jag orkade inte läsa igenom sista sidan men likväl är min poäng att ingen nånsin kommer bevisa hur det är med livet, döden och gud, just för att detta skulle förstöra allt vad alla tror på och hur vi lever våra liv osv. Hur långt man än kommer i neurovetenskapen så kommer man aldrig kunna bevisa att det inte finns liv efter döden(vad det nu skulle vara bra för) och därför så kommer ingen heller kunna bevis att det finns liv efter döden. Detsamma är med gud.
Ett faktum: vi kommer alla att dö och vi kan inte göra nått åt det. Själv tror jag inte på liv efter döden, men vill gärna bli motbevisat om det, men nu har jag insett att det inte går och hela diskussionen är egentligen meningslös eftersom vi aldrig kommer få veta något. Livet kan lika gärna vara en dröm o när vi dör vaknar vi ur drömmen. Något sådant mer filosofiskt tilltalar mig mer.
En annan sak är att döden förmodlingen är något som den mänskliga hjärnan inte kan greppa och därför tar man till olika förklaringar i form av religion eller vetenskap, för att försöka förstå det ogreppbara. Men har ni tänkt på att inget varar för evigt; inte livet; och därmed inte döden(vad det nu är för något) tack för mig o godnatt
NDUer - Verkliga händelser eller en produkt av hjärnan?
Moderator: Moderatorgruppen
Det vi kallar "händelser" öht är produkter av hjärnan. Det vi upplever som vår visuella omvärld är ju hjärnans tolkningar av foton-info som strömmat genom öga, blivit elektroimpulser i nervbanor, nått hjärnan och tolkats som "vår fysiska omvärld - visuellt sett". För att förenkla det hele...
Det vi upplever som och kallar för vår hjärna är också en bild hjärnan skapat... En härlig cirkelrörelse i detta, en inåtgående spiral...
Världens och förnimmandets tautologa struktur...
tänker Algotänka
Det vi upplever som och kallar för vår hjärna är också en bild hjärnan skapat... En härlig cirkelrörelse i detta, en inåtgående spiral...
Världens och förnimmandets tautologa struktur...
tänker Algotänka
Algotezza aka Algotezza
För att få lite mer kött på benen:
http://www.nderf.org/site_index.htm
Där finns väldigt många NDU fall.
http://www.nderf.org/site_index.htm
Där finns väldigt många NDU fall.
Nära döden eller utanför kroppen nja.
Åkte själv på en hjärtoperation i vintras....
Låg på intensiven några dagar efteråt med en massa droger i kroppen..
Svårt att syresätta hjärnan vid tillfällen och så..
Och visst, man svävade över monitorer och bord . Rätt festligt när man tänker efter så här i efterhand...Och visst sprang även mössen på de krom blanka detaljerna på säng och stativ....
Att man med rätt mind set kan få detta till NDUer och out of body...Javisst det fattar jag....men nej så var det nog inte.
Däremot är konsten att leve i nuet en lisa för själen, När man nu ibland lyckas med detta.
Åkte själv på en hjärtoperation i vintras....
Låg på intensiven några dagar efteråt med en massa droger i kroppen..
Svårt att syresätta hjärnan vid tillfällen och så..
Och visst, man svävade över monitorer och bord . Rätt festligt när man tänker efter så här i efterhand...Och visst sprang även mössen på de krom blanka detaljerna på säng och stativ....
Att man med rätt mind set kan få detta till NDUer och out of body...Javisst det fattar jag....men nej så var det nog inte.
Däremot är konsten att leve i nuet en lisa för själen, När man nu ibland lyckas med detta.
Varje dag är en resa.
Det är en viss skillnad på "att bevisa" till "att acceptera beviset".
Just när det gäller tron på exempelvis ett liv efter döden, så vill inte den som tror, att det skall motbevisas, liksom att den som inte tror inte heller vill att det skall bekräftas att det verkligen inte finns något efter döden, vilket är min erfarenhet av de ateister jag stött på.
Däremot är jag säker på att ingen av er skulle acceptera en återgiven berättelse om ndu som ett bevis, tvärtom skulle ni hitta på era egna orimliga förklaringar till personens berättelse som gott och väl i sig själva skulle kunna vara än mer osannolikare än just sannolikheten för att det personen med sin nära dödenupplevelse hävdar är sant, vilket gör hela denna diskussionen om nduer rätt meningslös.
Just när det gäller tron på exempelvis ett liv efter döden, så vill inte den som tror, att det skall motbevisas, liksom att den som inte tror inte heller vill att det skall bekräftas att det verkligen inte finns något efter döden, vilket är min erfarenhet av de ateister jag stött på.
Däremot är jag säker på att ingen av er skulle acceptera en återgiven berättelse om ndu som ett bevis, tvärtom skulle ni hitta på era egna orimliga förklaringar till personens berättelse som gott och väl i sig själva skulle kunna vara än mer osannolikare än just sannolikheten för att det personen med sin nära dödenupplevelse hävdar är sant, vilket gör hela denna diskussionen om nduer rätt meningslös.
-
unrealreality
- Inlägg: 6
- Blev medlem: 10 feb 2008 13:19
- Kontakt:
Däremot är jag säker på att ingen av er skulle acceptera en återgiven berättelse om ndu som ett bevis, tvärtom skulle ni hitta på era egna orimliga förklaringar till personens berättelse som gott och väl i sig själva skulle kunna vara än mer osannolikare än just sannolikheten för att det personen med sin nära dödenupplevelse hävdar är sant, vilket gör hela denna diskussionen om nduer rätt meningslös.
ungefär som min poäng, bara lite mer detaljerat, poängen var som sagt att diskussionen är meningslös(om än rolig och intressant
Låt oss resonera:
All extern input till processorn är borta. Jaget flyter...
All gammal input till hårdisken deletas. Och sedan drar man ur kontakten till hårddisken....
Enligt ovan finns det inget alls nu att resonera om.....
Ett tomt skal kan tyckas...Om det innehåller "liv" är det på en plantas nivå.
Den andligt bevandrade skulle kanske säga..Ja men inte där där plantan är.
Felet han möjligen gör är att utgå från en dualistisk livssyn. Detta Att Jagets utveckling är oberoende av kroppen. Vad är det?
Att se människan monistiskt är förmodligen svårare.
Vi behöver kroppen för att kunna utvecklas med/i vårat medvetande. Kroppen behöver medvetandet för att vara levande.
Som jag ser det så behöver inte den människa som utvecklats till sin fulla potential fundera så mycket på vad som händer efter att hårdisk och processor har lagt av...Han har fått uppleva omfamningen och överstigandet av denna vår "jämmerdal" redan här och nu.
Materialistens franka respons. Puts väck ..........................
EggHead skrev:Om man tar bort alla sinnen hos en människa,
All extern input till processorn är borta. Jaget flyter...
EggHead skrev:Om man tar bort hans/hennes minne
All gammal input till hårdisken deletas. Och sedan drar man ur kontakten till hårddisken....
EggHead skrev: och förmåga att resonera.
Enligt ovan finns det inget alls nu att resonera om.....
EggHead skrev: Vad blir kvar?
Ett tomt skal kan tyckas...Om det innehåller "liv" är det på en plantas nivå.
EggHead skrev:Finns det något kvar eller är man bara sina minnen och förmåga att resonera?
Den andligt bevandrade skulle kanske säga..Ja men inte där där plantan är.
Felet han möjligen gör är att utgå från en dualistisk livssyn. Detta Att Jagets utveckling är oberoende av kroppen. Vad är det?
Att se människan monistiskt är förmodligen svårare.
Vi behöver kroppen för att kunna utvecklas med/i vårat medvetande. Kroppen behöver medvetandet för att vara levande.
