TANKENS FLYKT

Våga ifrågasätta och se alternativ. Fria ämneskategorier, bara det belyser något nytt och hoppfullt för mänskligheten.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
tomtartroll
Inlägg: 61
Blev medlem: 06 apr 2011 14:42

TANKENS FLYKT

Inläggav tomtartroll » 26 aug 2011 16:36

Skiter i all hans skit, för någonstans är ormen den som som ler, som går sin egen väg, minnena är duktiga, som alltid punktliga.
väntar på klarhet, frågan: vill du kremeras eller vill du bli maskarnas mat, någonstans måste du bli förbannad, någonstans ser vi en vulkan, den flödar över för all skit han fick ta. Rosa blommor, där inuti en brist på närhet. Kungen i det landet frös och vinden stod stilla, vi har ett problem här, det är någon vi måste ta hand om, det tyckte styrelsen och suppleanterna, det är inte död tid stänga in sig i vissheten att dom aldrig kommer åt dig, är det ett sorts liv som blommor tar sig igenom asfalten och sedan fryser dom till döds, för vad skall det bli av oss med närsynthet och skygglappar, de kallar oss ytliga, men vi har respekt för mysteriet, hur det nu kan vara och definitionen av ett inre liv. Sakta när vi går hem är det antingen något man glömmer eller får med sig fel matkasse, det kan vara intressant och se vad han eller hon äter, vi äter för mycket och planerar nästa semester, hälsosammast är väl att inte äta något alls, det är så man spyr, eller gå på go gren för samvetets skull eller leva på ren energi, allt man får diska och rätt saker på rätt plats, rymden är oändlig, kommer vi hamna på soptippen, eller begå kollektivt självmord för att vi hellre ser svagheterna än den djärva sanningen.

Men vi kommer förstå att vi aldrig
kommer förstå den, eller att man kanske inte skall veta allt hälsosammast radio och tv plocka här eller där vi väntar snällt på ett mirakel, i jämförelse så har man det rätt så bra, skiten rinner nedåt, vem vet vad vi kommer stöta på, man kan lätt hamna i en djungel, men fakta är vi skövlar den. Vilket uppsåt lyfter oss vidare, var kan man få komma fram i något dunkel framtidssyn, vilka böcker skall man läsa osv,
vilken kompis kan du ringa sedan för att ordna upp ditt delikata inre. Busslinjen är intressant, man kan åka till slutstationen sedan till nästa slutstation och sedan hem. Hjärnan spelar oss ett spratt, vi tror vi vet och ändå famlar vi i psykosens inre hur har du haft det i dag, vad har du gjort, var det kul. Massorna av det avslöjandet som samlar sin pension, de som går i väggen, vi är bara människor, vi söker någon sorts nåd, men hur ser den ut, vi söker finna något av intresse, några har funnit sitt Mekka, andra ser det som slaveri.
Vi söker någotsorts fredags mys i illusionen att vi är kapabla till de pauser i den kommersiella tristess som stryper oss, det är möjligen så, statistiskt skall man ha samma chans som andra att hitta sin drömkvinna, undrar om det finns någon sådan, många med låg självkänsla vågar inte ta steget, kanske går det fler tåg.
Vem vet, skräcken, skräcken, skrev Josef Conrad om upptrappningen av våldet,
där kommunikationen gjorde ett snedsprång och världen ser hotfull ut, med rädda ögon.
vill man på upptäcktsfärd kan rekommenderas hamnområdena, waistlands, ödelagda fabriker, gator, en natt i Rinkeby, utan rädsla går det faktiskt att mötas. I  psykvården
tar man kölappar och det blir allt fler som söker tak, väggar för psyket, som är så skört, vart skall det rymmas. Ovanför dig strömmar strängar av ljus, du färdas bortom en utpost, en gåta instängda i mängder av hus. När när skall det bli klart i huvudet på de som styr, svar aldrig. Det är inte långt ned till parken där man kan filosofera i ett nytt ljus utan droger nevroleptika,  psyket av psyke och inavel i den kungliga akademien. Sen är natten men ditt inre själv skall varna dig, ta resan. Kanske fins det en myndighet som undersöker våra tankar, då när vi är nakna i våra tårlösa madrasser, som inordnar oss i alltet i kaffepausen, bristen på tröst empati medkänsla bara  samvetets järngrepp,  och dess mekanismer  och de som saknar det, se helheten i det splittrade, som samordnar självet och ger de vitala komponenterna åter,
som ser struktur i även denna text, våndas för vår jord, våndas, för hur skall det skall gå, det finns mekanismer som gör det synligt vart vi är på väg, vandra i skogen, tänk inte på finanskriser, skenande tåg, dubbelbottnade budskap, överslätningar, förträngda känslor,  vulkaner har ett eget liv, låt dig inte skrämmas, det finns en gåta i alt i ödmjukhet, för mysteriet, barackerna i Ravensbrück, kropparna, kött, materia, Treblinka,  Autchwitz, tänk stora tankar bortom våldet, gå inte vilse, det bor en stjärna i alla av oss, perronger, tågstationer, gånggrifter.  du har rätt att stå ensam, låt det aldrig hända igen.  Ser rötter tränga sig ned även om det är kallt i samhället och hårt lämna det, det finns värme i våra trötta steg, i mitten av
oss. Vad skall vi med dessa lögnens rustningar, banér, slagskepp och frusna hjärtan, samhället är något mellan oss som måste få ord, det finns inget falskt system som vi är skyldiga emot, ingen sisyfos  som bär. Fan ta ert skit, vi är trött på
era illusioner, eller vill vi ha fler fler lögner. Urshamanerna målade på väggarna, målade begynnelsen, dansen, urbefolkningar, dold kunskap från moderns bröst
ner i barnets själ, de sände drömmar från vår planet, de kom med mod, med glädje. Att dissekera själen, närmar sig och samtidigt som den höjer garden, ett modest självförsvar. När blir resan av, har vi bokat plats, vart är vi på väg, vad håller oss vid liv,  ingen vill ju dö av cancer, eller bli rånad vid Möllevången. Eller klarheten med rum och tid, vetenskapen, om den enda, ja kriget om den enda ekvationen som förklarar universums gåta. Äldre människor går ju i vanor, det ger en känsla av trygghet, som inte alla gånger finns, vi får hoppas på en samordnande tendens,
som om vi ramlar, hjälper oss upp igen. Vårt fokus borde ligga på i avledande yrken konstnärligt skapande. Varför tar inte hundägare med sig bajset och spolar det i toaletten, detta skit vart är vi på väg, hundbajs på nobelfesten, nej låt oss rena bort detta återigen, skit bort bara bort. 3% av hjärnan är hittills känd, något sådant, resten vilar tryggt i det omedvetna, håller oss flytande, gående, klara i huvudet,
den högre kasten, kommer de ge med sig, bidra till en jord med en hållbar utveckling.
Äldre damer i synnerhet blir uppiggade om man minimerar deras ålder, ett regn löser kanske problemen, du får inte tveka, och varför ångra sig, problem har en tendens att flytta med i flyttkartongerna, de är din nemesis, ovanför  tornar stormen upp sig, kallar det väder. En man behöver en kvinna, men behövs det barn i denna värld?
Vi står i våra trasor, vad skall det bli av oss, vilken väntan, slå på döda ting så slipper du fängelsestraff. Ett tyst iakttagande av oss, ett kallt stirrande öga, vi är under uppsyn, vi vet knappt vilka vi är, hoppet står inte till den svarta lådan efter kraschen utan till den närliggande pölen av blod.  Hur, lämna mig inte här - så många där ute vilsna nu, såmångasåmånga ,såmånga ,,,,,,,nu det händer något, du blir arg, du fryser in vreden, du måste vara uppmärksam, responsabillety - ansvar, reagera i nuet så slipper du sända förbannelser sedan. Bli musik, gå den där stigen, den med så många blommor. (om mani padme hum) Res inte ständigt i det förflutna, res levande i nuet, fånga det du ser, en skalbagge på stigen den strävar så som vi, vi har så mycket gemensamt, kampen, kampen, du sjunger så tyst i mitt öra, kampen, vi är öar, mellan, bara vatten treudden och Poesidon, ligg ensam, utöva stor magi eller gå, gå på dem som skadat dig, varje steg, jorden kan ta emot  av läraren eller där du blev mobbad, allt detta, du har åldrats, några förblir unga. Resan där i USA, i vanen vi skulle undersöka städer, gator, möten, vara på resande fot, möten i sanden vid kusten, vi vet så lite om varandra, 50 unga tar sitt liv varje år, de ville inte leva, de ville leva men omständigheterna i stormen, aldrig kan man acceptera ett samhälle där det tystas ner, aldrig kan vi skratta åt den som ligger där på gatan, vill liv vill uthärda liv liv,
kännas, beröra, omfamnas. En studie av tankar blottläggs ruineras blir till något

