Anti-kristna rörelsen

[offe]

Det är tabu att kritisera andras val av livspartner, vem de gifter sig med. Helt fel enligt min mening och detta borde förändras. Det är ju som andra åsikter, det ska gå att argumentera för och emot. Man måste kunna bevisa att man är kär och motivera varför.

[biggj]

Hejsan!

Kristna, liksom andra religiösa människor, har tagit en politisk ställning när de involverat sig i en religion. Därmed har vem som helst rätt att ifrågasätta deras tro eller förhållningssätt. Precis som man kan ifrågasätta ett politiskt ställningastagande. Respektera människan - ja. Men respektera hennes religiösa övertygelse - inte en chans. Den skall ifrågasättas ständigt!  :)

MVH
bigj

[Andreas]

Jag tror vi har en sammanblandning av den politiska-moraliska-livsregelmässiga sidan av religion, dvs organiserandet, det mellanmänskliga med bönepraxisen, det djupt personliga, förhållandet till det heliga.

Fritt fram att argumentera mot levnadsregler, politik mm, men attackerande av den privata bönen, det heligaste hos en person förtjänar ovan nämnda bemötande.

[Minded]

Det är tabu att kritisera andras val av livspartner, vem de gifter sig med. Helt fel enligt min mening och detta borde förändras. Det är ju som andra åsikter, det ska gå att argumentera för och emot. Man måste kunna bevisa att man är kär och motivera varför.

Haha så du menar att kritik av religion och kritik mellan två personer är samma sak? Dessutom är det inte val av religion jag menar utan själva religionen. Andras val av livspartner är ingen åsikt andra kan ta del av, det är ett beslut mellan två personer (eller fler? kanske).

Principiellt är det samma sak. Menar du att man bör ha vissa tabun kvar, men att andra ska försvinna? Din egen smak i frågan beror strikt på vilka vanor du har, dina föreställningar om vad som är resp inte. Liksom alla andra. Dvs i princip godtyckligt. Du verkar inte ha för avsikt att vilja ifrågasätta giftermål och kärlek. Säg såhär; om de religösa du vill ska kunna ta din kritik, så är det inte mer än rätt att alla ska kunna kritisera och ifrågasätta dina förhållanden, få dig att argumentera utifrån nyttan av dem. Det är exakt samma sak som du efterfrågar. Varför ska vi respektera dig och vad du tycker? Och i den frågeställningens förlängning - varför ska vi tillåta dig att leva?

Någon annan var också inne på samma spår, feel free att svara på samma sak..

[Phileas Fogg]

Det är därför jag dog på korsets trä för era synder, jag hängde där på golgata kors och dog för att ni skulle få evigt liv. det är därför världen hatar er. för att ni tillber och dyrkar mig!

[Phileas Fogg]

oj jag glömde att säga - jag var lika profetisk som livets ords sångare nu...

[Phileas Fogg]

http://www.youtube.com/watch?v=pEBmuQxX ... 11&index=0

[kWee]

- För att man är en djävla idiot som förtjänar att få sin näsa eller del av näsa avbiten, upptuggad och utkräkt över sina nya kläder om man inte gör det.

Allah akkbar? Du är ju säkert en helfestlig prisse

[Fengari]

Man måste nog gå ett par mil i en troendes skor om man ska kunna förstå det man kristiserar. En troende människa lever sitt liv inte bara utifrån den stora berättelsen om den moderna utvecklingen, utan också i den stora berättelsen om Guds handlande med människorna i historien. Den första berättelsen - den om utvecklingen, är den berättelse som vi ser i den moderna civilisationen med sina plus och minus och som i väst i viss mening beror på att vi präglats av kristna värderingar, men den rör sig på ett ytplan, den utesluter det transcendenta.

Den andra berättelsen blir en berättelse som går långt längre tillbaka historiskt, och som ibland är mer emotionell. Den troende knyter an till gamla berättelser och profetior, som skapar djupare dimensioner i varat här och nu. Den troende lever i visshet att hon är så mycket mer än bara biologi; låt vara nu diskussionen om skapelse kontra evolution- det blir bara ytligt.

