Islam är inte längre utomvärldsligt inriktad, utan har med tiden blivit alltmer världslig. Förståelsen av sharia är idag fullkomligt sekulär. Modern islam måste förstås som en sekulär ideologi i motsatsställning till västerländsk liberalism. Muslimer blir mer ortodoxa när de kommer till Väst, för de tar ställning för muslimsk sekularism, samtidigt som de tar avstånd från den västerländska formen av sekularism. Så det handlar inte om religiositet i egentlig mening.
Slutsatsen är att sekulär liberalism står mot sekulär islam, synonymt med islamism. Muslimer som bär muslimska attribut motsvarar sjuttitalets kommunister, som bar palestinasjal och speciella slags kläder. Kommunisterna hade som mål att ta makten över samhället. Det är dags att politikerna begriper att dagens muslimer inte är religiösa utan ideologiska, och de har som mål att ta över makten, för de har enbart världsliga ideal. Det tjatas om att vi måste skilja på muslimer och islamister, men de förra finns knappt längre. Det finns bara islamister, moderata eller våldsbejakande. I modern tid utvecklades islam i världslig riktning. Mahmoud Pargoo säger:
- Tron på sharia, dess moraliska försvarbarhet och förverkligande i den för-sekulära tiden, baserades på idén om en förtrollad värld och att livets yttersta mål var världsöverskridande. När de aspekterna började kollapsa en efter en, och deras inneboende mening och förhållandet dem emellan förändrades, blev bevarandet av tron på ursprunglig sharia inte längre möjlig. Samhället, universum, och det komplexa nätet av muslimska övertygelser vittnade inte längre om dess giltighet. Det fanns alltså behov av att hitta andra grunder för att bevara tron på sharia, samtidigt som man godtog den nya kosmologin och dess normativa princip om världsliga framsteg. Muslimska reformatorer (iṣlāḥ eller nihḍa) försökte tillhandahålla den nya grunden genom att åberopa sharia som ett föredömligt sätt att uppnå civilisation och framsteg, såväl som världslig överlägsenhet i förhållande till européerna. Så muslimska reformatörers tillvägagångssätt betydde inte en återgång till genuin sharia utan innebar snarare en rekonstruktion av den. (s. 17, min övers.)