nytt,
bortom horisonten löses gåtan i katarsis, den rena själen fortplantning. Om 10 år är vi 10 miljarder människor, munnar att mätta, det är 10 av de rikaste i världen som har ansvar för hur det ser ut i stort, ser inte bara ett bistert öde då vi inte tror på ödet, vi är alla medskapare i tingeltanglet,  hoppas ändå på en vit jul, alltför många har skrivit om julens kanabalistiska karaktär. Bortom allt det här finner man för första gången en planet, som har samma förutsättningar för liv som vår jord, om en gång hade varit konstigt, förmodligen flera, annars vi kan nog ändå inte hoppas på att få resa från värld till värld som i en bergodalbana, såvida vi inte kan kontrollera det krökta rummet. Glädjas kan man alltid, det finns så mycket positivt att uppleva i denna värld, så många drömmar, sagor underligheter. Av vikt är verklig medkänsla. Vi tillhör en ny tidsepok och det är till mycket glädje att nya djurarter upptäcks, men vanan är stark, det ger en trygghet som man nog borde tänka över, om det är en falsk sådan, att inordna sig i den stora kroppen som expanderar från familjen till barngruppen, skolan, studierna ett annat land, en global medvetenhet, pensionen
ålderdomshemmet, där döden är att flyta in i en våg av tröst och evig längtan. Livet är en blixt, Tor svingar över våra huvuden, välj själv, tänk, sa hon, penetrera valet om det finns ett sådant till en religiös livsuppfattning, i Sverige är vi liberala, över sådana inre val, vad vi saknar är en initiering av unga män in i vuxenvärlden, tror att man kan nå fram till en sådan ritual, det finns kollo konfirmationen, men det är i den senare delen av puberteten detta borde inträffa, har man väl fått huvudet på skaft reder man nog sig, det är min övertygelse våldtäkter, mord, bilfärder med dödlig utgång, knivbråk fylla, droger mycket av lidande kunde förebyggas. Hur skall vi då hålla oss uppe, fler än någonsin mår psykiskt dåligt, men kanske ligger vi i ett paradigmskifte, kanske ser vi början på något nytt, värna om öppenhet i vårt samhälle, trots att många i vissa fall inte får ta del av den pg religionstillhörighet,
hur dessa mekanismer ser ut vet vi,  det handlar om skam och skuld,
hur vi fördelar vår energi varje dag, och i dessa frågor kan man kalla det för omständigheternas makt vi måste lagmässigt föregå med gott exempel.
Tillvaron ser olika ut för oss, vi är många gånger omedvetna, styrda av kompromisser, eller helt medvetna sådana, utgångspunkten måste vara medkänsla
utan det härjar våldet med våra sinnen och vår världsbild krymper till onda cirklar
ett medvetande som är helt och sammansatt med självet intakt, hoppar inte på vem som helst med projektioner, när du är klar expanderar din medkänsla och du skadar ingen psykiskt eller fysiskt, vi är inte perfekta, vi bör söka hjälp omgående
när vi mår psykiskt dåligt, för att förebygga en kanske omskakande psykos
och omvälvande erfarenheter, att vara i nuet är befriande, det är det närmaste vi kommer tidlöshet och evighet, kärleken är där så länge den varar, kärlek är tidlös.
Känn kärlekens vindar och säg ja till livet, det är faktum att vi än kan se en positiv utveckling, än en negativ sådan, att en samordnande tendens finns behjälplig om turen är med oss, vi kan förändras beroende på gryende självinsikt, se inåt eller utåt, våldet i världen börjar i medvetandet i att försvara vad som är mitt och ditt, storleken på våra länder, den härskande religionen i landet, landområden, våldet, följer oss och kan vi se att reptilhjärnan i många gånger står för det djuriskt animala och tidigare våldsspiraler djupt in i urtiden, krig är en industri av vapen, den enes bröd, den andres död, detta i  ett komersiellt ekorrhjul, girighet en av dödssynderna trots
fina skildringar såsom bibeln, de buddistiska skrifterna, Hinduismen, Islam, läroplanen osv, de låter bra men de efterlevs inte, girighet tycks vara en del av vårt inre, alltså en egenskap som det naturliga urvalet, men vi, det värsta rovdjuret, ser till att djurarter försvinner, nazismen kunde av ett av helt folk anammas av en person som lovade det eviga landet, på judarnas bekostnad, vi tycks ha en inre egenskap att söka en syndabock, detta är ren gruppsykologi,
är vi präglade till ett sådant beteende är det en nedärvd egenskap, gruppens sätt att så som den väljer ledare och de som inordnar sig i hierarkin, de som kommer med de förlösande skratten, och den som faller ifrån, detta styrs av reptilhjärnan, man kan i stort sätt kalla mobbare för neanderthalare, läs Jiddhu Krishnamurti, bortom våldet, CG Ljungs skrifter mm, vilket uppsåt har du, du har varje dag en viss energi,
vad gör du med den energin stressar i ett ohållbart system, som ger dig en lönecheck varje månad, du är kanske på fel plats vid fel tillfälle, ångra inget, fråga dig, är jag rätt här, vi fruktar det okända, var är min plats, problemen följer dig i flyttkartongerna, var vill du verka, var vill du synas, vart är du på väg, vad skall det bli av dig, skriv, måla, dansa, sök dig till likasinnade, när du är psykiskt sjuk handlar du galet, men när du blir bättre, ta hand om dig, du har inte gjort något oförlåtligt, du har en plats i sammanhanget, det finns inget bot mot schizofreni, bara en ökad sjukdomsinsikt, och att du sakta börjar förstå de sociala koderna, för att kunna vara med i någon sorts gemenskap. Vi väntar på något medan vi lever, resorna till  Barcelona, nätterna i Paris, att vara någon annan, ha en förebild, vara hon, honom,
ett delikat experiment på mig själv. När man är ung flyger man i sina drömmar
när man är ung lever man här och nu, klistrar förbjudna lappar för någon festival, när man är ung, när man är ung hittar man rätt igen, all kunskap, alla klassikerna man läste, sanningen bara ett ord, du färdas tyngdlöst, Pegasus, sjöstjärna, Plejaderna ,
vidare in i ett parallellt kosmos, en dånande röst säger, detta är köpcentrumet ,detta är en början på något nytt, ett avstamp på trampolinen. Obotligt sjuka söker sig till källor med det helande vattnet, den enda förlåtelsen är att förlåta sig själv, lidandet är ingen väg, det är en avkrok, du sonar inget genom att lida, du har en oskriven rätt att vara  psykiskt och fysiskt  frisk, enad och hel, även om du nått botten, lera, levat under vägbygget, legat i ångestfylld fosterställning, förlorat psykets nödvändiga komponenter, hämtat dem igen, sakta känt en ställning i i sängen som är skyddad,
känt att inte ens den ställningen är säker från inkräktare, du får aptit, börjar gå igen, sitter medan helvetet rusar igenom dig, medan dag blir till natt, så många hånar dig, men du  har tagit dig upp, du vill leva igen igen, måla, älska. Rabattkupongerna på coop Konsum, småstadslivet, gubben under bjöd alltid på en sup, han sa att allt gått fel med de stora skördetrösklarna, inte bara här men i USA,
rovdrifter, nu är han 90 år, och de där suparna han bjöd, alla vet, alla vaktar sina jordlotter, hektar, alla vet allt om alla, tror man, när någon flyttar är allt glömt, det finns en trygghet där, en illusion om att allt är bra, allt ordnar sig nog

men civiliserade stadsbor rusar om varandra, ungdomsgäng beväpnade upp till tänderna, anonymiteten är ett signum, man får blomma ut, vara sig själv, klä sig som man vill, kolla av koderna, nätter, och så fyllda av drömmar, längtan, färdriktningar och spår.
En kort dröm, kanske hela livet, moder jord är en juvel och bör behandlas som en sådan. Tid är allt du älskar, allt du behöver är tid ringer i mina öron, vad skall du göra med tiden, den är det en dröm in i dimman, gå ensam vid havet, se åar, vattendrag, kanaler Londondimma, vem vet vad fiskare vet

köpte ett förkrympt människohuvud,  har en fågelbur där det hänger
det är en sevärdhet, en del av hjärnan i formalin, det forskarna sökte och fann
benknotor, revben, skalperad hud och hårrester, delar av vapen
utgrävningar vid Efrauet och Tigris. Mötet mellan land och vatten.

Orust sägs vara platsen för de första nordiska bosättningarna, många frågor om hällristningarna vid Tanumshede, det är kartor över vårt vetande, den som vill ge sig i kast med denna fasta och tidlösa port, urkrafter som du som shaman måste handskas med, det är något statiskt, mycket av inre kunskap kan där utvinnas,
ödmjukhet inför alltet, naken inför stenen, ristningarna, andningen, alfavågor, energien och det öppna medvetandet.

Mysteriet är kanske den intelligenta energi som i det minsta är en ton, enligt Hakwins stringteori, då är varje människa en sång med olika toner olika vibrato,
olika känslighet i midvintersolens land och överallt i världen, här är det befriande, döden är inte slutet på vår sång, vår energi behövs, lever vidare, sedan är det upp till dig att välja "sida", Cohen sjunger det är imellan vi fryser, ont och gott är relativt om du gjort en "ond" gärning kan du inte kalkylera utgången, en "ond" handling kan få "goda" konsekvenser på sikt  och tvärt om, uppsåtet att döda någon är inte försvarbart, och följderna i nuet går inte att spekulera i, vi vet inte vilka som är kapabla att döda, men är uppsåtet att varna personen, men inte döda honom
finns det inget uppsåt, dvs personen vet inte vad han gör, hans handlingar är sprungna ur okunskap,
vi försvarar inte mördare, visar bara lagmässigt vilket uppsåt som finns med i bilden. Medkänsla talas det mycket om, det är skillnad på medlidande och medkänsla, medlidandet är kallt och avvisande, ett spelat engagemang, medkänsla
är att kännande vara med i ett sammanhang, du kan inte ta på dig en sjukdom
men du kan med värme hjälpa personen rätt oavsett situation. Nära döden är det förlösande att säga om man menar det, vi älskar dig, människan kan lämna detta liv
i rätt känsla dvs kärlek det är inte fel att gråta, vi får kanske chans att arbeta på vår egen dödsrädsla, det kan vi göra, och att inte stänga inne sorgen, att överhuvudtaget stänga inne känslor är amputerande, vi har en tendens att självrannsaka och logiskt värdera känslor som orationella här i samhället, vi tar igen detta under rusets inverkan, med dess konsekvenser vi är inte nickedockor
avlade för miljöförstöring, vi är skapande individer. När Volvo endast gör miljösäkra bilar börjar vi förstå allvaret i en global miljökris, djur, savanner, öken, se denna skönhet, korallrev, skogar, med ekar, björkar, blommor, urskog. Vandrar under cypresser, kärlekens vindar blåser öppna sinnen, vi kan bevara detta, tror inte Darwin hade velat att vi till slut skulle sitta på en soptipp i ett ökenlandskap. Tv är ju den moderna eldstaden, vi behöver fokus på någonting, att samlas kring, samtalen har flyttas till köket, där kompenserar vi bristen på verklig kommunikation till vad det nu den blir, i tv kan man sövas efter en hård arbetsdag, frusna i ett vakuum, där är sakerna du älskar, där är breven, telefon nr på en lapp, nr som saknar mening, där, är du, här, är vi, nu låter vi dig prata, du vänder dig och går,  blir kvar ensam en tår når inte kanten,  behöver dig inte mer, men ändå är du i mina tankar,
vet inte när kastvindarna tar din drake i starkt solsken, vi reser inåt landet, vi vet vad vi har, inte vad vi får, jag har hittat min plats och  gör vad som måste för att stanna kvar med den tid som finns, drömmer om något mer, som är på väg, men det är mörkt nu, vi bör vara i rörelse, flytta från stad till stad, markera revir, som indianerna såg spanjorernas törst efter guld, upphettat flytande guld hälldes ner i struparna på tillfångatagna spanjorer, där var guldet döden, ödet ,flykten, mörkret, ekorren, kommer med budskap från trädet Yggdrasil, nio dagar och nio nätter hängde oden där, han
plockade upp runorna en efter en, studerade dem noga, många hemligheter får där svar.

riter, ritualer, dolda sällskap med doft av myrra och sex, örter kammare och salar,
frisläppta orgier, styva lemmar, sköten, divanerna, svulstigt mättande vindruvor, trampas årgångar, träd växter ner i myllan, extas för sanningar som tanken drar sin kvarnsten runt runt står vetandet mot upplysningen.

Droger av alla sorter, vikingarna åt bolmört, spikklubba, flugsvamp i små doser för att se in i en annan verklighet, ett annat vetande för bärsärkagången, många som åt dessa växter förlorade förståndet, åter till Hawkins och de elva dimensionerna parallellt varande med våran, frågan är om han tror på evigheten, vilket stringteorin nog förutsätter, den eviga energin flödar genom dimensionerna, tas något bort ersätts det av den samordnade tendensen de svarta hålen, är alltså nödvändiga för balansen, i det kosmiska alltet sträcker du dig ut efter alltings gåta, alltings inre själ, du är på en resa, hoppas den slutar väl, självet är av vikt inte materien, därför får vi hoppas på att denna jord går att rädda och bevara.






välkommen till mitt experiment!  jag vet inte om du saknar något i denna skrift som liknar vår inre röst, tankar är knutna till jaget, du finner inte ordet jag i denna text, förutom nu, sex gånger, jaget samordnar tid, nutid, dåtid, förfluten tid hindrar dig från att vara i nuet, den följer oss, den växer fram till en självbild, vår spegel, den pladdrar på från ämne till ämne, hela tiden på ytan från det ena till det andra, en illusionernas mästare, splittrar och upptar oss, allt för att hindra självets framträdande i nuet, vi anar inte dess makt, för det fruktar sitt upphörande, mitt experiment vill att du skall reflektera över detta nu, du kan omöjligt födas från dag till dag, men du kan göra dig uppmärksam på hur det påverkar dig nu,hur fast du är i dess grepp, gör
egna experiment, och se att släppa taget om det, utkristallisera självet! det kan komma att ändra ditt liv, min inspiration är Jiddhu Krishnamurti, en indisk filosof,
jag känner att han välkomnar mitt experiment, gåtan är, du kan aldrig se det, men du känner att det finns där, det saknar ansikte, men du hör dess röst, svaret är, det är en illusion. Det finns inte. för det finns ingen skillnad mellan den som iakttar och det han iakttar,
du upplever en enhet med allt omkring dig.

Vill inte på något sätt nedvärdera min skrift, delger er mina tankar, mina reflektioner.
det är en mening i det snabba kasten, det efterliknar våra tankar jagets ständiga flykt,,

Återgå till "Tema: Alternativ!"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst