Samhälle/Individ - Individ/Cell

[Zi]

Tanken fick jag då jag läste 1984 av Orwell.

Samhället har likheter med en individ.

Kroppen är uppbyggd av celler. Från början fanns det celler som klarade sig själva men de fann det förmånligt att samarbeta. Så fler och fler celler slog ihop sig och bildade mer och mer avancerade organismer. En individ upplever inte sig själv som en samling celler, vi upplever oss som en enhet, fastän vi består av mängder av små egna liv i form av celler. Är en cell egoistisk? Agerar den efter sitt eget bästa eller för människokroppen bästa?


Samhället är uppbyggd av individer. Från början fanns det individer som klarade sig själva men de fann det förmånligt att samarbeta. Så fler och fler individer slog ihop sig och bildade mer och mer avancerade strukturer. Ett samhälle upplever inte sig självt, det finns bara individer som upplever var för sig. Kan ett samhälle utveckla ett medvetande?

[MrTambourineMan]

Liknelsen är inte helt rättvis. Det är sant att det fanns unicellulära organismer (och dessa finns fortfarande kvar), innan det utvecklades flercelliga men de flercelliga utvecklades inte genom att cellerna "bestämde sig" för att samarbeta. Enligt evolutionsteorin måste utvecklingen ha kommit inifrån: genetiska förändringar i en modercell gav upphov till differentierade och samarbetande dotterceller. En cell är slav under sitt genom.

Samhällen, anser jag, är sprungna ur en annan princip. I grund och botten är vi flockdjur, det är sant, men om vi betraktar närbesläktade primater och naturfolk står det klart ganska snabbt att den ideala flocken inte omfattar mer än ca 50 individer. Det är den oundvikliga följden av en enorm befolkningsexplosion utan evolutionär like (dvs. kvoten genetisk spridning delat över folkmängd är oerhört låg) som vi idag kallar samhällen. Samhällen är långt mycket mindre välkoordinerade och fungerande än flercelliga organismer.

Vad beträffar medvetandeaspekten av ditt inlägg: detta är en strikt metafysisk frågeställning.

Slutligen,

Är en cell egoistisk? Agerar den efter sitt eget bästa eller för människokroppen bästa?

Som jag sa tidigare är en cell slav under sitt eget genom (och, bör jag tilläga, även under miljöfaktorer, fast dem kan vi betrakta som någorlunda konstanta över tid) och genomet har evolutionerat fram för att stödja flercelliga organismer varför cellerna, för det mesta iaf grovt, sätter organismens bästa framför sitt eget bästa. Men, detta bör understrykas, evolution är närmast en metafysisk princip; den är inte satt ur spel ens bland de individuella cellerna i vår kropp. Om en cell muteras till cancer, kan vi betrakta detta som en kortsiktig evolutionär fördel för dess eget genom.

[Zi]

Nu påmindes jag om mina dåliga kunskaper i biologi.

Är det en modercell som har skapat en massa slavar som finns bara för modercellens skull? Eller är cellerna kloner av modercellen? Har en cell en vilja? Jag hängde inte med riktigt men jag ska läsa ditt inlägg ett par gånger till .

[MrTambourineMan]

Nja. Cellen gör det som dess arvsmassa säger att den ska göra. Med arvsmassa avser jag inte endast DNA, utan även alla självständigt replikerande molekyler och organeller i cellen.

Cellen är själv en replikerande enhet. I encelliga organismer är detta allt som sker. I flercelliga organismer, enligt en process som man inte riktigt begriper sig på, differentieras (specialiseras) nybildade celler mot speciella funktioner som bildar organ hos den färdigutvecklade organismen. Cellerna samverkar sedan med signalmolekyler, i närvaro av vilka - med hjälp av återkopplingsmekanismer och dylikt - cellfunktionen kan ändras. Du är, biologiskt sett, inget annat än en hög med celler suspenderad i en fysiologisk saltlösning som förbrukar energi, delar sig och utsöndrar signalmolekyler. Den kontrollerande faktorn är arvsmassan, och den enda skillnaden ligger i hur mycket och vilka delar av det totala genomet som uttrycks (vilket varierar; genom = DNA) i de olika celltyperna.

[J R Auk]

Kan ett samhälle utveckla ett medvetande?

Kan ett samhälle bli omedvetet borde frågan vara.
En organisation bör ha ett mål, ett syfte. Samma med ett samhälle. Det bör styras av individerna i samhället för ökad nytta.
Frågan är om organisationen, samhället, kan bli omedvetet. Inte styras av individerna i, utan av organisationens egen nytta.

Lite som med kapitalismen idag. Vi började med att säga;
-Fri handel fullgör våra behov på bästa sättet.

Nu låter det mer; (eller borde låta)
-Fri handel skapar våra behov.

Behoven vi avsåg att lösa, löstes genom skapandet av ett liknande behov.

Ser man på företags spridning över världen, ideologiers omdaningar i kultur och transaktioner länder emellan, så är det en stor pyrande komplexitet. Komplexitet som utgör grunden för ett medvetande.

Medvetande: en vars handlingar går att förutspå på urval av tidigare erfarenheter.

[Thimmy Bågfeldt]

Men vad jag vet har inte samhället känslor eller behov.