) Hade du gjort något aktivt för att försöka "stoppa denna förljugandespridning,detta skvaller eller 'dåliga rykte' av dig som person? Hur hade du gått till väga i så fall? Vad hade du konkret gjort? Hur hade du agerat? Berätta vad du gjort i vart och ett av de ovanstående punkterna a,b,c,d och e!

4) Hur viktigt är det för dig att andra människor får en så verklighetsnära/sann bild/uppfattning av dig som möjligt?

5)Hur långt - eller hur tillräckligt är det för "din inre frid" att enbart/bara du känner till/har vetskap om sanningen/rena fakta/verkligheten (om t ex en händelse faktiskt har ägt rum eller ej) (medan de andra för tillälligt lever på en lögn)? Är det tillräckligt för "din inre frid" att enbart du känner till det? Hur mycket "inre frid" är det möjligt för dig att erhålla då under sådana omständigheter?

[freddemalte]

Hej!

Antag att omgivningen började sprida dåliga rykten om dig som var helt rakt igenom falska. Det utvecklades en stor uppmärksamhet kring dig som person (en del fall to m även i press,media,TV,radio,löpsedlar etc) angående dessa rykten. Denna "förljugandespridning" höll på med accelerande fart att utvecklas av en sådan  ovanlig art att människorna runtomkring dig en efter en suggererades (av massorna)  att faktiskt tro på dessa (falska) rykten helt utan grund. Det höll på att utvecklas till en väldig lögn av dessa "skvallermänniskor" som faktiskt alltså trodde på dessa (lögner). Mycket ofta kunde du  höra människors viskande,dömande hånande kommentarer omrking dig som person. Ofta kunde du höra/avlyssna kommentarer som började med: "Är det inte h*n som gjorde det där..."osv.

1) Hur hade du tagit detta/dessa lögner? Om du fått "dåligt rykte" där man påstod att du...: (Berätta gärna hur du hade tagit det vid varje punkt!)
a)...sprungit runt naken på en viss bestämd ort nattetid ett visst datum under flera timmar.Du blev senare ställd inför rättegång - men friades av bristande bevis.
b)...hade snattat varor för ett sammanlagt värde av 15 000 kr i olika stora varuhus vid ett visst antal tillfällen.Du blev senare ställd inför rättegång - men friades av bristande bevis.
c)...varit den pyroman som tänt på en viss byggnad med flera inbrända människor ett visst datum. Du blev senare ställd inför rättegång - men friades av bristande bevis.
d)...var pedofil.
e)...var en ekonomisk svindlare/bedragare/skattesmitare som sammanlagt lurat till sig en stor andel med pengar.      

2) Hur hade din självkänsla blivit påverkad av detta - i vart och ett av ovanstående punkter a,b,c,d och e? Hade du "rest dig igen"?

3) Hade du gjort något aktivt för att försöka "stoppa denna förljugandespridning,detta skvaller eller 'dåliga rykte' av dig som person? Hur hade du gått till väga i så fall? Vad hade du konkret gjort? Hur hade du agerat? Berätta vad du gjort i vart och ett av de ovanstående punkterna a,b,c,d och e!

4) Hur viktigt är det för dig att andra människor får en så verklighetsnära/sann bild/uppfattning av dig som möjligt?

5)Hur långt - eller hur tillräckligt är det för "din inre frid" att enbart/bara du känner till/har vetskap om sanningen/rena fakta/verkligheten (om t ex en händelse faktiskt har ägt rum eller ej) (medan de andra för tillälligt lever på en lögn)? Är det tillräckligt för "din inre frid" att enbart du känner till det? Hur mycket "inre frid" är det möjligt för dig att erhålla då under sådana omständigheter?

Hej Cosmic philosopher

Vilken allt i genom extremt intressant och bra fråga!

1a) Ha ha, nja - det hade varit retfullt att folk trott detta om mig, men just det grejen hade inte varit så farlig i sak - mer just det falska i det (dvs att det inte stämmer - det hade retat mig något enormt).

