unik skrev:Ekonomins lingua franca ligger alltid till någons fördel på någon annans bekostnad.
För att mig veterligen sällan varit rättmätig i vår historia, nutid och framöver.
Så att ojämna förhållande skapar dynamiken som gör allt möjligt, där rika förblir rika och fattiga förblir fattiga!
Det är knappast någon naturlag att fattiga förblir fattiga. Det finns en relativ fattigdom som är efterhängsen, kanske evig. Om inkomstklyftorna tillåts öka, som de gör i Sverige och några andra länder, för att statslån, infrastruktur och annat skall komma i kapp, kan det vara gynnsamt för statsfinanserna. Vänsterpolitik har ofta spenderbyxorna på, hoppas på minskad arbetslöshet, jämställdhet och välfärd. Svårt att finna en balanspunkt som är allmänt gynnsam och tolererad.
Men ekonomin är inte ett nollsummespel. Alla gynnas av låg inflation, förmåga att konkurrera och krav i rimligt mått. Om ekonomin växer gynnar det även de som har det knapert. Sverige har haft det eländigt under en del övergångsfaser, men kunnat komma igen. Lågkonjunktur, Covid-19, inflation, en allt svagare valuta, skolproblem, kriminalitet och allvarliga konflikter i världen har inte varit gynnsamt för en god utveckling. Det hjälper antagligen inte att försöka vara hurtig, men jag tycker att vi nu behöver ledas av politiker som kan ingjuta litet friskt mod i folket.