Icke-flummig filosofi, finns den?

[Makterna]

Jag älskar att fundera över moral, meningen med livet, politik, människokännedom, vanliga fördomar, heliga kor, sexualtabuet, etc. Är jag "filosofisk" då? Jag använder ogärna ordet "filosofi" med tanke på hur mycket flum som ofta återfinns under detta epitet.

Jag en vän av objektivitet och logik. Och jag är INTE ute efter diskussion som sådan, och absolut inte efter att framstå som intellektuell gentemot mig själv eller andra. Därför undrar jag nu om det finns någon delmängd av filosofi som inte bygger på ständig återvinning av flera tusen år gamla namnkunniga, som inte bygger på lek med ord som egentligen inte betyder nåt, och som inte i slutändan grundar sig i någon fantasifull självpåhittad metafysik? Dvs: tänkande, men inte flummande!

[archaxe]

Ordet du söker efter är "filosofi".

hur mycket flum som ofta återfinns under detta epitet.

Som vad? Ingen av den filosofi jag stött på är vidare flummig. Är det flummigt, är det inte filosofi. Sen att viss filosofi är svårbegriplig är en annan sak.

Men välkommen hit. Hoppas du trivs.

[Smile]

Jag älskar att fundera över moral, meningen med livet, politik, människokännedom, vanliga fördomar, heliga kor, sexualtabuet, etc. Är jag "filosofisk" då? Jag använder ogärna ordet "filosofi" med tanke på hur mycket flum som ofta återfinns under detta epitet.

Jag en vän av objektivitet och logik. Och jag är INTE ute efter diskussion som sådan, och absolut inte efter att framstå som intellektuell gentemot mig själv eller andra. Därför undrar jag nu om det finns någon delmängd av filosofi som inte bygger på ständig återvinning av flera tusen år gamla namnkunniga, som inte bygger på lek med ord som egentligen inte betyder nåt, och som inte i slutändan grundar sig i någon fantasifull självpåhittad metafysik? Dvs: tänkande, men inte flummande!

Om du uppfattar filosofi som flum så beror det på att du inte begriper nåt. Filosofi är hårt arbete. Om du strävar efter den kommer den kanske först att undfly dig; men en dag har du kanske hunnit i kapp henne.

Men du skall inte tro att filosofi är högburet huvud hos en doktorand; dessa "personer" befinner sig på ljusårs avstånd från henne - de facto: hon ratar dom.

[Knutenborg]

Frågan här kan tänkas vara vad du menar med flum. I vår värld har flum gärna kommit att bli sådant som inte kan tas på eller bevisas med en formel av något slag.

Livet kan inte bevisas/förklaras med en formel, så ifall det är med de mått man mäter flummighet, så välkommen till en flummig värld.

Jag själv är också en älskare av den fysiska världen och logik och det har hittills tagit mig en bra bit på vägen, men som den logiskt tänkande människa jag är så vet jag att det inte kommer att räcka.

Allt måste ha någon slags motkraft (naturen har lärt oss så mycket i alla fall) och motkraften till det fysiska måste enligt mig vara det andliga.
Flummigt?

[Squirrel]

Jag älskar att fundera över moral, meningen med livet, politik, människokännedom, vanliga fördomar, heliga kor, sexualtabuet, etc. Är jag "filosofisk" då? Jag använder ogärna ordet "filosofi" med tanke på hur mycket flum som ofta återfinns under detta epitet.

Inte garanterat. Filosofi handlar om kritisk analys och diskussion om olika frågor om verklighet, vad som existerar, vad som är rätt/fel etc. Trosuppfattningar behöver underbyggas med argument för att det ska kallas filosofi. Rena spekulationer utan underbyggnad är spekulationer inte filosofi. Det finns kanske flummig filosofi men det beror i så fall på att filosofen snöat in på ett teoretiskt sidospår vi inte håller med om idag eller som man som läsare inte förstår. Det finns mycket som inte bör benämnas som filosofi men som ändå gör det. Filosofi är inte ett samlingsnamn för flummiga oseriösa spekulationer utan definitivt seriös verksamhet.

Jag en vän av objektivitet och logik. Och jag är INTE ute efter diskussion som sådan, och absolut inte efter att framstå som intellektuell gentemot mig själv eller andra. Därför undrar jag nu om det finns någon delmängd av filosofi som inte bygger på ständig återvinning av flera tusen år gamla namnkunniga, som inte bygger på lek med ord som egentligen inte betyder nåt, och som inte i slutändan grundar sig i någon fantasifull självpåhittad metafysik? Dvs: tänkande, men inte flummande!

Man brukar ofta luta sig tillbaka på tidigare filosofier, mycket för att det hjälper en själv att inte begå samma misstag eller för att slippa uppfinna hjulet flera gånger. Det är självklart inget krav och man behöver självklart inte ta hänsyn till hela filosofihistorien bara för att läga fram teorier själv. Det finns däremot mycket att vinna i att läsa vad andra skrivit om saker man själv är intresserad av.

Det finns en riktning innom filosofin, Winerkretsen och det positivistiska programmet, som försökta avskaffa användandet av metafysik helt och som förespråkade att filosofin skulle bygga helt på objektiv empirisk forskning och logik. Det visade sig dock att det hela föll på eget grepp. Man kommer inte ifrån metafysik och positivismens försök att avskaffa denna ledde bara till att de blev omedvetna om sina egna metafysiska antaganden. Vidare har det visat sig att distingktionen objektiv/subjektiv är klart problematisk. Quine, i "Two dogmas of empiricism", påvisade många av de problem en sådan disktinktion stöter på och visade ganska tillfredställande att någon sådan distinktion egentligen inte är möjlig. Han visar även på problemen med att undvika metafysik i filosofi och vetenskap.

Sysslar man med filosofi bara för att verka smart eller för att folk ska se upp till en så är man fel ute. Det är så pinsamt. Man kan däremot ha ambitionen att bli smart av att hålla på med filosofi. Det är väldigt utvecklande och ger perspektiv till kunskap, tro, vetenskap, rätt och fel. Personligen tycker jag att alla som sysslar med längre studier på universitetsnivå bör läsa minst 20p filosofi.

[Stefan]

Håller med om det mesta archaxe och Squirrel skriver. Dock tycker jag inte att det är värdefullt att försöka "definiera filosofi". Utan tvivel brukar mycket flummande kallas "filosofi". Jag har svårt att se att det skulle vara en "felaktig" användning, eftersom den är så vanlig. Istället för att säga att flummet inte "är" filosofi, kan vi helt enkelt säga att det är en aktivitet som inte är särskilt intressant och som man inte sysslar med inom analytisk filosofi (t ex).

Håller med Squirrel om att man borde läsa minst 20 p filosofi (teoretisk filosofi; praktisk filosofi har inte alls samma betydelse för studenter i andra discipliner). Dock tycker jag att det främst gäller studenter i humaniora och samhällsvetenskap.

Quine var en viktig del i positivismens fall, men inte den enda delen. Här är en annan artikel som räknas som en viktig orsak till dess fall:

http://www.lawrence.edu/fast/boardmaw/H ... _Crit.html

En humoristisk betraktelse över positivismens fall och analytisk filosofi i allmänhet är denna:

http://www.mtholyoke.edu/~ebarnes/python/python.htm

[Lazarus]

För mig är filosofi enbart att fundera på hur saker och ting är uppbyggda, hur olika trådar kan hänga samman, vart dessa kan leda, att tänka sig olika vägar, att upptäcka varianter som kan belysa andra förhållanden än de redan genomarbetade, helt enket att själv fundera på de olika upptäckbara sammanhangen.

Skolning i filosofi kan vara skadligt, det kan begränsa det egna tänkandet till vissa linjer som blir svåra att komma ut från. Men visst, för den självständigt tänkande människan kan skolning (läs information) vara nyttig för att förstå vissa stadigt återkommande synpunkter och varifrån dessa kan härledas.

Vad som är flum? Kanske allt det som man inte själv kan ta till sig som varande troligt, inte stämmer med den egna uppfattningen? Det mesta nytänkandet har väl ofta betraktats som flum innan det vunnit allmänt gehör. Själv har jag varit behäftad med att tycka andra varit flummiga bara för att de inte kunnat underbygga sina påståenden eller förklara sina teorier på ett för mig begripligt sätt. Idag har jag en annan inställning, det kan mycket väl finnas bra saker i det som sägs om jag får fundera på't.

[Squirrel]

För mig är filosofi enbart att fundera på hur saker och ting är uppbyggda, hur olika trådar kan hänga samman, vart dessa kan leda, att tänka sig olika vägar, att upptäcka varianter som kan belysa andra förhållanden än de redan genomarbetade, helt enket att själv fundera på de olika upptäckbara sammanhangen.

Du har då helt missat argumentationsanalysen, logiken och filosofi om vad ett bra/hållbart resonemang är. Det är väldigt viktigt då det är kvalitetssäkringen inte bara för filosifin utan även för andra verksamheter som rättsväsende, politik, vetenskap etc.

Skolning i filosofi kan vara skadligt, det kan begränsa det egna tänkandet till vissa linjer som blir svåra att komma ut från. Men visst, för den självständigt tänkande människan kan skolning (läs information) vara nyttig för att förstå vissa stadigt återkommande synpunkter och varifrån dessa kan härledas.

Jag måste fråga: Har du studerat filosofi på universitetsnivå? Man skolas inte i vad som är rätt eller fel. Man läser och försöker sätta sig in i olika filosofers verk/tankesätt och därefter övar man i att själv formulera egna filosofiska tankegångar så att man blir stringent och tydlig i sina egna teorier. Jag ser inte vad som kan vara skadligt med det.

[Lazarus]

Tack Squirrel, du belös precis just det tänkandet jag inte vill fastna i.

[Squirrel]

Tack Squirrel, du belös precis just det tänkandet jag inte vill fastna i.

Man tenderar att "fastna" i det när det är nytt för en. Som min föreläsare så fint uttryckte det. Studenter som precis börjat studera logik tenderar att i början tänka mindre logiskt. Det är dock ett övergående problem. När man är hemtam i argumentationsanalys, logik etc, så är det använbara verktyg som på intet sätt är hämmande. Man kan använda dem eller låt bli. Det är därmed en frihet att kunna använda dem men inte en begränsning till att vara tvungen.

[Stefan]

Skolning i filosofi kan vara skadligt, det kan begränsa det egna tänkandet till vissa linjer som blir svåra att komma ut från.

Människor säger ibland sånt som att "skolning är farligt". Jag har svårt att förstå hur det kan vara farligt att lära sig såna saker som filosofi. Däremot har jag lätt att förstå varför vissa människor övertygar sig själva om att det är farligt. De främsta orsakerna är:

1) De är oförmögna att ta till sig skolningen.
2) De är för slöa för att tillägna sig skolningen.

Har man egenskap 1) eller 2) vill man gärna tro på ovanstående citat, och har man ett visst mått av intellektuell ohederlighet tror man på det man vill tro snarare än på det som man har goda skäl att tro.

[Lazarus]

Stefan, varför citerar du när du inte använder citatet som det var skrivet? Vatten kan även det vara farligt, i fel sammanhang, proportion etc..

[Johan Ågren]

Det är klart att skolning kan vara skadligt om det som lärs ut verkar hämmande, indoktrinerande eller felinformerande. Det beror på hur bra skolan är. Varje val vi gör i livet innebär att vi specialicerar oss och väljer bort annat. Studier kan då vara skadliga i den bemärkelsen att vi överväldigas av någonting så mycket att vi förblindas inför annat, på samma sätt som en stark ljuskälla som lyser mot oss gör oss blinda inför allt annat runt omkring.

Så länge studierna inte innebär en specialisering så är faran mindre. Det är viktigt att som ung människa skaffa sig en bredd att utgå ifrån, på så sätt kan man undvika att bli indoktrinerad. Filosofi är ett bra ämne, och något som borde föras in mer i grundskolor. Det är ett redskap man sedan kan använda för att strukturera upp vidare information. Det hjälper oss också att inte bli manipulerade av andra.

Att jag är försiktig med vad jag studerar har snarare att göra med att jag vet hur lättmanipulerad jag är. Det är så lätt att hamna i situationer där premisserna är kollektivt givna, och då är det svårt att värja sig mot argumenten. Det ligger i vår natur att agera så. Hade jag tyckt att något i huvudtaget var självklart så hade jag kanske fungerat annorlunda. Bara det att jag har en dragning åt idealism och "österländskt tänkande" tyder på att jag i grunden är väldigt flummig. Därmed inte sagt att jag inte kan tänka logiskt i slutna system. Morsan var "flowerpower" och farsan matematiker. Jag har sett dåliga exempel i båda riktningarna

Johan

[Seth]

som inte bygger på lek med ord som egentligen inte betyder nåt, och som inte i slutändan grundar sig i någon fantasifull självpåhittad metafysik?

Pratar vi politik här?
Mvh