1b) Nja, det hade varit värre - då det mer handlar om tillit och tilltro, och det hade varit hopplöst om folk fått för sig att jag höll på med sådant!

1c) Huuuuuu när det hade jag nog inte kunnat hantera så bra.

1d) Nä, det hade jag inte heller klarat - det hade dessutom varit väldigt svårt att leva ett något sånär normalt liv med den anklagelsen.

1e) Nä det hade inte varit så roligt, men det hade inte stört mig så jättemycket.

2) Min självkänsla hade inte blivit så skadad utan mer det sociala livet som sådant - att hela tiden behöva bemöta dessa anklagelser, misstankar och problem att utföra vissa saker etc.

3) Jag hade börjat med min närmaste krets och se om det gick att övertyga dem - om det inte hade fungerat hade jag gett upp. Jag hade jobbat både med logiskt resonemang (argumentation) och mer känslomässiga handlingar på det subtila planet. Nu vet jag inte hur envisa du har tänkt dig att människor i min omgivning ska vara? Om det går att tala dem till rätta etc? jag hade antagligen tagit hjälp av psykologer och beteendevetare för att få tips etc. Samtidigt med detta hade jag lagt emfas på att göra bra saker som folk gillar för att på det sättet få dem att fatta att jag inte är en sådan person.

4) Superviktigt! Jag blir jätteirriterad bara om något tror lite grann om mig något som jag absolut inte är eller har gjort etc. Jag brukar försöka jobba med mitt intentionalitetstänkande (dvs han tror att jag tror att hon tror etc), men det är svårt ibland.

5) Jag mår bäst av om alla (som jag har med att göra) är införstådda med de rådande omständigheterna - men det bror naturligtvis på vad det handlar om!

Jag får väl tillägga att detta inte är något stor sak i mitt liv och att jag inte hänger upp min tillvaro på vad jag tror att andra tror och tänker om mig. Men om det uppstår specifika fall, ja då kan jag känna och/eller reagera som ovan beskrivet!

[Marko]

1) Hur hade du tagit detta/dessa lögner? Om du fått "dåligt rykte" där man påstod att du...: (Berätta gärna hur du hade tagit det vid varje punkt!)


a)...sprungit runt naken på en viss bestämd ort nattetid ett visst datum under flera timmar.Du blev senare ställd inför rättegång - men friades av bristande bevis.

Hade sagt till rätten, önskar jag hade gjort det.
Har gjort mer pinsamma saker än så, sett det som en bagatell och låtit det bero.

b)...hade snattat varor för ett sammanlagt värde av 15 000 kr i olika stora varuhus vid ett visst antal tillfällen.Du blev senare ställd inför rättegång - men friades av bristande bevis.

Pinsamt att verkligen åka dit, gjorde det ett par gånger i min ungdom.
Hade sagt som det var. Tror dom mig inte, så får det lov att vara.

c)...varit den pyroman som tänt på en viss byggnad med flera inbrända människor ett visst datum. Du blev senare ställd inför rättegång - men friades av bristande bevis.

Mer allvarligt, hade bet dom ge ett motiv för dådet.
Finns inget att göra, mer än ge din syn om människans värde.
Håller humöret uppe, glad för att jag inte har gjort det.

d)...var pedofil.

Det är många som blir beskylda och nedsmuttsade med dessa ord,
vad ska man göra åt att folk vill en illa ?, hade struntat i anklagelserna, jag vet vem jag är.

e)...var en ekonomisk svindlare/bedragare/skattesmitare som sammanlagt lurat till sig en stor andel med pengar.      

hade bara skrattat åt dem

2) Hur hade din självkänsla blivit påverkad av detta - i vart och ett av ovanstående punkter a,b,c,d och e? Hade du "rest dig igen"?

Jag hade gått igenom det utan större bekymmer. Pinsamt är för mig det jag verkligen har gjort.

