Jag har lite frågor ang. platon och hans tankar, om någon är villig att förklara lite så är jag mycket tacksam:
Vad kan det bero på att Platon väljer en liknelse, när han ska förklara sina viktigaste tankar? Jag syftar på Grottliknelsen..
Föremålen i sinnesvärlden är inte ”fullt verkliga”: hur kan man tolka denna tanke med ledning av liknelsen?
vårt vetande påverkar våra värderingar. På vilket sätt skulle kunskapen om den ”sanna verkligheten” påverka vår inställning till jordiska angelägenheter, enligt Platon?
Skulle Platon godta experiment och observation som argument för kunskap?
Platon
Moderator: Moderatorgruppen
Är det fråga om en skoluppgift?
Detta är ett magert "försök" av mig...
Liknelssen förklarar det hela på ett enkelt sätt, han ville sekert bli förstådd.
Att föremålen inte är fullt verkliga är pga att de avspeglar ideerna. De är som skuggorna på väggen av den riktiga världen.
Kanske skulle inställning för filosofen ändras så att han ser det som är gott, han lever ett dygdigt liv och konsentrerar sig på det väsentliga i tillvaron. Dessutom var det väl meningen att filosofer som kan skåda ideerna skulle försöka ge kunskaper om dem för de som inte kan skåda dem... (Detta är ytters långsökt, tror jag, missförstod sekert frågan också)
Platon sade väl att kunskap är "sann, välgrundad trosföreställning". Så om jag ser att det sitter en fågel på stenen,tror att det sitter en fågel på stenen och att det dessutom sitter en fågel på stenen så har jag kunskap.
Men, hur förhåller sig detta med kunskap om ideerna?
Eller kan man bara ha insikt,inte kunskap, om ideer?
Man påmins om ideerna, kanske det inte är kunskap isåfall?
Kan man ha kunskap om skenvärlden, och idevärlden, eller är kunskap ändast kunskap enligt"sann välgrundad trosföreställning"?
Finns det två slag kunskap?
Jag är inte "bra" på Platon, så det finns seker personer som senare hjälper till. Måste läsa mera av honom nu...
Detta är ett magert "försök" av mig...
Liknelssen förklarar det hela på ett enkelt sätt, han ville sekert bli förstådd.
Att föremålen inte är fullt verkliga är pga att de avspeglar ideerna. De är som skuggorna på väggen av den riktiga världen.
Kanske skulle inställning för filosofen ändras så att han ser det som är gott, han lever ett dygdigt liv och konsentrerar sig på det väsentliga i tillvaron. Dessutom var det väl meningen att filosofer som kan skåda ideerna skulle försöka ge kunskaper om dem för de som inte kan skåda dem... (Detta är ytters långsökt, tror jag, missförstod sekert frågan också)
Platon sade väl att kunskap är "sann, välgrundad trosföreställning". Så om jag ser att det sitter en fågel på stenen,tror att det sitter en fågel på stenen och att det dessutom sitter en fågel på stenen så har jag kunskap.
Men, hur förhåller sig detta med kunskap om ideerna?
Eller kan man bara ha insikt,inte kunskap, om ideer?
Man påmins om ideerna, kanske det inte är kunskap isåfall?
Kan man ha kunskap om skenvärlden, och idevärlden, eller är kunskap ändast kunskap enligt"sann välgrundad trosföreställning"?
Finns det två slag kunskap?
Jag är inte "bra" på Platon, så det finns seker personer som senare hjälper till. Måste läsa mera av honom nu...
Är det fråga om en skoluppgift?
mjae, både jag och nej på den frågan, det har lite mer med intresse att göra. Hursomhelst tack för ditt försök, är inte heller så kunnig när det gäller Platon..
Har lite problem med att veta hur Platon ansåg att kunskapen om den "sanna verkligen" skulle påverka oss, när det gäller världsliga ting? det ter sig ytterst förvirrande :S
Alltså, om jag besitter kunskaper om idéerna, hur skulle jag förhålla mig till världsliga ting?
Konsten är väl här ett bra exempel (om det betraktas som ett världsligt ting). Platon ansåg att konsten borde imitera/efterlikna idéerna(kallas för mimesis). Konsten skulle inte imitera skenvärlden eftersom den då skulle liksom kopiera kopiorna. Idéerna betraktades som ideal, och det goda, det sanna, och det sköna var som idéer sammanflätad, det sanna var alltså gott och skönt... Man skulle avbilda korrekt, dvs. optisk korrektion och annan "falskhet" ansågs vara fel. Om man då avbildade iden fel så var konsten falsk, omoralisk och ful. Konsten skulle pga. detta vara under censur i idealstaten, så att filosoferna som har insikter i idéerna ser till att falsk konst inte utställs, och att det därmed inte förmedlar felaktig kunskap.
Är detta månne något som du tänkte på?
Konsten är väl här ett bra exempel (om det betraktas som ett världsligt ting). Platon ansåg att konsten borde imitera/efterlikna idéerna(kallas för mimesis). Konsten skulle inte imitera skenvärlden eftersom den då skulle liksom kopiera kopiorna. Idéerna betraktades som ideal, och det goda, det sanna, och det sköna var som idéer sammanflätad, det sanna var alltså gott och skönt... Man skulle avbilda korrekt, dvs. optisk korrektion och annan "falskhet" ansågs vara fel. Om man då avbildade iden fel så var konsten falsk, omoralisk och ful. Konsten skulle pga. detta vara under censur i idealstaten, så att filosoferna som har insikter i idéerna ser till att falsk konst inte utställs, och att det därmed inte förmedlar felaktig kunskap.
