Arbetsnarkomani

[Cosmic philosopher]

Titta på följande video:

http://www.youtube.com/watch?v=zhMdQfn4ePU





1)Är utveckling av arbetsarkomani så bra egentligen - även om man på ett  snabbt/effektivt sätt till slut skulle förverkliga ett visst/flera mycket starkt efterlängtat mål som man har?
2)Vem upplever den största sammanlagda lyckan - arbetsnarkomanen A som uppnår sitt/sina högt efterlängtade mål efter 15 år med ständiga uppoffringar(från nöjesliv,familjeliv,tv-kvällar, att ha kul ooch umgås med vänner,etc) eller person B som inte är speciellt ambitiös på något område utan hellre gillar att göra det som han/hon mest känner för i stunden? Vem vill du helst vara av dem? Vilket är ditt ideal?
3)Vad är framgång för dig?
4)Är det viktigt för dig att utvecklas?
5)Vad har du för tankar för övrigt om videon?

[Marko]

Min pappa är en arbetsnarkoman, hans hjärta finns i det han gör (laga mat)
han går till jobbet för att det är det liv han älskar. han har slitit ut höftlederna, och dom går ur led hela tiden,
trotts det så gick han till jobbet var dag under tio år.. han gick i pension och öppnade en restaurang, jobbar än var dag, hur illa det än är.

Är det fel ?, nej han tycker om sitt liv.

Mitt ex flyttade förra veckan och fick hjälp av hennes föräldrar (dom är bägge pensionerade sen en tid tillbaka)
och min son berättade, att trotts hjärtklappningar och 'arbetsförbud' så började morfar att bära lådor i 'smyg'.

Det är viktigt för många att känna sig kapabel till att ta hand om sitt liv och vara till hjälp i andras liv.

[freddemalte]

Hej Cosmic philosopher

Bra och intressant fråga. Viktig! Den så kallade arbetsmoralen har helt klart förändrats från generation till generation. Mina mor- och farföräldrar var unga under en tid då arbete var något grundläggande för var och en, man skulle göra rätt för sig och det var genom arbetet man nådde status, framgång eller på annat sätt fick acceptans. Arbetsmoralen var hög och det var något skamset med att vara arbetslös etc. Även mina föräldrar är uppvuxna i en sådan generation (40-talister), men här börjar man se lite friare på arbetet och faktiskt även till viss del tjusningen i att vara ledig, fri och värdesätter andra sysslor och aktiviteter. Semester börjar bli viktigt och lediga dagar börjar tas ut i allt större grad. Min generation och senare är uppvuxna med en trygghet i att "det mesta finns", de sociala trygghetsnäten är väl utbyggda och det är väl nästan en omöjlighet att hitta en ung person som inte värdesätter annat högre i livet än just att ha ett arbete. Visst vill fortfarande många försörja sig själva, men det är inte längre allena saliggörande.

Mot bakgrund av detta ska jag nu svara på dina frågor!

1)Är utveckling av arbetsarkomani så bra egentligen - även om man på ett  snabbt/effektivt sätt till slut skulle förverkliga ett visst/flera mycket starkt efterlängtat mål som man har?

Mycket av den stress som existerar i samhället idag kan nog till stor del kopplas ihop med arbetet och arbetsnarkomanin. Många har ”lurats in i fällan” att livet går ut på att prestera så mycket som möjligt så snabbt som möjligt och detta har ytterligare accentuerats när allt har snabbats upp med hjälp av tekniken etc. För i tiden skickade vi brev till varandra och förväntade oss inte svar på detta förrän kanske som minst en vecka/14 dagar senar. Nu, när vi har tillgång till e-post, sms och sociala medier förväntar vi oss (medvetet eller omedvetet) svar direkt. Vi blir stressade om vi inte får feedback på våra tankar och idéer omedelbart. Så svaret på din fråga är att jag inte ser det som någon fördel att jobba mer än vi gör idag, tvärt om – varför inte korta ner arbetsveckan till 4 dagar i vecka, sänka lönen därefter och därmed ge arbete till de som just nu står utanför arbetsmarknaden? Jag har ingen patentlösning klar, men det är åt det hållet jag skulle vilja ha det. Vem vill bli opererad av en utarbetad och trött läkare eller kirurg? Vem vill åka buss med en trött och utarbetat busschaufför? Vem vill ha kärnkraftverk eller andra industriella faciliteter som övervakas och styrs av trötta och utarbetade ingenjörer? Vem vill ha sina barn på en förskola där personalen är trött och utarbetad? Vem vill bli försvarad i rätten av en advokat som är trött och utarbetad? Vem vill flyga över atlanten med en pilot som är trött och utarbetad? Behöver jag fortsätta?
Nä, tvärt om! Låt folk i möjligaste mån få arbeta med det som passar dem, det de gillar, det de kan göra bäst, det där de känner sig uppskattade och låt dem få vara fria och umgås med sina familjer, ha sina hobbys och njuta både av fritiden och arbetet . . . vill man verkligen jobba extra mycket så ska man självklart få göra det – men det ska inte vara ett tvång i sig.

Mannen i videon använder begreppet ”successful”, vilket jag i detta sammanhanget tolkar som ”framgångsrik”, det framgår dock inte helt solklart vad han anser vara framgång? Om man ska lita på Bronnie Ware berättelser så verkar hans recept för framgång inte speciellt bra, ty de som ligger på sin dödsbädd ångrar just att de arbetade så mycket!

Vi har möjligheten att inte behöva arbetas så mycket nu tack vare den tekniska utvecklingen och välfärdssamhällets framtåg, så varför inte skörda frukten och njuta av det faktumet?

2)Vem upplever den största sammanlagda lyckan - arbetsnarkomanen A som uppnår sitt/sina högt efterlängtade mål efter 15 år med ständiga uppoffringar(från nöjesliv,familjeliv,tv-kvällar, att ha kul ooch umgås med vänner,etc) eller person B som inte är speciellt ambitiös på något område utan hellre gillar att göra det som han/hon mest känner för i stunden? Vem vill du helst vara av dem? Vilket är ditt ideal?

Om nu enbart lycka är det allena saliggörande finala värdet i livet så misstänker jag att det inte med nödvändighet behöver vara kopplat till hur mycket man arbetar i sig, utan dels vad man arbetar med och hur mycket det ger en ”flow” etc, dels hur ens övriga tid spenderas. Om man arbetar med något som man upplever som meningsfullt, intressant, lärorikt, givande och utmanande etc ökar nog chansen till att man genom sitt arbete ska nå lycka. Har man dessutom ett bra liv utanför arbetet med goda sociala relationer, god hälsa, intressanta upplevelser och stimulerande hobbys ja då lär man vara tämligen lycklig. Allt är en gradskala och var man hamnar på den beror av mängder med faktorer.

3)Vad är framgång för dig?

När jag ser att de handlingar jag gör får människor i min omgivning att må bra, bli sporrade, skratta och har roligt, när jag själv i samma stund kan känna något likande. Framgång är också att kunna formulera och beskriva olika former av mål och visioner, arbeta mot det och sedan faktiskt se dem förverkligas, implementeras och bevittna att de fungerar i praktiken. Jag har drivit många projekt i mitt liv, senast genomförda vara att rekrytera en person och anställa denna till den handlarförening som jag är ordförande i. Detta arbete var minst sagt mödosamt då det var helt ideellt, men nu känner jag mig riktigt nöjd när jag kan gå bort till en specifik lokal i Ronneby och där sitter hon nu och jobbar med just det jag hade tänkt mig, det som vi i styrelsen jobbat med att få förverkligat i snart tre år. Framgång i just arbete är för mig absolut inte likställt med att få en ökad makt eller högre lön – det är ganska lätt fixat! Det krävs inte många opportunistiska schackdrag i samhället för att få det – nä, framgång för mig är att möta en ganska tuff utmaning och vända det till något bra som genererar mervärde.

4)Är det viktigt för dig att utvecklas?

