Kan något försvinna?

[förstår mig själv]

Kan något bli osynligt för någon människa?
Hur ska vi förstå detta?
Vi använder oss av våra erfarenheter dvs vår information om oss själva och sedan ser vi om teorin stämmer/är möjlig. Vi antar att vi har ögon som fungerar hyfsat alltså. Annars är det ju lätt att förstå om något är osynligt tex för en blind.
Jag börjar med mig själv ni kan ju (om ni klarar) försöka med er och följa mig och kanske hitta exempel från erat liv på saker ni kanske inte ser men som kanske någon annan ser. Eller kanske har ni lagt märke till att ni börjar att se något ni tidigare inte såg. Eller att ni inte ser sådant ni tidigare såg. Ja ja. Berättar hur det varit för mig här.
Jag har lagt märke till att jag och min fru ser olika saker. Om vi tar tex smuts och damm. Det behöver bli väldigt smutsigt innan jag lägger märke till smutsen. dvs jag ser den inte. Självklart går smutsen in via mina ögon till näthinnan men sedan sorteras denna input bort i min hjärna. Men inte i min frus. Hon känner olust och börjar städa eller får mig att börja städa. På samma sätt är det ofta med vad tex frun anger vara "vackert" tex blommor. Hon kan se dessa blommor som inte jag lägger märke till.
Ögonen är öppna hela tiden och miljoner input kommer till näthinnan men bara en bråkdel av detta kommer upp till medvetande/registreras. Vad tror ni hade hänt med hjärnan om den gett alla input från ögonen samma prioritet som tex en kamera? KRASCH. Man skulle bli fullständigt förvirrad och processorn skulle inte fungera. Så det är ju bra att det är såhär.
Vi tar ett exempel till.
Innan jag fick barn lade jag inte märke till bebisar. När jag så fick barn så märkte jag vad mycket bebisar och barn det fanns. Om en bebis skrek och störde tex på bussen, så kändes det jobbigt. Mamman försökte trösta och kände kanske att bebisen störde. Sedan när barnen blev större så såg jag inte detta längre. Bebisarna måste ju ha funnits där både innan jag började se dem och efter.
Vad beror detta på då? Teorin blir vi ser bara det som är viktigt för oss. Så borde det vara också. Det ger bäst överlevnad och gör att hjärnan kan användas till annat.
Är det lika dant med alla sinnen? Ja det är teorin.

Detta motsvaras av ordet prioritering. Hjärnan prioriterar information som leder till förstå bättre. Detta bör vara delvis påvisbart neuroanatomiskt. Men det måste även vara plastiskt. Detta kan man ju forska på om man vill. Tycker jag är vettig forskning.

Går det att bli osynlig för någon annan då? Ja om man blir helt betydelselös så försvinner man ju såklart. Men går det att bli osynlig för att man orsakar rädsla eller annat kraftigt obehag? Sådant undviker vi och om det räcker med att stänga av ögonen så borde det teoretiskt att gå att bli osynlig för vissa. Detta är en teori som jag är osäker på och har inte prövat. Men får någon en sådan ide och prövar så kommer det att visa sig att det går. Jag har inte fått denna idee, tvärt om så syns jag och hörs och märks trotts att det ger olust. Dock kan jag göra annat som inte märks samtidigt som jag märks på vissa sätt! Låter flummigt men ska fortsätta lite mer senare och försöka göra det lite mer begripligt. Vi kan säga att om vi distrahetrar en människa med något som den tvingas fokusera på så ser den inte samtidigt något annat.

[Vertumnus]

Jag skull tro att det mesta kan försvinna och av flera skäl. Ett sådant är hastighet, ju högre hastighet ju smalare synfält. Gäller allt högt uppdrivet tempo. Överhuvudtaget all målinriktad verksamhet.

[förstår mig själv]

Jo men allt försvinner ju på samma sätt. Lagbundet osv för att man inte kan uppfatta objekten. Hinner inte med. Det var inte riktigt det jag menade. Jag menar att tex vi bestämmer inte med någon fri vilja vad vi ska se utan vi ser det som vi behöver se för att förstå bättre eller uppnå ett mål. (tex inte lida). Att saker som får oss att må bättre, förstå bättre kan ses och att man kan se olika beroende på vad man behöver är klart. Det jag inte är säker på är om man genom att bli tex tillräckligt smart/dvs det man benämner galen kan försvinna helt. Det som sker närn någon som är indoktrinerad i samhällets regelverk, kultur och religion ser någon som är annorlunda är att det uppstår olust, rädd ofta. Sedan ser man bara delar av denne som man anger vara sjukdomstecken.

[freddemalte]

Jo, jag känner igen fenomenet och det är nog en slags "selektiv varseblivning" (eng. Selective Perception) som till viss del handlar om att man ser det som man är fokuserad på eller intresserad av etc. Låt säga att man precis har köpt en viss tröja, så ser man helt plötsligt "alla som bär den tröjan" mycket tydligare än innan. Man ser även bilar som är likadana som ens egen bil etc. Vad gäller vissa objekt och fenomen verkar generellt sett kvinnor mer inklinerade att se det du antyder att din fru ser, medan män är mer inriktade mot tekniska företeelser så som mobiler, bilar etc. Självklart finns det många undantag.

Jag har t ex en fullt frisk och intelligent släkting som på fullaste allvar kan gå till en gammal halvrostig, silverfärgad skåpbil på parkeringsplatsen i tron om att hon går mot min bil när vi är ute tillsammans, och då har jag en ny Volvo XC70. Hon har då åkt med den många gånger innan Hon verkar helt enkelt inte "se" någon skillnad på dem.

Något som jag, med jämna mellanrum gör/råkar ut för är att vantolka sinnesintryck på så sätt att jag t ex tror att min sambos stövlar i hallen är vår katt. Det kan gå så långt att jag precis tänker tilltala "honom" när jag i min inre interna förödmjukelse* inser att det inte är Malte utan ett par stövlar

*Vilket för övrigt ger svar på frågan om man kan förnedra sig inför sig själv

Hälsar Fredrik

[förstår mig själv]

Bra. Du förstår vad jag menar. Du blir mer och mer medveten om detta ju mer man försöker förstå. Du ser tex delar, sekvenser av människor och bildar uppfattning om detta, tex "ser vi DNA" hos människor. Inte bara ser. Vi hör, luktar, osv till oss arvet som kan leda till parning. Ett sidospår i och för sig.