Din sista mening är värd att ta fasta på. Hur många revolutionärer har man inte sett som fullständigt skiter i alla som inte är med på just deras grej? Anarkister som vägrar att hälsa på sina grannar och är allmänt diviga? Man kan ju fråga sig var förändringen ska komma ifrån? Jag har svårt för elitrevolutionärer, allt ifrån Lenin till AFA.Avantgardet skrev:Självdistans är nog svårt att leva utan.
Det här med att "känna sig utanför i sociala situationer" är nytt för mig, har som inte reflekterat över det på det sättet. Tror det kan bero på att jag i regel är ganska bra på att ta för mig. Vet inte om jag ens låter det "sociala" ha företräde i "sociala situationer", är du med? Typ, jag kan sätta dagordningen själv om jag anser att det är svamligt eller what not. Är inte den som spelar efter noter, har alltid föredragit att gå på gehör, och har väl aldrig direkt tvivlat när det gäller min smak. Däremot är jag väl likväl sällan, om ens nånsin, del utav en "social situation". Tycks som att jag alltid håller mig på min egen kant på nåt sätt, håller på mitt oberoende. På gott och ont, det är inget jag medvetet gör. Och det är ju ändå lite besynnerligt att jag ska vara sån djävla individualist när jag inte tror på skiten...
Vad gör er ledsna och/eller arga
Moderator: Moderatorgruppen
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
- Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kan ju inte annat än instämma. Frågan är om du med flit smög in en liten smalbensspark på Zizek där. :)
Tycker det är nånting suspekt med folk som tycker alldeles för lika. Ser heller inget fel i att man träter, däremot blir jag småsned på folk som inte kan ta lite bråk ibland. Och folk som tar en för givet, inte för att jag kräver mycket uppskattning eller tacksamhet, bara vanlig fucking anständighet. Tänka sig att jag begriper sånt även om jag aldrig fick nån uppfostran.
Tycker det är nånting suspekt med folk som tycker alldeles för lika. Ser heller inget fel i att man träter, däremot blir jag småsned på folk som inte kan ta lite bråk ibland. Och folk som tar en för givet, inte för att jag kräver mycket uppskattning eller tacksamhet, bara vanlig fucking anständighet. Tänka sig att jag begriper sånt även om jag aldrig fick nån uppfostran.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Jag blir sällan ledsen alls. Jag blir upprörd/arg och bara om jag blir _riktigt_ arg så går känslan över i uppgiven- och ledsamhet. Inte förrän jag känner att det inte finns något hopp kvar så blir jag ledsen.
Irriterad blir jag alldeles för ofta. Tuggar mig nästan alltid i kinderna när jag åker spårvagn. Tänk om man skulle få åka hem från jobbet/skolan en, bara en eftermiddag utan att någon spelar musik från mobiltelefon, prat/skriker med vänninan om hur full hon var i helgen, skriker på sin unge att sluta skrika etc. VAD försöker du uppnå med detta beteende??
Irriterad blir jag alldeles för ofta. Tuggar mig nästan alltid i kinderna när jag åker spårvagn. Tänk om man skulle få åka hem från jobbet/skolan en, bara en eftermiddag utan att någon spelar musik från mobiltelefon, prat/skriker med vänninan om hur full hon var i helgen, skriker på sin unge att sluta skrika etc. VAD försöker du uppnå med detta beteende??
Ataraxi
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Vad de försöker uppnå? Anspråk på tillvaron, vilket de uppenbarligen lyckas medNiya skrev:Irriterad blir jag alldeles för ofta. Tuggar mig nästan alltid i kinderna när jag åker spårvagn. Tänk om man skulle få åka hem från jobbet/skolan en, bara en eftermiddag utan att någon spelar musik från mobiltelefon, prat/skriker med vänninan om hur full hon var i helgen, skriker på sin unge att sluta skrika etc. VAD försöker du uppnå med detta beteende??