Absolut! Jag värdesätter var stund jag får tänka: ”O fasen, ja så kan man ju se det – coolt! Det var en bra sätt att se det” etc

Jag försöker följa en enkel vardagspraktisk algoritm vad gäller handlandet för att just utvecklas: Jag gör A om och endast om jag klarar A, om jag inte lyckas med A (eller räknar ut att jag inte kommer att lyckas med A) ber jag någon N som är bättre än mig på A att visa mig hur man gör A. Om detta beräknas ta för lång tid eller vara alldeles för komplext ber jag N att göra A. Uppgiften har nu blivit mer tydlig: gör A eller hitta N.

Enklare uttryckt: Jag gör det jag kan, det jag inte kan ber jag någon hjälpa mig med eller göra åt mig.

5)Vad har du för tankar för övrigt om videon?

Den kändes lite tom och konstlad, som om talaren egentligen inte hade så mycket att säga men vill få det att låta så . . . det kändes som att han pratade för någon annans räkning – lite propagandaaktigt . . . sen var den ju väldigt amerikansk i sin stil . . . . men det är ju en annan historia!

[monstret]

1)Är utveckling av arbetsarkomani så bra egentligen - även om man på ett  snabbt/effektivt sätt till slut skulle förverkliga ett visst/flera mycket starkt efterlängtat mål som man har?

När ordet narkomani är med så låter det inte särskilt bra. Att arbeta mycket måste ju grunda sig i en relativt fri vilja till att göra det.

2)Vem upplever den största sammanlagda lyckan - arbetsnarkomanen A som uppnår sitt/sina högt efterlängtade mål efter 15 år med ständiga uppoffringar(från nöjesliv,familjeliv,tv-kvällar, att ha kul ooch umgås med vänner,etc) eller person B som inte är speciellt ambitiös på något område utan hellre gillar att göra det som han/hon mest känner för i stunden? Vem vill du helst vara av dem? Vilket är ditt ideal?

Jag tycker det låter som att de båda uppfyller sina mål, men att de ser olika ut. Även om du säger att person A gör vissa uppoffringar så får man ju anta att hen (åtminstone för tillfället) prioriterar att nå målet. Jag tror kanske däremot att person B har en mer jordnära uppfattning om vad som är viktigt i livet och att person A eventuellt är mer påverkad av samhällets krav och kanske senare kommer ångra sig.

3)Vad är framgång för dig?

Framgång rent allmänt och inte framgång enbart i arbetslivet är väl att man mår bra och trivs med sitt liv; att man ser ljust på framtiden och så vidare. De flesta i den rika världen är ganska framgångsrika alltså.

4)Är det viktigt för dig att utvecklas?

Ja, för det första är det ju ofrånkomligt att utvecklas – det sker ju naturligt. Men jag välkomnar det. Jag är väldigt nyfiken och vill alltid förstå och lära mig nytt.

5)Vad har du för tankar för övrigt om videon?

Han pratar om framgång inom arbetslivet och inom yrken som har goda karriärsmöjligheter. Han pratar också om de få privilegierade som har arbeten inom vilka det dels är fysiskt och praktiskt möjligt att arbeta övertid och där det finns ett visst mått av intresse till att göra det. Faktum är att de flesta hade sagt upp sig från sitt arbete om de blev ekonomisk oberoende eller om de inte skulle få lön. Därför är det naturligt att man väljer att jobba så lite som möjligt om man inte har ett personligt intresse för sitt jobb. För de som har lyckats kombinera detta så sker övertidsarbete också naturligt – tiden går fort när man har kul som det heter.

Som Fredrik påpekar verkar han inte ha något konkret att framföra. Han använder metaforer som att man bara arbetar för överlevnad och bara nätt och jämt sig ovan vattenytan om man inte arbetar övertid och att om man däremot gör det så blir man "unstoppable". Historien om pappan som tvingas jobba hemma är ett annat exempel. Skulle inte förvåna mig om det är han själv som hittat på den. Vidare har han väl säkert en ganska subjektiv definition av "successfull".