Gud älskar människorna, och den troendes berättelse är en berättelse (som hon fått ta emot och ska förvalta i sitt eget liv) om hur stor den kärleken är. Den kärleken är för en troende själva begynnelsen. Den är i den kristna berättelsen sorglig och tragisk, därför att kärleken hela tiden blir förkastad.

Gud använder aldrig makt, men offrar sig själv. Sliter sönder sig själv av kärlek till människorna. En människa som Abraham i den gamla berättelsen (som jag tyckte var så primitiv innan jag förstod den som en allegori över Guds kärlek till världen, och då är den en gripande gestaltning), har inte befogenhet att offra en annan människas liv. Bara den vars kärlek ligger till grund för hela tillvaron kan offra sig själv.

För den troende finns alltså en personlig kärlek bakom allt. Denna insikt fördjupar synen och öppnar perspektiven. Man får givetvis kritisera en religion och de onda sidor som finns i religionen. Men det onda är oftast ett resultat av att människor tror att de är centrum i tillvaron och att de har befogenheter att göra saker i Guds namn som berättelsen om Abraham visar att vi inte har.

Om religiösa människor och andra, insåg att de inte behövde använda makt i förhållande till sin omgivning, utan verkligen trodde på den Gud som följer människan i historien, och som redan gjort allt, så skulle hon se hur livet blev mer genomsyrat av den kärleken. Då skulle vi välja att handla med större ödmjukhet, och mer inifrån den kärleken.

"Vi föds och lever förvänt." Vi måste arbeta med vår perception av tillvaron. Den troende måste se världen inifrån berättelsen om Guds självutgivande, maktavsägande kärlek, och den icketroende som kritiserar ska absolut fortsätta att göra det när de troende inte lever som de lär, men jag skulle önska att det oftare gjordes inifrån berättelsen. Det blir ofta svårt att kritisera någonting som man inte har erfarenhet av.

Jag köpte en t-shirt åt min dotter på en konferens. På tröjan står tryckt: "Älskad, vacker, dyrbar, värdefull, välsignad och bara allmänt bra".
Bästa tryck på en barntshirt hittills. (HelloKitty tillhör en annan, ytligare berättelse). På konferensen fanns människor som levde i den moderna berättelsen men AV de gamla berättelserna och som försökte göra någonting verkligt meningsfullt av dem här och nu. (förvalta sin tro på en kärleksfull Gud). Intellektuella diskussioner på hög nivå kontra tillbedjan av en kärleksfull Gud och en längtan att det goda ska komma till oss, genom människor. Det kändes tryggt.

[Minded]

Gud älskar människorna [...] Den kärleken

Det är sagt att gud är god. Och i annat sammanhang om någon annan, han var så god att få såg godheten. Naturlighet är ett ord jag associerar till. Att just relatera till det varande, utan att strikt behöva minnas detta. Det helande svärdet sägs vara det som reellt hugger bara eftersom att det uppenbarligen är rätt tid för det. Nu. Naturen är förvisso skoningslöst vacker. Upprätthållandes en slags naturlig hierarki, naturlig ordning av saker och ting. Som de ändå är.

Gud använder aldrig makt, men offrar sig själv.

Att offra sig själv. Ta emot inget, håll inget. Kärlek, eftersom givande till andra istället för sig själv? Eller, relatera till andra, annat, som om en faktiskt del av mig själv - reell kärlek? Jag. Att tillåta det som är vara. Bli upprörd av det, bli glad av det - och tillåt också denna upplevelse att vara? Tillåt uppfatta vad som ändå uppfattas. Ta inte en lätt väg ut. Vänta inte på att någon annan ska göra det du borde göra själv. Ge inte vika för spänningen, bara eftersom spänning. Tillåt den, liksom allt annat. Kommer blått, så är jag blått.

Sliter sönder sig själv av kärlek till

Eller snarare tillåter bilden, uppfattningen av Sig Själv att falla ihop, då den inte kan stå av egen styrka, utan måste matas kontinuerligt - av det verkliga självet. Det svåra är just att slappna av. Att försöka slappna av? Hah.

Att slita sönder sig själv - att tillåta det man tror, det man håller för sant, prövas relevant? Att utmana det man tror Är, att faktiskt lyssna på andras åsikter om saken - förvisso vetandes att dessa kan vara just samma sak, bara från ett annat perspektiv, en annan kultur, en annan livshistoria om vad som är rätt och fel, om vad som är.

Vem är du? Vem är jag? Den vi tror oss vara, den vi känner oss som. Den dina och mina vänner och bekanta känner oss som. Varför har olika bekanta, olika vänner, olika uppfattning om vem vi är? Är detta en reell möjlighet? Kan man verkligen 'ljuga' om vem man är? Varför gör vi det vi brukar göra? Bara eftersom att vi alltid har gjort det, dvs utan någon reell anledning?

som jag tyckte var så primitiv

Se inte ned på.. Det som verkar, är inte alltid. Ta politiker tex. Det som sägs är inte alltid sant bara eftersom att det sägs. Barn ser till vad som görs, snarare än lyssnar till vad som sägs. För detta är de mäktigare än många äldre.

Om religiösa människor och andra, insåg att de inte behövde använda makt i förhållande till sin omgivning, utan verkligen trodde på den Gud som följer människan i historien, och som redan gjort allt, så skulle hon se hur livet blev mer genomsyrat av den kärleken. Då skulle vi välja att handla med större ödmjukhet, och mer inifrån den kärleken.

Det behöver inte handla om religiositet. Ta effektivitet, om detta klingar bättre. För att vara effektiv, oavsett vilken handling det gäller, så gäller det att slappna av, att uträtta ett så litet arbete som möjligt relativt effekten ut. Slappna av, och se till vad som händer, istället för att alltid arbeta. Se till vad som verkligen blir. Fan, det går inte att trampa gasen i botten på en vanlig bil och få den att hänga med på detta - man Måste vara lyhörd för omgivningen, annat är bara dumt och ineffektivt. Lätta på gasen, för att faktiskt få ett mer effektivt arbete utfört. Var relevant, se till vad som faktiskt händer och är, istället för att vara upptagen med att strikt göra något. Tillåt dig att lära dig av barnen, skit i din stolthet. Tillåt dig att vara som barnen. Tillåt det vara, gör inte. Ju mer görande, desto större ansträngning. Att försöka slappna av är en omöjlighet.

[Minded]

Förresten, det jag just skrev är så långt ifrån sanningen man kan komma.

[Andreas]

- För att man är en djävla idiot som förtjänar att få sin näsa eller del av näsa avbiten, upptuggad och utkräkt över sina nya kläder om man inte gör det.

Allah akkbar? Du är ju säkert en helfestlig prisse

Ja, Guden eller livets mysterium är större än vi kan föreställa oss.

Det är inte genom att allmänt bita ifrån sig som man sprider ångest eller smärta på ett forum på internet.

[Liam]

Jag tycker nästan att det är tvärt om. Om jag säger att jag inte tror på gud får man nästan alltid "fientliga" svar och "så du tror på big bang/att vi var apor osv"

Det har förmodligen med att göra att de "vet" att de har rätt. Om någon sa att världen var platt skulle jag förmodligen tycka att personen är ganska blind för (mig) uppenbar information.

[Fengari]

Är det kanske så att många människor troende likaväl som ateister väljer att vara fördomsfulla mot varandra för att det är så himla enkelt att vara det? Det är mycket svårare att med full uppmärksamhet koncentrera sig på en annan människa och vad hon tänker. Om man möts via sina attityder har man inte precis gjort någon skillnad här i världen, då upprepar man ju bara som en papegoja vad som redan blivit sagt och vad man redan vet kommer att sägas. Man har helt enkelt slarvat bort en massa dyrbar tid på att upprepa situationer som redan är inlärda. Det är ganska trist att prata med attityder. Men det är något helt annat att prata med människor, men det kräver mer också.

[Fiore]

Jag tycker det är svagt, att förlita sig på något som det inte finns bevis för. Leva efter regler osv, från en bok som inte har en poäng. Det finns rätt mycket mer i livet, än bibeln och "Gud". Sluta gömma er.