Vad är meningen med livet?

[Avantgardet]

För mig är dock döden en illusion men dödsrädslan är verklig.

Du är riktigt rädd för en illusion?

[OWE]

Vad är livets mening(=syfte)?

Döden = icke-existens

Att dö = att gå in i icke-existens

Att födas = att lämna icke-existens => att leva

Om syftet är att befinna sig i icke-existens =>

det finns inget syfte eller mening med att leva/födas!

=>

Livets mening kan väl därför logiskt inte vara att dö/döden/icke-existens?

Eftersom livet självt enligt denna logik inte har någon mening så blir svaret "Döden" omöjligt eller falskt.

Tänker OWE  :wink:

[Logos]

Att födas = att lämna icke-existens => att leva

Märklig premiss. Befinner sig alla varelser som någonsin kommer att födas i ett stadium av icke-existens just nu? Känns metafysiskt märkligt och lite förenklande.

[Midgårdsormen]

Jag håller i princip med owe, men menar att det är omöjligt att "lämna" icke-existensen, eftersom man per definition inte har befunnit sig i det 'tillståndet'. Det är ju inte ett faktiskt tillstånd, utan en motsats vi som lever skapar för att förhålla oss till livet.

[Logos]

Icke-existens är inte ett tillstånd, det är ett avsaknande av tillstånd. Om du inte är buddhist eller nåt sånt.

[Avantgardet]

Ett negativt begrepp, kort och gott.

[Logos]

Ja, hur blir det annars?

"Det finns ett oändligt antal Bluboner som befinner sig i tillståndet icke-existens. Turligt nog kan de inte lämna icke-existensen, för det vore rörigt."

[OWE]

Att födas = att lämna icke-existens => att leva

Märklig premiss. Befinner sig alla varelser som någonsin kommer att födas i ett stadium av icke-existens just nu? Känns metafysiskt märkligt och lite förenklande.

Kan ju tolkas på många sätt, men jag tolkar det själv som att alla ofödda är lika icke-existerande som alla döda.

Det är först vid det tillfälle då de skapas/bildas/uppstår/föds som de börjar existera. Dessförinnan finns de inte. Precis som alla som är döda. Om vi nu håller oss till att prata medvetande! En döds materia kan ju faktiskt finnas kvar ganska länge efter döden.

[Åkes granne]

Meningen är ju ingen statisk gåta, utan något som hela tiden växer. Det är den medvetna uppmärksamheten i varje skeende.

[OWE]

Icke-existens är inte ett tillstånd, det är ett avsaknande av tillstånd. Om du inte är buddhist eller nåt sånt.

Jag är inte Buddhist eller något sådant. Men nog kan man väl anse att frågan om tillstånd är metafysisk och därmed inte helt självklar. Om man bara ser till själva kroppen så kan den ju fortsätta att existera efter döden.

[Logos]

Icke-existens är inte ett tillstånd, det är ett avsaknande av tillstånd. Om du inte är buddhist eller nåt sånt.

Jag är inte Buddhist eller något sådant. Men nog kan man väl anse att frågan om tillstånd är metafysisk och därmed inte helt självklar. Om man bara ser till själva kroppen så kan den ju fortsätta att existera efter döden.

Problemet som jag ser det är att du ger ting eller företeelser som bara potentiellt sett skulle kunna existera ett tillstånd av icke-existens. Eller i alla fall att allt som i framtiden kommer att existera nu befinner sig i tillståndet icke-existens. Det hela känns lite platonskt och egentligen onödigt.

På någon nivå så handlar det ju (antagligen) inte ens om att nya ting börjar existera, utan istället att den energi som i nuläget bildar det som vi kallar ting omstruktureras. Hela grejen med existens och icke-existens är ju egentligen en språklek, vilket man väl i någon mening kan säga att frågan om meningen med livet också är.

Meningen är ju ingen statisk gåta, utan något som hela tiden växer. Det är den medvetna uppmärksamheten i varje skeende.

Fint sagt.

[GEOrgij]

Om du vill göra självmord, det betyder att du har förlurat din mål i livet.
Djur har bara en mål i livet är att överleva. Och människas mål är att skapa egna mål eller göra andras mål. Därför finns det många som spelar idiotiska  spel, de skapar mål att bli bättre än de andra i den spel.

[buddyE]

Är inte födseln början och döden slutet? Är det inte en mening där emellan som man söker och hoppar sig finna?

Jag är väll fortfarande ganska ny till filosofin eller hur man vill uttrycka sig, det är ju trots allt mitt första inlägg. Men efter har läst igenom denna tråd så verkar jag kunna se två typer av frågor.

Meningen med mitt egna liv och Meningen med människans liv.

Är det samma fråga eller två olika frågor? Har jag missförståt något, det händer mig alltför ofta!

Mvh, E

[wat]

När mitt internet låg nere förut och jag inte hade något att göra utan bara satt vid datorn, så började jag skriva. Jag formulerade en liten tanke om "meningen". Meningen ifråga är lite konstigt skriven, men jag försöker hela tiden hitta mitt eget svar för och det tar över även i mitt textspråk.

För att reda ut vilken fråga om mening med livet menar jag den egoistiska frågan.

Frågan om vad den enskilda individen gör här.  

Det är en fråga många människor försöker svara på.
De måste försöka finna svar på sin existens: Jag är ju så smart, som torkar mig själv i arslet var dag. Inte måste jag ha satts här utan någon som helst mening med mitt liv. Jag kan inte bara vara här, jag har ju satts här av något, kanske från något högre än mig själv. Jag måste tjäna under dess syfte, och för att finna meningen måste jag uppfylla vad det högre syftet vill uppnå mig.

Är det högre syftet kollektivet i en religiös församling (jag har satts här för att tjäna någon högre makt), ett kollektiv i samhället (jag har satts här för att hjälpa till att driva samhället framför)  eller det biologiska perspektivet (jag som del av en art har satts här för att säkra min arts fortlevande).

Folk med religiösa övertygelse, som har tro att den enskilda individen har satts till världen för att tjäna någon religions kollektiv och föra den framåt.  Där orsaken till att individen ska tjäna är oftast med att kunna nå ett liv efter detta. Där jag antingen kommer upplyftas i min guds/gudars gemenskap eller kommer föda in i ett nytt mänskligt liv efter detta och det blir ett bättre mänskligt liv. Då blir meningen med detta livet bara en del av en större mening och därför kan man inte prata om en mening.

Det finns även personer som inte har någon religiös övertygelse och finner inte något syfte i att tjäna någon religion i deras kamp i vad som de anser vara gott. De kan se att de måste tjäna kollektivet – det kulturella samhället eller artens samhälle – där personen antingen ska tjäna det kulturella samhället med sitt intellekt eller med sina fysiska egenskaper, eller kämpa för vad personen tycker är rätt med sitt vapen (för det kulturella).  Eller för att tjäna artens kollektiv där personen använder sin fortplantningsförmåga för att säkra artens överlevnad. Där blir meningen att leva ett liv som blir ett liv eller ett bättre liv för andra.


En del har kommit fram till vad deras uppfattning är det mest intelligenta svaret: Det finns inte någon mening med livet. Oftast är det följden av misslyckat sökande från individen, där personen har använd sitt intellekt för att finna varför han sitt här. Men inte funnit något därför är hans uppfattning att det inte finns någon mening varför personen är här.
Även  personerna i frågan som är smarta nog att de torkar sig själv i arslet har kommit fram till. Där svaret oftast speglar på att personens jag  är smart nog att kunna  över sig själv, jag har fri vilja och det gör att ingen kan styr över mig. Jag skapar mitt eget öde, jag föddes inte in i något liv där mitt öde redan är bestämt. Med en förutsatt mening som redan bestämmer vad jag ska uppnå med mitt liv. Där meningen inte är något som finns utan som skapas av den enskilda individen.

Det måste väl finnas en mening? Eller är meningen att det inte finns någon mening? Men då blir meningen att det inte finns någon mening; jag har mitt öde att själva göra det och det är inte bestämt. Jag har varken någon mening med biologisk reproduktion eller arbeta för kollektivet bästa. Jag bestämmer själv vad jag vill uppnå och vad som ska bli min ”mening”.

Eller finns det ingen mening överhuvudtaget; Livet fyller ingen funktion. Det bara finns. Men då är ju meningen att finnas? Då finns det ju en mening hur man än vrider och väljer.

Eller finns det flera liv i livet? Vad man kan säga är delmeningar. Atomer i världen källsorteras. Atomer som någon gång byggt något bygger i dag något annat. Reinkarnation finns då per definition, och är vetenskapligt bevisad (om man nu väljer att tro på vetenskapen).

Det finns flera stadium tills jaget har utvecklas.

Vad hade spermien mening med sitt liv?
Var dess mening att befrukta ägget och uppgå till något annat?
För spermien som skapade mig finns inte längre, som en spermie, men den finns fortfarande kvar i person av mig. Jag som person som finns idag, men den dagen jag dör kommer mina atomer som jag är uppbyggd av att uppgå till något annat.

Var meningen med livet i fosterstadiet att bli född? Vad mening med mitt liv under barndomen att bli vuxen? Var meningen med livet under vuxendomen att tjäna kollektivet man vill göra, eller vad mening med något annat? Att meningen var bara att åldras? Är meningen under ålderdomen att dö?  För då slutar man tjäna kollektivet och går i pension, är då meningen att bara finnas? Är meningen i slutändan att bara finnas?

Eller är det så att det finns flera delmål?  Där det finns flera meningar i ett mänskligt liv. Vi har genomgått flera stadier för att bli en människa. Har alla dessa var sitt mål? Eller samverkar alla stadier för en meningen? Meningen om att vara något? Där atomer alltid är något, men betyder inte alltid det är ett jag.

[scirocco]

69