Att vara besatt - Finns det grader i helvetet?

[Rotkiv]

Att vara besatt - Finns det grader i helvetet?

Jag är besatt. Besatt av en relativt viktig del i livet. Det som blir konstigt med detta eller vilket  som leder till att jag är  besatt, är att jag inte gör något åt saken. Tankar som inte går att stoppa och ändlösa samtal om ämnet utan att jag tar till handling.  

Varför blir vi besatta? - Är det på grund av att det är så avlägset för mig som individ och på så sätt blir nästan som en religiös upplevelse där hoppet får styra mig.  

När går vi från att vara besatta till att bli målinriktade och drivande förebilder? - Är en idrottsman på elitnivå en besatt person eller en bra förebild med tydliga mål och ett val.

Besatt är det bara negativt?

[Pilatus]

Jag är besatt. Besatt av en relativt viktig del i livet. Det som blir konstigt med detta eller vilket  som leder till att jag är besatt, är att jag inte gör något åt saken. Tankar som inte går att stoppa och ändlösa samtal om ämnet utan att jag tar till handling.

Hur yttrar det sig? Genom att du visar ett överdrivet intresse för en sak eller en idé?

Varför blir vi besatta?

Ibland beror det på någon händelse, vars minne vi inte lyckas befria oss ifrån. En förlust.

[Rotkiv]

Jag är besatt. Besatt av en relativt viktig del i livet. Det som blir konstigt med detta eller vilket  som leder till att jag är besatt, är att jag inte gör något åt saken. Tankar som inte går att stoppa och ändlösa samtal om ämnet utan att jag tar till handling.

Hur yttrar det sig? Genom att du visar ett överdrivet intresse för en sak eller en idé?

Det är så det är. En föreställning om en person jag borde vara. En idé eller fler som vid det här laget borde vara genomförda eller påbörjade. Om det beror på att jag är feg eller svag för att kunna genomföra handlingen vet jag inte. Men tanken om att genomföra idén tar över mitt normala agerande i vardagen.

Jag kan leda vanliga sociala samtal in i min tankevärld kring min idé. Vilket innebär att vi slutar alltid att prata om denna idé som inte är värd någonting p.g.a att det bara är en idé. Stort tålamod från vänner och bekanta, men senast så blev det lite mycket och då kom kontringen att jag lätt som en alkoholist kring mina tankebanor kring dessa idéer.

Då har det blivit några tankar kring om jag verkligen är besatt eller enbart målinriktad.

Ibland beror det på någon händelse, vars minne vi inte lyckas befria oss ifrån. En förlust.

Kan det då vara förlusten av att någonstans veta att idéerna inte kommer bli verkliga. Vilket jag i o för sig vet att jag  kommer genomföra någon gång .

Någon annan som är besatt eller enbart väldigt målinriktad?

[klorofyll]

en gång läste jag inristat i en träskiva, life is a bitch,
jag bestämde mig för att det inte skulle vara så.

[Pilatus]

en gång läste jag inristat i en träskiva, life is a bitch,
jag bestämde mig för att det inte skulle vara så.

Hur gick det?

[förstår mig själv]

Är man GLAD och följer förnuftet och blir en smula "verklig" ja då blir man besatt av livet...Så är det meningen att hjärnan ska fungera.

[Marko]

Man kan väl vara besatt på olika vis,
fast i sin egen tanke, som tar över viljan.

eller besatt av andras tankar, som övervinner ens egen vilja.

man kan manipulera människor att få dom att göra det dom inte normalt sett hade gjort.

sen har vi en andlig besatthet som är mer kontroversiell, med demoner och andar.
hur dessa tar över en människas kropp.

hur demoner skapas vet jag inte, men gissar på att det är våra krafter gemensamt som samverkar.
tankar som får en person att tro på något. Det är som med gudar, dom lever så länge som vi tror på dem.
hur verkliga dessa krafter är, vet jag inte. Men jag har bevittnat att dom kan påverka fysisk ting.
och nog verkar det som att vår själ kan påverka massa, minst vår kropp.

och samhället kan få mig att känna mig maktlös, den försvagar min vilja.
samhällets besätter min existens.

[klorofyll]

en gång läste jag inristat i en träskiva, life is a bitch,
jag bestämde mig för att det inte skulle vara så.

Hur gick det?

jag har fortfarande känslan av att stå vid en djup avgrund eller ett högt berg,  :wink:

[Pilatus]

en gång läste jag inristat i en träskiva, life is a bitch,
jag bestämde mig för att det inte skulle vara så.

Hur gick det?

jag har fortfarande känslan av att stå vid en djup avgrund eller ett högt berg,  :wink:

I så fall får man försöka uppskatta utsikten en stund och försöka hitta på något annat så man slipper den sugande känslan i magen. En gammal arbetskamrat till mig bröt den förlamande känslan med att resa sig ur fåtöljen och göra något helt annat. Gå ut i köket och diska, tvätta strumporna, eller att gå en promenad. Att göra nästan vad som helst som bryter passiviteten.

[klorofyll]

en gång läste jag inristat i en träskiva, life is a bitch,
jag bestämde mig för att det inte skulle vara så.

Hur gick det?

jag har fortfarande känslan av att stå vid en djup avgrund eller ett högt berg,  :wink:

I så fall får man försöka uppskatta utsikten en stund och försöka hitta på något annat så man slipper den sugande känslan i magen. En gammal arbetskamrat till mig bröt den förlamande känslan med att resa sig ur fåtöljen och göra något helt annat. Gå ut i köket och diska, tvätta strumporna, eller att gå en promenad. Att göra nästan vad som helst som bryter passiviteten.

om det finns en gordisk knut, så går den att lösa med tankar,

[Pilatus]

I så fall får man försöka uppskatta utsikten en stund och försöka hitta på något annat så man slipper den sugande känslan i magen. En gammal arbetskamrat till mig bröt den förlamande känslan med att resa sig ur fåtöljen och göra något helt annat. Gå ut i köket och diska, tvätta strumporna, eller att gå en promenad. Att göra nästan vad som helst som bryter passiviteten.

om det finns en gordisk knut, så går den att lösa med tankar,

Ett kognitivt alexanderhugg. Finns det sådana? Kanske en sådan Lidnersk knäpp som syftar på en plötslig höjning av en persons intellektuella förmåga.

[klorofyll]

I så fall får man försöka uppskatta utsikten en stund och försöka hitta på något annat så man slipper den sugande känslan i magen. En gammal arbetskamrat till mig bröt den förlamande känslan med att resa sig ur fåtöljen och göra något helt annat. Gå ut i köket och diska, tvätta strumporna, eller att gå en promenad. Att göra nästan vad som helst som bryter passiviteten.

om det finns en gordisk knut, så går den att lösa med tankar,

Ett kognitivt alexanderhugg. Finns det sådana? Kanske en sådan Lidnersk knäpp som syftar på en plötslig höjning av en persons intellektuella förmåga.

Vad jag menade var egentligen (något otydligt) att jag vill att den gordiska knuten skall sitta i min hjärna, jag vill att det bara skall vara mina tankar det är fel på så att säga.. jag vill att det skall vara precis så som du sa att jag egentligen bara kan slappna av och göra det jag vill.