Några ord om anarkism

[Smile]

Jag hävdar att de tre stor filosoferna, Sokrates, Platon, Nietzsche, alla har varit anarkistiskt disponerade. De har varit konkreta filosofer som har satt människans välbefinnande, välmående och livsglädje i första rummet. Dessa filosofer är de verkliga mänsklighetens välgörare. Det stora misslyckandet, den stora skamfläcken så att säga, är att i stort sätt enbart anarkisterna har förstått detta. Jag syftar på Emma Goldman och Bakunin och ett stort antal individer som av praktiska skäl ej har fått sina röster hörda. Bakunin, t ex är i många avseenden mer avancerad och representerar ett högre utvecklat tänkande än Nietzsche som jämförelsevis ter sig som en...pojke. Emma Goldman, åter igen, är i många avseenden en "Sokrates i prosa". Ändå omnämns dessa avancerade 1900-tals tänkare knappt i den akademiska diskussionen. Detta har givetvis sina skäl - man kanske inte förstår det.

Men vad är det jag säger. Skulle man inte på universitetsnivå se likheterna mellan t ex en Sokrates och en Goldman? Ursäkta jag glömde att det liksom måste upprepas 1000 gånger av 100 distingerade "namn" innan man ser sånt, eller erkänner sånt...men är det "filosofiskt"? Är det kärlek till vishet? På den frågan måste jag svara ett bestämt nej och konstatera att det snarare kan röra sig om kärlek till äran, icke till visheten.

[Sigmund Fraud]

Platon var knappast en anarkist. Det kan tvistas om huruvida han verkligen stod för det han skrev, men det han skrev om de hierarkiska samhällsstrukturna brukar väl vanligtvis tillskrivas honom. I Nietzsche kan man nog hitta bitar av många olika ideologier, det beror på vad man väljer att läsa och dessutom hur man tolkar det, men jag kan hålla med dig om att han väldigt ofta verkar påvisa anarkistiska tendenser. Dels tror jag har han anammat många av Emersons (som jag tycker var lite av en anarkist) idéer, och dels hade han väl ett genuint förakt mot dåtidens samhällselit. Jag måste dock erkänna att jag inte är särskilt bevandrad inom den anarkistiska litteraturen i övrigt, och har endast läst några av Proudhons idéer och lite Wollstonecraft, men det är ändå en ideologi som tilltalar mig. Förmodligen är det väl Emersonälskaren i mig som vill skita i allt och bo ute i skogen.

[Smile]

Platon var knappast en anarkist. Det kan tvistas om huruvida han verkligen stod för det han skrev, men det han skrev om de hierarkiska samhällsstrukturna brukar väl vanligtvis tillskrivas honom. I Nietzsche kan man nog hitta bitar av många olika ideologier, det beror på vad man väljer att läsa och dessutom hur man tolkar det, men jag kan hålla med dig om att han väldigt ofta verkar påvisa anarkistiska tendenser. Dels tror jag har han anammat många av Emersons (som jag tycker var lite av en anarkist) idéer, och dels hade han väl ett genuint förakt mot dåtidens samhällselit. Jag måste dock erkänna att jag inte är särskilt bevandrad inom den anarkistiska litteraturen i övrigt, och har endast läst några av Proudhons idéer och lite Wollstonecraft, men det är ändå en ideologi som tilltalar mig. Förmodligen är det väl Emersonälskaren i mig som vill skita i allt och bo ute i skogen.

Trevligt svar. Jag med - det där med skogen. Men du, nu är det så här att vi finner Nietzsche i "Gorgias" och om du läser det sjunde brevet och tänker efter lite förstår nog vad jag menar. Jag talar givetvis om personen Platon. Enbart en anarkist skulle ge sig ut på ett så pass löjligt vågspel. Som om inte Platon visste att det var utsiktslöst. Det är en
kort litet brev om du inte visste det från förr. Värt att studeras om man är filosofiskt disponerad - vilket inte jag är "längre" får man hoppas. Lycka till Sigmund - du verkar vara en sympatisk person.

[Makterna]

Är anarki en politisk handlingsplan, en föreställning/förhoppning, eller en image/livsstil?

[What Gives?]

Är anarki en politisk handlingsplan, en föreställning/förhoppning, eller en image/livsstil?

Allt i ett. Förhoppningsvis är de två senare aspekterna du nämner minst framträdande i en anarkists drivkraft. Å andra sidan är politiska handlingsplaner ganska illa det med, men inte lika illa som att leva enligt anarkismen med naiva idealiseringar eller för att fylla något slags identitetsbehov.

[Makterna]

Är anarki en politisk handlingsplan, en föreställning/förhoppning, eller en image/livsstil?

Allt i ett. Förhoppningsvis är de två senare aspekterna du nämner minst framträdande i en anarkists drivkraft.

Anser du att det finns saker som av praktiska orsaker inte går att kombinera?
Jag tror att anarkismen bara är en rörelse som syftar till att locka ungdomar och övervintrare av en viss typ av mentalitet till sig. Ungefär som Marilyn Manson. Jag tror inte han talar ur hjärtat på intervjuer e dyl, utan allt är regisserat för att anspela på sin målgrupp (deppiga tonårstjejer). Men så fort något har blivit en "ism" så lever ju rörelsen vidare oavsett vad som händer. Ta kristendomen som ett annat exempel, idag finns det till och med präster som erkänner att Gud inte finns, och som säger att man inte ska följa allt som står i Bibeln. Men genom att den REDAN FINNS så lever den automatiskt vidare enbart pga sitt breda klientunderlag.

Poängen är att om en rörelse som uttalar sig om vilken statlig politik som vore bäst, främst anpassar sig till en viss målgrupp, då blir den inte trovärdig.

[What Gives?]

Anser du att det finns saker som av praktiska orsaker inte går att kombinera?

Det är svårt för mig att ge ett generellt svar. Saker och ting funkar bättre ihop än andra saker. Eller nåt.

Jag tror att anarkismen bara är en rörelse som syftar till att locka ungdomar och övervintrare av en viss typ av mentalitet till sig. Ungefär som Marilyn Manson.

Jag tror att du är fördomsfull. Frågan är vem av oss som gissar bäst.

Poängen är att om en rörelse som uttalar sig om vilken statlig politik som vore bäst, främst anpassar sig till en viss målgrupp, då blir den inte trovärdig.

OK, men menar du att även anarkismen är en rörelse som främst anpassar sig till en viss målgrupp? Vad baserar du den uppfattningen på?

[J R Auk]

Anarkism är att tro på individen och tro på naturen.

Folk blir idag fostrade till att inte ifrågasätta rätt eller fel. Vi behöver inte, vi har Lagen som säger vad vi får eller inte får göra.
Återknyt dom lagar vi lever efter till individen, och dennes begreppsvärld. Det är vad jag strävar efter och jag är anarkist.

Jag tror på människan, jag tror på sammarbete.

[What Gives?]

Återknyt dom lagar vi lever efter till individen, och dennes begreppsvärld.

Visst kan man diskutera tillämpningen och nyttan med de lagar som finns idag, men är inte syftet just att återknyta dessa "till individen, och dennes begreppsvärld"?

Vilken är individens begreppsvärld menar du, och vad föreslår du istället?