Acceptera detta som en slutsats (gå in i det, istället från bort från det), låt detta bli din nya utgångspunkt och "problemet" är löst - lärande/utveckling i ett nötskal
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony
- Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Ling skrev:Jag har oerhört svårt för nedlåtenhet, vet inte hur jag ska tackla det. Vill gärna ha förmågan att bita tillbaka där det gör mest ont, men det går liksom inte. Jag blir bara tyst och funderar på varför personen ger mig ett sådant beteende, tänker personen på hur de beter sig, är det medvetet eller omedvetet? Har svårt för att vara medvetet elak, till och med när jag är väldigt ärlig, vill jag inte göra nån illa.
En sak som gör mig väldigt upprörd och ledsen, är när jag ser nån av mina elever bli illa behandlad, eller när de kommer till mig och är ledsna över hur deras föräldrar beter sig mot dom, när dom inte förstår. Jag har i dom lägena svårt att inte gråta själv, det kräver all min fokus. Jag har väl en alldeles för stor inlevelseförmåga, jag känner för mycket. Svårt att vara proffessionell i de lägena.
Ling, kan det inte i vissa lägen vara bra för dina elever att se sin lärare engageras så mycket att hon faktiskt gråter? Om du kan göra det på ett sånt sätt att det inte tar fokus från eleven det vill säga. Men du vet ju bäst vad dina elever (medmänniskor) behöver.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Avantgardet skrev:Måste de ha nåt slags baktanke med det, är det inte enklare än så? Är det inte mer likt, typ, en ejakulation, måste helt enkelt tömma sig, verbalt eller på annat sätt.
Jo, det är väl så. Och det är mig helt främmande att de inte kan vänta 5 minuter tills de gått av vagnen. Därav min (egentligen retoriska) fråga vad försöker de uppnå genom att låta sitt själsliga dravel läcka ut över spårvagnsgolvet så jag får klet på mina skor.
Ataraxi
- Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Niya skrev:Avantgardet skrev:Måste de ha nåt slags baktanke med det, är det inte enklare än så? Är det inte mer likt, typ, en ejakulation, måste helt enkelt tömma sig, verbalt eller på annat sätt.
Jo, det är väl så. Och det är mig helt främmande att de inte kan vänta 5 minuter tills de gått av vagnen. Därav min (egentligen retoriska) fråga vad försöker de uppnå genom att låta sitt själsliga dravel läcka ut över spårvagnsgolvet så jag får klet på mina skor.
Men är inte de utrryck som spelar i ditt anlete under åhörandet av denna spårvagnsorgie också en typ av perversion, och som föranleder det sekret som fastnar på deras näthinner skulle deras blickar glida över dig?
Vet egentligen ingen riktigt bra lösning, har som alltid tänkt att det inte behöver vara hur hjärndött som helst, att man faktiskt kan göra saker med lite stil och klass också. Uppfattar det som att du säger samma sak.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Logos skrev:Ling skrev:Jag har oerhört svårt för nedlåtenhet, vet inte hur jag ska tackla det. Vill gärna ha förmågan att bita tillbaka där det gör mest ont, men det går liksom inte. Jag blir bara tyst och funderar på varför personen ger mig ett sådant beteende, tänker personen på hur de beter sig, är det medvetet eller omedvetet? Har svårt för att vara medvetet elak, till och med när jag är väldigt ärlig, vill jag inte göra nån illa.
En sak som gör mig väldigt upprörd och ledsen, är när jag ser nån av mina elever bli illa behandlad, eller när de kommer till mig och är ledsna över hur deras föräldrar beter sig mot dom, när dom inte förstår. Jag har i dom lägena svårt att inte gråta själv, det kräver all min fokus. Jag har väl en alldeles för stor inlevelseförmåga, jag känner för mycket. Svårt att vara proffessionell i de lägena.
Ling, kan det inte i vissa lägen vara bra för dina elever att se sin lärare engageras så mycket att hon faktiskt gråter? Om du kan göra det på ett sånt sätt att det inte tar fokus från eleven det vill säga. Men du vet ju bäst vad dina elever (medmänniskor) behöver.
Det har faktiskt hänt, men då har det mer kommit tårar för att jag uttryckt en stolthet för något de lyckats med, tex en gång när en tjej tog sig igenom en konflikt UTAN att slå, skrika okvädningsord eller liknande...dessutom sprang hon inte iväg. En stund senare, när hon lugnat sig, pratade vi om det och jag sa att hon har vuxit en hel del, hon kunde ta konflikten på ett konstruktivt sätt, sätta ord på det hon faktiskt kände. Det var rätt stort för henne efteråt, och hon blev lika stolt som jag tror jag. Det här är en tjej som jag jobbat mycket med under åren, vi har haft massor av konflikter, nu går hon i 6;an och kommer nog bli en mycket trevlig kvinna en dag....en fighter måste jag säga.
I andra fall, när jag måste lyssna på barn som blir illa och orättvist behandlade av kanske föräldrar eller andra vuxna, då känner jag nog att det är viktigt att vara lite mer objektiv, dock med mitt stora medkännande som jag alltid har. Jag tror ändå jag förmedlar det.
Avantgardet skrev:Niya skrev:Avantgardet skrev:Måste de ha nåt slags baktanke med det, är det inte enklare än så? Är det inte mer likt, typ, en ejakulation, måste helt enkelt tömma sig, verbalt eller på annat sätt.
Jo, det är väl så. Och det är mig helt främmande att de inte kan vänta 5 minuter tills de gått av vagnen. Därav min (egentligen retoriska) fråga vad försöker de uppnå genom att låta sitt själsliga dravel läcka ut över spårvagnsgolvet så jag får klet på mina skor.
Men är inte de utrryck som spelar i ditt anlete under åhörandet av denna spårvagnsorgie också en typ av perversion, och som föranleder det sekret som fastnar på deras näthinner skulle deras blickar glida över dig?![]()
Vet egentligen ingen riktigt bra lösning, har som alltid tänkt att det inte behöver vara hur hjärndött som helst, att man faktiskt kan göra saker med lite stil och klass också. Uppfattar det som att du säger samma sak.
Visserligen, här kan man dock göra ett val att vända bort blicken. Spårvagnar och bussar har ingen mute knapp. Det är visserligen inte volymen i sig som stör mig utan innehållet. Glada människor som skrattar och skojjar är en sak, tolvåringar som spelar gangsta rap ur sina skränande mobiltelefonhögtalare är en annan.
Man kanske skulla köpa på sig en pall med 10 kronors hörlurar och börja dela ut? 8)
Ataraxi
- Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Niya skrev:Avantgardet skrev:Niya skrev:Avantgardet skrev:Måste de ha nåt slags baktanke med det, är det inte enklare än så? Är det inte mer likt, typ, en ejakulation, måste helt enkelt tömma sig, verbalt eller på annat sätt.
Jo, det är väl så. Och det är mig helt främmande att de inte kan vänta 5 minuter tills de gått av vagnen. Därav min (egentligen retoriska) fråga vad försöker de uppnå genom att låta sitt själsliga dravel läcka ut över spårvagnsgolvet så jag får klet på mina skor.
Men är inte de utrryck som spelar i ditt anlete under åhörandet av denna spårvagnsorgie också en typ av perversion, och som föranleder det sekret som fastnar på deras näthinner skulle deras blickar glida över dig?![]()
Vet egentligen ingen riktigt bra lösning, har som alltid tänkt att det inte behöver vara hur hjärndött som helst, att man faktiskt kan göra saker med lite stil och klass också. Uppfattar det som att du säger samma sak.
Visserligen, här kan man dock göra ett val att vända bort blicken. Spårvagnar och bussar har ingen mute knapp. Det är visserligen inte volymen i sig som stör mig utan innehållet. Glada människor som skrattar och skojjar är en sak, tolvåringar som spelar gangsta rap ur sina skränande mobiltelefonhögtalare är en annan.
Man kanske skulla köpa på sig en pall med 10 kronors hörlurar och börja dela ut? 8)
Fan, glada människor som skrattar är det värsta jag vet. Jag menar, vad finns det att vara glad åt? Nä, hörredu, man ska inte glädja sig i onödan.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kanske en korsning mellan Hades och Orfeus, står kvar och spelar min harpa för djuren i underjorden medan jag ser fruntimren gå ifrån mig, eller kanske är det rättare att kalla mig Sisyfos då, vars enda egentliga tillgång är tjurskalligheten. Nä, inte finns det mycket att glädjas åt inte.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 70 och 0 gäster