Som jag ser det så behöver inte den människa som utvecklats till sin fulla potential fundera så mycket på vad som händer efter att hårdisk och processor har lagt av...Han har fått uppleva omfamningen och överstigandet av denna vår "jämmerdal" redan här och nu.
Materialistens franka respons. Puts väck ..........................
Varje dag är en resa.
Jag anser att "Jag" är mer en mina minnen och min förmåga att resonera. Ett mycket djupare mer omedelbart "Jag" oberoende av allt annat.
Gör en exakt klon av mig som jag är idag, är detta jag? Nej, det är en exakt kopia men det är inte "Jag". Man är alltså mer än något fysiskt möjligt att återskapa.
Om mitt "Jag" vore min förmåga minnas skulle en person med dåligt minne vara mindre "självmedveten" än andra med bättre minne.
Om mitt "Jag" vore min förmåga resonera skulle en person som t.ex inte kan lösa matematiska uppgifter vara mindre "självmedveten" än andra mer begåvade.
Gör en exakt klon av mig som jag är idag, är detta jag? Nej, det är en exakt kopia men det är inte "Jag". Man är alltså mer än något fysiskt möjligt att återskapa.
Om mitt "Jag" vore min förmåga minnas skulle en person med dåligt minne vara mindre "självmedveten" än andra med bättre minne.
Om mitt "Jag" vore min förmåga resonera skulle en person som t.ex inte kan lösa matematiska uppgifter vara mindre "självmedveten" än andra mer begåvade.
EggHead skrev:Jag anser att "Jag" är mer en mina minnen och min förmåga att resonera. Ett mycket djupare mer omedelbart "Jag" oberoende av allt annat.
Ja, du säger så.
EggHead skrev:Gör en exakt klon av mig som jag är idag, är detta jag? Nej, det är en exakt kopia men det är inte "Jag". Man är alltså mer än något fysiskt möjligt att återskapa.
Men har denna kopia då ett jag. ett självmedvetande? och i så fall varifrån uppenbarade sig detta "jag" i kloningsögonblicket?
Vad du säger är att klon jaget är skilt från originalets ditt jag. Men spelar det någon roll vilket "jag" jag marksa fortsätter att resonera med?
EggHead skrev:Om mitt "Jag" vore min förmåga minnas skulle en person med dåligt minne vara mindre "självmedveten" än andra med bättre minne.
Om mitt "Jag" vore min förmåga resonera skulle en person som t.ex inte kan lösa matematiska uppgifter vara mindre "självmedveten" än andra mer begåvade.
Vad händer med jaget vid alzheimers och liknande tillstånd?
Varje dag är en resa.
Marksa:
"Men har denna kopia då ett jag. ett självmedvetande? och i så fall varifrån uppenbarade sig detta "jag" i kloningsögonblicket?"
Varför skulle den ha det? Eller varför skulle den inte ha det? Spelar det någon roll när den uppenbaras eller om den har ett jag, det är ju inte "jag" trots allt. Vilket då var poängen.
Marksa:
"Vad du säger är att klon jaget är skilt från originalets ditt jag. Men spelar det någon roll vilket "jag" jag marksa fortsätter att resonera med?"
Klart att det spelar roll för dig, alltså "du" som kan se din kopia. Han brinner, du gör det inte är väl ett bra exempel. Skulle du må lika bra av att det var han som kom hem till din eventuella fru på kvällen istället för dig...?
Marksa:
"Vad händer med jaget vid alzheimers och liknande tillstånd?"
För din omgivning upplevs du kanske som opålitlig och svår men det är fortfarande "du" som undrar var "du" är när du igentligen bara är runt hörnet om ditt hem. Jaget är kvar.
"Men har denna kopia då ett jag. ett självmedvetande? och i så fall varifrån uppenbarade sig detta "jag" i kloningsögonblicket?"
Varför skulle den ha det? Eller varför skulle den inte ha det? Spelar det någon roll när den uppenbaras eller om den har ett jag, det är ju inte "jag" trots allt. Vilket då var poängen.
Marksa:
"Vad du säger är att klon jaget är skilt från originalets ditt jag. Men spelar det någon roll vilket "jag" jag marksa fortsätter att resonera med?"
Klart att det spelar roll för dig, alltså "du" som kan se din kopia. Han brinner, du gör det inte är väl ett bra exempel. Skulle du må lika bra av att det var han som kom hem till din eventuella fru på kvällen istället för dig...?
Marksa:
"Vad händer med jaget vid alzheimers och liknande tillstånd?"
För din omgivning upplevs du kanske som opålitlig och svår men det är fortfarande "du" som undrar var "du" är när du igentligen bara är runt hörnet om ditt hem. Jaget är kvar.
Hej!
EggHead frågar: ”Vad händer med jaget vid alzheimers och liknande”?
Här lägger jag in texten (hämtad från min ovan nämnd-tidigare hänvisnings artikel) som beskriver t.ex. den andliga jaget vid alzheimers och likn. sjukdomar:
Tre delar av hjärnan:
Vad är det för skillnad på de olika delarna av hjärnan? Här kommer en kort sammanfattning av det viktigaste.
• 1) Den psykiska hjärnan (anden) är sätet eller utgångspunkten för tanken och viljan samt för den medvetna handlingen, vilken är ledd av tanken och viljan. Allt det som den psykiska hjärnan mottager av vetande, erfarenheter, kunskaper osv kan med tankens hjälp omsättas både i psykiska och i fysiska värden och resultat, därför att tanken, ledd av viljan genomarbetar, sammanbinder, nyskapar, avslutar eller utskiljer det mottagna och utstrålar det bearbetade materialet i talrika mer eller mindre nyanserade, klart lysande fasetter, allt enligt det föregående tankearbetet.
Varje tankearbete, hur kortvarigt eller ringa det än är, uppfattas konkret av den normala människan, eftersom människan i mer eller mindre utsträckning "känner" sin tanke arbeta. Alla dessa genomtänkta tankar är individens omistliga ägodel; de värden som hon under jordelivet har erhållit från sina erfarenheter, kunskaper osv bevaras av anden. Ingen jordisk sjukdom, som t ex Alzheimer eller andra svåra hjärnsjukdomar, kan radera ut andens minne. Genom tankens arbete uppbygger eller formar sålunda var och en sin individuella andliga personlighet.
• 2) Den astrala hjärnan, människans automatiska behållare, samlar däremot helt mekaniskt upp allt det som den mottager under människans jordeliv, för att vid ett eller annat givet tillfälle reproducera det mottagna exakt så som den har förvarat det, utan någon som helst tillfogning.
För att göra det mera lättbegripligt, skall här ett exempel ges på den automatik som styr denna hjärna: Ett exempel, taget från de talrika automatiska rörelserna, som människorna utför med hjälp av den astrala hjärnan i det dagliga livet, skall här ges: I ett rum finns två tvättställ skilda från varandra av ett skåp. Normalt brukar en spegel hänga på en spik över ett av tvättställen. En av rummets innehavare kommer in; individens psykiska hjärna (andehjärnan) arbetar i det givna ögonblicket med en tankekedja som befinner sig mycket långt borta från den lokala omgivningen. Men vid individens inträde i rummet, fångar ögat spegeln som ligger t ex på ett bord (där den inte skall vara). Genast framsänder den astrala hjärnan en bild av spegeln hängande på väggen, och utan att avbryta sin tankes arbete tar personen spegeln - helt automatiskt - går fram mot ett av tvättställen, lyfter upp spegeln och låter den glida ned utmed väggen, så att snöret kan fastna på spiken. Rörelsen misslyckas och upprepas därför tre, fyra eller fem gånger, fortfarande helt automatiskt, men med denna flera gånger upprepade rörelse väcker de astrala hjärncellernas vibrationer individen ur hans tankar. Den för länge sedan påbörjade tankekedjan avbryts på ett ögonblick, och i kraft av sin vilja ger han den hejdade tanken en ny riktning. Handen med spegeln sänks, individen ser upp på väggen, och genom det koncentrerade tankemedvetandet uppdagas det att det överhuvudtaget inte finns någon spik att hänga spegeln på, eftersom spiken finns över det andra tvättstället. Den astrala hjärnan - den omedvetna människan - har inte ens förmått att kombinera följande: när spegeln inte ville hänga på väggen, fanns det inget att hänga den på. Först när de flera gånger upprepade resultatlösa rörelsernas vibrationer väcker individens medvetande (anden), kan den astrala hjärnans omedvetna felsteg rättas.
• 3) Den fysiska hjärnan - mottagaren och meddelaren - är till synes den mänskliga personlighetens enda faktor, ett organ som människorna med lätthet kan underkasta vetenskapliga undersökningar. Men eftersom de två andra närvarande faktorerna inte kan underkastas en sådan handgriplig undersökning, som kan komma den fysiska till del, har människan hittills inte varit i stånd att erkänna de två icke synliga men mycket viktiga faktorerna (den astrala hjärnan och anden) - viktiga därför att utomordentligt mycket i den mänskliga personligheten endast kan förklaras och förstås genom närvaron av dessa två ovannämnda faktorer.
Hjärnan är andens redskap
Efterhand som den fysiska hjärnan utvecklas genom kroppens växt från barndomen till den mer mogna åldern, blir den ett mera användbart redskap för den ande som är knuten till den fysiska kroppen. Individens särprägel framträder tydligare, jaget förmår allt bättre att genom den fysiska hjärnan mottaga intryck. Men hur välutvecklad den mänskliga hjärnan än kan bli, kommer den aldrig att kunna uppnå något som helst värde som självständigt tankeorgan, eftersom det självständiga tänkandet uteslutande härstammar från den till människokroppen knutna anden.
Människans fysiska hjärna - som redskap för anden - kan bäst liknas vid ett musikinstrument, t ex en violin. Ett sådant instrument kan inte självständigt frambringa en enda ton, det ljuder först i det ögonblick stråken förs över strängarna, och de toner som då framkommer kommer noga att återspegla den spelandes musikaliska förmåga. Geniet kommer med största lätthet att framkalla en mängd harmoniska toner och klanger som förenas till en vacker helhet, medan den omusikaliska människan endast kan framlocka en rad dissonanser på samma instrument - även om det är den finaste Stradivarius. Från geniet till den omusikaliske sträcker sig en skala av mer eller mindre musikbegåvade och musikkunniga individer, som var för sig kommer att behandla instrumentet efter sin individuella förmåga och färdighet. Men om en sträng går av, kan inte ens det största geni framkalla annat än skärande och raspande ljud från den trasiga strängen. På liknande sätt är den fysiska hjärnan andens instrument. Ju högre utvecklad ande, desto fullständigare och bättre kan hjärnan användas till omsättning av andens tankar, så att de kan träda fram i den jordiska världen. Men om delar av hjärnan skadas på grund av sjukdom eller ålderdom, kommer även den högste ande att vara ur stånd att verkningsfullt använda den skadade cellvävnaden.
Överlever medvetandet den jordiska döden?
Hjärnforskarna har hittills inte velat erkänna att det kan finnas en möjlighet att det existerar en beståndsdel som är fristående från den fysiska kroppen och hjärnan, men som ändå är beroende av just den fysiska kroppen och hjärnan, att medvetandet helt enkelt inte hör till "det fysiska". (Inom vissa forskarkretsar, bl a i England, har man dock på senare tid börjat fundera i sådana tankebanor). Detta har försenat hjärn- och NDU-forskningen under lång tid. Och det beror till stor del på att det gått prestige och rutin i forskandet - det är bekvämare att följa andra forskare i deras redan upptrampade fotspår än att ifrågasätta saker och ting själv. Plus det faktum som nämnts tidigare, många vågar helt enkelt inte av rädsla för sina forskarkollegors reaktioner att gå in på nya, oprövade medicinska marker. Men det är just de personer som vågat ifrågasätta och vågat pröva nya idéer som också gjort de banbrytande framstegen inom all forskningen, på vilket område det vara må. Albert Einstein var en stor ifrågasättare, vilket resulterade i att han fick sämsta möjliga betyg av sina lärare, som alla var dåtidens mest ansedda forskare och professorer. Men vem av dem gjorde de största upptäckterna? Vem av dem gagnade mänskligheten mest? Vem av dem minns man i dag? Alla vet vi vem Einstein var och vilken betydelse han haft för nya tankar inom fysiken; men i ärlighetens namn, kan någon nämna namnet på hans skötsamma medstudenter? Knappast.
Med andra ord: "Förmågan att i dag tänka annorlunda än igår, skiljer den vise från den envise." Det borde även de som studerar NDU:erna hålla i minnet. Våga tänka i nya banor och ni kommer att hitta svar ni inte trodde var möjliga. Svaret på NDU mysteriet går inte att finna enbart i den fysiska hjärnan. - Inte ens om all världens hjärnforskare stimulerade och forskade på alla hjärnceller och nervtrådar på en och samma gång kommer vi närmare svaret på NDU mysteriet. Tiden är inne då vi måste tänka längre än så, mycket längre och mycket mer vidsynt. När sanningen kommer fram om vad NDU:er egentligen är och beror på, då kommer vårt sätt att tänka och vårt förhållande till den jordiska döden aldrig mer att bli sig likt. Inget kommer då längre att bli sig likt, eftersom resultatet entydigt kommer att visa det som en del engelska forskare nu börjar ana, nämligen: att medvetandet överlever den jordiska döden.
Fotnot: Denna artikel är specialskriven av Robert Kelemen för NDU-sajten. Delar av texten i artikeln är hämtade från boken "Vandra mot Ljuset", utgiven av Amelius Förlag.
Texten speglar min övertygelse.
Varma hälsningar Paul
Epost: pali_3000@hotmail.com
EggHead frågar: ”Vad händer med jaget vid alzheimers och liknande”?
Här lägger jag in texten (hämtad från min ovan nämnd-tidigare hänvisnings artikel) som beskriver t.ex. den andliga jaget vid alzheimers och likn. sjukdomar:
Tre delar av hjärnan:
Vad är det för skillnad på de olika delarna av hjärnan? Här kommer en kort sammanfattning av det viktigaste.
• 1) Den psykiska hjärnan (anden) är sätet eller utgångspunkten för tanken och viljan samt för den medvetna handlingen, vilken är ledd av tanken och viljan. Allt det som den psykiska hjärnan mottager av vetande, erfarenheter, kunskaper osv kan med tankens hjälp omsättas både i psykiska och i fysiska värden och resultat, därför att tanken, ledd av viljan genomarbetar, sammanbinder, nyskapar, avslutar eller utskiljer det mottagna och utstrålar det bearbetade materialet i talrika mer eller mindre nyanserade, klart lysande fasetter, allt enligt det föregående tankearbetet.
Varje tankearbete, hur kortvarigt eller ringa det än är, uppfattas konkret av den normala människan, eftersom människan i mer eller mindre utsträckning "känner" sin tanke arbeta. Alla dessa genomtänkta tankar är individens omistliga ägodel; de värden som hon under jordelivet har erhållit från sina erfarenheter, kunskaper osv bevaras av anden. Ingen jordisk sjukdom, som t ex Alzheimer eller andra svåra hjärnsjukdomar, kan radera ut andens minne. Genom tankens arbete uppbygger eller formar sålunda var och en sin individuella andliga personlighet.
• 2) Den astrala hjärnan, människans automatiska behållare, samlar däremot helt mekaniskt upp allt det som den mottager under människans jordeliv, för att vid ett eller annat givet tillfälle reproducera det mottagna exakt så som den har förvarat det, utan någon som helst tillfogning.
För att göra det mera lättbegripligt, skall här ett exempel ges på den automatik som styr denna hjärna: Ett exempel, taget från de talrika automatiska rörelserna, som människorna utför med hjälp av den astrala hjärnan i det dagliga livet, skall här ges: I ett rum finns två tvättställ skilda från varandra av ett skåp. Normalt brukar en spegel hänga på en spik över ett av tvättställen. En av rummets innehavare kommer in; individens psykiska hjärna (andehjärnan) arbetar i det givna ögonblicket med en tankekedja som befinner sig mycket långt borta från den lokala omgivningen. Men vid individens inträde i rummet, fångar ögat spegeln som ligger t ex på ett bord (där den inte skall vara). Genast framsänder den astrala hjärnan en bild av spegeln hängande på väggen, och utan att avbryta sin tankes arbete tar personen spegeln - helt automatiskt - går fram mot ett av tvättställen, lyfter upp spegeln och låter den glida ned utmed väggen, så att snöret kan fastna på spiken. Rörelsen misslyckas och upprepas därför tre, fyra eller fem gånger, fortfarande helt automatiskt, men med denna flera gånger upprepade rörelse väcker de astrala hjärncellernas vibrationer individen ur hans tankar. Den för länge sedan påbörjade tankekedjan avbryts på ett ögonblick, och i kraft av sin vilja ger han den hejdade tanken en ny riktning. Handen med spegeln sänks, individen ser upp på väggen, och genom det koncentrerade tankemedvetandet uppdagas det att det överhuvudtaget inte finns någon spik att hänga spegeln på, eftersom spiken finns över det andra tvättstället. Den astrala hjärnan - den omedvetna människan - har inte ens förmått att kombinera följande: när spegeln inte ville hänga på väggen, fanns det inget att hänga den på. Först när de flera gånger upprepade resultatlösa rörelsernas vibrationer väcker individens medvetande (anden), kan den astrala hjärnans omedvetna felsteg rättas.
• 3) Den fysiska hjärnan - mottagaren och meddelaren - är till synes den mänskliga personlighetens enda faktor, ett organ som människorna med lätthet kan underkasta vetenskapliga undersökningar. Men eftersom de två andra närvarande faktorerna inte kan underkastas en sådan handgriplig undersökning, som kan komma den fysiska till del, har människan hittills inte varit i stånd att erkänna de två icke synliga men mycket viktiga faktorerna (den astrala hjärnan och anden) - viktiga därför att utomordentligt mycket i den mänskliga personligheten endast kan förklaras och förstås genom närvaron av dessa två ovannämnda faktorer.
Hjärnan är andens redskap
Efterhand som den fysiska hjärnan utvecklas genom kroppens växt från barndomen till den mer mogna åldern, blir den ett mera användbart redskap för den ande som är knuten till den fysiska kroppen. Individens särprägel framträder tydligare, jaget förmår allt bättre att genom den fysiska hjärnan mottaga intryck. Men hur välutvecklad den mänskliga hjärnan än kan bli, kommer den aldrig att kunna uppnå något som helst värde som självständigt tankeorgan, eftersom det självständiga tänkandet uteslutande härstammar från den till människokroppen knutna anden.
