Religion - konspiration eller gräsrotsrörelse?

Moderator: Moderatorgruppen

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Religion - konspiration eller gräsrotsrörelse?

Inläggav JimmyAberg » 07 aug 2009 22:22

Denna tråd är en avstickare från en annan tråd... baserat på en diskussion med miles davis:

...Alltså, jag håller ofta med i kritiken mot religion som förs. Och jag försöker prata om något annat. Låt mig försöka förklara...

Betänk detta, om vi först antar att Jesus och Buddha existerat (för argumentets skull) samt att de haft någon form av "insikt" i den "mänskliga tillvaron" (återigen för argumentets skull). Genom denna insikt så skapades ett "radikalt budskap" (jag gör f.n. inget anspråk på detaljerna i budskapet) som ledde till ett slags altruistiskt handlande som inspirerade många människor vilket gjorde att religionen växte sig stor - vi kan alltså här tala om en slags "gräsrotsrörelse".

Om man accepterar att det var på detta sätt som religion uppstod (vilket är något alla religiösa människor upplever, oavsett hur religionen ser ut) så är detta en bas för diskussionen. Accepterar man inte detta utan utgår ifrån att religion är ett "konspiratoriskt" eller "politiskt" vertyg för att kontrollera massor så tror jag att det blir svårt att ha en dialog.

Så vad tycker du?



Vari ligger det felaktiga i att kritisera denna religion? Vari ligger felet i att kategoriskt avfärda den? Jag finner inga argument för några gudar, så uppenbarligen kan jag inte godta dess mest grundläggande premiss(er). Av rent epistemologiska orsaker så kan jag inte godkänna religionen.
Men problemet är här att du utgår ifrån att religioner börjar i tron på en Gud, men det stämmer inte. Buddhismen är ett exempel på detta.

Nåväl. För att ytterligare utveckla; jag anser även att det finns en inneboende riskfullhet i att aktivt basera sitt liv på en rationellt icke-godtagbar grund. Ja, det är i stort sett ett principiellt uppgivande av den rationella principen - vilken ju faktiskt leder till en fullkomlig absurditet. Och en fullkomlig absurditet kan i egenskap av sin gränslöshet ju faktiskt innebära vad som helst; allting kan vara lika (o)rimligt.
Det är inte med nödvändighet att "allting kan vara lika (o)rimligt." - Att du tror att allt kan vara lika orimligt är snarare en irrationell upplevelse du själv skapar - i och med - det att du rent rationellt inte kan föreställa dig det irrationella (mycket viktigt!) - och detta framkallar en slags "irrationell ängslighet" i dig som du snabbt trycker undan genom att rationalisera. Ju större behov vi har att använda våran rationalitet på ett rationellt sätt - desto större växer våran rationella (dvs. irrationella) rädsla för det irrationella - överdriven rationalitet är ett överdrivet kontrollbehov vilket föder en slags kamp då vi hela tiden försöker jaga våran egen irrationella svans med rationella argument. Håller du med om detta? Det jag försöker säga är följande: Det kan vara lika irrationellt att underkasta sig irrationalitet som att förkasta den på rationella grunder (eftersom de rationella grunderna bygger på en irrationell ängslan av att det rationella ska kollapsa och falla tillbaka i det irrationella). Jag tycker även att du själv erkänner detta i det du skriver, du skrev: "jag anser även att det finns en inneboende riskfullhet i att aktivt basera sitt liv på en rationellt icke-godtagbar grund. Ja, det är i stort sett ett principiellt uppgivande av den rationella principen - vilken ju faktiskt leder till en fullkomlig absurditet. ", detta är en perfekt definition av det transrationella (postrationella). Denna "inneboende riskfylldhet" du har identifierat är just det irrationella. Kirkegaard kallade ju detta för "lead of faith", och detta handlar just om detta: Om man inte erkänner att irrationaliteten alltid är en del av människan, så kommer man alltid att försöka "undertrycka den" (precis som en religiös undertrycker sin sexualitet). Människor som anser sig vara rationella, är inte mindre irrationella än andra människor - de har bara ett annat förhållningsätt till sin egen irrationalitet - de fruktar den - vilket själv är ett irrationell agerade. Hänger du med i min argumentation? Om du gör det, så kommer du inse att det irrationella inte är något att frukta, utan något att undersöka. Men denna form av irrationalitet är inte samma form av irrationalitet som hos människor som ej ännu lyckats utveckla ett starkt rationellt tänkande, och det är därför Wilber introducerade begreppet pre/trans fallacy, dvs. att det finns ett förrationellt tänkande, ett rationellt tänkande och ett trans/post-rationellt tännkade. För den rationella så upplevs det för- och trans-rationella som lika irrationellt, men det finns en stor skillnad: den förrationelle är inte medveten om sin irrationalitet eftersom han INTE har utvecklat rationellt tänkare, och den transrationelle är inte rationell eftersom han inser att det är mer irrationellt att försöka hålla det irrationella borta genom rationalitet - han gör alltså istället ett leap of faith - han kastar sig in i det irrationella tros sin rädsla för det (vilket kräver större mod än att undertrycka det irrationella - precis som att det kräver större mod att leva ut en sexualitet som varit förtryckt - än att fortsätta förneka sin sexualitet), det är att försöka balansera det irrationella med det rationella. Ok?

Nu finns det givetvis en invändning om att ogrundade, metafysiska antaganden är ofrånkomliga, emedan vår kunskap inte är fullkomlig.
Jag tror att vi ska försöka ta lägga metafysiska antagaden åt sidan så länge, och mer fokusera på de etiska. Samtidigt så vill jag påpeka att detta är något som Buddha alltid påpekade: det viktiga är inte att sitta och spekulera i metafysik och att fokusera på etiken. Jag kan rota fram ett citat på detta om du vill.

Slutligen; är det något jag har svårt för så är det intellektuell mesighet. Jag menar mig inte vara så särdeles elak när jag ifrågasätter de religiösas motiv; jag är ärlig och uppriktig i mina frågor. Och om de anser att ifrågavarande frågor är anstötande, så är det deras problem.
Jo, jag håller med dig. Men här vill jag poängtera en sak (om jag tillåts använda min tidigare idé om the pre/trans fallacy): Att människor är "intelekktuellt mesiga" är enligt mig för att de inte utvecklat rationellt tänkande, och jag tror att det bästa sättet att få människor att tänka mer rationellt är att uppmuntra människor att gör det - alternativet är att göra som du gör, dvs. att ta till rationella argument mot någon som inte riktigt kan försvara sig - detta gör naturligtvis att de "retirerar" och kommer med massa irrationell smörja. Jag kan ge en metafor: Jag ser det som ungefär fysiskt slå ett barn för att barnet är fysiskt svagare/mesigare, men är detta verkligen att vara ett föredömme? Vad händer när barnet växer upp och mognar? Kommer barnet att sluta slåss? Kanske eftersom personen utvecklar en slags integritet och respekt mot våld, men den kan lika gärna vara så att det var traumatiserande att bli slagen och att barnet bara bygger upp ett ännu starkare försvar.

Men å andra sidan, de ryggar ju instinktivt tillbaka bara jag ordar termen "ateism", så vem är jag att försöka förstå mig på deras emotionella grundvalar.
Som jag ser det, så handlar det först om att du måste acceptera att det lika mycket handlar om dina emotionella grundvalar, dvs. din rationella (irrationella) rädsla för det irrationella.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 aug 2009 01:01

Uppskattat inlägg Jimmy, spot on.

Men jag ifrågasätter ändå angreppssättet, eller vill snarare bredda det. För detta har inte något specifikt med religion att göra. Det är ju en fråga om hur vi kan strukturera tänkandet, och om vi bör göra det. Det stipuleras "sfärer" av värde utanför det tänkbara, eller direkt tänkbara får vi väl säga då allt tillåter sig för abstraktion i någon mån.

För att exemplifiera med något, utan att påstå detta, så kan vi tänka oss att tanke och känsla vore distinkta och att känslorna var vad tanken erkände som värdegivande, eller meningsgivande. Då skapas ett slags telelogi för rationaliteten, den har ett syfte utöver sig självt, men som inte ligger inom det rationellas domän.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 08 aug 2009 23:14

Återigen: man ska inte förringa distinktionen mellan religiös och icke-religiös aktivitet. Den är möjligen inte alltid så lätt att skönja, men den existerar likväl - ja, den måste trots allt existera för att religionen ska kunna bibehålla någon slags betydelse, och inte bara vara en slumpmässig samling stavelser. Frågan vi bör ställa oss är huruvida aktiviteterna i fråga grundar sig i ett visst förhållningssätt till världen eller ej. Var Jesus och Buddhas insikter rotade i vissa specifika, metafysiska antaganden eller kan vilken person som helst - religiös som icke-religiös - sympatisera med dem? Och - viktigast av allt -;kan de handlingar som följde på deras insikter vara utförda av enbart personer med religiösa övertygelser, eller kan de ifrågavarande handlingarna vara utförda av vem som helst?
Som materialist, och således även icke-religiös, så anser jag givetvis att metafysiken aldrig kan ha något monopol på det mänskliga handlandet (utan förhållandet är det motsatta) - Jesus och Buddhas altruism var inte på något sätt direkt relaterad till deras respektive tro, utan snarare en konsekvens av deras vara i världen. Precis som alla andra handlingar (inräknat tanken - idén). Alla handlingar är med andra ord mänskliga. - Vilket, för att återknyta till den tidigare nämnda distinktionen, inte betyder att alla handlingar - läs idéer - är identiska; det finns orimliga (absurda) handlingar, och det finns rimliga handlingar. De tidigare karaktäriseras av sin ad hoc-struktur - det vill säga, de är inte alltid fullt ut anpassade till de epistemologiska och ontologiska omständigheterna - medan de senare karaktäriseras av just sin anpassning till de epistemologiska och ontologiska omständigheterna. Och religionen är ett mönster av upprepade orimliga handlingar. Vilket, om än i andra termer, var vad jag skrev i mitt föregående inlägg om samma ämne.
Religionen blir härmed också en företeelse som skiftar genom historien - det som för oss är fullständiga orimligheter, var på sin tid möjligen de bästa gissningarna. Alltså; Jesus handlingar kunde en gång i tiden ha varit högst rimliga, men i förhållande till nutiden så är de på alla nivåer orimliga, just därför att de är så extremt ad hoc, rent epistemologiskt och ontologiskt betraktat.
Med bakgrund av detta så ter sig även din dikotomi som ytterst falsk, Jimmy. Religionen behöver uppenbarligen inte vara antingen en gräsrotsrörelse, eller en konspiration. Den kan faktiskt vara vad som helst, så länge den följer ett mönster av upprepade orimliga handlingar (glöm ej; idéer). - Vem av oss är det egentligen som tömmer religionen på färg, och gör den svart-vit?

Nu blundar jag självklart inte för det faktum att i stort sett varje enskild människa lever efter irrationella motiv, så som förslagsvis kärlek, idioti och biologi - men de är subtila och outtalade motiv, vilka med anledning av just sin outtalade natur inte kan behandlas som egentliga realiteter. De knyter inte an till någon metafysik. För att något ska vara religiöst så måste det knyta an till en irrelevant metafysik, ett specifikt epistemologiskt och ontologiskt förhållningssätt. Och om det är uttalat, samtidigt som det är irrationellt, men ändå inte knyter an till en metafysik - ja, då är det en förvrängd psykologi vi talar om. Schizofreni, till exempel. Förstår ni? Jag gör det knappast själv, men ändå.

Vad beträffar rationaliteten, så är min poäng just densamma som din, Jimmy. Vi måste balansera det irrationella med det rationella. Vilket betyder att vi måste bejaka rationaliteten, emedan det är med hjälp av den som irrationaliteten faktiskt kan utkristalliseras. Rationaliteten är vägledaren, och irrationaliteten terrängen. Allt jag tidigare skrev var blott att absurditeten inte ska vara rodret, inte att absurditeten fullständigt ska uteslutas. Jag är inte alltid rädd att bemöta irrationaliteten, varför skulle jag vara det? Emellanåt så är jag rädd för irrationaliteten, det ska erkännas. Enbart en idiot skulle inte frukta irrationaliteten. Men jag är inte så rädd för den att jag blundar inför den, eller känner mig i behov av att - på ett ytterst fatalistiskt och infantilt manér - djupdyka in i den
Wilbers analys bör kontras med en dikotomi, som denna gång faktiskt inte är falsk; antingen så är man till grunden rationell, eller så existerar "man" över huvud taget inte. Det går inte att vara en individ och samtidigt vara till grunden irrationell - ett medvetande är omöjligt utan förmågan att kunna knyta ihop punkt A med punkt B. Rationaliteten har med andra ord alltid överhanden. Oavsett vad Wilber säger. Den transrationelle individen är en paradox.

Dessutom; varför ska vi särskilja metafysiken från religionen? Vad blir religionen utan metafysiken? I mina ögon ingenting. Vad blir etiken utan metafysiken? Återigen; ingenting. Hur ska du ha det?
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9138
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 09 aug 2009 19:41

Döden och evigheten kan väl knappast bortses ifrån i sådana här resonemang? Och skräcken för dessa?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 11 aug 2009 19:06

Anders: definitivt inte. Själv anser jag det vara ytterst höga kort i leken.

Övriga (Jimmy och Auk): Kom igen då, skriv något, ni som tidigare var så upprörda. Jag vill utveckla min tankar, kom med lite kritik. Eller är ni helt plötsligt ointresserade av ämnet?
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.

Logos är Djävulskap.

Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 11 aug 2009 23:37

miles davis:
Jag upplever att du tog dig tid att skriva ett långt inlägg vilket jag respekterar. Dock känner jag att jag tappar lusten av att diskutera just nu, inte för att jag saknar resoeemang, utan för att jag upplever att avståndet mellan oss är så pass stort att min investering i detta här och nu inte kommer ge mig det jag vill ha.

Wilbers analys bör kontras med en dikotomi, som denna gång faktiskt inte är falsk; antingen så är man till grunden rationell, eller så existerar "man" över huvud taget inte. Det går inte att vara en individ och samtidigt vara till grunden irrationell - ett medvetande är omöjligt utan förmågan att kunna knyta ihop punkt A med punkt B. Rationaliteten har med andra ord alltid överhanden. Oavsett vad Wilber säger. Den transrationelle individen är en paradox.
Wilber utgår ifrån en rad olika utvecklingspsykologer & filosofer. Piaget är en av dem: http://en.wikipedia.org/wiki/Jean_Piaget

Har tyvärr inte orken att gå igenom detta om det är långt ifrån din verklighetsuppfattning eftersom jag har föga intresse över att försöka "övertyga" dig om någonting, eftersom det aldrig funkar i längden.

The stages of cognitive development

Piaget's 'Four levels of development' are (1) infancy, (2) preschool, (3) childhood, and (4) adolescence. Each stage is characterized by a general cognitive structure that affects all of the child's thinking (a structuralist view influenced by philosopher Immanuel Kant)[citation needed]. Each stage represents the child's understanding of reality during that period, and each but the last is an inadequate approximation of reality. Development from one stage to the next is thus caused by the accumulation of errors in the child's understanding of the environment; this accumulation eventually causes such a degree of cognitive disequilibrium that thought structures require reorganizing.

The four development stages are described in Piaget's theory as:

  1. Sensorimotor stage: from birth to age 2. Children experience the world through movement and senses (use five senses to explore the world). (...)
  2. Preoperational stage: from ages 2 to 7 (magical thinking predominates. Acquisition of motor skills). Egocentricism begins strongly and then weakens. Children cannot conserve or use logical thinking.
  3. Concrete operational stage: from ages 7 to 12 (children begin to think logically but are very concrete in their thinking). Children can now conserve and think logically but only with practical aids. They are no longer egocentric.
  4. Formal operational stage: from age 12 onwards (development of abstract reasoning). Children develop abstract thought and can easily conserve and think logically in their mind.


Detta är inget som bygger på "ren spekulation", utan forskning (intervjuer med barn etc). osv.
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

Användarvisningsbild
Fengari
Inlägg: 31
Blev medlem: 06 jun 2009 19:31

Inläggav Fengari » 12 aug 2009 17:39

Det här är en jätteintressant tråd! Jag återkommer gärna.
"Människan måste inkarnera sig, ty fantasin avinkarnerar henne." Simone Weil.

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 13 aug 2009 20:38

Jimmy, min poäng har uppenbarligen gått dig obemärkt förbi. Det verkar som om du har missat det abstrakta elementet i den irrationalitet jag har omtalat. För vad min dikotomi behandlar är ingenting annat än den ovillkorliga irrationaliteten; absurditeten - det otänkbara. Borttagandet av det rationella fundamentet. Borttagandet av barnets medvetande och möjlighet till utveckling. Man kan vara rationellt irrationell - ja, rationaliteten är till och med irrationalitetens förutsättning - men man kan inte vara irrationellt rationell. Förstår du? Om du inte förstår så är det för att jag är otydlig, för det är en truism vi talar om (en omständighet som gör den här oenigheten ytterst överflödig).

Fengari skrev:Det här är en jätteintressant tråd! Jag återkommer gärna.


För all del, återkom gärna.
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.

Logos är Djävulskap.

Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 13 aug 2009 20:55

Vem är det som anser att religion strikt är konspiration/maktmedel/dumt osv (dvs inte gräsrot/reellt relevant/gott)?

Den som gör det - challenge:
Försvara din ståndpunkt, utan att själv manifestera vad du själv påstår dig förkasta hos religionen.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 23 aug 2009 03:21

miles davis skrev:Anders: definitivt inte. Själv anser jag det vara ytterst höga kort i leken.

Övriga (Jimmy och Auk): Kom igen då, skriv något, ni som tidigare var så upprörda. Jag vill utveckla min tankar, kom med lite kritik. Eller är ni helt plötsligt ointresserade av ämnet?


Semester ;)

För övrigt, kan man inte vara religiös och materialist?

Jag instämmer inte med din definition av religion, jag är själv emot den, men på annan grund; nämligen att den institutionaliserar tro.

Alltså frågan är snarare i mina ögon om vi kan tro på att det går att institutionalisera tro, och då inte en metafysisk tro (eller inte mer än vetenskap, och filosofi), med gott resultat. Eller om det inte i själva den rörelsen ligger något självbesegrande. Men sen verkar ju inte "profeterna" heller ha uppmanat något annat än introspektion för att "hörsamma evangeliet". Boktroendet kommer sig av andras påverkan.

Vad är rationalitetens mål Miles?
Det går inte att vara en individ och samtidigt vara till grunden irrationell - ett medvetande är omöjligt utan förmågan att kunna knyta ihop punkt A med punkt B.

Är rationalitet alltså enbart ett form av mönsterseende? Är inte just "bra" eller rent av "bäst" ett krav för att rationaliteten skall infinna sig?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9938
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 23 aug 2009 05:50

Lite trötta natttankar istället för välbehövlig sömn...
Jag utgår från att människan i alla tider har kunnat avgöra en distinktion mellan levande och död, mellan levande ting och döda ting, samt även förstått att allt som lever en dag faktiskt även måste dö. Vi tycks dela denna förmåga med flera djurarter som likt oss sörjer sina döda artfränder men till skillnad från dem så har vi kommit att utveckla våra ritualer kring liv och död på ett sätt som är unikt för människan. Att begrava sina döda, att smycka eller anordna en speciell utformning på graven, att lägga ned ägodelar, mat eller annat som kännetecknade denna personen måste vara tämligen unikt för just vår art emedan själva fascinationen och sorgen över någons död fortfarande mycket väl kan delas med andra arter under primitivare former.

Nyfikenheten vad som avgör skillnaden, vilken beståndsdel som verkar hos det levande men inte hos det döda måste ha skapat tankar och föreställningar relativt tidigt om en sorts väsen, något osynligt, ogripbart, som finns hos allt som lever men saknas hos det döda. Kanske var det en speciell sorts luft som överfördes till växter och djur via andningen, och eftersom det fanns liv även i vattnet, växter och fiskar, så måste ju detta livsväsen förutom i luften även finnas i vattnet, därav måste de ha dragit en slutsats som lett fram till upphovet till animismen, där själva "an" i ordet betyder just luft. Att just detta ordet ( animism ) förmodligen ersatt än äldre ord som med ett liknande tankegångssätt bakom ordbildningen ( luft-ande(väsen-själ), andas ) håller jag för självklart, precis som ordet "ande" är en senare konstruktion för själ just utifrån begreppet att andas. I takt med att människan började intressera sig för det som sågs på himlen, stjärnor och planeter, så bör animismen påverkats till att utveckla idéer om varifrån detta livsväsen kan ha kommit, därifrån till panteism är inte steget allt för långt.

Att ta patent på en idé, är förmodligen inget som är helt nytt för våra dagar, de religioner som har uppkommit liknar väldigt mycket just ett upphovsrättsskydd. Endast vissa människor äger möjligheten att påverka religionens utformning och har tolkningsföreträde mot brukaren som enbart skall ta emot ett färdigt koncept. Det som en gång växte fram ur en gemensam upplevelsebas, kom med tiden att tillhöra några enskilt utvalda att uttolka så att andra blev passiva följeslagare som endast behövde tro på det förmedlade budskapet, detta är en form av diktatur som fortfarande präglar de största världsreligionerna.

Från början var skrivna symboler, tecken, endast avsedda för präster och liknande grupper i världen till skillnad från de individuella bokmärken som funnits betydligt längre. Det skrivna ordet innebar makt, självklart ville inte de som tillhörde dem som förmodligen i arv och via utbyte av andra likasinnade att detta skulle bli var mans egendom, men tyvärr så spred sig skrivkonsten även till andra höga ämbeten och ämbetsmän har en förmåga att inte kunna stanna särskilt länge på en och samma post, på grund av missnöje, krig, hög ålder eller annan orsak, så med en förvärvad kunskap, men utan ett förpliktigande att hålla på sekretessen var det bara en tidsfråga innan även icke utvalda lärde sig att både läsa och skriva. Det borde vara ungefär i denna tiden som böckerna till det senare sammanställda gamla testamentet börjar nedtecknas, kanske på grund av en insikt i att muntliga berättartraditioner inte kan fortgå om folket blir utplånat i krig, men att däremot en gömd text kanske kan hitta en senare nyinflyttad läskunnig.

Att just gamla testamentet skulle bli grogrund för våra tre största religioner är kanske inte så förvånansvärt, dessa skrifterna var ju noga utvalda i avsikten att indoktrinera, skrämma och ringakta människan. Innehållsmässigt så består de av en mängd fantasifulla berättelser, folksagor, myter och antaganden om hur världen var beskaffad. Boksamlingen innehöll även texter som kan ses som försök till historieåterberättelser över kungar, krig och folkförflyttningar och de som har samlat dessa böckerna har ju medvetet gjort det utifrån tanken att det skall tjäna ett speciellt syfte, att kunna upprätta ett prästerskapets förtryck mot massan. Sålunda finns det inget av mänsklig frigörelse i någon av våra tre stora världsreligioner, då grundkonceptet de bygger på innebär att medvetet förslava sin församling, vilket är en stor skillnad mot uranimismens förmodade friare förhållningssätt där förmodligen alla var värda lika mycket, döda som levande och detta helt utan en predikande fullblodsegoist som hotar till liv ock lem om inte Guds försyn får råda. Så svar ja, dagens religioner är en konspiration mot folket.

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 575
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 23 aug 2009 21:21

J R Auk skrev:
miles davis skrev:Anders: definitivt inte. Själv anser jag det vara ytterst höga kort i leken.

Övriga (Jimmy och Auk): Kom igen då, skriv något, ni som tidigare var så upprörda. Jag vill utveckla min tankar, kom med lite kritik. Eller är ni helt plötsligt ointresserade av ämnet?


Semester ;)

För övrigt, kan man inte vara religiös och materialist?

Jag instämmer inte med din definition av religion, jag är själv emot den, men på annan grund; nämligen att den institutionaliserar tro.

Alltså frågan är snarare i mina ögon om vi kan tro på att det går att institutionalisera tro, och då inte en metafysisk tro (eller inte mer än vetenskap, och filosofi), med gott resultat. Eller om det inte i själva den rörelsen ligger något självbesegrande. Men sen verkar ju inte "profeterna" heller ha uppmanat något annat än introspektion för att "hörsamma evangeliet". Boktroendet kommer sig av andras påverkan.

Vad är rationalitetens mål Miles?
Det går inte att vara en individ och samtidigt vara till grunden irrationell - ett medvetande är omöjligt utan förmågan att kunna knyta ihop punkt A med punkt B.

Är rationalitet alltså enbart ett form av mönsterseende? Är inte just "bra" eller rent av "bäst" ett krav för att rationaliteten skall infinna sig?


1: Jodå.

2: En tro utan metafysik är i min bok en omöjlighet.

3: Rationaliteten har inget mål. Dess begagnare, däremot...

4. Ja, och nej?
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.

Logos är Djävulskap.

Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 aug 2009 21:24

Måste ställa mig på Miles sida här, varför ens kalla det "religion" Auk? Vad är meningen? Är det bara ett försök att kunna värva sympatier ur ett visst läger, eller vad?

Är inte dina semesterveckor slut snart?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 24 aug 2009 01:22

Jag ger min definition eftersom det är den jag upplever bäst sammanfattar det bruk av begreppet jag uppfattar folk mena sig ha, eller ge uttryck för.

Jag gör alltså inte andra anspråk på begreppet annat än att jag hört den i kontexter vilket kräver den vidd på begreppet jag ger.
Jag kan alltså inte instämma i att "metafysik" är ett krav för att något kallas religion, om vi med metafysik inte enbart menar det begreppsliga, som vi klär all vår "tro" med.

Ni måste ju se i vilket sammanhang begreppet tagits i dagern för oss här. Det uppmanas till eftertanke om religionen först uppträde utan gudar och som en metod eller teknik för att rationellt rätta sig i tillvaron. En levnadskonst. Det vill säga, ge värde till de "rätta" sakerna. Alltså genom anspråk på vad människan är en antroposofi rättas sagt. Inte som jag tycker mig ana Miles vilja tillskriva religionen, en atroposofi.

Du talar om Jesu handlande, men då förutsätter du att hans handlande skall tas som absolut och inte relativt. Jag läser aldrig "religiösa" som annat än filosofer, och jag tolkar deras ord så som jag kan göra dem medningsfulla. Det är ju fan inte annat än vad vi alla gör för utlåtanden om livet.

Blanda aldrig vit och brun sprit. Stå på huvudet vid hicka, lägg inte nycklar på bord. Håll dig till sanningen när du skall ljuga osv. Vadan den speciella karakteristiken av det "religiösa"?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 24 aug 2009 01:49

J R Auk skrev:Blanda aldrig vit och brun sprit. Stå på huvudet vid hicka, lägg inte nycklar på bord. Håll dig till sanningen när du skall ljuga osv. Vadan den speciella karakteristiken av det "religiösa"?
Precis. Döm inte boken efter omslaget. Religion är ett så missbrukat ord. Tror inte folk ens orkar läsa vad ordet betyder i en uppslagsbok, de har allt redan klart för sig.
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster