Miljöpartiet behöver få vara ett flumparti! (Debattartikel i tidningen Syre)

[David H]

Debattartikel i Tidningen Syre: https://tidningensyre.se/2025/10-oktobe ... flumparti/

Miljöpartiet behöver få vara ett flumparti!

Tänk dig ett samhälle där vissa har superskarp syn och andra har superskarp hörsel. Hur kommer detta samhälle utveckla sig?

Vi kan tänka oss att de med respektive förmåga får lättare att enas kring den egna verklighetsuppfattningen. De ena ser örnar högt uppe i skyn, de andra hör ugglor som hoar i natten. Med tiden börjar de forma sina samhällen utifrån vad de själva uppfattar som viktigast: de ena ser till ljuset, de andra till ljudet. Om det uppstår en konflikt kan de ena skapa oljud, och de andra kan blända.

Detta är förstås en liknelse, men den speglar något grundläggande: samhället formas av hur människor uppfattar världen, och vi uppfattar den olika. Det kan handla om skillnader i syn och hörsel, men ännu mer om andra, mer subtila förmågor. Just hur sådana skillnader påverkar oss och våra relationer intresserade psykiatern Carl Gustav Jung.

Enligt Jung orienterar vi oss i världen utifrån olika funktioner: förnimmelsen uppmärksammar att något finns, tanken gör det begripligt, känslan värderar det, och intuitionen anar vart det kan leda. Eftersom vi inte kan vara fullt medvetna om alla funktioner samtidigt, tenderar vi att utveckla en dominant funktion och uppfatta världen främst genom den. Detta kan skapa missförstånd och låsningar – inte för att någon har fel, utan för att vi faktiskt uppfattar tillvaron på olika sätt.

Om vi fritt tillämpar Jungs modell på politiska ideologier kan vi se konservatismen som förnimmelsens ideologi, förankrad i erfarenhet och rutiner, liberalismen som tankens ideologi, som betonar vetenskap och förnuft, och socialismen som känslans ideologi, som framhäver empati och solidaritet.

Vad som då saknas är en intuitiv ideologi, som är mer fokuserad på kreativitet och visioner. Spår av detta anas hos de första gröna partierna, som växte fram i sprickan mellan dåtidens ideologier i en tid präglad av upprustning och blockpolitik. Deras budskap bröt mot de etablerade tankesätten. De betonade fred genom dialog och nya sätt att organisera samhället, mer decentraliserat och i samspel med naturen. Miljöpartiet nämnde inte klimatet i sitt första partiprogram (1), men formulerade ändå klimatvänlig politik, vilket säger något om intuitionens förutseende kraft.

Idag befinner vi oss åter i en tid av ökande militarisering, och behovet av alternativ är minst lika stort. Samtidigt har Miljöpartiet alltmer lämnat rollen som idéparti (2). I stället för levande idédiskussion betonar partiet samsyn och anpassning till färdigt definierade regelverk. Men alla låter sig inte pressas in i sådana ramar, och då framstår lätt tvång och i förlängningen våld som enda alternativ. Inte helt oväntat har partiet också ställt sig bakom en överenskommelse om kraftigt ökad satsning på försvaret (3).

Precis som vi behöver både syn och hörsel för att förstå vår omgivning, behöver vi olika perspektiv för att förstå samhället. Om Miljöpartiet vill värna de intuitiva, behöver vi våga gå utanför den etablerade politikens åsiktskorridorer och åter bli de stigfinnare som ännu nämns i partiprogrammet (4). Det kräver överseende med att de intuitiva inte alltid ger konkreta och socialt välanpassade svar, för att istället betona deras förmåga att bidra med nya infallsvinklar och oväntade strategier.

Miljöpartiet behöver få vara ett flumparti – inte för att flum är målet, utan för att det ibland är konsekvensen av att våga tänka i nya banor.

David Holmberg, sjuksköterska inom psykiatrin, kandidat till Miljöpartiets partistyrelse

Referenser (inom parentes i löpande text):

1. Miljöpartiets första partiprogram - https://www.mp.se/wp-content/uploads/20 ... m_1982.pdf
2. Tomas Melin - Miljöpartiet är inte ett idéparti https://vagenframat.substack.com/p/milj ... t-ideparti
3. SVT: Samtliga partier står nu bakom historisk upprustning https://www.svt.se/nyheter/inrikes/samt ... pprustning
4. Miljöpartiets partiprogram: Stigfinnarna https://www.mp.se/om/partiprogram/stigfinnarna/

[xion]

Debattartikel i Tidningen Syre: https://tidningensyre.se/2025/10-oktobe ... flumparti/

Miljöpartiet behöver få vara ett flumparti!

Tänk dig ett samhälle där vissa har superskarp syn och andra har superskarp hörsel. Hur kommer detta samhälle utveckla sig?