3) Hade du gjort något aktivt för att försöka "stoppa denna förljugandespridning,detta skvaller eller 'dåliga rykte' av dig som person? Hur hade du gått till väga i så fall? Vad hade du konkret gjort? Hur hade du agerat? Berätta vad du gjort i vart och ett av de ovanstående punkterna a,b,c,d och e!

Jag hade varit mig själv, det räcker som bevis.

4) Hur viktigt är det för dig att andra människor får en så verklighetsnära/sann bild/uppfattning av dig som möjligt?

Du får bilda dig din egen uppfattning, jag är den jag är, och försöker inte få dig att tycka att jag är något speciellt.

5)Hur långt - eller hur tillräckligt är det för "din inre frid" att enbart/bara du känner till/har vetskap om sanningen/rena fakta/verkligheten (om t ex en händelse faktiskt har ägt rum eller ej) (medan de andra för tillälligt lever på en lögn)? Är det tillräckligt för "din inre frid" att enbart du känner till det? Hur mycket "inre frid" är det möjligt för dig att erhålla då under sådana omständigheter?

Det duger gott med att själv veta, och det är där styrkan ligger.

[Angelina]

Nu har jag faktiskt råkat ut för detta, och jag tar med ro. Litar på att sanningen kommer att segra och under tiden försöker profitera så mycket som möjligt på omgivningens dumhet.

[Cosmic philosopher]

Nu har jag faktiskt råkat ut för detta, och jag tar med ro. Litar på att sanningen kommer att segra och under tiden försöker profitera så mycket som möjligt på omgivningens dumhet.

Hej Angelina!

Tack för ditt svar!

Vill du berätta mer i detalj vad det gällde och vilka lögner du blev beskylld för/lögner de kom med?(Respekterar om du inte vill berätta.) Men hur hade du tagit ovanstående exempel/punkter a,b,c,d och e som jag skrev ovan? Hade du verkligen tagit alla dessa också med lika stor ro?  Eller är det några liknande exempel som du "hamnat i"?
Är bara nyfiken...  

[Cosmic philosopher]

4) Superviktigt! Jag blir jätteirriterad bara om något tror lite grann om mig något som jag absolut inte är eller har gjort etc. Jag brukar försöka jobba med mitt intentionalitetstänkande (dvs han tror att jag tror att hon tror etc), men det är svårt ibland.

Hej freddemalte!

Tack för ditt mycket intressanta svar!

Intentionalitetstänkande verkar vara en cool syssla.  

Vill du utveckla mer i detalj hur man kan tillämpa/jobba med sitt intentionalitetstänkande rent praktiskt när någon annan person tror att jag är något som jag egentligen inte är/har gjort?

Har du själv haft nytta av detta i vissa situationer?

[Cosmic philosopher]

Hej Marko!

Tack för ditt mycket intressanta svar!

5)Hur långt - eller hur tillräckligt är det för "din inre frid" att enbart/bara du känner till/har vetskap om sanningen/rena fakta/verkligheten (om t ex en händelse faktiskt har ägt rum eller ej) (medan de andra för tillälligt lever på en lögn)? Är det tillräckligt för "din inre frid" att enbart du känner till det? Hur mycket "inre frid" är det möjligt för dig att erhålla då under sådana omständigheter?

Det duger gott med att själv veta, och det är där styrkan ligger.

Ja, det kan jag verkligen hålla med dig om! Extremt viktigt!

Detta får mig tänka på filosofer som t ex Marcus Aurelius, Seneca eller Epiktetos. Har du läst dem? De poängterar väl att hitta "styrkan i en själv"? Rätta mig om jag har fel...

[freddemalte]

4) Superviktigt! Jag blir jätteirriterad bara om något tror lite grann om mig något som jag absolut inte är eller har gjort etc. Jag brukar försöka jobba med mitt intentionalitetstänkande (dvs han tror att jag tror att hon tror etc), men det är svårt ibland.

Hej freddemalte!

Tack för ditt mycket intressanta svar!

Intentionalitetstänkande verkar vara en cool syssla.  

Vill du utveckla mer i detalj hur man kan tillämpa/jobba med sitt intentionalitetstänkande rent praktiskt när någon annan person tror att jag är något som jag egentligen inte är/har gjort?
Har du själv haft nytta av detta i vissa situationer?

Hej Cosmic Philosopher

Absolut, det gör jag så gärna! Intentionalitet är fenomenet att ens tankar eller inre föreställningar, känslor och mentala processer är riktade mot något. Jag kanske funderar över om ”Cosmic Philosopher har skrivit något nytt intressant inlägg på Filosofiforum”. Då är den tanken riktad mot ett intentionalt objekt, dvs ”huruvida Cosmic Philosopher har skrivit ett intressant inlägg på Filosofiforum”. Kanske står jag vid en busshållplats och funderar på vem som är ”dagens chaufför”, ja då är ”chauffören” det intentionala objektet. Denna typ av intentionelitet kallas första gradens intentionalitet då den enbart är riktad mot ett fenomen i världen i en grad. Låt nu säga att Cosmic Philosopher funderar ”undra om freddemalte har tänk på att det kan finnas nya inlägg på filosofiforum”. Detta är då en andra gradens intentionalitet, eftersom Cosmic Philosophers intentionala objekt är undrandet över freddemaltes (första gradens) intentionala objekt (nytt inlägg på filosofiforum). Vi kan tänka oss ytterligare nivåer: Per undrar om Lisa har funderat på om Anders är redo för att höra sanningen. Ja Pers intentionala objekt är i detta fallet av tredje gradens intentionalitet . . . detta kan i princip fortsätta så långt som den mänskliga hjärnan kan hantera det hela.

Att ha förmågan av den andra gradens intentionalitet är detsamma som att genom egen abstraktion kunna sätta sig in i vad ”den andre” tänker genom att använda både sitt intellekt, sin erfarenhet, sina känslor och någon form av ”intuition”. Det är detta som kallas ”the theory of mind” eller utifrån ett skeptiskt förhållningssätt ”the problem of other minds”.

Nåväl. Denna förmåga är oftast av godo för oss i våra liv då vi ganska så kvickt kan räkna ut eller känna vad en annan människa antagligen känner eller tänker i en viss situation. Det är genom intentionalitetsabstraktion vi kan anta att ”den andre” tänker eller känner en viss sak i en viss situation och det är på detta sätt vi simulerar/emulerar den andres perspektiv eller utblickspunkt i tillvaron.

Det finns dock en ”baksida” med intentionalitetsförmågan och det är den att man kan börja begränsa sig själv i sitt liv och sitt sociala umgänge genom att via olika graders intentionalitet anta att den andra tror eller tycker något om en själv, vilket i värsta fall kan göra att man själv handlar på ett sätt som utgår från hur man tror att den andre tycker och tänker utan att egentligen veta om så är fallet.

Vi tänker oss in i Maria som ska träffa sin kompis Anna och äta middag med henne och hennes nya pojkvän Kalle. Maria har dock hört att Kalle kommer från en väldigt välbeställd familj och vuxit upp flott och elegant. Maria, som är lite mer enklare i sin person sitter nu där och funderar på hur hon ska agera vid middagen med Anna och Kalle. Genom sitt intentionalitetstänkande tror nu Maria att Kalle tycker att hon är ointressant och enkel. Detta leder till att Maria inte vågar skratta och tramsa som hon annars brukar göra, vilket i sin tur gör att Kalle upplever henne som aningen tråkig. Kalle beter sig nu (omedvetet) som att han tycker att Maria är tråkig (eftersom hon faktiskt är det på just denna middag) vilket gör att Maria uppfattar Kalle som dryg osv. Egentligen är inte Kalle dryg och Maria är inte tråkig, men Marias intentionala tänkande leder till att resultatet blir så ändå. Detta är en grov förenkling av ett sådant scenario, men mycket av vår kommunikation med varandra baserar sig just på denna inentionalitet.