Människans fysiska hjärna - som redskap för anden - kan bäst liknas vid ett musikinstrument, t ex en violin. Ett sådant instrument kan inte självständigt frambringa en enda ton, det ljuder först i det ögonblick stråken förs över strängarna, och de toner som då framkommer kommer noga att återspegla den spelandes musikaliska förmåga. Geniet kommer med största lätthet att framkalla en mängd harmoniska toner och klanger som förenas till en vacker helhet, medan den omusikaliska människan endast kan framlocka en rad dissonanser på samma instrument - även om det är den finaste Stradivarius. Från geniet till den omusikaliske sträcker sig en skala av mer eller mindre musikbegåvade och musikkunniga individer, som var för sig kommer att behandla instrumentet efter sin individuella förmåga och färdighet. Men om en sträng går av, kan inte ens det största geni framkalla annat än skärande och raspande ljud från den trasiga strängen. På liknande sätt är den fysiska hjärnan andens instrument. Ju högre utvecklad ande, desto fullständigare och bättre kan hjärnan användas till omsättning av andens tankar, så att de kan träda fram i den jordiska världen. Men om delar av hjärnan skadas på grund av sjukdom eller ålderdom, kommer även den högste ande att vara ur stånd att verkningsfullt använda den skadade cellvävnaden.
Överlever medvetandet den jordiska döden?
Hjärnforskarna har hittills inte velat erkänna att det kan finnas en möjlighet att det existerar en beståndsdel som är fristående från den fysiska kroppen och hjärnan, men som ändå är beroende av just den fysiska kroppen och hjärnan, att medvetandet helt enkelt inte hör till "det fysiska". (Inom vissa forskarkretsar, bl a i England, har man dock på senare tid börjat fundera i sådana tankebanor). Detta har försenat hjärn- och NDU-forskningen under lång tid. Och det beror till stor del på att det gått prestige och rutin i forskandet - det är bekvämare att följa andra forskare i deras redan upptrampade fotspår än att ifrågasätta saker och ting själv. Plus det faktum som nämnts tidigare, många vågar helt enkelt inte av rädsla för sina forskarkollegors reaktioner att gå in på nya, oprövade medicinska marker. Men det är just de personer som vågat ifrågasätta och vågat pröva nya idéer som också gjort de banbrytande framstegen inom all forskningen, på vilket område det vara må. Albert Einstein var en stor ifrågasättare, vilket resulterade i att han fick sämsta möjliga betyg av sina lärare, som alla var dåtidens mest ansedda forskare och professorer. Men vem av dem gjorde de största upptäckterna? Vem av dem gagnade mänskligheten mest? Vem av dem minns man i dag? Alla vet vi vem Einstein var och vilken betydelse han haft för nya tankar inom fysiken; men i ärlighetens namn, kan någon nämna namnet på hans skötsamma medstudenter? Knappast.
Med andra ord: "Förmågan att i dag tänka annorlunda än igår, skiljer den vise från den envise." Det borde även de som studerar NDU:erna hålla i minnet. Våga tänka i nya banor och ni kommer att hitta svar ni inte trodde var möjliga. Svaret på NDU mysteriet går inte att finna enbart i den fysiska hjärnan. - Inte ens om all världens hjärnforskare stimulerade och forskade på alla hjärnceller och nervtrådar på en och samma gång kommer vi närmare svaret på NDU mysteriet. Tiden är inne då vi måste tänka längre än så, mycket längre och mycket mer vidsynt. När sanningen kommer fram om vad NDU:er egentligen är och beror på, då kommer vårt sätt att tänka och vårt förhållande till den jordiska döden aldrig mer att bli sig likt. Inget kommer då längre att bli sig likt, eftersom resultatet entydigt kommer att visa det som en del engelska forskare nu börjar ana, nämligen: att medvetandet överlever den jordiska döden.
Fotnot: Denna artikel är specialskriven av Robert Kelemen för NDU-sajten. Delar av texten i artikeln är hämtade från boken "Vandra mot Ljuset", utgiven av Amelius Förlag.
Texten speglar min övertygelse.
Varma hälsningar Paul
Epost: pali_3000@hotmail.com
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 84 och 0 gäster