Undra hur mycket den egna spegelbilden har spelat och spelar roll i vår egen syn på oss själva, som egna individer etc. Vår kompis här hemma (katten Malte) bryr sig inte om sin spegelbild, men han har uppenbarligen släktingar som gör det (se video). Det finns en del falanger inom psykologi- och beteendevetenskapsforskningen som menar att den människans "jagkänsla" och självmedvetenheten (förmågan att reflektera över sin egen existens och sin egen individuella plats i tillvaron) fick en rejäl skjuts (kanske till och med en avgörande skjuts) framåt i takt med att den "moderna" spegeln började spridas. Andra menar att det avporträtterande måleriet bidrog starkast. Det finns även teorier om att fotograferings- och filminspelningsmöjligheterna också bidrog starkt till bilden av "en själv".
Hur ser du på detta? Är individualiteten och upplevelsen av att vara ”något eget” separerat från gruppen först och främst frukten av en socialpsykologisk utveckling eller är det starkt kopplat till det ovan nämnda, dvs det konkreta faktumet att människan med tiden fått allt mer möjlighet att beskåda sig själv från olika vinklar och håll (spegel, foto, video etc) som inte varit lika möjligt tidigare?
Man skulle ju kunna tänka sig att djur och urtidsmänniskor á la Neanderthal etc, ibland såg sin egen spegelbild i blanka sjöar eller andra naturfenomen, men faktumet kvarstår ju ändå - dvs att den "moderna" spegeln har haft en betydligt större spridning och därmed lett till större exponeringsmöjligheter etc.
Berätta hur du tänker kring detta? Känner du till några intressanta studier?
<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/wHN7vJW8t5o" frameborder="0"></iframe>
Den egna spegelbilden, jaget och självmedvetenheten
Moderator: Moderatorgruppen
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Den egna spegelbilden, jaget och självmedvetenheten
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Kattdjuren är lekfulla,
min reaktion av katterna,
först det visuella, en katt står där... reagera !
men något stämmer inte här.. katten vänder nyfiket blicken tillbaka,
börjar göra lite empiriska försök och tröttnar ganska tidigt, det är ingen katt.
antagligen är bilden 'jag' då man kan se rörelsen är likartad, och katten fattade att det inte var en annan katt (antar katter har god rumslig och kroppslig intelligens) dom ger upp tidigt med att leka med spegeln.
vi har lite samma sätt att reagera när det gäller vår egen röst,
är det verkligen jag som hörs på ljudupptagningen ? jag vet att jag sa de orden, men det låter inte som jag.
min reaktion av katterna,
först det visuella, en katt står där... reagera !
men något stämmer inte här.. katten vänder nyfiket blicken tillbaka,
börjar göra lite empiriska försök och tröttnar ganska tidigt, det är ingen katt.
antagligen är bilden 'jag' då man kan se rörelsen är likartad, och katten fattade att det inte var en annan katt (antar katter har god rumslig och kroppslig intelligens) dom ger upp tidigt med att leka med spegeln.
vi har lite samma sätt att reagera när det gäller vår egen röst,
är det verkligen jag som hörs på ljudupptagningen ? jag vet att jag sa de orden, men det låter inte som jag.
Kom ihåg om en dokumentär som handlade lite om medvetande och djur.
Där kom dom fram till att korpar vet om andras medvetande och kan lista ut vad som döljer sig i en annan fågels medvetande.
Detta borde betyda att minst korpar har förmågan att skilja på ett jag och ett du.
antar att katter har samma förmåga, eftersom dom är väldigt intelligenta.
Där kom dom fram till att korpar vet om andras medvetande och kan lista ut vad som döljer sig i en annan fågels medvetande.
Detta borde betyda att minst korpar har förmågan att skilja på ett jag och ett du.
antar att katter har samma förmåga, eftersom dom är väldigt intelligenta.
-
Joakim Grundh
- Inlägg: 227
- Blev medlem: 15 jan 2012 00:49
Jag tror inte att "gruppen" är något vi trätt ut ur. Snarare så tror jag att gruppen är något som "vi" (i meningen vi som att vi delar något med allt liv) kom att kunna identifiera oss med. Det individuella är det ursprungliga, även om drifter och liknande kan skapa kolonier och beteenden som är befrämjande för gruppen.
Men identifikationen med gruppen kräver att man ser sig som en som tillhör det som inte är uteslutet. "Vi människor" kräver distinktionen av det omänskliga. Så identifikationen att jag är en människa, och sedan än mer att jag är en viss människa med en viss grupptillhörighet, beror på uteslutandet av allt annat.
Tror inte att spindlar eller ens myror är gruppvarelser. De lever enligt principer som gör att vi ser dem som en koloni av individer snarare än individer. Vi byter den ena mot den andra och säger att det inte spelar någon roll. Men myrorna gör nog bara, det som i deras rationalitet befrämjar dem.
Det intressanta med grupptillhörigheten som identifikation är att vi kan börja göra det som inte är rationellt för oss som individer. Vi kan alltså ge värde till mer än oss själva.
Varför vi också talar om moral osv.
Spegeln tror jag främst inverkat på hur vi ser på oss själva som någon som andra ser på. Inte så mycket något som har påverkar hur vi ser på oss själva. Vad spegeln gör är ju att ge oss "den andres ögon". Därför är spegelbilden så främmande också.
Dock kan jag tänka mig att spegeln har hjälp till att ge det starka fokus på synen som det "viktigaste" sinnesorganet man skönjer idag.
Men identifikationen med gruppen kräver att man ser sig som en som tillhör det som inte är uteslutet. "Vi människor" kräver distinktionen av det omänskliga. Så identifikationen att jag är en människa, och sedan än mer att jag är en viss människa med en viss grupptillhörighet, beror på uteslutandet av allt annat.
Tror inte att spindlar eller ens myror är gruppvarelser. De lever enligt principer som gör att vi ser dem som en koloni av individer snarare än individer. Vi byter den ena mot den andra och säger att det inte spelar någon roll. Men myrorna gör nog bara, det som i deras rationalitet befrämjar dem.
Det intressanta med grupptillhörigheten som identifikation är att vi kan börja göra det som inte är rationellt för oss som individer. Vi kan alltså ge värde till mer än oss själva.
Varför vi också talar om moral osv.
Spegeln tror jag främst inverkat på hur vi ser på oss själva som någon som andra ser på. Inte så mycket något som har påverkar hur vi ser på oss själva. Vad spegeln gör är ju att ge oss "den andres ögon". Därför är spegelbilden så främmande också.
Dock kan jag tänka mig att spegeln har hjälp till att ge det starka fokus på synen som det "viktigaste" sinnesorganet man skönjer idag.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster