Finns Gud?

[Zarathrustme]

Att bli buddist är förvisso en sofistikerad form av självmord. Lura döden som väntar på dig i morgon, genom att dö idag. Livet blir förvisso död och i den sista medvetna tanken, uppburen av det sista rosslande andetaget, formas en blek önskan om att slippa någon repris.

En mycket rimlig önskan.

Om jag är för självmord?
Troligen för ironisk.

Zara/E.L.

Är dock öppen för möjlgheten att buddismen kan vara en väg till den Gud jag tror på. Jag är en bokstavstroende.

[J R Auk]

10000 apor som skriver på en engelskspråkig skrivmaskin skriver i snitt ett Dear sir per 150 år.
10000 apor som pillar med lite olika instabila ämnen kommer i medel skapa ett universum på 1000000000000000000000000000000000000000000 eoner.

Vad är problemet?

lustig liknelse Frågan blir då vem som sett till att aporna kan uträtta något sådant. Vem skapade dem? vem skapade ämnena som är förutsättningen för bildandet av universum? Med andra ord vem har gjort det möjligt för existensen av ett universum, alternativt vem skapade universum?....det var nog inte apor i allafall

Och om ingenting finns vad finns då? Ingenting, ingen tid som flyttar oss framåt och då kan vi likagärna säga att en oändlig tid förflöt då inget hände.
Men om vi börjar tänka på oändligheter så blir det ofrånkommligt att allt som är sannolikt likväl som osannolikt kommer hända.
Så frågan är om det inte ens kan sägas vara osannolikt att någonting skulle uppstå ur ingenting.
En intressant tankeställare tycker jag är:
Vad är drivkraften för existensen?
Varför existerar något överhuvudtaget och varför fortsätter det att existera.
Mitt instinktiva svar på det är att det en gång inte fanns där och därför kämpar för att inte finnas.
Drivkraften blir då energins återgång till ursprungstillståndet vilket var att inte finnas. Därav den allstädes närvarande förändringen. Det omöjliga uppstannandet.
Varför blir energin aldrig nöjd annars, varför fortsätter den förändras gång på gång på gång.

[J R Auk]

Vad vi krasst kan konstatera är alltså. Även om du inte skulle ha en hop av människor på din begravning som grät så skulle du ändå inte vilja dö.
Men vad du än säger och gör så kommer du att dö, vilket ger dig en massa frågor. Som är totalt berättigade.
Vad händer med mig när jag dör?
Vilket du belyser i ex. 1 samt 2.
Frågan är då, om det finns ett liv efter detta som vi kan kalla för ett "andligt liv" där du lever i en parallel värld till den som vi kan kalla "den mänskliga". Känns det som ett tillstånd du skulle trivas med?
Känns det som att du kan leva ditt liv i lycka och trots det känna
-Det är helt okey att dö, att bli ande, känns ganska bra.
Jag misstänker att så inte är fallet.
Jag personligen vill inte dö, what so ever. Inte bli ande, inte slippa bli det heller.
Jag vill vara på jorden där jag är född, jag kan inte förstå meningen med att dö om jag en gång blivit född. Total entropi är för mig som att dra ut en stickkontakt. Ingenting blir någonsin som det har varit om man har dött ifrån det. (ingen jämlik balans uppnås genom att jag dör).
vad jag då försöker göra är att se på saken ur ett rationellt perspektiv.
-Varför dör jag?
Jo, mitt hjärta slutar slå, för att det är slitet.
Detta svaret är svaret på hela mitt liv och min existens. Om mitt hjärta slutar slå (vilket kan hända när som helst) så dör jag knall fall. Märkligt!!
Men varför blir det slitet? Det är där kruxet hänger, ingen vet. Man kan inte veta varför cellerna slutar att produceras. Det bara är så-och du dör.
Min eviga längtan att få leva (att inte dö) och cellernas oförklarliga plötsliga produktionsstopp, kan det vara ett sammanträffande eller är det ett faktum? Ett faktum att jag inte är född för att dö?

Vad har du att frukta i din död?
Det är väl livet du ska frukta.
Jag tror att rädslan för döden bottnar i ansvarsflykten som om och om kommer igen i disskutionerna här på forumet (oj vad konstigt formulerat det blev)
I ansvarsflykten skall det ju vara, och sen .

I livet kan du tro på Gud, tro på någon som satt upp regler och moral som du blint kan följa.
Utan gud finns ingen moral?
Utan moral finns ingen Gud då eller?

Subjektiva värderingar som moral är vårat ansvar, vår rätt.

Vad är bäst 10000 levande olykliga och en död lycklig eller 1 levande lycklig och 10000 döda olyckliga?

Sluta fly ansvaret och döden blir en spännande upplevelse som liksom livets måste levas med eget ansvar för vår uppfattning av den/det.

Tänk efter, vem kan påverka dig och hur gör dom det?
Man kan hävda att ett slag påverkar mig med smärta och skada på min kropp. Men smärtan väljer vi vad vi ska göra med. Vår kropp kommer alltid vilja leva, den är primal i sina reaktioner. Vi å andra sidan har ett val och ett ansvar. Vi kan undfly slaget och vi kan undfly den negativa upplevelsen av den. Har slaget skett har det skett och inget gott kommer av att värdera det i den givna stunden, endast för en kommande stund blir ett värdeställningstagande positivt. Och har det inte skett får vi se till att det inte sker, ingen annan kan göra det åt oss (iallafall inget vi kan lita på)
Om vi dör dör vi. Det ofrånkommliga kan inte undanflys och bör därför accepteras, det är vårat ansvar.
Vill vi vara barn hela våra liv kan vi greppa efter drömmen om att undfly det ofrånkommliga, men vill vi vara "vuxna vår situation" måste vi se verkligheten för vad den är och inte göra oss några illusioner, ta ansvar. När vi väl gör det är värdena våra och vi har full kontroll.

[Tatjana]

J R Auk
Menar du att man som gudstroende inte tar ansvar utan lägger handlingen på gud så är det inte den sortens tro jag förespråkar.
om man tänker på Jesus, så pratas det om hans lidande, varför tror du att han led?
Jesus liv skall föreställa det livet man lever som kristna, att efterlikna Jesus blir en slags mentor för den kristen. Anledningen till att Jesus led var att han kände samma känslor som människor gör idag, känslan att vara utanför, oförstådd, men även längtan att göra omoraliska handlingar och leva ett "roligt" liv/egoistiskt-som leder till att man inte tar ansvar över sitt handlande. De inbyggda drifterna som vi får kämpa mot varje dag för att inte missa vårt mål=synda. för det är det som synd betyder-att missa målet.
Sedan tror jag att den oreda och det kaos som finns här i världen inte kan ställas tillrätta av en människa.

[Tatjana]

Så du kan tänka dig att en dag stå bland dina vänner och säga.
-Nej nu vill jag dö, nu är jag trött på det här. Jag vill inte leva i en evighet

Ja, det kan jag tänka mig.

§

Så varför lever du?
Hur vet du att du inte snart har levt en evighet?
Handlar det inte om att vara lycklig? Om du är lycklig varför dö?

[Tatjana]

Ett tips för hur ni i detta livet ska undkomma dödsfruktan, ja faktiskt även erhålla tvångstanken att "måtte min existens upphöra efter döden, inte en gång till", är att bli Buddist.
Tråkigt bara om Gud finns, då blir det endast en kortsiktig lösning. Men vad betyder en evighet i helvetet mot några år utan ångest.


Zara.

Vilket helvete är det du syftar på? Och vem säger att man blir där för evigt? Är det inte Buddister som reinkarneras? om och om igen....

[Zarathrustme]

Vilket helvete är det du syftar på?

Det helvete bibeln talar om.

Och vem säger att man blir där för evigt?

Morsan.

Är det inte Buddister som reinkarneras? om och om igen....

Vet inte, men det är i alla fall de som tror att de gör det.


Zara/E.L

[Tatjana]

Vilket helvete är det du syftar på?

Det helvete bibeln talar om.

Och vem säger att man blir där för evigt?

Morsan.

Är det inte Buddister som reinkarneras? om och om igen....

Vet inte, men det är i alla fall de som tror att de gör det.


Zara/E.L

Det står inte om något helvete i Bibeln.
Din mamma kanske har missuppfattat eller lyssnat på någon som inte följer Bibelns ord.
För mig låter det inte som en frihet att hela tiden födas om och om igen, för mig låter det jobbigt att inte ha något mål med mitt liv.

[J R Auk]

J R Auk
Menar du att man som gudstroende inte tar ansvar utan lägger handlingen på gud så är det inte den sortens tro jag förespråkar.
om man tänker på Jesus, så pratas det om hans lidande, varför tror du att han led?
Jesus liv skall föreställa det livet man lever som kristna, att efterlikna Jesus blir en slags mentor för den kristen. Anledningen till att Jesus led var att han kände samma känslor som människor gör idag, känslan att vara utanför, oförstådd, men även längtan att göra omoraliska handlingar och leva ett "roligt" liv/egoistiskt-som leder till att man inte tar ansvar över sitt handlande. De inbyggda drifterna som vi får kämpa mot varje dag för att inte missa vårt mål=synda. för det är det som synd betyder-att missa målet.
Sedan tror jag att den oreda och det kaos som finns här i världen inte kan ställas tillrätta av en människa.

Han led för att han blev utsatt för våldsverkan. Har inte läst bibeln, men har heller inte hört något påstående om att hans lidande hade med hans samvetskval att göra.

[J R Auk]

Det står inte om något helvete i Bibeln.
Din mamma kanske har missuppfattat eller lyssnat på någon som inte följer Bibelns ord.
För mig låter det inte som en frihet att hela tiden födas om och om igen, för mig låter det jobbigt att inte ha något mål med mitt liv.

Hehe du har ju inget mål mede ditt liv förutom att ställa dig in så pass så att du släpps in.

Vem har stängt pärleporten så att jag inte får komma in, varför har inte min gud frälst mig och varför skiter han i mig, hej hej ?

Inom buddhismen är strävan att återigen uppgå i atman och undfly återfödelsen. Inse vår helhet och del i den och därigenom integreras i det som vi skiljts från för att hamna här.

Kan ha fel jag har aldrig brytt mig om att egentligen undersöka vad buddhismen är, har bara sammanställt det som jag logiskt skulle vilja vara följden av det som jag snappat upp kring just den trosföreställningen.

[hovnarr]

Så du kan tänka dig att en dag stå bland dina vänner och säga.
-Nej nu vill jag dö, nu är jag trött på det här. Jag vill inte leva i en evighet

Ja, det kan jag tänka mig.

§

Så varför lever du?
Hur vet du att du inte snart har levt en evighet?
Handlar det inte om att vara lycklig? Om du är lycklig varför dö?

Jag lever därför att jag ännu inte tröttnat. Jag kan tänka mig att jag en dag blir trött på att leva. Kanske dör jag innan, kanske kort därefter.

Istället för att tala om lycklig och olycklig kanske vi skulle tala om passionerad och utled. Om jag är passionerad - varför dö? När jag är utled på livet, varför leva?

Hur vet jag att jag inte levt en evighet? Det vet jag inte. Vem är i stånd att veta något sådant?

§

[archaxe]

Jajaja, nu har det kommit över 100 inlägg med gissningar. När kommer svaret?

[Zarathrustme]

Det står inte om något helvete i Bibeln.
Din mamma kanske har missuppfattat eller lyssnat på någon som inte följer Bibelns ord.

Nejdå, morsan har koll.

Ordet géena förekommer 12 gånger i N.T. Det återges i äldre svensk bibelöversättning med "helwete". I 1917 års översättning använder man ordet "Gehenna". (Helvetet är för övrigt inte Djävulens rike, utan hans fängelse.)

För mig låter det inte som en frihet att hela tiden födas om och om igen, för mig låter det jobbigt att inte ha något mål med mitt liv.

Det låter ialla fall inte som ett roligt liv.

Jajaja, nu har det kommit över 100 inlägg med gissningar. När kommer svaret?

På frågan om Gud finns? Visst,är du beredd?

Han finns!

Zara.

[suchanother]

Här kommer sanningen om Gud och Jesus! Vågar du läsa?

Religionen idag, och i alla tider, är en del av maktstrukturen, helt klart.
Kanske inte så mycket i välutvecklade länder idag då det finns effektivare sätt att ha grepp om människorna, men väl i outvecklade länder där människorna gärna hänger sej åt pseudoförklaringar.

På Jesus' tid hade varje kvarter sin egen husgud. (tror faktiskt att Monty Pythons' Life of Brian ger en bra bild av läget)
Jesus' lära var på sätt och vis efter sin tid då han inte förstod marknadskrafterna och handelsutbytet som var i sin linda längs Medelhavskusten.
När handeln bred ut sej behövdes en gud en religion som brobyggare mellan folken.
(inom parentes sagt, religionen fann ett effektivt sätt att kontrollera människorna genom att skambelägga sexualiteten, den känner ju inga klassgränser. Innan kristendomen var folk väldigt öppna och frisinnade)

Apostlarna, speciellt Lukas, hade klara politiska ambitioner. Han skrev sitt alster 150 år e.Kr, Jesus' ideer var gångbara då. För Lukas var Jesus bara ett namn och han (och andra apostlar efter honom spädde på) fabricerade ihop en historia om Jesus.

Finns exempel på närmare håll.
Ansgar var säkert hängiven kristen och trodde på sin sak när han ville kristna vikingarna. Men som så många andra missionärer var han en bricka i spelet.
För att inte tala om alla missionärer i våran tid som åkte till Afrika och skulle "tämja de vilda negrerna".

Man ska inte komplicera saker och ting.

Så krasst ser jag på religionen. Fast inners inne tro jag också att vi ingår i ett större sammanhang. Och hatar inte religionen, ser den som ett "nödvändigt" moment i historien.

[Determinus]

Vad bisarrt mycket prat om bibeln och kristendom det blivit.

Kan någon som förespråkar en kristen Gud förklara varifrån denna uppfattning kommer?

Verkar ju mycket konstigt om "debatten om Guds varande eller icke-varande" kan ombenämnas till "debatten om sanningen i bibeln vs icke-sanningen i bibeln" för så många människor.