Vi kan tänka oss att de med respektive förmåga får lättare att enas kring den egna verklighetsuppfattningen. De ena ser örnar högt uppe i skyn, de andra hör ugglor som hoar i natten. Med tiden börjar de forma sina samhällen utifrån vad de själva uppfattar som viktigast: de ena ser till ljuset, de andra till ljudet. Om det uppstår en konflikt kan de ena skapa oljud, och de andra kan blända.

Detta är förstås en liknelse, men den speglar något grundläggande: samhället formas av hur människor uppfattar världen, och vi uppfattar den olika. Det kan handla om skillnader i syn och hörsel, men ännu mer om andra, mer subtila förmågor. Just hur sådana skillnader påverkar oss och våra relationer intresserade psykiatern Carl Gustav Jung.

Enligt Jung orienterar vi oss i världen utifrån olika funktioner: förnimmelsen uppmärksammar att något finns, tanken gör det begripligt, känslan värderar det, och intuitionen anar vart det kan leda. Eftersom vi inte kan vara fullt medvetna om alla funktioner samtidigt, tenderar vi att utveckla en dominant funktion och uppfatta världen främst genom den. Detta kan skapa missförstånd och låsningar – inte för att någon har fel, utan för att vi faktiskt uppfattar tillvaron på olika sätt.

Om vi fritt tillämpar Jungs modell på politiska ideologier kan vi se konservatismen som förnimmelsens ideologi, förankrad i erfarenhet och rutiner, liberalismen som tankens ideologi, som betonar vetenskap och förnuft, och socialismen som känslans ideologi, som framhäver empati och solidaritet.

Vad som då saknas är en intuitiv ideologi, som är mer fokuserad på kreativitet och visioner. Spår av detta anas hos de första gröna partierna, som växte fram i sprickan mellan dåtidens ideologier i en tid präglad av upprustning och blockpolitik. Deras budskap bröt mot de etablerade tankesätten. De betonade fred genom dialog och nya sätt att organisera samhället, mer decentraliserat och i samspel med naturen. Miljöpartiet nämnde inte klimatet i sitt första partiprogram (1), men formulerade ändå klimatvänlig politik, vilket säger något om intuitionens förutseende kraft.

Idag befinner vi oss åter i en tid av ökande militarisering, och behovet av alternativ är minst lika stort. Samtidigt har Miljöpartiet alltmer lämnat rollen som idéparti (2). I stället för levande idédiskussion betonar partiet samsyn och anpassning till färdigt definierade regelverk. Men alla låter sig inte pressas in i sådana ramar, och då framstår lätt tvång och i förlängningen våld som enda alternativ. Inte helt oväntat har partiet också ställt sig bakom en överenskommelse om kraftigt ökad satsning på försvaret (3).

Precis som vi behöver både syn och hörsel för att förstå vår omgivning, behöver vi olika perspektiv för att förstå samhället. Om Miljöpartiet vill värna de intuitiva, behöver vi våga gå utanför den etablerade politikens åsiktskorridorer och åter bli de stigfinnare som ännu nämns i partiprogrammet (4). Det kräver överseende med att de intuitiva inte alltid ger konkreta och socialt välanpassade svar, för att istället betona deras förmåga att bidra med nya infallsvinklar och oväntade strategier.

Miljöpartiet behöver få vara ett flumparti – inte för att flum är målet, utan för att det ibland är konsekvensen av att våga tänka i nya banor.

David Holmberg, sjuksköterska inom psykiatrin, kandidat till Miljöpartiets partistyrelse

Referenser (inom parentes i löpande text):

1. Miljöpartiets första partiprogram - https://www.mp.se/wp-content/uploads/20 ... m_1982.pdf
2. Tomas Melin - Miljöpartiet är inte ett idéparti https://vagenframat.substack.com/p/milj ... t-ideparti
3. SVT: Samtliga partier står nu bakom historisk upprustning https://www.svt.se/nyheter/inrikes/samt ... pprustning
4. Miljöpartiets partiprogram: Stigfinnarna https://www.mp.se/om/partiprogram/stigfinnarna/

[xion]

Jag deltog själv i bildandet av miljöpartiet på det lokala planet.
Då hade jag i flera år efterfrågat att ett sådant parti skulle bildas.
Jag hade till och med kontaktat flera kända miljöprofiler för att få detta till stånd.
Alla tyckte det var en dålig ide.
Men finns ett behov så händer det saker i alla fall.
När milöpartiet så satsade "allt" på klimatet så blev jag besviken.
Om man är känslig för konspirationsteorier så ligger det nära till hands att se detta som "tillväxtmaffians" sätt att vända bort blicken från de verkliga problemen för att kunna fortsätta som förut.

[Anders]

Är ju så långt från ”aktivism” som man kan komma, men jag köper upplägget. Det finns plats för en slags ideologi till och den ruta som beskrivs låter skapligt rimlig. Sen, finns flera tomma rutor? Meritokratism? Nationalism…

Frågan är sen hur mycket ideologi som sådan skall få påverka samhällsutvecklingen. Jag ser helst att pragmatismen bör styra, ideologin påverkar och belyser frågeställningar, men de styrande institutionerna genomsyras av fokus på frontallob.

