Löneslaveriet

[xion]

Kanske detta vore något att diskutera.
Jag såg en dokumentär på SVT-play om vår syn på arbete (After Work)
Frågan är om inte hela vår civilisation och vårt "välstånd"är uppbyggd på slaveri.
Syftet med slaveriet är att vissa ska kunna bli rika på de andras bekostnad. Nu för tiden betalar man lön men i praktiken har inte så mycket förändrats.
Istället för brutalt tvång så har vi blivit våra egna slavdrivare

[Anders]

Kanske detta vore något att diskutera.
Jag såg en dokumentär på SVT-play om vår syn på arbete (After Work)
Frågan är om inte hela vår civilisation och vårt "välstånd"är uppbyggd på slaveri.
Syftet med slaveriet är att vissa ska kunna bli rika på de andras bekostnad. Nu för tiden betalar man lön men i praktiken har inte så mycket förändrats.
Istället för brutalt tvång så har vi blivit våra egna slavdrivare

Om ni som varit på forumet ett tag inte fattar att det upptar en stor del av mitt tankearbete sedan mycket länge så har jag misslyckats,…

Det här är någonstans bakvänt.

Bara punkt 7 (lite som Wittgensteins kapitel 7 i tractatus, liksom sammanfattningen) i New Public Management enligt wikipedia

” Kostnadseffektivitet: Mer sparsamhet med resurser, utnyttja medlen bättre.[5]”

Vad säger det? Om majoriteten av befolkningen, de lönearbetarna och deras familjer? De som i slutändan bestämmer vem som skall vara regering.

Den historiskt sett fattat set här bäst är om man får tro källorna en annan som också gjort klassresan uppåt, Sokrates. Det är en lek Med ”justice”, men då jag läser Staten tänker jag, här är en kille som fattat det. Ni som läst den vet vad jag menar. Och just att han gör den ideal… inte undra på att makthavarna tryckte gift i honom.

[David H]

Kanske detta vore något att diskutera.
Jag såg en dokumentär på SVT-play om vår syn på arbete (After Work)
Frågan är om inte hela vår civilisation och vårt "välstånd"är uppbyggd på slaveri.
Syftet med slaveriet är att vissa ska kunna bli rika på de andras bekostnad. Nu för tiden betalar man lön men i praktiken har inte så mycket förändrats.
Istället för brutalt tvång så har vi blivit våra egna slavdrivare

Viktig del i detta slaveriet är väl då att få arbetarna att tro på illusionen om pengarna. Det är ju ytterst arbetsgivarna som sitter på sedelpressarna och kan stämpla upp pengar efter behag.

När jag själv gick och frågade om en lönesänkning möttes jag med tystnad. Det var först efter jag tog kontakt med media som det tillslut kom svar från arbetsgivaren: och svaret blev då ungefär, ’nej vi tillåter inte lönesänkning, eftersom detta vore en kränkning’. Kanske är det så att man som arbetstagare inte får ha ett finger med i detta spel? Att det skulle kunna skapa tvivel kring illusionen?
En hund som inte tar emot godbiten som man vill locka med är väl också svår att dressera. I arbetsgivarnas dressyr av arbetstagarna är det väl just pengar som är främsta lockbetet. Ett ganska tacksamt lockbete med tanke på hur lätt det är att producera på löpande band. I digitala tidsåldern, räcker det dessutom att bara skriva in en siffra på en dator, så är problemet löst.

[Anders]

Kanske detta vore något att diskutera.
Jag såg en dokumentär på SVT-play om vår syn på arbete (After Work)
Frågan är om inte hela vår civilisation och vårt "välstånd"är uppbyggd på slaveri.
Syftet med slaveriet är att vissa ska kunna bli rika på de andras bekostnad. Nu för tiden betalar man lön men i praktiken har inte så mycket förändrats.
Istället för brutalt tvång så har vi blivit våra egna slavdrivare

Viktig del i detta slaveriet är väl då att få arbetarna att tro på illusionen om pengarna. Det är ju ytterst arbetsgivarna som sitter på sedelpressarna och kan stämpla upp pengar efter behag.

När jag själv gick och frågade om en lönesänkning möttes jag med tystnad. Det var först efter jag tog kontakt med media som det tillslut kom svar från arbetsgivaren: och svaret blev då ungefär, ’nej vi tillåter inte lönesänkning, eftersom detta vore en kränkning’. Kanske är det så att man som arbetstagare inte får ha ett finger med i detta spel? Att det skulle kunna skapa tvivel kring illusionen?
En hund som inte tar emot godbiten som man vill locka med är väl också svår att dressera. I arbetsgivarnas dressyr av arbetstagarna är det väl just pengar som är främsta lockbetet. Ett ganska tacksamt lockbete med tanke på hur lätt det är att producera på löpande band. I digitala tidsåldern, räcker det dessutom att bara skriva in en siffra på en dator, så är problemet löst.

Tror att du inte bara, med ditt berömvärda initiativ, hotade nån slags spel mellan arbetstagare och arbetsgivare. Har som sagt tänkt mycket på det här med arbete och har kommunicerat på helt andra slags webbar och läst en del. Och tänker tillbaka på allt arbetande, från farfarsgenerationen till nu. Och jag vill påstå att arbete definitivt - för de allra flesta - är något betydligt mer än bara pengainhämtande. Det är också - nåt du sköter, och sköter bra. Något du gärna berättar om och något som ger dig stolthet. Trots allt, gör du nåt hela veckorna blir du skicklig. Om det inte är totalt hjärndött, men även jobb med låg status kräver vana. Uska är väl det som kanske ligger närmast till hands. Och för mig kanske städarna på jobbet, som verkligen kör järnet, och som visar stolthet i väl utfört arbete.
Och det går inte att komma ifrån - den enda feedbacken jag litat på genom åren är löneförhöjningen eller avsaknaden av densamma. Den har ganska mycket samma funktion som betygen i skolan. Och det är kanske lite de mekanismerna nu ruckar på också.

Tror också att det här väldigt mycket beror på vilket habitat du vuxit upp i om vi skall prata Bourdieu. Jag märker att i det akademiska uppsala kommer jobbet som sådant ändå en bit ner på listan, även om lärare och andra sannerligen brinner för sina jobb. Det barnen växer upp med är en annan slags meritokrati än den jag växte upp med där spelplanen var klar - du gör bra ifrån dig, har du händernas begåvning blir du hantverkare eller liknande, har du läsbegåvning satsar du på betyg. För att sedan jobba, få pengar och skapa ett tillräckligt bra liv för din familj eller dig själv.

Men man skall nog se alla yrkesarbetare så långt som möjligt som konstnärer.

[Vertumnus]

Kanske detta vore något att diskutera.
Jag såg en dokumentär på SVT-play om vår syn på arbete (After Work)
Frågan är om inte hela vår civilisation och vårt "välstånd"är uppbyggd på slaveri.
Syftet med slaveriet är att vissa ska kunna bli rika på de andras bekostnad. Nu för tiden betalar man lön men i praktiken har inte så mycket förändrats.
Istället för brutalt tvång så har vi blivit våra egna slavdrivare

Viktig del i detta slaveriet är väl då att få arbetarna att tro på illusionen om pengarna. Det är ju ytterst arbetsgivarna som sitter på sedelpressarna och kan stämpla upp pengar efter behag.

När jag själv gick och frågade om en lönesänkning möttes jag med tystnad. Det var först efter jag tog kontakt med media som det tillslut kom svar från arbetsgivaren: och svaret blev då ungefär, ’nej vi tillåter inte lönesänkning, eftersom detta vore en kränkning’. Kanske är det så att man som arbetstagare inte får ha ett finger med i detta spel? Att det skulle kunna skapa tvivel kring illusionen?
En hund som inte tar emot godbiten som man vill locka med är väl också svår att dressera. I arbetsgivarnas dressyr av arbetstagarna är det väl just pengar som är främsta lockbetet. Ett ganska tacksamt lockbete med tanke på hur lätt det är att producera på löpande band. I digitala tidsåldern, räcker det dessutom att bara skriva in en siffra på en dator, så är problemet löst.

Jag tror det finns en enklare förklaring till att din arbetsgivare inte ville gå med på lönesänkng på grundval av din begäran. Ett sådant förfarande skulle öppna dörren för att runda gällande avtal.

[David H]

Kanske detta vore något att diskutera.
Jag såg en dokumentär på SVT-play om vår syn på arbete (After Work)
Frågan är om inte hela vår civilisation och vårt "välstånd"är uppbyggd på slaveri.
Syftet med slaveriet är att vissa ska kunna bli rika på de andras bekostnad. Nu för tiden betalar man lön men i praktiken har inte så mycket förändrats.
Istället för brutalt tvång så har vi blivit våra egna slavdrivare

Viktig del i detta slaveriet är väl då att få arbetarna att tro på illusionen om pengarna. Det är ju ytterst arbetsgivarna som sitter på sedelpressarna och kan stämpla upp pengar efter behag.

När jag själv gick och frågade om en lönesänkning möttes jag med tystnad. Det var först efter jag tog kontakt med media som det tillslut kom svar från arbetsgivaren: och svaret blev då ungefär, ’nej vi tillåter inte lönesänkning, eftersom detta vore en kränkning’. Kanske är det så att man som arbetstagare inte får ha ett finger med i detta spel? Att det skulle kunna skapa tvivel kring illusionen?
En hund som inte tar emot godbiten som man vill locka med är väl också svår att dressera. I arbetsgivarnas dressyr av arbetstagarna är det väl just pengar som är främsta lockbetet. Ett ganska tacksamt lockbete med tanke på hur lätt det är att producera på löpande band. I digitala tidsåldern, räcker det dessutom att bara skriva in en siffra på en dator, så är problemet löst.

Jag tror det finns en enklare förklaring till att din arbetsgivare inte ville gå med på lönesänkng på grundval av din begäran. Ett sådant förfarande skulle öppna dörren för att runda gällande avtal.

Behöver ena förklaringen utesluta andra förklaringen? Och hur kan avtal rundas genom att tillåta frivillig lönesänkning, som inte kan rundas genom att förbjuda frivillig lönesänkning, om man inte samtidigt tar hänseende till andra faktorer?

[Vertumnus]

Viktig del i detta slaveriet är väl då att få arbetarna att tro på illusionen om pengarna. Det är ju ytterst arbetsgivarna som sitter på sedelpressarna och kan stämpla upp pengar efter behag.

När jag själv gick och frågade om en lönesänkning möttes jag med tystnad. Det var först efter jag tog kontakt med media som det tillslut kom svar från arbetsgivaren: och svaret blev då ungefär, ’nej vi tillåter inte lönesänkning, eftersom detta vore en kränkning’. Kanske är det så att man som arbetstagare inte får ha ett finger med i detta spel? Att det skulle kunna skapa tvivel kring illusionen?
En hund som inte tar emot godbiten som man vill locka med är väl också svår att dressera. I arbetsgivarnas dressyr av arbetstagarna är det väl just pengar som är främsta lockbetet. Ett ganska tacksamt lockbete med tanke på hur lätt det är att producera på löpande band. I digitala tidsåldern, räcker det dessutom att bara skriva in en siffra på en dator, så är problemet löst.

Jag tror det finns en enklare förklaring till att din arbetsgivare inte ville gå med på lönesänkng på grundval av din begäran. Ett sådant förfarande skulle öppna dörren för att runda gällande avtal.

Behöver ena förklaringen utesluta andra förklaringen? Och hur kan avtal rundas genom att tillåta frivillig lönesänkning, som inte kan rundas genom att förbjuda frivillig lönesänkning, om man inte samtidigt tar hänseende till andra faktorer?

Det går ju alltid att ifrågasätta vad som är frivilligt. Tex du får behålla jobbet om du går med på frivillig lönesänkning.

[David H]

Jag tror det finns en enklare förklaring till att din arbetsgivare inte ville gå med på lönesänkng på grundval av din begäran. Ett sådant förfarande skulle öppna dörren för att runda gällande avtal.

Behöver ena förklaringen utesluta andra förklaringen? Och hur kan avtal rundas genom att tillåta frivillig lönesänkning, som inte kan rundas genom att förbjuda frivillig lönesänkning, om man inte samtidigt tar hänseende till andra faktorer?

Det går ju alltid att ifrågasätta vad som är frivilligt. Tex du får behålla jobbet om du går med på frivillig lönesänkning.

Men något sådant förhållande kan väl inte råda när förfrågan om lönesänkning kommer helt på arbetstagarens initiativ? Jag ser ingen logik i det resonemanget. För att det ska kunna vara begripligt behöver fler premisser läggas till, premisser som i det här fallet inte är motiverade som jag ser det.

Att arbetsgivare ställer krav om löner och att de inte får vara "för höga" råder det väl dock inget tvivel om. I de allra flesta fall är det ju tillåtet med löneförhandling, där det som regel är arbetstagaren som vill driva igenom högre lön och arbetsgivaren som föreslår lägre lön.

Detta om att ställa krav om lönesänkning är ju i princip vad som faktiskt hänt inom region Uppsalas som är min arbetsgivare, där man startat en kampanj för att minska sjuksköterskelöner. Kampanjen går under titeln "Tack och hej!", och det går till exempel att se hur den presenteras här:
https://www.youtube.com/shorts/Cx-JRk8bjkU



Kort skulle man kunna sammanfatta det som att de anser att det betalas ut för hög lön för många sjuksköterskor (nämligen de som jobbar via bemanningsföretag, vilket på flera avdelningar är en majoritet av alla sjuksköterskor), och nu vill de ändra detta genom att säga upp dessa sjuksköterskors avtal, för att istället låta de återanställas "under andra former"...vilket i klarspråk kan formuleras: anställning med lägre lön. Dels blir det mindre kostnader för sjukhuset i och med att de därmed inte behöver betala mellanhänder, men om jag förstått det korrekt ställer det även krav på sjuksköterskorna att gå med på frivillig lönesänkning, eftersom bemanningspersonalens löner är på betydligt högre nivå än de fast anställda, och nu handlar det om att de ska anpassa sig efter de lägre lönevillkoren som fasta personalen har.
Om de inte går med på detta, försätter de sjukhuset i ännu värre kris, och patienter får lida till följd av den minskade sjuksköterskebemanningen det innebär...

När jag föreslog att det borde vara tillåtet med frivillig lönesänkning initierad av arbetstagare, utan att peka ut någon särskild yrkesgrupp, blev det ramaskri. Kommentarerna som publicerades till den artikeln var inte nådiga, typ "mest provocerande artikel jag någonsin läst", och "hoppas den varelsen blir utfryst av sina kollegor", med en massa tummen-upp reaktioner till. Och de som var mest upprörda var väl typisk "arbetarklass".

När sjukhusledningen däremot startar en stor kampanj som riktar sig mot en specifik yrkesgrupp, nämligen sjuksköterskor, om att de ska sänka sina löner, för att bidra till att rädda sjukhusets ekonomi, då verkar det däremot som att alla är tysta som lamm. Jag har i alla fall inte sett eller hört negativa kommentarer om denna kampanj.

Hur ska detta förklaras? Jag tänker att något som kan förklara är fenomenet "ressentiment", arbetarklassens slavmoral som Nietzsche skrev om. Man vill vara förbittrade slavar, och är livrädd för friheten. Man vill gärna stångas mot den där "lönedörren" som inte vill öppna sig.
Kommer en annan fram och säger "hörrni, vissa dörrar öppnas faktiskt genom att man tar tag i handtaget och drar inåt" är det kanske inte konstigt att den blir lynchad. Friheten uppfattas som något mer skrämmande än "löneslaveriet".

[David H]

Tror att du inte bara, med ditt berömvärda initiativ, hotade nån slags spel mellan arbetstagare och arbetsgivare. Har som sagt tänkt mycket på det här med arbete och har kommunicerat på helt andra slags webbar och läst en del. Och tänker tillbaka på allt arbetande, från farfarsgenerationen till nu. Och jag vill påstå att arbete definitivt - för de allra flesta - är något betydligt mer än bara pengainhämtande. Det är också - nåt du sköter, och sköter bra. Något du gärna berättar om och något som ger dig stolthet. Trots allt, gör du nåt hela veckorna blir du skicklig. Om det inte är totalt hjärndött, men även jobb med låg status kräver vana. Uska är väl det som kanske ligger närmast till hands. Och för mig kanske städarna på jobbet, som verkligen kör järnet, och som visar stolthet i väl utfört arbete.
Och det går inte att komma ifrån - den enda feedbacken jag litat på genom åren är löneförhöjningen eller avsaknaden av densamma. Den har ganska mycket samma funktion som betygen i skolan. Och det är kanske lite de mekanismerna nu ruckar på också.

Tror också att det här väldigt mycket beror på vilket habitat du vuxit upp i om vi skall prata Bourdieu. Jag märker att i det akademiska uppsala kommer jobbet som sådant ändå en bit ner på listan, även om lärare och andra sannerligen brinner för sina jobb. Det barnen växer upp med är en annan slags meritokrati än den jag växte upp med där spelplanen var klar - du gör bra ifrån dig, har du händernas begåvning blir du hantverkare eller liknande, har du läsbegåvning satsar du på betyg. För att sedan jobba, få pengar och skapa ett tillräckligt bra liv för din familj eller dig själv.

Men man skall nog se alla yrkesarbetare så långt som möjligt som konstnärer.

Visst ligger det mycket i det du skriver. A working class hero is something to be. Det finns mycket vackert och meningsfullt i det arbetarklass bidrar det...men det måste man kunna säga utan att sticka under stol med att det finns andra sidor som arbetsklass visar som inte är lika hedervärda. Och jag tänker att det är det är viktigt med bra ledarskap också... även alla chefer, och administrativ personal, diverse kulturarbetare, de som tillhör "överbyggnaden" har också viktiga roller att spela, särskilt när de spelar sina roller på bra sätt.

Mitt initiativ om frivillig lönesänkning kan ses som ett försök att jämna ut dessa roller lite. Att säga att jag som arbetare faktiskt också vill vara med och styra. Jag förespråkar en mer dynamisk relation mellan arbetsgivare och arbetstagare, där vi tillsammans kan arbeta mot ett gemensamt mål, så som exempelvis titeln "medarbetare" kan förmedla. Från officiella håll brukar också sådana initiativ uppmuntras, men när man faktiskt försöker driva igenom något i praktiken kan det upplevas som väldigt kontroversiellt. Cheferna kanske känner sig hotade, men det borde de inte göra, tänker jag, eftersom det handlar om att alla ska vara med och bära bördan tillsammans.

[Vertumnus]

Behöver ena förklaringen utesluta andra förklaringen? Och hur kan avtal rundas genom att tillåta frivillig lönesänkning, som inte kan rundas genom att förbjuda frivillig lönesänkning, om man inte samtidigt tar hänseende till andra faktorer?

Det går ju alltid att ifrågasätta vad som är frivilligt. Tex du får behålla jobbet om du går med på frivillig lönesänkning.

Men något sådant förhållande kan väl inte råda när förfrågan om lönesänkning kommer helt på arbetstagarens initiativ? Jag ser ingen logik i det resonemanget. För att det ska kunna vara begripligt behöver fler premisser läggas till, premisser som i det här fallet inte är motiverade som jag ser det.

Att arbetsgivare ställer krav om löner och att de inte får vara "för höga" råder det väl dock inget tvivel om. I de allra flesta fall är det ju tillåtet med löneförhandling, där det som regel är arbetstagaren som vill driva igenom högre lön och arbetsgivaren som föreslår lägre lön.

Detta om att ställa krav om lönesänkning är ju i princip vad som faktiskt hänt inom region Uppsalas som är min arbetsgivare, där man startat en kampanj för att minska sjuksköterskelöner. Kampanjen går under titeln "Tack och hej!", och det går till exempel att se hur den presenteras här:
https://www.youtube.com/shorts/Cx-JRk8bjkU



Kort skulle man kunna sammanfatta det som att de anser att det betalas ut för hög lön för många sjuksköterskor (nämligen de som jobbar via bemanningsföretag, vilket på flera avdelningar är en majoritet av alla sjuksköterskor), och nu vill de ändra detta genom att säga upp dessa sjuksköterskors avtal, för att istället låta de återanställas "under andra former"...vilket i klarspråk kan formuleras: anställning med lägre lön. Dels blir det mindre kostnader för sjukhuset i och med att de därmed inte behöver betala mellanhänder, men om jag förstått det korrekt ställer det även krav på sjuksköterskorna att gå med på frivillig lönesänkning, eftersom bemanningspersonalens löner är på betydligt högre nivå än de fast anställda, och nu handlar det om att de ska anpassa sig efter de lägre lönevillkoren som fasta personalen har.
Om de inte går med på detta, försätter de sjukhuset i ännu värre kris, och patienter får lida till följd av den minskade sjuksköterskebemanningen det innebär...

När jag föreslog att det borde vara tillåtet med frivillig lönesänkning initierad av arbetstagare, utan att peka ut någon särskild yrkesgrupp, blev det ramaskri. Kommentarerna som publicerades till den artikeln var inte nådiga, typ "mest provocerande artikel jag någonsin läst", och "hoppas den varelsen blir utfryst av sina kollegor", med en massa tummen-upp reaktioner till. Och de som var mest upprörda var väl typisk "arbetarklass".

När sjukhusledningen däremot startar en stor kampanj som riktar sig mot en specifik yrkesgrupp, nämligen sjuksköterskor, om att de ska sänka sina löner, för att bidra till att rädda sjukhusets ekonomi, då verkar det däremot som att alla är tysta som lamm. Jag har i alla fall inte sett eller hört negativa kommentarer om denna kampanj.

Hur ska detta förklaras? Jag tänker att något som kan förklara är fenomenet "ressentiment", arbetarklassens slavmoral som Nietzsche skrev om. Man vill vara förbittrade slavar, och är livrädd för friheten. Man vill gärna stångas mot den där "lönedörren" som inte vill öppna sig.
Kommer en annan fram och säger "hörrni, vissa dörrar öppnas faktiskt genom att man tar tag i handtaget och drar inåt" är det kanske inte konstigt att den blir lynchad. Friheten uppfattas som något mer skrämmande än "löneslaveriet".

Men här handlar detväl om olika anställningsformer vilka lyder under olika avtal. Ingen kan hävda att man avviker från ingågna löneavtal.

[David H]

Men här handlar detväl om olika anställningsformer vilka lyder under olika avtal. Ingen kan hävda att man avviker från ingågna löneavtal.

Dessa personer får inte fortsätta jobba på arbetsplatsen med sina nuvarande löneavtal, och vill de stanna kvar måste de teckna nytt avtal med förmodat lägre lön. Innebär det att avvika från ingångna löneavtal? Det är en fråga som är öppen för tolkning, tänker jag, det beror helt hur man ser på saken.
Det handlar i alla fall inte om att bryta mot lagen, eller bryta mot något man lovat, så i det avseendet kan man inte hävda att det är några konstigheter. Och visst handlar det om olika anställningsformer, men yrket och arbetsuppgifterna är i stort sett desamma, kan man väl konstatera.

Jag förstår att många (kanske de flesta) anser att det jag själv gjorde när jag föreslog att det borde vara tillåtet med frivillig lönesänkning är förkastligt, och mycket provocerande, medan den typ av metod sjukhuset använder för att minska löneutgifter är helt i sin ordning och inget konstigt att reagera över. Dessa personer har såklart rätt att ha sina åsikter, men det är då något som de själva får stå för. För att jag själv ska instämma i deras resonemang kräver jag mer övertygande argument än vad jag hittills fått höra

[xion]

Men här handlar detväl om olika anställningsformer vilka lyder under olika avtal. Ingen kan hävda att man avviker från ingågna löneavtal.

Dessa personer får inte fortsätta jobba på arbetsplatsen med sina nuvarande löneavtal, och vill de stanna kvar måste de teckna nytt avtal med förmodat lägre lön. Innebär det att avvika från ingångna löneavtal? Det är en fråga som är öppen för tolkning, tänker jag, det beror helt hur man ser på saken.
Det handlar i alla fall inte om att bryta mot lagen, eller bryta mot något man lovat, så i det avseendet kan man inte hävda att det är några konstigheter. Och visst handlar det om olika anställningsformer, men yrket och arbetsuppgifterna är i stort sett desamma, kan man väl konstatera.

Jag förstår att många (kanske de flesta) anser att det jag själv gjorde när jag föreslog att det borde vara tillåtet med frivillig lönesänkning är förkastligt, och mycket provocerande, medan den typ av metod sjukhuset använder för att minska löneutgifter är helt i sin ordning och inget konstigt att reagera över. Dessa personer har såklart rätt att ha sina åsikter, men det är då något som de själva får stå för. För att jag själv ska instämma i deras resonemang kräver jag mer övertygande argument än vad jag hittills fått höra

Frivillig lönesänkning brukade den fattige tillgripa för att få arbetsinkomst. Man bjöd under varandra och arbetsgivaren kunde pressa ner lönerna.
Det här var före fackföreningarna och kollektivavtalens tid. Det finns de som vill att dessa tider ska komma tillbaka. Jag hörde talas om en jordbrukare som hade sagt att han hoppades att de tider skulle komma tillbaka då vanligt folk fick arbeta för maten.

[Anders]

David skrev:

Visst ligger det mycket i det du skriver. A working class hero is something to be. Det finns mycket vackert och meningsfullt i det arbetarklass bidrar det...men det måste man kunna säga utan att sticka under stol med att det finns andra sidor som arbetsklass visar som inte är lika hedervärda. Och jag tänker att det är det är viktigt med bra ledarskap också... även alla chefer, och administrativ personal, diverse kulturarbetare, de som tillhör "överbyggnaden" har också viktiga roller att spela, särskilt när de spelar sina roller på bra sätt.

Mitt initiativ om frivillig lönesänkning kan ses som ett försök att jämna ut dessa roller lite. Att säga att jag som arbetare faktiskt också vill vara med och styra. Jag förespråkar en mer dynamisk relation mellan arbetsgivare och arbetstagare, där vi tillsammans kan arbeta mot ett gemensamt mål, så som exempelvis titeln "medarbetare" kan förmedla. Från officiella håll brukar också sådana initiativ uppmuntras, men när man faktiskt försöker driva igenom något i praktiken kan det upplevas som väldigt kontroversiellt. Cheferna kanske känner sig hotade, men det borde de inte göra, tänker jag, eftersom det handlar om att alla ska vara med och bära bördan tillsammans.

——————

Om vi börjar med den sista kan jag egentligen bara hålla med dig, och det vore intessant att få veta hur de egentligen resonerade, cheferna. Tycker det luktar NPM men vet inte riktigt hur.

På den första - till att börja med obs att jag i mitt resonemang inte bara menar typ klassisk arbetarklass utan, för att ta sjukhuset även överläkare och sjukvårdspersonal som blir chefer. Folk som troligt växt upp med lönearbete som vuxenlivsmål. Och min känsla är att alla borde börja där. Gå till skolan som tabula rasa och osjälviskt acceptera att du bör arbeta där du befinns ha begåvning och driv(du lär inte vantrivas där) och tjänar samhället bäst.

Men vilka mindre hedervärda sidor av lönearbete ser du?

[Vertumnus]

T
Men man skall nog se alla yrkesarbetare så långt som möjligt som konstnärer.

kulturarbetare, de som tillhör "överbyggnaden" har också viktiga roller att spela

Ursäkta något nedkortade inlägg, men ägnar sig verkligen konstnärer åt arbete? Att skapa konst är det att arbeta? Betecknar inte benämningen kulturarbetare en ganska omaka sammansmältning? Arbete är sedan antiken uppfattat som allt levandes minsta gemensamma nämnare eller med Marx ord som ett led i "näringsutbytet med naturen". Det arbetet producerar är konsumtionsvaror och det som kännetecknar konsumtionsvaror är deras cirkulära metamorfos: de produceras av råvaror hämtade ur naturen, de förvandlas i konsumtionsprocessen till avfall och återförs så till naturen varvid cirkeln sluts - arbetet tillhör livsprocessen, det kroppsliga. Konsten å andra sidan är inte avsedd för konsumtion , den ingår inte i nåt kretslopp, den bevaras istället skilld från det dagliga livets ofrånkommliga slitage. Vi kan fortfarande betrakta konst från tidigare århundraden som bevarats i närmast ursprungsskick.

När arbetare vill kalla sig konstnärer vänder man sig mot ett ideal från antiken där man fann det specifikt mänskliga i anden snarare än i kroppen. Och när dagens konstnårer vill bli betraktade som arbetare vänder man sig mot det ideal som utmärker dagans arbetarsamhälle där konsumtionen hålls som människans högsta möjlighet.

[Anders]

Tänkte just på det. Och i bekantskapskretsen med många barn som ser sin musik eller konst eller liknande som mer än en hobby, har det liksom blivit så, att de tar ”brödjobb” för att försörja dig och drar in en del på sitt hobbyjobbande. Det lirar, de gör en insats genom att ta riktigt oattraktiva jobb och kan också bidra med en del eteriskt, som i och för sig får sägas vara mindre nödvändigt. Tillsammans gör de i min bok tillräcklig samhällsnytta.

Det finns ju för konstnärligt lagda mer handfast nödvändiga saker att göra - journalist för den skrivande och designer av olika slag för den bildligt begåvade. Som Stieg Larsson, GW , jobba som journalist eller Kriminolog en massa år sen skriva böcker.