tvillingvärld

[lurioso]

Seriösa forskare tror att det finns paralella universum. Där det finns en till av mig och er alla. Jag är dock tveksam till att det skulle vara så. Dom menar att galaxerna skulle ligga i en gigantisk fyrkant där våran galax ligger i ena hörnet av fyrkanten och våran "tvillingvärld" ligger i andra ändan. men att avstånden är så stora att någon form av komunikation skulle vara omöjlig. Tanken av att en exakt kopia av mig skulle gå runt på en annan planet verkar lite löjlig men endå på något sätt häftig. Hoppas bara att han är populärare än jag isf . Skulle detta vara rimligt tror ni? Inte att han skulle vara populärare än jag men att det finns en motsvarighet till oss långt borta.

[Knutenborg]

Jag vet inte om detta är relevant för det här inlägget, men jag tänker ventilera min åsikt i alla fall.

Jag tror mer på den idén att allt korresponderar. Att allt på jorden, i universum på något sätt påverkar vartannat. Det kanske kan vara en variant på parallella universum - fast bara det att det finns ett universum.

I den här idéen ingår också det att man pendlar mellan väldigt små begrepp och väldigt stora begrepp som mikrokosmos och makrokosmos. Alltså att våran minsta, minsta byggsten (den där vi inte vet vilken den är ännu) korresponderar mot hela universums storhet. Detta tror jag kan stämma, men då vi heller inte vet hur stort universum är, så går det självklart inte att bevisa.

Men! Enligt mig kommer vi aldrig att veta hur stort universum är (det sträcker ut sig oändligt) och vi kommer heller aldrig få tag på den minsta byggstenen. Ergo: Det korresponderar.

[Tore]

Seriösa forskare tror att det finns paralella universum. Där det finns en till av mig och er alla. Jag är dock tveksam till att det skulle vara så. Dom menar att galaxerna skulle ligga i en gigantisk fyrkant där våran galax ligger i ena hörnet av fyrkanten och våran "tvillingvärld" ligger i andra ändan. men att avstånden är så stora att någon form av komunikation skulle vara omöjlig. Tanken av att en exakt kopia av mig skulle gå runt på en annan planet verkar lite löjlig men endå på något sätt häftig. Hoppas bara att han är populärare än jag isf . Skulle detta vara rimligt tror ni? Inte att han skulle vara populärare än jag men att det finns en motsvarighet till oss långt borta.

Man kan tänka sig olika typer av parallella universum. Jag länkade i en annan diskussion till den här artikeln. Där beskrivs fyra olika typer. Om något eller några av dessa alternativ stämmer med verkligheten vet vi förstås inte. Det ligger i sakens natur att ett parallellt universum ligger bortom vad vi kan observera. Därmed inte sagt att man inte kan ha mer eller mindre goda skäl att tro på dem.

[Lazarus]

Seriösa forskare tror att det finns paralella universum....

Då jag oftast sett detta uttryckt verkar det ha varit lite för mycket lösa antaganden, för lite tänkbara förklaringar. Verkar oftast bara vara ett sätt att förklara något som inte kan stödjas på annat vis.

Min plattform för att ha något att utgå ifrån läste jag i en gratis nedladdningsbar PDF-bok, Förklaringen, som ger en ganska heltäckande förklaring till hur det kanske är. Som jämföreslsematerial ihop med andra teorier är den underbar.

Talar jag t.ex. med personer som varit på flertalet regressioner så överlappas 'tidigare liv' ofta av varandra och då kommer förklaringen med parallella universum/världar. Att man inte kan få reda på sina 'tidigare liv' är ju aldrig aktuellt att förklara med. Trots att jag personligen försökt så har det inte givit något 'tidigare liv' (Därmed inte sagt att...)

[Jiwe]

Har för mig att jag läst någonstan att det skulle finnas ett universum för varje händelse. Ex finns ett universum där jag äter ett äpple, och ett annat där jag valt att inte göra det. Efterssom det endast finns ett begränsat antal atomer skulle då händelserna (och paralella universum) också vara begränsade till antalet, även om de tillsynes är obegränsade. Nån som är mer insatt?

[Angelina]

Iom strängteorin så har tom fysiken kommit ikapp vad "vi andra" vetat hela tiden, att det finns oändligt med dimensioner och parallella världar.

[archaxe]

Ja, och skillnaden mellan vetenskap och "ni andra" är att vetenskapsmän ofta har goda skäl att tro något, till skillnad från "ni andra".

[Angelina]

Jaha, och vilka skulle dessa vetenskapsMÄNs extra "goda" skäl då vara?

[hovnarr]

Jaha, och vilka skulle dessa vetenskapsMÄNs extra "goda" skäl då vara?

Att de är män naturligtvis. Ett skäl så gott som något. Kvinnor förstår inte sånt där logiskt, med goda skäl.

Kvinnor är de snällaste djur som finns tycker jag.

S, man

[archaxe]

hovis slog nog spiken i huvudet. Kunde inte sagt det själv, varken bättre eller sämre.

[Stefan]

Jag håller med om att vetenskapsmän oftare har goda skäl för sina uppfattningar än amatörer. Vetenskapen är dock inte en verksamhet som är essentiellt skild från vanliga common sense-resonemang. Tvärtom använder den samma metoder som vi gör i vardagslag, men på ett systematiskt och tålmodigt sätt.

Ingen har vetat att det finns strängteorier innan fysikerna började tala om dem, åtminstone inte om man använder den konventionella betydelsen av "veta" (och det verkar dumt att använda någon annan betydelse). Dett eftersom kunskap är rättfärdigad sann tro, inte endast sann tro. Även om någon mystiker gissat att det finns parallella universa visste han det inte, eftersom mystiska intuitioner inte utgör berättigad tro.

[hovnarr]

Det eftersom kunskap är rättfärdigad sann tro, inte endast sann tro. Även om någon mystiker gissat att det finns parallella universa visste han det inte, eftersom mystiska intuitioner inte utgör berättigad tro.

Det här är intressant. Vi har pratat om de s.k. goda skälen tidigare, men jag minns inte att vi verkligen kom fram till vad det var.

Låt säga att en mystiker gör en förutsägelse, t.ex. att en nära släkting kommer att dö på tisdag. Sedan händer detta. Det som gör att vi nu kan tvivla på om mystikern visste detta har, skulle jag säga, att göra med hans precision (i den statistiska betydelsen, eng. accuracy) snarare än goda skäl.

Låt säga att mystikern i fråga gör sådana påstående flera gånger i veckan, liksom många andra förutsägelser, och bara ett fåtal av dem besannas - med lite god vilja - då har vi skäl att tvivla på vad han påstår sig veta. Annars skulle jag själv inte bry mig så värst om goda skäl utan slå fast att han visste det, trots avsaknaden av för mig synliga grunder. Något annat går på ett djupt intuitivt plan emot min uppfattning av hur jag (och jag tror många andra) använder ordet "veta".

Redan ett fåtal exempel på sådant precist, fördolt vetande borde vara nog för att kraftigt ifrågasätta grunden i s.k. "goda skäl", alternativt göra termen verkningslös om goda skäl även kan vara en ovedersäglig inre känsla.

S

[Stefan]

Det eftersom kunskap är rättfärdigad sann tro, inte endast sann tro. Även om någon mystiker gissat att det finns parallella universa visste han det inte, eftersom mystiska intuitioner inte utgör berättigad tro.

Det här är intressant. Vi har pratat om de s.k. goda skälen tidigare, men jag minns inte att vi verkligen kom fram till vad det var.

Låt säga att en mystiker gör en förutsägelse, t.ex. att en nära släkting kommer att dö på tisdag. Sedan händer detta. Det som gör att vi nu kan tvivla på om mystikern visste detta har, skulle jag säga, att göra med hans precision (i den statistiska betydelsen, eng. accuracy) snarare än goda skäl.

Låt säga att mystikern i fråga gör sådana påstående flera gånger i veckan, liksom många andra förutsägelser, och bara ett fåtal av dem besannas - med lite god vilja - då har vi skäl att tvivla på vad han påstår sig veta. Annars skulle jag själv inte bry mig så värst om goda skäl utan slå fast att han visste det, trots avsaknaden av för mig synliga grunder. Något annat går på ett djupt intuitivt plan emot min uppfattning av hur jag (och jag tror många andra) använder ordet "veta".

Redan ett fåtal exempel på sådant precist, fördolt vetande borde vara nog för att kraftigt ifrågasätta grunden i s.k. "goda skäl", alternativt göra termen verkningslös om goda skäl även kan vara en ovedersäglig inre känsla.

S

Intressant resonemang. En poäng bara som berör huvudfrågan: De mystiker som faktiskt existerat har knappast gjort så tillförlitliga förutsägelser, och således har de inte "vetat" ens i denna betydelse.

Du menar alltså detta: Säg att en mystiker M gör en förutsägelse om P*. Den visar sig vara sann. Sedan gör M ytterligare en, som visar sig vara sann, osv. Efter ett tag räknar vi det faktum att M sagt att P som ett gott skäl för att tro att P. Det är okontroversiellt; induktiva skäl. Om M har gjort många korrekta förutsägelser är vi berättigade att tro på M.

Men vad du menar, om jag förstår dig rätt, är att M visste att P* (det första påstendet) var sant, dvs. Stämmer det?

[hovnarr]

Men vad du menar, om jag förstår dig rätt, är att M visste att P* (det första påstendet) var sant, dvs.

Frågan gäller alltså M:s egen uppfattning? Jag har mycket begränsad personlig erfarenhet av mystiska förutsägelser. Men jag har erfarenhet av det. Ofta obetydliga saker, som att jag vetat en okänd människas yrke eller vilka damsugarpåsar vederbörande tänkte köpa osv. Kännetecknande för dessa upplevelser har varit att jag alltid vetat när jag visste. Det blir en slags "överkänsla", andra gradens visshet om man så vill, men det händer mig rätt sällan (totalt färre gånger än antalet år jag levt).

Jag har dock oftat haft en förmodan om att jag vetat (dvs. en svagare överkänsla) och vid dessa upplevelser har jag ibland haft rätt och ibland inte. Känslorna i sig är av olika art (så specifikt skulle jag karakterisera andra gradens visshet) men gränsen mellan dem är ändå flytande, dvs. förmodan övergår till slut i vissheten, men det råder inget tvivel om när det är visshet det är frågan om.

Det är dock min övertygelse att en mystiker såsom M, med så god precision, är skicklig PRECIS på detta område, dvs. att skilja "bruset" från "äkta vetande" så att han vet när han ska hålla käft och när han ska delge omvärlden sin uppfattning. Det är så att säga det som är hemligheten - och kräver, tror jag, en självkännedom som är så oerhörd att den går utanför vad moderna psykologer lägger i det begreppet.

De mystiker som faktiskt existerat har knappast gjort så tillförlitliga förutsägelser, och således har de inte "vetat" ens i denna betydelse.

Det finns minst två sätt att nå denna slutsats. Det ena är att man noga sätter sig in i materialet på området utan att vare sig läsa "profetiorna" med alltför god vilja och ej heller för höga krav på exakta uttryck, och sedan efter detta studium fäller det omdömet.

Det andra jag tänker på är att man gör ett andrahandsresonemang, typ: Om det fanns så tillförlitliga mystiker skulle folk ha förstått det vid det här laget, deras företrädare skulle ha lyckats övertyga folk genom ovedersägliga bevis osv. Detta är att sätta stor tilltro till hur folk överlag tänker och fungerar. Idag tror de flesta t.ex. att jorden är huvudsakligen rund och att man inte kan framkalla regn genom att dansa, men folk har tidigare varit övertygade om motsatsen - så till den grad faktiskt att man huggit huvet av folk som hävdat något som gått emot folkopinionen. Idag har vi mer subtila sätt för att hantera våra meningsmotståndare, även om dödsstraff ännu förekommer som ett alternativ i vissa delar av världen.

Följande mystikercitat får avsluta:

"Come the millenium, month 12, in the home of greatest power, the village idiot will come forth to be acclaimed the leader."
- Nostradamus (1555)

S

[Tore]

Följande mystikercitat får avsluta:

"Come the millenium, month 12, in the home of greatest power, the village idiot will come forth to be acclaimed the leader."
- Nostradamus (1555)

Det hade onekligen varit en anmärkningsvärd profetia.
http://www.dreamscape.com/morgana/election.htm
http://urbanlegends.about.com/library/blnostra.htm