När jag skriver att jag försöker jobba med mitt intentionalitetstänkande, menar jag att jag tänker efter en gång till ibland innan jag börjar anta att ”den andre” tror något om mig, som denna kanske inte alls tror. En sak kan man nog vara ganska säker på och det är att när man tolkar en annan person tankeprocesser så utgår de nästan alltid ifrån ens eget livsperspektiv, vilket då innebär att man kan vara helt fel ute ibland. Därav kan faktiskt en viss spontanitet och tanklöshet vara väldigt befriande därför att den just saknar det där intentionalitetstänkandet som lätt hämmar ens liv och handlade i vissa situationer. Jag har inte direkt haft några ”större problem” med detta och med andra ord då inte heller haft någon direkt nytta av att behöva tänka så i specifika situationer. Däremot har jag vänner som är väldigt ängsliga vad gäller ”andras tankar kring saker” så att de då planerar saker och utför vissa handlingar mot bakgrund av sina gena idéer om vad de tror att andra människor tror eller tycker om vissa saker, utan att ens ha försökt ta reda på om det stämmer. Ibland har jag träffat på människor som bygger upp hela sina sociala handlingmönster utifrån hur de tror att andra tänker kring olika saker, vilket i praktiken innebär att de totalhämmas av sina egna föreställningar om den andres tankar. De vanliga tankegångarna brukar vara ”då kommer säkert hon att bli störtsur”, eller ”så sa han säkert bara för att jag skulle . . . ” eller ”nä, gör jag så tror han bara att hon kommer att tänka att jag inte ska . . .” etc. Inget av detta stämmer säkert inte, utan är bara felaktiga slutsatser etc.

Här är för övrigt en tråd i ämnet

[Marko]

Detta får mig tänka på filosofer som t ex Marcus Aurelius, Seneca eller Epiktetos. Har du läst dem? De poängterar väl att hitta "styrkan i en själv"? Rätta mig om jag har fel...

Har inte läst så många böcker, men jag ser gärna drama filmer och serier.
Styrkan i en själv, ja det är en känsla av vad som är rätt och fel (det finns en sådan i min andliga värdering),
och när jag förstår vad jag vill, vad jag verkligen tycker, och det fungerar ihop med mitt inre, så känner jag mig trygg.
styrkan är inte att kontrollera andra, utan att förstå sig själv.

Det är väl inte enkelt att förklara vart jag fått denna syn, men jag antar att det kommer från att jag försöker känna efter hur jag mår så ofta som möjligt. jag är ju inte stark som människa relativt andra, men  på vissa punkter stark i mig själv.

Sen har man ju upplevt en del,
och som angelina så har även jag blivit beskylld för diverse saker, och sett andra bli beskyllda.
En strid som oftast är obetänksam, och sällan leder till något gott för någon, inte ens den som vinner tillfällig ära.
Men världen är mer komplicerad än så.. men nu handlade det om frågorna i denna topic : )

I stundens hetta, så kan man strida om rätt och fel,
men när man tänker efter lite djupare, så brukar jag se saken ur ett annat perspektiv.

[Angelina]

Nu har jag faktiskt råkat ut för detta, och jag tar med ro. Litar på att sanningen kommer att segra och under tiden försöker profitera så mycket som möjligt på omgivningens dumhet.

Hej Angelina!

Tack för ditt svar!

Vill du berätta mer i detalj vad det gällde och vilka lögner du blev beskylld för/lögner de kom med?(Respekterar om du inte vill berätta.) Men hur hade du tagit ovanstående exempel/punkter a,b,c,d och e som jag skrev ovan? Hade du verkligen tagit alla dessa också med lika stor ro?  Eller är det några liknande exempel som du "hamnat i"?
Är bara nyfiken...  

Jag har inte riktigt tid att gå in i detalj på de exempel du listat, men det är av samma kaliber kan man säga, och i en enorm omfattning.  När man inser att ryktesspridningen spårat ut så totalt spelar det inte längre någon roll vad man säger, utan då är det bäst att vara tyst och låta tiden gå och låta folk tänka efter lite och förhoppningsvis inse sina misstag, möjligtvis spä på ryktena lite till för att dra det till det absurdum det är.

[Anna Sara]

Astrologin börjar otvivelaktigt i Jungfrun: projicerande med Fiskarna. Det är svårt för en övertygad människa att röra sig igenom och igenom religionen, att ascendera en perfekt cirkel eftersom den brukar chockeras av det och försöka descendera meditationen utanför renlärorna och kollapsa i en lek även då den brukar iscensättas i strippor med helgonförklätt ansikte. Perfektionen brukar va avkastad som homosexuell i kristendomen.


http://youtu.be/pi1woGiCCdI

[David H]

.

Jag läste ditt inlägg innan du tog bort. Förstår att det är en knepig situation.. likt andra skrivit i denna tråd är det inget man vill bli utsatt för gällande falska rykten. Något jag skulle göra är kanske försöka prata med den som spridit ryktena.. inte på ett hotfullt sätt, men att be den förklara vad den menade, och utreda eventuella missförstånd. De flesta går ändå att resonera med.
Att anmäla nån för förtal är ju ett alternativ om det är en allvarlig falsk anklagelse, men jag tänker då att det kan va en krånglig process, och finns det andra alternativ är det nog ofta bättre.

Annars får man ju också hoppas att det är vissa som har vett, och inte tar alla rykten som sprids för givet sanna.

[Anne]

.

Vad tänkte du på? Folk verkar lite sommarslöa här nu och vi är inte så värst många som diskuterar på det här forumet. Om svar dröjer - ta det inte personligt!

[Utvecklas]

.

Jag läste ditt inlägg innan du tog bort. Förstår att det är en knepig situation.. likt andra skrivit i denna tråd är det inget man vill bli utsatt för gällande falska rykten. Något jag skulle göra är kanske försöka prata med den som spridit ryktena.. inte på ett hotfullt sätt, men att be den förklara vad den menade, och utreda eventuella missförstånd. De flesta går ändå att resonera med.
Att anmäla nån för förtal är ju ett alternativ om det är en allvarlig falsk anklagelse, men jag tänker då att det kan va en krånglig process, och finns det andra alternativ är det nog ofta bättre.

Annars får man ju också hoppas att det är vissa som har vett, och inte tar alla rykten som sprids för givet sanna.

Hej. Sent svar.. Tack. Men jag får försöka att inte bry mig. Hur slutar man bry sig om nån annan skulle tro på rykten då? Denne ville skada mig för att jag kalla henne överviktig. Sen spred hon detta. Inte mitt fel. Men jag tror ingen tror på det heller så! Och jag tror det kan vara i en liten grupp kanske mest..
Förtal hade kunnat gått, men kanske bättre att skita i.
Men det ordet är bland det värsta jag vet och vart arg när denne sa det och lät obildad. Men jag försöker lära mig att inse att jag vet vad som stämmer om mig. Om någon annan skulle tro något annat kan jag inte kontrollera det mer än att säga ifrån om någon nånsin tog upp det!

Jag tror ingen bryr sig så förutom jag om detta. Nog lugnt. Tack för svaret och ursäkta sent svar.

[Utvecklas]

.

Vad tänkte du på? Folk verkar lite sommarslöa här nu och vi är inte så värst många som diskuterar på det här forumet. Om svar dröjer - ta det inte personligt!

Det är lugnt.. Nä, pallar inte skriva om allt just nu. Men va falskt rykte innan och så vidare. Ville veta hur man hanterade sånt mest.. Att inte bry sig vad andra kunde tycka och tänka om nån gjort det. Och inse att man själv vet inget stämmer och det bästa då är att hitta en självkänsla och självkärlek. Någon inre trygghet som väger mer än vad andra kan tycka och tänka. Men jag tog illa vid mest av en sak. Nån som vart sur på mig och ville såra mig med rykten typ.