Descartes

Moderator: Moderatorgruppen

Anonym
Inlägg: 13
Blev medlem: 05 mar 2005 13:05

Descartes

Inläggav Anonym » 05 mar 2005 13:08

Har en fråga som jag grubblat över lite:

Varför inleder Descartes sin undersökning med att försöka betvivla allting? och hur motiverar Descartes påståendet att satsen ”jag tänker, alltså är jag till” är omöjlig att betvivla?

Någon som har ett tänkvärt svar?

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 05 mar 2005 13:52

Rent kronologiskt tvivlar jag på att han kom på sin vetenskapliga metod genom ett inledande tvivel, även om det är så han framställer det. Istället är det nog så att han tänkte ut en metod, som han senare vill vederlägga, och då rationaliserade han in hela det där tvivlet.

"Jag tänker, alltså finns jag" är faktiskt en parafras på vad han faktiskt sa, men essensen är densamma. Kort sagt, att tvivla på sin egen existens förutsätter att det finns ett tvivlande subjekt.

SimonW
Inlägg: 16
Blev medlem: 22 jun 2004 19:40
Ort: Lund

Inläggav SimonW » 05 mar 2005 14:19

Nja.. Han vet bara att det finns något som tänker. Inte hur länge det kommer finnas, hur länge det har funnits och vad det har för egenskaper. Jaget i cognito ergo sum ställer till det efter som han inte är presiserat vad han menar med jag (eller?). Det skulle kunna skrivas om till "en tanke tänks alltså moste det finnas ett upphov till tanken".

Anonym
Inlägg: 13
Blev medlem: 05 mar 2005 13:05

Inläggav Anonym » 05 mar 2005 14:37

"en tanke tänks alltså moste det finnas ett upphov till tanken"


Intressant tanke, i Filosfi A (Martin Levander) framställs det så här : Descartes tvivlade på allt som var möjligt att tvivla på, sinnena kan bedra oss, vi faller offer för illusioner, drömmar och minnesfel. Men så fann Descartes till slut en sats han inte kunde tvivla på. "jag tänker altså är jag till" ( Cogito ergo sum).

Han kan tvivla, men just därför att han kan det så tänker han, å då existerar han.

Anonym
Inlägg: 13
Blev medlem: 05 mar 2005 13:05

Inläggav Anonym » 06 mar 2005 12:54

Kom att tänka på en sak till, ang. Descartes, hur kommer Descartes till slutsatsen att själen är helts skild från kroppen?

Användarvisningsbild
MikaelP
Inlägg: 67
Blev medlem: 06 sep 2004 18:38

Inläggav MikaelP » 06 mar 2005 12:57

Är det inte så att Descartes ansåg sig behöva en absolut seker grund för sin kunskap, ett absolut sekert grundpåstående varifrån han sedan kan deducera nya sanningar.

Cogito var ju inte tillräckligt för ett helt deduktivt system, så han ansåg sig vara lika seker om gud existens. Att det inte kan vara mera i verkan än i orsaken var tanken bakom detta. Han ansåg alltså att han som ofullkomlig varellse(orsak) inte kan föreställa sig något fullkomligt(verkan). Det är alltså gud som skapar föreställningen. Härifrån deducerar han sedan sina kunskaper om kropp och själ, yttervärld osv...

Man kan ju inte ha ett deduktivt system med osäkra axiom. Man kan nog tvivla på "bevis" för guds existens.

Anonym
Inlägg: 13
Blev medlem: 05 mar 2005 13:05

Inläggav Anonym » 06 mar 2005 18:05

Så har ja också uppfattat det hela, men just att kroppen skiljer sig från själen? hmm...

Användarvisningsbild
MikaelP
Inlägg: 67
Blev medlem: 06 sep 2004 18:38

Inläggav MikaelP » 06 mar 2005 18:43

Ja, det är väl tänkbart att själen kan skiljas från kroppen, leva vidare och kanske få en ny kropp också. Isåfall är alla reinkarnationsläror möjliga, tror jag, fastän Descartes är på villovegar enligt mig...

Är Jaget för Descartes själen?

Anonym
Inlägg: 13
Blev medlem: 05 mar 2005 13:05

Inläggav Anonym » 07 mar 2005 11:59

Är Jaget för Descartes själen?


Bra fråga, inte en aning, någon annas som vet vad som menas?

Tänkte bara kolla med MrTamborineMan, varför tvivlar du på att Descartes började sin resa med ett inledande tvivel? och i så fall, hur tror du att han började? är bara lite nyfiken :)

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 07 mar 2005 17:56

Utifrån Descartes' tvivel når man visserligen alldeles säker kunskap, men den är alltför begränsad för att bygga upp hans metafysiska system. Det är därför som jag tror att han först utvecklade sitt metafysiska system, och sedan försökte försäkra den mot angrepp.

Anonym
Inlägg: 13
Blev medlem: 05 mar 2005 13:05

Inläggav Anonym » 07 mar 2005 19:08

ok, men tycker du själv att satsen "cogito ergo sum" är omöjlig att betvivla?

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 07 mar 2005 19:21

Descartes formulerade sig inte i de ordalagen. Om han någonsin gjorde det, så måste det ha varit i privat korrespondens. Det handlar inte om någon aristotelsk slutledning, utan om ett metafysiskt - till synes ostridbart - faktum att man inte kan bestrida att man existerar, utan att först existera för att kunna tvivla.

Anonym
Inlägg: 13
Blev medlem: 05 mar 2005 13:05

Inläggav Anonym » 07 mar 2005 19:45

Ok, förstår vad du menar, tänkte fråga en annan sak.. vad är en mekanisk världsbild? vad innebär det?

Tractatus
Inlägg: 828
Blev medlem: 21 mar 2005 21:25

Inläggav Tractatus » 23 mar 2005 01:14

Den ursprungliga termen mekanisk världsbild som härstammar från 1600 talet innebär att; universum är som en stor och komplicerad maskin, där allt fungerar efter naturens och logikens eviga lagar. Någon plats för Gud- en skapare, drivkraft byggd på intelligens fanns inte i det systemet.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster