Istället för Monarki

[scirocco]

Identifikationspunkt? På vilket sätt identifierar "dom" sig med kungafamiljen,som förövrigt har samma gener som vi alla,samma gener som på stenåldern. Därför menar jag att dom är vanliga. Finns såklart inte så många kungar längre på vår jord. Dom flesta kunga hus är avskaffade  :)

[J R Auk]

Jonas:


Till att börja med; skönjer du inte några tendenser till att lagen, styret, som du säger skall skydda de svaga, i många fall gör det motsatta?

Anarki leder därför till gangstervälde och skräckvälde, till isande kyla och mörker, inte till tusen blommande blommor.

Antar att det beror på vilken lott man får under anarkin. Jag tycker samhället i mångt och mycket är ett gangstervälde, ett skräckvälde (se bara hur vi kuvas av tidningar, och hur populismens politiker sällar sig till skaran som nyttjar denna basala känslosamhet som rycker i oss) där det råder kyla och mörker.

Men det är ju bara när jag ger mig ut där, stannar jag hemma, bland mina nära och kära känns det sannerligen avlägset.

Så vad gör då att strukturen där ute är så isande kall? Klättrandet säger jag. Allas förtvivlade strävan för att duga. För att inte vara den som hamnar utanför systemet, och nedvärderas av systemet, för att inte bli den som inget har och inget får för att allt skyddas av "lag och ordning".

Så vi verkar helt enkelt ha olika syn här, jag avhåller mig från omdöme om anarki, dels för att jag aldrig sett ett sådant tillstånd, och dels för att jag inte ser hur det upprätthålls (Anarki är ett utgångstillstånd, det är att inte konstlat upprätthålla, utan låta vara. Det är däremot inte att inte ha några regler, då det krävs en självmotsägande regel för just detta.)

Sett till detta "facit" du talar om. Hur har de olika rojalismerna ställt sig till elitism under århundradena som gått? Mig veterligen har de flesta haft en dragning till det, månne annorlunda under Fredrik den store, men det tror jag bara är smicker. Kanske tycker du annorlunda, och ser kungar som några som gillar det intrinsikala i diversiteten? Jag tvekar starkt till det dock, då jag har svårt att se hur de psykologiskt skall kunna motivera de skillnader de själva åtnjuter, och som enligt mänskligt förnuft kräver sin förklaring. Klart det finns ju alltid mystisk, eller mytologisk förklaring att ta till.

Vad det gäller vurmandet för dagens kungahus, och de tusenåriga traditionerna, vad snackar du om där?

Vårt kungahus är ju knappa 200 år gammalt och har ingen som helst anknytning till de 1000 år gamla svenska kungatraditioner, annat än de innehar samma titel, vilken för övrigt enbart bestått av svenska släkter sporadiskt, och genom historien har utmanövrerats av tyska, och nu senast franska, adelssläkter (eller skall vi kalla dem för, det mer rättmätiga, krigssläkter, eftersom det är så man når en titel [om man inte som nu får den av blaséartade nationalistiska skäl]) Dock är det missvisande att anknyta dessa släkter till nationer, då nationer för dem inte är mer än, återigen sett till faktisk historia, ett verktyg i ättens, och vid gynnsamma tillfällen idealens led.

Ser man till historien så verkar det också som att skälet till införandet av den senaste ätten i vår kungatradition inte följer det att folket vill ha en representant i en kung utan tvärt om att en elit, av inrikes och utrikespolitiska skäl, vill ha en kung. Så även där är det ett brott mot den tusenåriga tradition du talar om.

Dels för att hålla pöbeln på mattan (han var ju en underrättelseofficer Jean Baptist) och dels för att inte den fule fi i öst skulle blicka än mer västerut.

Varför är du rojalist? Och vill du ha det till en (relativt) tom titel, eller som en styrelseform?

[Jonas Nystrom]

Jag är rojalist av historiska, om du så vill mytologiska, skäl. Så är det, i grund och botten. Myter gemenskapar. Varje gemenskap hålls samman av en betydelsebärande berättelse, en myt. Den behöver inte vara bokstavligen sann men kan vara det. I dessa tider med massinvandring från främmande kulturer, religionens och de hävdvunna sedernas relativisering, marginalisering och fragmentisering, med den tunga industrins kollaps eller outsourcing till låglöneländer osv osv behövs denna sammanhållande faktor mer än någonsin och just kungahuset tycks mig vara det enda tänkbara gemensamma fokus som uppfyller alla kriterier - det står över det politiska och kommersiella. Kontinuiteten bakåt är självklart inte obruten under tusen år. Men PRINCIPEN har vaskats fram under denna tid. Och just vår konung har gjort och gör SÅ mycket för att befästa den svenska andan av tolerans, medbroderlighet och ärlig strävan. Lyssna bara på hans årliga jultal vad och framför allt HUR han talar om invandringen och liknande svåra frågor.

Jag var en arg ung man under det vänsterradikala 70-talet och är väl skolad i antirojalistiska resonemang. Det var nog först långt upp i medelåldern jag träffade seriösa rojalister, men då hade jag själv alldeles på egen hand ifrågasatt och omvärderat mina anarkistkommunistiska antaganden och börjat lära mig att uppskatta enkla människors innerlighet lika mycket som sofistikerade människors komplexitet och den gemenskamma nämnare som finns i kungahuset som institution. Personligen har jag aldrig intresserat mig speciellt mycket för dess medlemmars privatliv och liknande.

[Jonas Nystrom]

Frukta Gud och älska Konungen!

Rök den, kosmonauter... Det krävs en del djupsinne för att uppfatta djupsinnet i denna devis, som man kan finna över grinden till Tyska Kyrkan i Gamla Stan. Det skall villigt medges att jag saknar det djupsinne som gör att man OMEDELBART hajar grejen i denna skenbart absurda formel för frihet och samhällets fortbestånd. Men med tid och tålamod gick det.

Och kanske med a little help from my JEWISH friends:

http://www.youtube.com/watch?v=WJTiXoMCppw&feature=related

Grejen med gudsfruktan är väl ett ämne för en annan tråd, men i sammanhanget kan nämnas att ett fruktbart gudsmedvetande omintetgör varje form av fruktan - även fruktan för "konungen"! I ljuset av den insikten är det föga märkligt att ett genomsekulariserat, förvärldsligat sinnelag måste hysa aversioner mot en instans som kungahuset, hur maktlöst detta kungahus än må vara...

För övrigt läste jag en i sammanhanget tänkvärd artikel i dagens SvD:

http://www.svd.se/kulturnoje/understrec ... 516061.svd

jn, gustavian. Typ.

[Andreas]

För att inte mitt senaste uttalande i tråden ska ta så mycket större proportioner än det var menat som ska jag förtydliga mig. Det var inspirerat av att jag just också spelat wow och sådana typer av uttryck är vanliga där, liksom att Avantgardet själv just bett om sådan behandling.

[Anders]

Så länge kungen inte ser ut som Dolph har jag ingen lust att ha honom som identifikationspunkt. Och det gör han inte.

Daniel ser ut lite som en kort, småknubbig Clark Kent men det duger inte.

[Jonas Nystrom]

För att inte mitt senaste uttalande i tråden ska ta så mycket större proportioner än det var menat som ska jag förtydliga mig. Det var inspirerat av att jag just också spelat wow och sådana typer av uttryck är vanliga där, liksom att Avantgardet själv just bett om sådan behandling.

Du är med andra ord så in i märgen hövlig att du efterkommer en medmänniskas önskan om ett ohövligt bemötande. Det där, käre filosof, börjar likna äkta sadism! Eller för att nyttja ett lika oförstått men mindre kontroversiellt ord: kärlek.

Själv känner jag mig riktigt obstinat och kärlekslös som i stället skriver med både en kvalitet och en kvantitet som får det kärleksfulla tjafset här inne att fullkomligt stanna av. Jag menar, hallå kosmonauter, vart tog ni vägen? Argument efterlystes, argument kom, och så blev det alldeles tyst... ja ja, tystnaden är norrlänningens bäste vän och ständige följeslagare. När han bryter den förstår man varför!

jn, formulerad

[J R Auk]

För att inte mitt senaste uttalande i tråden ska ta så mycket större proportioner än det var menat som ska jag förtydliga mig. Det var inspirerat av att jag just också spelat wow och sådana typer av uttryck är vanliga där, liksom att Avantgardet själv just bett om sådan behandling.

Fegis

Talade du till Avantgardet eller uppträdde du på scen? Vi vet ju ändå vad du går för, av erfarenhet, så inte behöver du komma med denna disclaimer.

(Och för mig växer proportionerna enbart när dessa eftersläpande kommentarer påminner mig)

[J R Auk]

Hallå där, ser inte att du motsagt ett endaste av mina "argument". Alltså att själva idén om någon uber alles, skapar idén om hierarki och som sådant en värld där vi klättrar.

Och för att parafrasera dig:

Frukta kapitalet och älska staten.



Ah såg att det inte var argument per se du talade om, utan att du riktade åt särskilt håll. Se så slarvigt jag läser, hur som kan du väl ändå kanske göra en utläggning om hur det problem jag dryftar avhjälps.

[Andreas]

Uppträder alltid på scen när jag är här. Ibland med byxorna nere.

[Jonas Nystrom]

Hallå där, ser inte att du motsagt ett endaste av mina "argument". Alltså att själva idén om någon uber alles, skapar idén om hierarki och som sådant en värld där vi klättrar.

Och för att parafrasera dig:

Frukta kapitalet och älska staten.

:roll:

Ah såg att det inte var argument per se du talade om, utan att du riktade åt särskilt håll. Se så slarvigt jag läser, hur som kan du väl ändå kanske göra en utläggning om hur det problem jag dryftar avhjälps.

Käre Auk, jag är föranledd anmoda dig att ytterligare anstränga din uppmärksamhet och företa en genomläsning av mitt inlägg skrivet: Ons Feb 25, 2009 21:47, Ämne: Det Sanna, Sköna och Goda, samt det Falska, Fula och Onda, på sidan nio, denna tråd. Alltså föregående sida. Där framgår att det är ett (odogmatiskt, erfarenhetsbaserat) gudsmedvetande, alltså medvetandet om att det FINNS en ständigt närvarande högre dimension av medvetande än den vi människor normalt kan tillgå. Våra medvetanden är nämligen så fiffigt konstruerade att vi kan vara medvetna om att det existerar saker vi inte är medvetna om - och att blotta medvetandet om detta kan vidga medvetandet! Har man alltså aktiverat sitt "gudsmedvetande" så får man, liksom på köpet, ett sinne för det vertikala, för hierarki, och måste inte känna sig kränkt av det faktum att vi människor i olika avseenden står över och under varandra. Som syskon. Man beskyddar de yngre och beundrar de äldre.

Klättrande är en naturlig drift. men så är vilande. När man funnit den nivå i en hierarki där man känner sig vara i sitt esse, i sion kraft, förstådd och så verkningsfull man vill vara, då klättrar man inte mer. I alla fall inte om man är riktigt frisk. Man kan faktiskt vara nöjd med sin lott. Alla vill inte bli chefer och kungar, det är ett proletärt antagande som inte stämmer.

Ingen har någonsin älskat "staten", det kan du bara inte få mig att tro!

jn, syskon

[J R Auk]

Men det är stor skillnad på de faktiska skillnader som vi har emot varandra och de tilltänkta skillnader som vi ger och kräver av varandra.

Jag ser inget problem med att erkänna någon dugligare, bättre, större, eller vad än det må vara. Och jag ser inte att det ens relaterar till frågan om den struktur som uppstår, som hierarki, när vi har en kungaposition.

Jag anser det vara väsensskilda strukturer.

[Jonas Nystrom]

se nedan

[Jonas Nystrom]

Men det är stor skillnad på de faktiska skillnader som vi har emot varandra och de tilltänkta skillnader som vi ger och kräver av varandra.

Jag ser inget problem med att erkänna någon dugligare, bättre, större, eller vad än det må vara. Och jag ser inte att det ens relaterar till frågan om den struktur som uppstår, som hierarki, när vi har en kungaposition.

Jag anser det vara väsensskilda strukturer.

Du har rätt! Men det är en väsentlig del av poängen med ett kungahus: det stävjar den fåfänga som kan få den starke-och-smarte (idioten) att tro att han kan bli kung, om han bara är tillräckligt stark-och-smart. Den stolen är redan upptagen. Av en som INTE har klättrat dit, utan som har ÄRVT den och FOSTRATS in i ämbetet, och DÄRFÖR kan besitta den erforderliga ÖDMJUKHET som ämbetet tarvar, mitt i all gloria mundi.

[Avantgardet]

Ja, eller hur Jonas, eller missade du historielektionerna i grundskolan kanske?  :roll: