Filosofiforum

Först och främst vill jag säga att jag saknar underforumet "Moral" eller liknande. Antar att det sorterar under "Filosofi", men det gör å andra sidan andlighet m.m. också - och filosofin är ju full av moraliska överväganden, så varför inte samla dessa frågeställningar i ett eget forum? Eftersom den etik och moral jag tänker på nu specifikt har att göra med vår tidsanda och frågor som lyfts i detta underforum (Alternativ) så tänkte jag i vilket fall att detta var bästa platsen för tråden.

På sistone har det allt mer gått upp för mig att den moderna västerländska människans moraliska förutsättningar idag är ojämförbara med situationen för bara 100-150 år sedan, men vår faktiska etik och moral har inte hängt med i utvecklingen. Vi börjar gradvis inse detta allt mer.

Jag tänker i första hand på vår påverkanssfär. Låt oss tänka oss en människas moraliska påverkansmöjlighet som en smörkula och världen som en stor limpa. Innan var och en hade tillgång till moderna transport- och kommunikationsmedel så var denna smörkula ganska koncentrerad. De flesta i vårt land var bönder, reste aldrig utomlands eller ens till en annan landsände och skötte på det hela taget sitt. En genomsnittssvensk hade små möjligheter att påverka världen genom sina beslut i vardagen. Olika människor hade olika stora smörkulor såklart - förutsättningarna var olika för en statare och en brukspatron.

Idag har smörkulorna smetats ut mycket mer. Om jag köper en frukt i affären kanske jag är med och stödjer en verksamhet i U-länder som jag, om jag insåg dess fulla vidd, inte skulle vilja stödja. När jag går till jobbet kanske jag jobbat på ett företag som ägs av ett annat företag som sysslar med saker som jag inte alls skulle vilja engagera mig i. Mitt bidrag i det enskilda fallet är nästan försumbart, men varje beslut jag fattar kan potentiellt ha en mycket bred verkan.

Jag menar att vårt moraliska sinne inte alls hunnit med att vänja sig vid denna förändring, som saknar motstycke i mänsklighetens historia. Vi är vana vid att vår moraliska radar piper till när vi tänker på att stjäla äpplen från grannens trädgård. Inte att den borde gå igång när vi väljer äpplen i affären som vi betalar med vår hårt förtjänta slantar. Vi förutsätter rentav att det ännu finns något ärbart i de pengar vi förtjänat och har svårt att greppa tanken att de är skapade ur intet på ett bankkonto vars fluktuationer styrs av några nerknarkade horbockar på Wall Street.

Vi har tappat greppet om vår moraliska sfär och plötsligt har det blivit enormt svårt att ta ansvar för konsekvenserna av ens vardagsbeslut. Någon annan har redan fattat de avgörande besluten åt oss, och ofta utan speciellt moralhänseende. Vi saknar information om hur de enklaste saker i vår vardag kommit till, och är hänvisade till att nyttja och konsumera vad andra skapat. Allt annat blir för dyrt eller olönsamt, har vi fått lära oss. Men vad har detta kostat? Jo, det har blivit enormt svårt att fatta beslut på moraliska grunder.

Jag har inte så stora ambitioner i livet, men en enkel sak skulle jag önska mig - att kunna leva ett fridfullt och tillbakadraget liv i vetskap om att jag inte skadar någon på köpet. Men att erövra en sådan vetskap skulle kräva en närmast oöverstiglig livsstilsförändring mot den jag lever idag. Jag är ändå hoppfull om att jag kommer att lyckas. Hur ser ni på detta?

Brännande tema, vi har fullt sjå att hålla oss undan elden.

Jag har inte så stora ambitioner i livet, men en enkel sak skulle jag önska mig - att kunna leva ett fridfullt och tillbakadraget liv i vetskap om att jag inte skadar någon på köpet. Men att erövra en sådan vetskap skulle kräva en närmast oöverstiglig livsstilsförändring mot den jag lever idag. Jag är ändå hoppfull om att jag kommer att lyckas. Hur ser ni på detta?

Det borde du kunna yppa med tillförsikt. Frågan är mycket mer vardaglig och praktisk när man kommer igång. Pengar som start är att föredra. Själv kör jag på från noll, fast med en någorlunda lön på mitt kneg och med en billig tomt och hus som jag lägger all kraft på. Värderar upp med mäklare och utökar lånen, läget är ganska på vischan så jag kan knappast kunna få igen mer än förhoppningsvis all eller det mesta av material och entreprenadkostnader. Går du alltså i tankarna av att skaffa dig ett ställe? Isf kör igång vettja, det är en bra sak att lägga sin extra energi på.

Andreas.. Jag hör ej det innersta budskapet ur ditt stycke Så, vänligen hit med mer ur din säregna förtvivlan, ögonblicket välkomnas..

cawi skrev:Andreas.. Jag hör ej det innersta budskapet ur ditt stycke Så, vänligen hit med mer ur din säregna förtvivlan, ögonblicket välkomnas..

Andreas försöker upptäcka verkligheten
genom sina händer,

Innersta är väl att jag tycker det är dax att elcykeln reclaimar streetsen från bilarna. Tycker det suger fett att det fortfarande finns fler bilar än elcyklar i det här landet. Annars är det bra ju fler som odlar och tar hand om frukt, bär, grönsaker med mera. För min del funkar ved bra till uppvärmning och vill jag närma mig självförsörjning så kan jag köpa en vindsnurra och en släpkärra med bilbatterier, räcker till att driva fläkten och cirkulationspumparna. Värmepumparna är annars att applådera, de som kör budget kan komplettera 10000 kronors luftvärmepumpen med en bra braskamin.

cawi skrev:Andreas.. Jag hör ej det innersta budskapet ur ditt stycke Så, vänligen hit med mer ur din säregna förtvivlan, ögonblicket välkomnas..

Den seom väntar får se - kanske. Dåligt rim, men leran är brun. Nu bastu och tvagning.

Visst helt okey och Ja, varje 'natur' bevarar alltid sin självständighet..?

En mycket relevant fråga tycker jag Hovnarr. Och jag ser det som att den tangerar den kritik som jag tycker bör ställas mot utilitarister (ex Peter Singer). Låt mig förklara.

Den gamla moralen var ställd mot vad man inte skulle göra. Den var som de 10 budorden. Vad man däremot borde göra låg inom seden. Så som att det var god sed att bjuda någon över natten och på ett mål mat, och att detta låg en till last i ens samhälleliga status om man inte fullföljde det.

Sedan kom någon gång, kanske med humanismen, en mera rigid bestämning av vad det innebär att vara människa. Och med detta kom en massa bör för den enskilde. Det kulminerar i konsekventialistisk etik som anger att effekten, resultatet, av vad vi gör är det enda viktiga för att bedöma riktigheten hos ett handlande. Det tas till sin extrem i utilitarism som säger att maximerandet av ett antaget gott under en konsekventialism är den rätta etiken.

Men vad man glömmer då är den här negativa etiken som lyfts fram. Som du uttrycker enligt mig Hovnarr i att du inte vill göra mycket mer än att leva tillbakadraget utan att inverka negativt på någon annan.

För vad gör vi som individer och som nation? Vi köper produkter från företag, eller ger statliga stöd till företag, som agerar imperialistiskt eller exploaterar arbetare/natur i de "underutvecklade" länderna. Sedan så skickar vi bistånd eller skänker gåvor till offren för, dessa av oss indirekt stödda, företagen.

Är det då kanske inte bättre att inte känna skuld för att behöva ge, och behöva jobba för att ge, och istället agera så att man inte stödjer de parter som skapar problemen.

Men som du mycket riktigt lyfter fram existerar ett väldigt svårforcerat problem i hur vi når kunskap om vilka som är "bra" och "dåliga" i detta avseende. Lösningen är dock inte så svår vad jag kan se. Att "köpa" eller helt enkelt försörja sig genom kollektiv som genom en betrodd gör omdömen, löser behovet av att personligen behöva nå denna kunskap.
Problemet med det är att organisationer som avser detta ofta visar sig vara förtäckta säljinstrument. Så som diverse märkningar visar sig vid närmare granskning inte avslöja mycket om de faktiska förhållandena.

Men bör vi sluta kämpa för det? Är kanske moralens historiska utveckling från en slags dygdemoral till konsekventialism något som avslöjar rationaliteterna bakom vår "moral" idag?

J.G.. Det som är tomt och ekar är bra början på nytt liv Och, det förvånar mig föga att de som ’egentligen’ bara bryr sig om det som ligger omedelbart framför ej känner sig särskilt attraherade av djupare ting, medan de som har börjat tänka och känna intuitivt kan finna sig oemotståndligt dragna till att få ta del av sanning Ja, där man ständigt måste försvara sitt hjärta mot det själviska begärets krafter- på samma vis man försvarar sig mot ormbett..!
Det som här nämnts har ej alls beskrivits utan ur mig omtalats som vinkar om vad den så småningom ’värdige’ kan infinna sig lycklig uti och får uppleva ur det nu avsiktliga paralyserandet av det jordiska inflytandet, följt av den självmedvetna färden genom universums alla plan och ständigt vidöppna sfärer´
Ps, har man valt att inte göra etiken till det grundläggande draget i sin väsenskaraktär kommer ens hjärta och sinne alltid att omskakas av sig själv via självbegärens duktiga stormar..!
Ds, hmm bör man sluta kämpa för det? ~ Nja..!