Praktiskt om religion

[JimmyAberg]

Denna tråd rör människor som har praktiserat religioner eller gör det nu.

Vad tycker ni, är det någon idé att tala om upplevelser, praktik, etc på ett öppet filosofiforum? Eller lämpar det sig bättre i ett mer intimt sammanhang?

Vad praktiserar ni just nu, och varför just denna praktik?

[Sceptisk]

Jag skulle avråda från alla diskussion om religiösa upplevelser över huvud taget. Om det måste göras så bör det göras med en mogen lärare som har egen erfarenhet och som inte pådyvlar någon sina egna åsikter. Men av rent psykologiskt och själsligt hälsosamma skäl så bör man avhålla sig från att diskutera sina upplevelser. Religiösa upplevelser är ultra-intima och om man så mycket som talar om dom så nedvärderar man dom och det kommer man också att erfara i sin egen utveckling.

Dessutom öppnar man sitt hjärta för en kritik som inte bör komma utifrån eftersom det kan leda till djupa skador. Eftersom denna världen är till största delen negativ så kan man genom att diskutera dessa djupt intima saker med andra influeras av andras negativitet.

En liknelse skulle kunna vara att låta någon få fingra på ditt öga. Även om dom inte menar illa så kan ögat ändå lätt skadas.

Att tala om något överhuvudtaget är att förtingliga och göra det hela ytligt, precis som att tal och text är ytliga ting.

Däremot kan man diskutera frågor rörande religiösa uppfattningar som redan är nedtecknade.

[Platon]

Jag tycker att man kan prata om det men det leder aldrig någovart. Den som varit med om "Gudsupplevelser" tål inte att det ifrågasätts och den frågande blir irriterad. Jag vet, har varit kristen större delen av mitt liv men har nu  lämnat kristendomen helt bakom mig för en tid sedan av förklarliga skäl. (läs mer om det Här) Jag hade en del "upplevelser" som jag trodde var kontakt med Gud men som jag nu förstår var inbillningar och önsketänkande för att få bekräftat det som sades på predikningar. För alla kristna kunde ju inte ha fel, alla ens vänner och alla stora samlingar med folk på stora möten. Alla som såg ut att bli berörda av den "heliga anden", det kunde ju inte vara en bluff tänkte man. Mina föräldrar kunde inte ha fel heller. (Nu har även min far lämnat kristendomen och min mor lever inte längre) Kristna vuxna lär sina barn deras livsuppfattning och barnen växer upp och gör likadant med sina barn, kristendomen lever då vidare. Blir man uppväxt med det så blir det naturligt och man kunde inbilla sig en Gudsnärvaro när man bad om kvällarna. Ett stjärnfall eller en rysning kunde vara ett ja osv.

Jag vill dock inte klanka ner på kristna och detta är något kränkande inlägg mot deras trosuppfattning utan mina nya åsikter och tankar.
Jag känner mig nu som en fri människa som äntligen ser livet. Jag (obs)  - tycker - nu att kristendomen är en sekt, har av förklarliga skäl aldrig gillat det ordet eftersom man ansätts vara en med i en sådan men nu tycker jag det är ett passande ord. När man satt i skolan och var med i den kristna skolgruppen där dom satt och bad, började tala "i tungor" vilket bara är konstiga ord man rabblar som man tror kommer från Gud men som inte betdyder något. Kändes väldigt sekt-aktigt och jag trvides egentligen inte.

Kristna vill en inget ont egentligen utan bara med sina predikningar "frälsa" andra människor så de också kommer till himmelen med Gud efter döden. Det har jag själv trott på hela livet och förstår nu hur dumt det låter men jag vill inte trycka ner på människor som fortfarande tror på detta. Känner en man som haft så mycket motgångar hela livet och som aldrig skulle tagit sig igenom det om han inte trott sig ha Gud vid sin sida som hjälp, hans oerhört starka övertygelse har gett honom kraft som han trodde var från Gud. Så visst kan det vara till hjälp och till en väldig trygghet men ack så fel det känns att följa en 2000år gammal bok, be Gud om förlåtelse för sina synder och sjunga låtar om honom på möten.

Tycker det är nyttigt att sånt här luftas mot allmänheten eftersom som få vet vad som händer "under ytan". Jag har alltså idag en avsky mot kristendomen men vill inget ont mot kristna, observera detta.

Vänliga hälsningar

Platon

[Minded]

Den som varit med om "Gudsupplevelser" tål inte att det ifrågasätts och den frågande blir irriterad.

Det är inte många som direkt uppskattar att omvärlden ifrågasätter den egna världsbilden, oavsett om en gud är inblandad eller inte. Det är liktydigt med att ifrågasätta själva personen, dess intelligens, värdig- och myndighet. Men ändå är vi många som tror oss veta bäst, speciellt när andra så uppenbart har fel.

[Krilles]

Alltså ja har inget emot att tala om mina upplevelser.. ja gör det gärna. Ja tycker det hjälper mig själv att få bättre ljus på dem. Och jag tror det är väldigt viktigt om man vill säkerställa att man inte gått vilse samt att man rotar sig tillbaka i verkligheten igen.

Ja är Zen buddhist och tyckte just tråden om mina upplevelser var intressant ur mitt perspektiv. Hur ser jag och hur ser ni liksom. Det leder ju ingen vart direkt.. filosofi bygger ju på logik och religion bygger på andlighet bortom vetande. Så att diskutera är väl onödigt.

Men ja håller absolut med i att ingen behöver utsätta sina upplevelser för publik granskning om de inte vill. Mig gjorde det ingen skada. Det var skönt att skriva av sig.

[Åkes granne]

Religiösa upplevelser verkar handla om att identifiera relationer. Jaget kan var en budbärare för detta. Detta kan vara "farlig information".


Allt i mitt liv är det andliga. Mentala strukturer är "romantiskt" för mig i teori, och "handlar om gud". Jag har väl ytterst lite mål, och detta är min stora ambition.

[Jonas Nystrom]

Jag skulle avråda från alla diskussion om religiösa upplevelser över huvud taget. Om det måste göras så bör det göras med en mogen lärare som har egen erfarenhet och som inte pådyvlar någon sina egna åsikter. Men av rent psykologiskt och själsligt hälsosamma skäl så bör man avhålla sig från att diskutera sina upplevelser. Religiösa upplevelser är ultra-intima och om man så mycket som talar om dom så nedvärderar man dom och det kommer man också att erfara i sin egen utveckling.

Dessutom öppnar man sitt hjärta för en kritik som inte bör komma utifrån eftersom det kan leda till djupa skador. Eftersom denna världen är till största delen negativ så kan man genom att diskutera dessa djupt intima saker med andra influeras av andras negativitet.

En liknelse skulle kunna vara att låta någon få fingra på ditt öga. Även om dom inte menar illa så kan ögat ändå lätt skadas.

Att tala om något överhuvudtaget är att förtingliga och göra det hela ytligt, precis som att tal och text är ytliga ting.

Däremot kan man diskutera frågor rörande religiösa uppfattningar som redan är nedtecknade.

Det där var tamefan det klokaste och rakaste jag läst på länge. Bravo!

[Skogsälvan]

Lite pausmusik:

http://www.youtube.com/watch?v=uVf940pO5ME

[Platon]

Lite pausmusik:

http://www.youtube.com/watch?v=uVf940pO5ME

[Avantgardet]

Jag skulle avråda från alla diskussion om religiösa upplevelser över huvud taget. Om det måste göras så bör det göras med en mogen lärare som har egen erfarenhet och som inte pådyvlar någon sina egna åsikter. Men av rent psykologiskt och själsligt hälsosamma skäl så bör man avhålla sig från att diskutera sina upplevelser. Religiösa upplevelser är ultra-intima och om man så mycket som talar om dom så nedvärderar man dom och det kommer man också att erfara i sin egen utveckling.

Dessutom öppnar man sitt hjärta för en kritik som inte bör komma utifrån eftersom det kan leda till djupa skador. Eftersom denna världen är till största delen negativ så kan man genom att diskutera dessa djupt intima saker med andra influeras av andras negativitet.

En liknelse skulle kunna vara att låta någon få fingra på ditt öga. Även om dom inte menar illa så kan ögat ändå lätt skadas.

Att tala om något överhuvudtaget är att förtingliga och göra det hela ytligt, precis som att tal och text är ytliga ting.

Däremot kan man diskutera frågor rörande religiösa uppfattningar som redan är nedtecknade.

Det där var tamefan det klokaste och rakaste jag läst på länge. Bravo!

Så vi ska helt enkelt dra slutsatsen att ni är fega och inte vågar hänga ut er smutsiga byk?

[Jonas Nystrom]

Men bäste avantgardist, dra vilka slutsatser du vill - de kommer hursomhelst att säga mer om dig än om den som till äventyrs delar med sig till dig - eller läs innantill vad vår kloke skeptiker skriver.

Kanske behöver du gå och äta något nu igen och få upp värdena en smula?

[Avantgardet]

Men bäste avantgardist, dra vilka slutsatser du vill - de kommer hursomhelst att säga mer om dig än om den som till äventyrs delar med sig till dig - eller läs innantill vad vår kloke skeptiker skriver.

Kanske behöver du gå och äta något nu igen och få upp värdena en smula?

?

Så oerhört djävla barnsligt.

[Jonas Nystrom]

Förlåt, jag lät mig dras med i onödig polemik. Sådan vill jag inte vara. Men jag förstår inte varför du låter så ovänlig. Eftersom vi hade en så trevlig ton senast vi språkade så blev jag stött, helt enkelt. Hoppas du har överseende med det.

Därmed är det slut på mina bidrag till denna tråd.

[Avantgardet]

Menade inget illa. Frågan var uppriktig, trots att det var spetsigt formulerad. Ser inte vad religionen - i synnerhet som den gör anspråk på våra beteenden här i världen - ska vara undandragen kritik för. Det som inte tål granskning skall väl heller inte se dagens ljus? Eller vad är det för skumraskaffärer som smides i mörkret? I fuktklädda munkfyllda katakomber. Nåt slags orgie. Runkandes och bedjandes. Det är ju för fan sjukt, pardon my fucking french!

Så långt ett formellt plan. Vad gäller religiösa upplevelser i sig så har jag också haft slika. Dock förstår jag inte skälen till att hemlighålla dem - till och med för mig själv (vilket är vad mystikern i praktiken gör genom att undandra dem förnuftet och kritiken). Kan också skilja mellan form och innehåll, och inbillar mig inte att organismen genom vilken vi erhåller våra upplevelser skulle vara så att säga "genomskinlig". Ingen opacitet och sikten lika med noll är nog närmare sanningen, paradoxalt nog. Jag var gravt psykotisk när jag hade mina religiösa upplevelser. Och duktigt trippad vissa gånger. Djävligast när dessa två saker sammanstrålade och inföll samtidigt. Innehållet i upplevelserna är en helt annan femma. Och dem kan jag också tala om. Däri torde väl hela den religiösa upplevelsens värde stå att finna? När religioner dock gör anspråk som går utanför dess domäner - vilka är inom samma genre som sagor, myter, ordspråk och liknande - så stöter den på hånet, och det med rätta. Förstår inte varför alla söker bygga system på sina religiösa upplevelser. Den Gud jag mötte skulle inte ens vilja att jag låtsades om att han fanns. Han skulle önska sig att vi glömde bort honom, önskas bli bortglömt. Önskas bli bortglömt. Bortglömt.

[KAVVANA]

är att skilja på religion och tro.
Tro är ngt som står närmare "svenska spel" och "gissning".  
Religion handlar om meiningssupptäckter och är därmed ytterst värdefullt i denna världen överbelastad av nonsens (?).
Utanför mej själv är religionens mgn "lagen".

Lagen som idiotsäkert skyddsnät för kanonkungar och ledstång för tveksamma,  Fällköl till flatbottnad segeleka.  Se Googgel: Noah seven.
Hoppsan. mvh Kavvana.