Istället för Monarki

[Avantgardet]

Vadå "ta till mig"? Ni får väl för fan komma med argument - övertyga mig! Eran lilla klubb för tyckande och inbördes beundran ("käre...") övertygar mig inte om något överhuvudtaget, annat än er övertygelse. Du får lov, precis som alla andra, att göra bruk av förnuftet om du vill vinna mina sympatier.

Skitsnack har jag hört nog av...

[Sceptisk]

Nej, vi har inga skyldigheter gentemot dig, överhuvudtaget. Det finns ingen anledning att övertyga dig. Det finns ingen anledning att prata med dig. Det finns ingen anledning att ens känna till att du existerar. Det är din skyldighet gentemot en civil konversation (som jag aldrig haft med dig) att visa att du är värd att prata med (vilket du aldrig kunnat visa). Så FYI tills dess du kan visa att du är värd att tas på allvar så kommer dina inlägg att bemötas med tystnad från min sida.

[Avantgardet]

Talade jag om en skyldighet gentemot mig? Nej, jag talade om intellektuell hederlighet! Ett begrepp jag tidigare tvingats dryfta i konversationer med dig. Varför? För att du uteslutande sysslar med historieförfalskning och retoriskt fusk.

Exempel ur ditt senaste inlägg (innan ditt sista): "Under en monark är vi personer, under socialism är vi arbetare." Som om produktionsordningen skulle vara en fråga om den politiska representationen och inte en faktiskt teknologisk sida till historien. Ingenting reellt förändras för arbetaren om han är styrd av en stat eller en monark, oavsett hur mycket du i din feberaktiga fantasi inbillar dig att så skulle vara fallet.

Tyst får du dock gärna vara, tills du lärt dig sluta snacka skit.

[Jonas Nystrom]

Men Sceptisk.... var inte det där en synnerligen onödig kommentar??

Låt oss försöka tillföra denna fråga något ur nya synvinklar! Du har visat att du verkligen kan det, med ditt förra inlägg om förnuft och fantasi. Jättebra! Inte minst det där om individer respektive arbetare. Att sedan inte alla kan ta till sig, eller ens förstår, vad du vill ha sagt, det är ett pedagogiskt problem! Om du förutsätter att Zapata Avantgarde vill men inte kan förstå vad det är du säger (t ex vad du menar med förnuft och vad du menar med fantasi, även om DU tycker att du har förklarat dig), så vinner tålamodet över frustrationen och du kan ta det hela i lugn och ro från ytterligare en synvinkel. Kul för oss andra dessutom!

Själv gillar jag Ludwig II

jn

[Jonas Nystrom]

Och käre Avantgarde, kanske får man tåla att ens medmänniskor har olika synpunkter på saker och ting, speciellt på ett forum... det skulle bli rätt tråkigt annars! Tråkigt blir det dessutom när man är ohövlig och elak, alldeles oavsett vem man riktar sitt okväde mot. Alla är liksom inte Kapten Haddock... (som kommer undan med det mesta i fråga om okväde, på grund av sitt varma hjärta). För att hålla oss till sagans värld!

Milou

[Avantgardet]

Det står väl var och en fritt att identifiera sig själv och sina medmänniskor som "individer" eller "arbetare", det är något som försiggår uteslutande på ett mentalt plan. Men ni högermänniskor är oförmögna att skilja fantasi och verklighet åt, idealiteter och fakticiteter. Oavsett om vi har en monark eller vilken annan politisk representation det nu må vara, så kommer alltjämt arbetaren att vara arbetare. Detta av det skäl att det inte rör sig om (idealiteter) identiteter utan om verkliga förhållande (fakticiteter). Ganska hemskt att man ska vara tvungen påpeka något så fruktansvärt elementärt.

Produktionsordningen är vidare inte något vi kan klandra socialismen för, som Sceptisk påstår, utan, som torde vara bekant för var och en, vad vi lever under är en marknadsekonomi. Att sedan t.om. den borgerliga vetenskapen själv (tänker här på apologeten Max Weber) såg sambandet mellan kapitalismen och protestatismen, och följaktligen i enlighet med förnuftets påbud är att betrakta mer som skyldig för ett ideologiskt betraktande av människan som "arbetare" snarare än "individ" förtjänar att nämnas i sammanhanget. Sceptisks tes är trams rakt igenom alltså.

Men ni kanske vill elaborera och göra det där "självklara" begripligt för oss något trögtänkta och obstinata djävlar som helt enkelt inte kan "ta till oss"?

[Sceptisk]

Det finns några goda principer som du gärna kan fundera på Jonas. Dessa principer rör konversation med vänsterfolk. För det första, var aldrig generös och visa aldrig dina svagheter för en vänstermänniska, för din generositet kommer att passera obemärkt och dina svagheter kommer att dras i gruset. Be heller aldrig om ursäkt och ta aldrig tillbaka något som du sagt. En vänstermänniska är ute efter att försvaga dig, tömma dig på blod och livskraft. Ge dom inte det nöjet och beblanda dig inte med människor som inte kan tolerera dig som person, dvs inte kan bemöta dig som en människa värd respekt. Det handlar inte om att man ska visa något slags heroiskt tålamod med människor som inte vill bli respekterade själva, utan det är faktiskt bättre för dom att man inte föder dom med den näring som dom är ute efter. Bättre att svälta dom så att dom till sist tvingas av egen desperation krypa till korset, snarare än att du ska offra ditt blod och svett på att slänga pärlor till svin. Dina gåvor håller dom bara kvar i sitt missbruk och du låter dom aldrig få slå i botten. De måste slå i botten och det hårt, så att dom lär sig. Du kommer få lära dig att jag inte visar någon hänsyn till människor som inte vill ha någon hänsyn. Människor som längtar efter föraktfullhet besvarar jag bara med tystnad.

[Avantgardet]

Och käre Avantgarde, kanske får man tåla att ens medmänniskor har olika synpunkter på saker och ting, speciellt på ett forum... det skulle bli rätt tråkigt annars! Tråkigt blir det dessutom när man är ohövlig och elak, alldeles oavsett vem man riktar sitt okväde mot. Alla är liksom inte Kapten Haddock... (som kommer undan med det mesta i fråga om okväde, på grund av sitt varma hjärta). För att hålla oss till sagans värld!

Milou

Vilka var otrevliga först? Läs era egna inlägg. Beskyller ni oss på vänster för att vara irrationella - förvisso med en arsenal av irrationalitet -, vad väntar ni er för respons? Som sagt, skitsnack och dogmatiskt hjärndött tyckande ger jag inte skit för. Däremot har jag inget som helst problem med att andra har åsikter som går stick i stäv med mina egna, försåvitt de kan argumentera för dessa. Uppamma argument! För är inte just argumenten själva grundstommen i ett forum?

[Avantgardet]

Det finns några goda principer som du gärna kan fundera på Jonas. Dessa principer rör konversation med vänsterfolk. För det första, var aldrig graciös och visa aldrig dina svagheter för en vänstermänniska, för din graciösa förmåga kommer att passera obemärkt och dina svagheter kommer att dras i gruset. Be heller aldrig om ursäkt och ta aldrig tillbaka något som du sagt. En vänstermänniska är ute efter att försvaga dig, tömma dig på blod och livskraft. Ge dom inte det nöjet och beblanda dig inte med människor som inte kan tolerera dig som person, dvs inte kan bemöta dig som en människa värd respekt. Det handlar inte om att man ska visa något slags heroiskt tålamod med människor som inte vill bli respekterade själva, utan det är faktiskt bättre för dom att man inte föder dom med den näring som dom är ute efter. Bättre att svälta dom så att dom till sist tvingas av egen desperation krypa till korset, snarare än att du ska offra ditt blod och svett på att slänga pärlor till svin. Dina gåvor håller dom bara kvar i sitt missbruk och du låter dom aldrig få slå i botten. De måste slå i botten och det hårt, så att dom lär sig. Du kommer få lära dig att jag inte visar någon hänsyn till människor som inte vill ha någon hänsyn. Människor som längtar efter föraktfullhet besvarar jag bara med tystnad.

Varför detta skitsnack? Vem är det som är "föraktfull"? Hur många gånger skall man behöva påtala den här blinda fläcken? Skärp dig för fan, jag vet att du inte är dum. Lägg ner retoriken!

[Jonas Nystrom]

Men snälla nån... bäste Avantgarde, kanske skulle du överväga att börja vårda ditt språk så smått? Om du därefter ville vara så vänlig och visa mig var jag är, som du skriver, "otrevlig", så vore jag tacksam och vill gärna be om tillgift.

Tills motsatsen är bevisad vill jag gärna tro dig om gott.

Och du får gärna tycka precis vad du vill, för min del!

För att ett utbyte skall bli meningsfullt måste det emellertid finnas en viss grundläggande respekt på det mänskliga planet. Så att man hör vad den andre försöker säga. Annars fastnar man bara på ord och uttryck och börjar tjafsa om oväsentligheter.

Och vem har väl tid med sånt, egentligen!

[Jonas Nystrom]

Bäste Sceptisk, tack för ditt råd. Jag har nu funderat över dina principer. Men finner dem inte goda. Är jag inte villig att försöka förstå och bemöta en diskutant så är det, enligt mina principer, inte meningsfullt att ö h t gå i svaromål. Man blir bara osams i onödan, och bidrar till att sprida mörker och kyla där motsatsen behövs.

Dessutom: Polemiker och andra manipulativa energitjuvar (jag säger nu inte att Zapata eller någon annan här inne skulle vara det!) får mer kraft (bekräftelse, dvs energi) av oförskämdheter än av ett hövligt bemötande. Kaka söker maka. DET är en princip, det!

[Avantgardet]

Kanske du skulle överväga att sluta gömma dig bakom förnämliga formuleringar? För beskyllde inte just du på föregående sida dem som vill avskaffa "monarkin" för irrationalitet, för grundandes sin inställning på "djupare liggande känslor"? Kan det tolkas annorlunda?

Du säger att för att ett utbyte skall bli meningsfullt måste det finnas en viss grundläggande respekt på det mänskliga planet. Är du ensam om att definiera den? Att ryta till åt nån som far med osanning och trams är att bemöta sin medmänniska med respekt. Att bara tiga och låtsas som ingenting, det är ovärdigt (ovärdigt båda parter). Jag säger istället att för ett utbyte skall kunna bli meningsfullt så måste det kommunicerade bygga på substans, det är grundförutsättningen.

Så även här. Argument tack! Varför skulle fisförnämiteten vara bättre än mitt oborstade sätt? Har du argument? Eller rapar du bara upp nån hjärndöd borgerlig dogm? Det där tycker jag är ovärdigt och respektlöst. Är du intresserad av den argumentation jag bygger detta på så får du hemskt gärna ta en titt i en tråd under "tankar och känslor" som heter nåt i stil med "mina olösta problem", i vilken vi under de senaste veckorna dryftat ämnet. Men att bara komma med sånt där tyckande ("... skulle du kanske överväga att börja vårda ditt språk så smått?"), det har du inget för. Jag ser inget som helst värde i ett "vårdat språk", det enda jag ser i det är hämmade och neurotiska människor som är rädda för sig själva och sina egna känsloliv. Är det något just Sceptisk ska ha en eloge för så är det att vederbörande i regel sällan backar för en konflikt, vågar ta dem. Normen är inte någon gudagiven lag, utan något kulturellt som vi förhandlar om. Självfallet uppstår det konflikter om en viss samhällelig gruppering gör absoluta anspråk på den, och kräver konformitet från alla vi oliktänkare. Med detta i beaktande, ge mig ett fucking skäl till att jag ska respektera det här tramset om "vårdat språk"?

Ska dock tilläggas, efter detta raljerande, att jag mycket uppskattar ditt försök och din strävan till kommunikation och utbyte. Du har min respekt, det är inte vad du skall fråga dig här. Det du skall fråga dig är om du förmår se det sätt på vilket jag uttrycker denna respekt på. För det är precis där det brister, vill jag hävda.

[Jonas Nystrom]

Käre Avantgarde,
Du menar dig uppleva att jag gömmer mig bakom mina formuleringar. En vanlig fördom i den socialgrupp du säger dig vilja representera är att ett vulgärt språk borgar för ärlighet och transparens. Så är det naturligtvis inte alls! Gömmer man sig så gömmer man sig. Syns man så syns man. Jargong - av vilket skal det vara månde - har lika lite egenvärde för mig som gräl och polemik.

Hövlighet är ingen klassfråga, det är en anständighetsfråga. Du menar dig på sätt och vis vara hövlig när du svär och går på (ett sätt att "visa respekt"). Kanske fungerar det på den gode Sceptisk. Men jag tror inte det. Ni verkar inte ha kommit så långt med varandra trots all tid och kraft ni lagt ner på att gnabbas. Men kanske är det mest ett sätt att umgås?

Gärna för mig, i så fall. Men för min del har jag lika lite tid över för sådant, som för ett sterilt utbytande av fraser. Det är jargong alltihop.

Det jag sade om "djupare liggande känslor" var, om du läser lite noggrannt, inte en beskyllning på minsta vis! Jag ber om ursäkt om jag uttryckte mig oklart. Vad jag försökte säga var att jag inte tror att frågan om monarkins vara eller icke vara kan lösas genom logiska argument och resonemang. Eftersom BÅDA SIDOR har "djupare liggande känslor" som bevekelsegrund, och finner sina argument ur dessa. Rationaliseringar snarare än rationalitet, alltså. Från båda håll, märk väl.

Frågan är då vilka underliggande känslor det är frågan om. Mig tycks det röra sig om en positiv respektive en negativ känsla. Rojalismen bygger, tycks det mig alltså, på en känsla av glädje, tacksamhet, vördnad och uppskattning. Medan antirojalismen tycks mig bygga på en känsla av missunnsamhet, missnöje, avundsjuka och antipati. Den ena av dessa två känslor (eller känslokomplex om man så vill) tycks mig konstruktiv. Den andra tycks mig destruktiv. Och för min del är jag hellre konstruktiv än destruktiv. Även om jag givetvis hyser den djupaste förståelse för tillfredsställelsen i att hata och vilja förstöra. Jag ger den bara ingen energi. Ta i trä.

Kanske är detta en oförskämd inställning. Då må jag väl vara oförskämd! Men desto större anledning att vinnlägga sig om en hövlig ton, eller hur!

Nej, nu måste jag klämma in ett par timmars sömn. Familj och arbete (det borgerliga livet!) kräver sin man, även tidiga morgnar...

Kul ändå, att vi har en så fin kungafamilj, förresten! Man blir glad...

[Avantgardet]

Kul ändå, att vi har en så fin kungafamilj, förresten! Man blir glad...

Så länge det finns sådana som går utan tak över huvudet och mat i magen kan kungafamiljen inte vara annat än den grövsta djävla förolämpning. Klart man kan glädjas åt kungafamiljen - förutsatt att man kan åsidosätta sitt samvete och blunda för orättvisor. Jag kan det inte.

Att avfärda alla argument med att de är rationaliseringsar, kan man förstås göra, men hur fruktbart är det? Så fort man börjar tala om försvarsmekanismer så vittrar fundamentet för en diskussion baserad på rationalitet sönder, det är ett tveeggat svärd som slår åt båda (alla) håll. Det kan förstås vara en intressant aspekt att ha med i beräkningarna, men är lika ointressant som att utsträcka evolutionen som princip i precis alla frågor som rör kultur. Det är liksom, "jaha, so what?". Riktigt trist är det med låtsasfreudianer som tillgriper och tillskriver sin meningsmotståndare rationalisering-som-försvarsmekanism uteslutande för att täcka upp bristen på argument (ja, även psykoanalysen kan fungera som försvarsmekanism). Jag är själv freudian, och gillar att psykologisera, men är det kungafamiljen som institution som diskuteras så vet jag redan på förhand att sådana psykologiseringar inte har i sammanhanget att göra.

Som uttalad motståndare till såväl kungahuset som alla andra orättfärdiga maktinstitutioner i samhället så väntar jag fortfarande på argument från er sida. Handen på hjärtat så är den enda behållning ni har av kungahuset ett slags underhållningsvärde som lika gärna kan ersättas av annat trams - som Melodifestivalen eller liknande. Djävligt slöseri med resurser, hade kunnat mätta många magar. Ska andra lida för att ni ska ha nöjet att tillfredsställa en perversitet av det slaget? Hur kan det rättfärdigas? Kan det ens det? Väntar som sagt på argument. Verkar som jag väntar i onödan, då det mest verkar bli en massa trams från er sida om "vårdat språk" och "gott uppförande"...

Men så är det väl kanske vad kungahuset representerar för er? Garanten för "god smak", så att ni slipper tänka efter själva. Men varför låta mig spekulera på detta sätt, då ni istället kan skingra detta dunkel genom att helt enkelt upplysa mig om vad ni grundar ert resonemang på? Kan det vara så att ni - men av det skälet vore det likväl fel att beskylla motståndarsidan för detsamma - baserar ert resonemang på just, och allenast, sådana "djupare liggande känslor", och helt saknar förnuftsargument?

Som sagt, jag väntar... eller, kan ni vara snälla nog att säga till om jag väntar förgäves, för även en sån som jag har saker att göra. Substans alltså, det är förutsättningen för meningsfulla utbyten. Respektfulla utbyten kan måhända (även om jag inte är säker på den saken) ske även utan substans, men det här skall föreställa en diskussion så här måste vi trots allt eftersträva meningsfullt utbyte (för att tala med dina, högtravande, ord ).

[matahari]

Apanaget är bara en form av socialbidrag, om än med lite större valörer än det vanliga.

Nej privatisera kungahuset. Ut på marknaden bara. Dessutom borde då fler få möjlighet att titulera sig kung, sälja samma typ av tjänster. En sund konkurrensaspekt av det hele.

Klipp av band denna tariff...

Nu denna månad passa på kungen och Silvia klipper band och vinkar till pöbeln. Paketpris endast....

Vad läser jag?? Har jag fått fel på ögonen?
Är Kalle kula i grund och botten en liberal vänster tomte??