Är detta månne något som du tänkte på?
Men hur skulle man kunna avbilda den sanna idén, genom konst, då vi inte kan uppleva den i sinnesvärlden, jag är nog ute och cyklar nu, borde ochså läsa på om Platon 
jaa, det är så att själen har existerat i idevärlden före den blev del av en kropp och efter döden återväder själen till idevärlden. Så själen har alltså haft full tillgång till ideerna före det jordsliga livet, men den "glömmer" dem när människan med kropp och själ föds. Så påmins själen av de fullständiga ideerna genom att se på alla ofullständiga ting i skenvärlden. Exaktare än detta vet jag inte. Men processen var inte så lätt som jag här framställt den, det var ju ändast filosofer som kunde skåda ideerna korrekt.
Ja, att avbilda en idee... Man kan liksom tänka sig, vi tar en staty till exempel, att den avbildar det skönas ide just genom att vara skön, och detta var det som filosoferna skulle se efter. Men då kan man ha massor av olika formers statyer som alla har del i det skönas ide. Det går liksom inte att avbilda själva ideen, man kan bara ha insikt om iden, men precis som skenvärlden avspeglar ideerna så skall konsten avspegla ideerna och inte skenvärlden.
Ja, att avbilda en idee... Man kan liksom tänka sig, vi tar en staty till exempel, att den avbildar det skönas ide just genom att vara skön, och detta var det som filosoferna skulle se efter. Men då kan man ha massor av olika formers statyer som alla har del i det skönas ide. Det går liksom inte att avbilda själva ideen, man kan bara ha insikt om iden, men precis som skenvärlden avspeglar ideerna så skall konsten avspegla ideerna och inte skenvärlden.
Ahaa, det förklarar saken, så när man har blivit upplyst om dessa två "världar", borde man uppenbarligen se världen med andra glasögon, eftersom sinnesvärlden är ofullkomlig, man vill då sträva för det fullkomliga, det goda, sanna och sköna...
Platon skriver så här i dialogen Statens sjunde bok:
"Dela då även min mening på en annan punkt: förundra dig ej över, att de, som komma så långt, ej villa befatta sig med jordiska angelägenheter, utan att deras själar ständigt sträva att bo i en högre värld. detta är ju naturligt nog, om vi tänka på vår förut framställda liknelse" (Grottliknelsen)
Vad tror du han menar med den? att sträva för en högre värld? Det verkar som om han som är "upplyst" ser ner på de som inte kommit lika långt...
Platon skriver så här i dialogen Statens sjunde bok:
"Dela då även min mening på en annan punkt: förundra dig ej över, att de, som komma så långt, ej villa befatta sig med jordiska angelägenheter, utan att deras själar ständigt sträva att bo i en högre värld. detta är ju naturligt nog, om vi tänka på vår förut framställda liknelse" (Grottliknelsen)
Vad tror du han menar med den? att sträva för en högre värld? Det verkar som om han som är "upplyst" ser ner på de som inte kommit lika långt...
Anonym skrev:"Dela då även min mening på en annan punkt: förundra dig ej över, att de, som komma så långt, ej villa befatta sig med jordiska angelägenheter, utan att deras själar ständigt sträva att bo i en högre värld. detta är ju naturligt nog, om vi tänka på vår förut framställda liknelse" (Grottliknelsen)
Vad tror du han menar med den? att sträva för en högre värld? Det verkar som om han som är "upplyst" ser ner på de som inte kommit lika långt...
Enligt Platon var filosoferna de enda som kunde ha sann kunskap om de gudomliga idéerna, den högre kunskapen. Den införskaffades genom filosofisk diskussion, och i det antika Grekland var filosoferna de enda som förde filosofisk diskussion. Det fungerade inte som det gör nu, att vanliga människor, arbetare om du så vill, diskuterar filosofi.
En filosof lät vanliga människor vara nere i den "vanliga" världen, nere bland objekten; avbilderna av idéerna och han befattade sig ej med dem. Dock borde det ha funnits "rang" även bland filosoferna, då Platon ansåg att de enda lämpade att styra i avbilden av den gudomliga idén om staten, Aten, var filosofer. Detta var ju i högsta grad att befatta sig med jordiska angelägenheter.
Sen, gällande konst och konstnärer: Platon höll definitivt inte dessa varmt om hjärtat. Han ansåg t.o.m. att man borde slänga ut alla onödiga poeter ur staten Aten. Konstnärer kom först treor på hans lista, med hantverkare och krigare strax innan. De var ju ändå närmare idéerna än konstnärerna, eftersom de flesta konstnärer enbart avbildade en avbild som en hantverkare redan gjort, precis som man nämner här i tråden.
A good novel tells us the truth about its hero; but a bad novel tells us the truth about its author.
G. K. Chesterton (1874 - 1936)
G. K. Chesterton (1874 - 1936)
Kom ihåg att kunskapsadepten i allegorin blir frigiven. Alla blir inte frigivna. Han kommer
att se klarare än de andra fångarna, han kommer att förstå att skuggorna inte
är verkliga. Han kommer att behärskas och behärska utan att beröras av det; en filosof
kastar sig inte ned från ett höghus p g a en börskrasch.
att se klarare än de andra fångarna, han kommer att förstå att skuggorna inte
är verkliga. Han kommer att behärskas och behärska utan att beröras av det; en filosof
kastar sig inte ned från ett höghus p g a en börskrasch.
"I always write with my .357 magnum handy. Why? Well, you never know when God
may try to interfere." --Edward Abbey
may try to interfere." --Edward Abbey
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster