Kants, syntes mellan Rationalism och Empirism (förklaring)

[MNH]

Hej

Har under en längre period studerat kunskapsfilosofi på grundnivå.

Mitt problem är att jag inte riktigt förstår mig på Kants
syntes mellan Rationalism och Empirism.
(har läst flertalet böcker osv, men får inte riktigt grepp om det)

Kants syntes skall väll ha revolutionerat filosofin och delvis gått steget längre än Platon och Aristoteles som exempel.

Kants "Analytiska a priori" förstår inte riktigt, hur kombinationen är möjlig!


...och hur han av allt detta drar slutsatsen Tinget i sig kan vi inte veta någonting om!

[OWE]

Tack för frågeställningen! Nu måste jag plugga.

[Avantgardet]

Googla på "Critique of Pure Reason". Hade inte behövt läsa flertalet böcker eller studera "en längre period" kunskapsfilosofi om du bara hade läst den från första början.

[scirocco]

Svaret kan väl alla,men varför är du så intresserad av Kants

[Anders]

Skärp er, snorhyvlar....

Men egentligen hör det här väl hemma under delforumet "Hjälp"?

Har inte läst Kant mer än i "Sofies Värld", NE, och lite Wiki, men jag skulle väl säga så här:

(Av nån anledning vill folk gärna VETA att saker är si eller så. En sannolikhet, en paradigm räcker inte. Jag har aldrig begripit varför folk vill VETA, men alltnog-)

Rationalismen bygger kunskap på förnuft och empirin på iakttagelser. Vem ska man troopå, troopå, troopå som Di Leva sjöng. (Sjunger?)

Det verkar Kant ha undrat.

Därför delade han upp kunskapen i
Analytisk - "sann" kunskap i kraft av de ingående begreppens sanning
Syntetisk - "Sanning" om världen

A priori - Kunskap som inte är erfarenhetsgrundad
A posterioni - inte inte

Analytisk a priori - En konstruerad sanning som inte är erfarenhetsbaserad.  Inte riktigt vad Kant var ute efter om jag fattat det rätt, men låt mej försöka. Nåt logisk sats som vi vet stämmer, utan att anse oss behöva exprimentera. Matten i sig tycker jag har såna här drag.

Kant var väl mer ute efter den Syntetiska A Priori. Och det vore ju skönt om det fanns sån, typ. Eller?

Det var jag det, sen får alla snillen och Filosofilektorer här säga hur det EGENTLIGEN är.

En sak om Kant. Förutom Epikuros, som är min idol så börjar Kant mer och mer segla upp som en favvo för mej. Bara det, att då Voltaire såg alltings fruktansvärdhet och guds straff i Lissabons jordbävning så funderade Kant på vad som orsakade jordbävningen.

[scirocco]

Bara ett språkligt inlägg . Rationalisera=förenkla Rationell= enkel, smidig Rationalism= den sekt som tror på detta

[Algotezza]

Bara ett språkligt inlägg . Rationalisera=förenkla Rationell= enkel, smidig Rationalism= den sekt som tror på detta

ratio = förnuft

meddelar Språkpolis Algotezza

[Anders]

Algots och folkvagnens inlägg här precis ovan i syntes fångar mycket för mej:

Det är skönt att KÄNNA INTUITIVT hur det är. Och duktigt att experimentera, dissekera. Men är det verkligen rätt att vara duktig i det här fallet? Alltid?

[scirocco]

Måhända, men det används inte så. Man kan inte säga att man förnuftiserar. Man förenklar,gör det mer praktiskt, säger jag o min morfar

[Anders]

Man kan inte säga att man förnuftiserar.

Du gjorde just det.

Och varför skulle man inte kunna det?

[scirocco]

Kan man väl,..om det nu är det man vill

[Anders]

Ibland, så.

[J R Auk]

Hej

Har under en längre period studerat kunskapsfilosofi på grundnivå.

Mitt problem är att jag inte riktigt förstår mig på Kants
syntes mellan Rationalism och Empirism.
(har läst flertalet böcker osv, men får inte riktigt grepp om det)

Kants syntes skall väll ha revolutionerat filosofin och delvis gått steget längre än Platon och Aristoteles som exempel.

Kants "Analytiska a priori" förstår inte riktigt, hur kombinationen är möjlig!


...och hur han av allt detta drar slutsatsen Tinget i sig kan vi inte veta någonting om!

Rationalismens idé är att vi ser världens beskaffenhet genom förnuftet och inte sinnena, empirin säger att vi ser världen genom erfarenheten.
Just detta med att empiri är erfarenhet är något som vi måste ta fasta på vad det gäller Kant, eftersom många andra vill reducera det empiriska till att vara det "verkliga" eller det "uppenbara" (vilket Kant sparar begreppet apodiktiskt för).

Alltså idén förstås genom hans idé om världen som representation. Här tåls det att undersöka vad idén om tid och rum som representationer innebär.

Vi ser då att vi kan (genom förnuftet, som handhar våra fakulteter för erfarelse) representera världen a prioriskt, att ett är ett är inte en erfarenhet, utan "ett" måste föregå sinneserfarelsen för att behäfta tinget som vi säger är ett och inte två, utan en a priori iaktagelse om hur våra förnuftsfakulteter opererar. Alltså kan vi sluta oss till att det som erfarenheten gör omdömen om, det obetingade ett och två, och tre och fyra för den delen, kan slutas till genom en a priorisk representativ omdömesakt.

Vi behöver inget som ett och ett behäftar till för att sluta oss till att det är två i sin addition, men vi behöver erfarenheten om förnuftsakten, utan sinnesförnimmelsen, för att säga att så konklusivt är så.


Saknar begreppen då jag inte har litteratur framför mig och är lite smålurig, men hoppas att jag återger idén klart.

[J R Auk]

A priori - Kunskap som inte är erfarenhetsgrundad
A posterioni - inte inte

Analytisk a priori - En konstruerad sanning som inte är erfarenhetsbaserad.  Inte riktigt vad Kant var ute efter om jag fattat det rätt, men låt mej försöka. Nåt logisk sats som vi vet stämmer, utan att anse oss behöva exprimentera. Matten i sig tycker jag har såna här drag.

A priori = det som ses utan att sinnena behöver bekräfta det. Det handlar alltså inte om att erfarenheten är frånvarande, utan det är en fråga om en distinktion mellan det sinnliga och det osinnliga.

Därav kan vi sluta oss till att begrepp, som förvisso kan hävdas sakna innehåll utan sinnlig erfarenhet (men det faktiskt och inte potentiellt), ger oss dess innehåll, då de definieras från andra begrepp och inte sinnesiaktagelser (här blir det snårigt då vi måste bena ordentligt i våra teorier för begrepp och mening).

För att göra en analogi, utan att se kan jag veta att det som ger sig  som skillnad, kontrasten, måste betecknas av två, det som är och det som skiljer sig från det som är, och från det begreppet, frånsett sinnen, kan jag sluta mig till att ett, i obestämd form, är två, i sin exkluderande positiva inklusiva form, alltså summan av ett, som det obestämda, betecknande två i sig obestämda, men vardera uteslutande.

Rationellt ser vi världen genom sådana akter.

[OWE]

A priori - Kunskap som inte är erfarenhetsgrundad
A posterioni - inte inte

Analytisk a priori - En konstruerad sanning som inte är erfarenhetsbaserad.  Inte riktigt vad Kant var ute efter om jag fattat det rätt, men låt mej försöka. Nåt logisk sats som vi vet stämmer, utan att anse oss behöva exprimentera. Matten i sig tycker jag har såna här drag.

A priori = det som ses utan att sinnena behöver bekräfta det. Det handlar alltså inte om att erfarenheten är frånvarande, utan det är en fråga om en distinktion mellan det sinnliga och det osinnliga.

Därav kan vi sluta oss till att begrepp, som förvisso kan hävdas sakna innehåll utan sinnlig erfarenhet (men det faktiskt och inte potentiellt), ger oss dess innehåll, då de definieras från andra begrepp och inte sinnesiaktagelser (här blir det snårigt då vi måste bena ordentligt i våra teorier för begrepp och mening).

För att göra en analogi, utan att se kan jag veta att det som ger sig  som skillnad, kontrasten, måste betecknas av två, det som är och det som skiljer sig från det som är, och från det begreppet, frånsett sinnen, kan jag sluta mig till att ett, i obestämd form, är två, i sin exkluderande positiva inklusiva form, alltså summan av ett, som det obestämda, betecknande två i sig obestämda, men vardera uteslutande.

Rationellt ser vi världen genom sådana akter.

Första riktigt seriösa svaret i den här tråden! Tack Auk!