Kan vi greppa detta?

[freddemalte]

Hej

Om vi (utan filosofiska problematiseringar) försanthåller de fakta som kosmologerna hittills lyckats ta fram gällande objektet (eller fenomenet) Andromedagalaxen, ställer jag följande psykologifråga:

Har den mänskliga hjärnan (de kognitiva systemet, förståndet och abstraktionsförmågan) överhuvudtaget kapaciteten eller möjligheten att i ”strikt mening” förstå hur stor Andromedagalaxen är och hur långt bort från oss (Jorden) den faktiskt är?

Begreppet ”förstå” ska här tolkas i en helt vanlig allmän-trivial mening ungefär som att jag antar att du som läser detta förstår hur stor staden Stockolm är till ytan samt hur långt bort den är från dig (givet att du förstår det – men det får jag ju anta att du gör).

Nåväl, kan vi ”ta in” sådant som Andromedagalaxens storlek i relation till oss eller är det över vår kapacitet? Måste vi helt enkelt hålla oss till modeller och liknelser för att kunna greppa sådant?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Andromedagalaxen

Jag valde Andromedagalaxen som ett exempel, men kunde lika gärna ha tagit en röd jätte lika VS Canis Majoris eller varför inte vår ”egen” Sol . . . kunde så även ha frågat om elementarpartiklarnas värld . . .



Undrar Fredrik

[Angelina]

Att begära att alla människor ska kunna greppa ett sådant koncept är att förvänta sig alldeles för mycket, men några få klarar det säkert, man måste såklart ha något att jämföra med, så är det nog inget större problem. Man kan illustrera detta med en modell av galaxen i förhållande till vår galax och vårt solsystem. Har inte Kosmonova sådana filmer redan?

[freddemalte]

Att begära att alla människor ska kunna greppa ett sådant koncept är att förvänta sig alldeles för mycket, men några få klarar det säkert, man måste såklart ha något att jämföra med, så är det nog inget större problem. Man kan illustrera detta med en modell av galaxen i förhållande till vår galax och vårt solsystem. Har inte Kosmonova sådana filmer redan?

Hej Angelina

Tack för ditt svar! Jag är med på vad du menar och det är fullt rimligt att anta att inte alla människor kan abstrahera eller förstå detta. Så vad är det för "typ" av människor som du tror kan greppa det?

[förstår mig själv]

Hej freddy Malte jag gillar allt du skriver men du borde bryta dig loss från samhället.

[freddemalte]

Hej freddy Malte jag gillar allt du skriver men du borde bryta dig loss från samhället.

Hej förstår mig själv
Tack för trevlig och intressant feedback, men hur ska jag tolka din fras "bryta dig loss från samhället" och hur kan det kopplas till frågeställningen i denna tråd?

Undrar Fredrik

[Angelina]

Att begära att alla människor ska kunna greppa ett sådant koncept är att förvänta sig alldeles för mycket, men några få klarar det säkert, man måste såklart ha något att jämföra med, så är det nog inget större problem. Man kan illustrera detta med en modell av galaxen i förhållande till vår galax och vårt solsystem. Har inte Kosmonova sådana filmer redan?

Hej Angelina

Tack för ditt svar! Jag är med på vad du menar och det är fullt rimligt att anta att inte alla människor kan abstrahera eller förstå detta. Så vad är det för "typ" av människor som du tror kan greppa det?

Typ de som har IQ högre än en fiskmås?


De som är vana vid att hantera ett större perspektiv i olika sammanhang har såklart en fördel, och då kanske IQ spelar mindre roll, om det tex är en person som mäter land eller asfalterar flygfält och dylikt, det är möjligt att vissa yrkesgrupper där själva arbetsutförandet inte kräver alltför mycket tankeverksamhet ändå bidrar till en större förståelse för liknande situationer i ett annat kontext.

[förstår mig själv]

Vår hjärna har selekteras ut enligt evolution. Det handlar om kroppen och livet här på jorden. Vi gör modeller av atomer osv ägnar oss åt materia osv. Det är ett biresultat vi kan men det är inte meningsfullt. Vi använder bara en liten del av hjärnan resten är avstängd pga psykos. Vi har redan rätt modell inbyggd i hjärnan för att tolka i vår värld. Vi använder resurserna nästan slumpvist tyvärr.

[Cosmic philosopher]

Hej

Om vi (utan filosofiska problematiseringar) försanthåller de fakta som kosmologerna hittills lyckats ta fram gällande objektet (eller fenomenet) Andromedagalaxen, ställer jag följande psykologifråga:

Har den mänskliga hjärnan (de kognitiva systemet, förståndet och abstraktionsförmågan) överhuvudtaget kapaciteten eller möjligheten att i ”strikt mening” förstå hur stor Andromedagalaxen är och hur långt bort från oss (Jorden) den faktiskt är?

Begreppet ”förstå” ska här tolkas i en helt vanlig allmän-trivial mening ungefär som att jag antar att du som läser detta förstår hur stor staden Stockolm är till ytan samt hur långt bort den är från dig (givet att du förstår det – men det får jag ju anta att du gör).

Nåväl, kan vi ”ta in” sådant som Andromedagalaxens storlek i relation till oss eller är det över vår kapacitet? Måste vi helt enkelt hålla oss till modeller och liknelser för att kunna greppa sådant?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Andromedagalaxen

Jag valde Andromedagalaxen som ett exempel, men kunde lika gärna ha tagit en röd jätte lika VS Canis Majoris eller varför inte vår ”egen” Sol . . . kunde så även ha frågat om elementarpartiklarnas värld . . .



Undrar Fredrik

Hej freddemalte!

Rolig,fascinerande och intressant frågeställning! Snygg bild på Andromedagalaxen förresten!

Det är ungefär som att fråga om det är möjligt att förstå ett riktigt,riktigt stort tal med många eller massor av siffror i sig.

Med hjälp av symboler,liknelser och stora förminskningar i skalor kan det nog bli en viss hjälp att förstå dessa kolossala avstånd i rummet.
Det blir nog svårare att förstå om man tänker sig enbart "varje kilometer för sig i sänder" i "naturlig skala". Alltså "de fina detaljerna".

Jag har försökt att på liknande sätt "greppa" oändligheten. Jag kanske kan förstå själva "grundprincipen" om man jämför detta begrepp(oändligheten) mot "något begränsat som bakgrund"

Däremot blir det nästan omöjligt (för mig) att försöka "följa med" varje tal (i detalj) uppåt även i en föreställd "hela tiden accelerande hastighet" med allt "större och större svindlande hastighet genom talens värld mot oändligheten...

På liknande sätt blir det också mot avståndet till Andromedagalaxen - även om detta avstånd "förlorar sig" i "nästan mikrokosmiska intet" ju mer man jämför detta och närmar sig oändligheten.

Jag tror att den genomsnittliga mänskliga hjärnan har ett stort potential för att "greppa" mycket stora ting. Kanske t om riktigt svindlande astronomiska ting i detaljer med tiden.Frågan är vad som skulle hända om man använde hela hjärnan då vi idag förmodligen använder endast en liten del av den. Det verkar som att hjärnan går i en riktning mot en "bättre modell" hela tiden genom evolutionen. Där människan successivt använder mer och mer områden i hjärnan med tiden.Det hjärnan inte kan "greppa" idag kanske den kan "greppa" någon gång i framtiden.
Ju mer människan tänker,abstraherar och övar att tänka just i sådana "astronomiska väldiga banor" desto bättre kan hon "greppa" sådana ting och desto mer öppnas och kommer latenta hjärncentra/hjärnceller "i gång".

[Jörgen]

En person kan inte föreställa sig ett oändligt universum.
En annan person kan inte föreställa ett ändligt sådan.

En person kan vara övertygad om att veta sånt som inte kan vetas - att tro sig veta.
Det ger en skenbar trygg tillvaro som kan kollapsa oväntad.

En annan person kan vara övertygad på att inget kan vetas med säkerhet
- att veta sig inte veta. Eller att tro sig veta att inget veta?
Det ger en förvirrad trygghet som kan verka okonstruktiv.

Den egna upplevelsen är sann, den behöver inte delas av någon annan.
En annan kanske tycker att dennes upplevelser är allmängiltiga.

Man får välja strategi efter förmåga.

[freddemalte]

Hej Jörgen

Tack för ett tänkvärt och intressant svar! Hur ser du på "huvudfrågan"? Kan människan någonsin greppa t ex avståndet till Andromedagalaxen och dess storlek?

Undrar Fredrik

[freddemalte]

Hej Cosmic philosopher

Tack för ditt uttömmande och intressanta svar!

Jag är med på hur du menar och även benägen att hålla med dig. Ja man kan ju verkligen undra hur människans hjärna kommer att evolvera och vad det kommer att innebära för hennes förmåga till abstraktion och kognitiv hantering av associations-, minnes- och fantasidata? Kan det bli så att hon till slut kan återrendera hela Universum i sitt inre system så som vi idag kan tänka oss in i vår egen lägenhet även när vi ej är där? Eller blir det tvärt om, att alla våra tekniska hjälpmedel så som Google, surfplattor etc gör att hjärnan "tappar farten" och istället blir understimulerad på just den fronten? (Ungefär som att vi använder miniräknare istället för att räkna i huvudet).

För övrigt: Kanske begår vi jättemisstaget att abstrahera avstånd och storlekar helt fel på sådana nivåer som Andromedagalaxen! (?) Tänk om själva fenomenen "avstånd" och "storlek" i sig förändras gradvis upp till vissa skalor på samma sätt som t ex materials fysikaliska egenskaper förändras i olika skalor? Andromedagalaxen och Vintergatan har vi som mentala modeller av att vara gigantiska tallriksliknande strukturer i ett rum så som våra vardagliga rum, men tänk om objekt inte har form och struktur och den typen av avståndsrelationer på dessa nivåer utan bara framträder så för oss från vårt perspektiv?

Hälsar Fredrik

[Lufier]

Rolig tanke, någon som asfalterar en flygplats.

Bonden som plöjer stora fält på natten, fåra efter fåra på ett oändligt stort fält.
Stannar traktorn en stund, stänger av motorn och tittar ut i rymden.

Sven Yrvind kanske kan greppa avståndet.

[freddemalte]

Rolig tanke, någon som asfalterar en flygplats.

Bonden som plöjer stora fält på natten, fåra efter fåra på ett oändligt stort fält.
Stannar traktorn en stund, stänger av motorn och tittar ut i rymden.

Sven Yrvind kanske kan greppa avståndet.

Hej Lufier
Tack för ditt intressanta svar! Ja, kan det vara så, att de som har en vana och erfarenhet att "röra sig i de geografiska koordinaterna" också har lättare för att greppa de astronomiska koordinaterna? Tror du att en människa med just hög kognitiv förmåga i det spatiala funktionerna i hjärnan även kan "nyttja" dessa "färdigheter" när det kommer till så pass ofantliga mått och avstånd som det handlar om när det gäller att greppa Andromedagalaxens vidder?

Hälsar Fredrik

[Lufier]

Rolig tanke, någon som asfalterar en flygplats.

Bonden som plöjer stora fält på natten, fåra efter fåra på ett oändligt stort fält.
Stannar traktorn en stund, stänger av motorn och tittar ut i rymden.

Sven Yrvind kanske kan greppa avståndet.

Hej Lufier
Tack för ditt intressanta svar! Ja, kan det vara så, att de som har en vana och erfarenhet att "röra sig i de geografiska koordinaterna" också har lättare för att greppa de astronomiska koordinaterna? Tror du att en människa med just hög kognitiv förmåga i det spatiala funktionerna i hjärnan även kan "nyttja" dessa "färdigheter" när det kommer till så pass ofantliga mått och avstånd som det handlar om när det gäller att greppa Andromedagalaxens vidder?

Hälsar Fredrik

Svårt att säga Fredrik. Vi sovrar. När jag går längs en finkornig strand kan ibland tanken svindla till och en förnimmelse av alla sandkorn flimrar förbi, men förmågan att sovra och se helheten begränsar. Tänker på idiot savants.

Kanske soldaten som ligger med ansiktet i sanden på omaha beach, ser hela sitt liv passera revy på bara några sekunder, höjer blicken en smula och följer en myras vandring längs strandens horisontlinje och ser vidare ut i rymden har en temporärt förhöjd spatial förmåga som skulle möjligen kunna ....

[Angelina]

Andromedagalaxen är inte oändligt stor, kanske kan vara bra att nämna i sammanhanget.