Partier som MP, SD, KD har sina 5%, finns i riksdagen, finns med som en röst. Men både M och S har visat, genom åren, till en del prov på gott omdöme. Skulle ju önska att L var FP, ett socialliberalt parti till vänster på högersidan och störst. Ett parti som lyssnade på ideologierna och sen handlade förnuftigt. Och fick jag verkligen drömma skulle koalitionen vara S&M.


Vinster i välfärden, generös invandtingspolitik, typfall på där ideologi fått för lite av strama tyglar. Miljö är knepigare.

[David H]

Nu finns även en replik publicerad av Lasse Ståhle, medlem i MP Lidingö, pensionerad läkare och docent i farmakologi, se:

https://tidningensyre.se/2025/05-novemb ... iga-vagen/

Och min replik på Ståhles replik, se: https://tidningensyre.se/2025/11-novemb ... vetenskap/

Flum utesluter inte vetenskap

Lasse Ståhle skriver i sin replik till mig att Miljöpartiet ska hålla sig till vetenskap och ta avstånd från flum. Jag håller med om att vissa förändringar inom partiet varit behövliga, men jag anser inte att flum varit huvudproblemet.

Att vara för flum innebär inte att vara emot vetenskap. Det betyder att man vågar tänka bortom det redan erkända och accepterade. Vetenskapen är bra på att testa och förklara det vi vet, men det finns alltid sådant som ännu inte går att mäta eller bevisa, och som ändå påverkar våra liv och beslut. Här spelar intuitionen en viktig roll.

Enligt Jung är intuitionen lika viktig som tänkandet. Den hjälper oss att ana samband och se möjligheter innan vi förstår eller kan förklara varför. Att följa intuitionen betyder inte att vi ska sluta pröva våra idéer, utan att vi ibland behöver förlita oss på dem även innan bevisen finns.

Ståhle skriver att fakta och teorier måste granskas vetenskapligt. Ändå avfärdar han teorin jag lägger fram, helt utan att själv presentera någon sådan granskning. Samma problem ser jag ibland i Åsa Wikforss resonemang: hon försvarar vetenskapen mot lögner och desinformation, vilket är viktigt, men hon skiljer inte alltid mellan vad som är felaktigt och vad som bara är obevisat.

Det finns en viktig skillnad mellan intellektuell ohederlighet och det ärliga sökandet efter något som ännu inte bevisats. Den vetenskapliga processen måste alltid utgå från osäkerhet och via sannolikhetsbedömningar landa i slutsatser. Här vill jag tipsa om filosofen Jonna Bornemark, som påminner oss om att hur långt vi än når i vårt vetande, finns det alltid mer bortom det vi kan se och formulera.

När Miljöpartiet gick till EU-val användes slogan ”Klimat. Klimat. Klimat.” Det signalerade fokus och allvar, vilket var välbehövligt då. Nu tycker jag att det är dags att tänka större. Klimatet är en global fråga som hänger samman med allt vi gör. Inför nästa valkampanj hoppas jag på mer mod, mer fantasi och, ja, mer flum.

[David H]

Är ju så långt från ”aktivism” som man kan komma, men jag köper upplägget. Det finns plats för en slags ideologi till och den ruta som beskrivs låter skapligt rimlig. Sen, finns flera tomma rutor? Meritokratism? Nationalism…

Frågan är sen hur mycket ideologi som sådan skall få påverka samhällsutvecklingen. Jag ser helst att pragmatismen bör styra, ideologin påverkar och belyser frågeställningar, men de styrande institutionerna genomsyras av fokus på frontallob.

Partier som MP, SD, KD har sina 5%, finns i riksdagen, finns med som en röst. Men både M och S har visat, genom åren, till en del prov på gott omdöme. Skulle ju önska att L var FP, ett socialliberalt parti till vänster på högersidan och störst. Ett parti som lyssnade på ideologierna och sen handlade förnuftigt. Och fick jag verkligen drömma skulle koalitionen vara S&M.


Vinster i välfärden, generös invandtingspolitik, typfall på där ideologi fått för lite av strama tyglar. Miljö är knepigare.

Håller med om att det kan läggas till andra rutor, och att rutorna kan fyllas med olika innehåll. Om jag velat vara maximalt trogen mot Jung hade jag kanske behövt beskriva åtta olika rutor, eftersom det är åtta olika personlighetstyper han beskriver. (Den kanske mest centrala skillnaden mellan introversion och extraversion utelämnar jag helt här.)

Angående pragmatism vs ideologi har vi ju diskuterat det tidigare. Jag instämmer att pragmatismen är viktig. Det är en utmaning att få idéer att landa i konkret handlingsinriktad politik. Praktiska frågor behöver lösas. Oavsett vad det gäller.