Varför religion?

[Fromm]

Utan religionerna hade det varit frid och fröjd. (läs fred)

Visst är det väl fint med enhet men det vore ju bra om enheten trodde på matnyttiga saker och inte sväljer allt som står i de "heliga" skrifterna.
Lite korrigeringar behövs i religionerna, vore ju också bra om man kunde enas om EN världsomfattande religion. Nej men... sinne först, värld sedan!

Jag är rädd för fundamentalister!  :shock:

Hej Tekhee  :)

Skulle säga, om det varit frid och fröjd på jorden fanns det mindre behov av någon religon.

Jag är också rädd för fundamentalister för de är extremt auktoritets bundna människor, som är beredd att offra sitt eget liv för att blindt lyda en auktoritet. De flesta människor blir tyvärr mer autoritetsbundna när de är rädda och stressade.

[Fromm]

Auktoritetsberoende kand et nkallas något som inte i sig är "något ont" eller "icke önskvärt". I likhet med de flesta som skriver här som hellre vill ha en akutoritet att luta sig mot än eget tänkande.

Ja, det visar ju åter att det beror på vilka situationer man hamnar i  hur ens båda potentiella sidor kommer att samverka och  manifesteras i handlingar. I just den här situationen stämplar vi gärna handlandet som "ont", medan det i andra situationer är önskvärt "att följa order" och då är "något gott".

Kan du förtydliga när det är önskvärt "att följa order" istället för att luta sig mot ett eget tänkande?

[Harald Davidsson]

Algotezza skrev:  
Alla människor - de flesta i alla fall - har en dubbel natur - en demonisk och en human sida.

Ondska kallar vi det vi ogillar. En bekväm stämpel som gör att vi inte behöver försöka förstå. Bara stämpla.  






Vi har skaffat oss en dubbel natur, men det var emot Guds vilja som Adam och Eva började experimentera med sitt medvetande, och vad hände..jo, i sitt anletes svett tedde sig det nya livet, och Kain som symboliserar den onda människan föddes, jag ska väl inte kalla honom för den första prästen, och Abel, som symboliserar den goda människan, det växte således fram en ond människo-typ, rent dialektiskt gynnar den onda människan det goda, som Jacob Böme sa, att det onda finns för att väcka det goda, så hela skapelsen blev komplicerad efter att de kördes ut från paradiset, det tillstånd vi har nu är temporärt, det saknas helt ordning djupare sett, därför är det meningslöst att relatera till den värld vi har nu därför att den befinner sig i omedveten KAOS, vi måste därför försöka komma med egna intuitiva visoner om ett nytt bättre samhälle, och då handlar det om KÄRLEK, för kärleken är kapabel att ta bort det onda, men kärleken kan inte träda in i världen så länge vi tror på konkurrensen mellan människor, är vi beredda att ta bort konkurrensen, för den genererar en massa onödig ondska, Men Gud är kärlek, han väntar på den omvändelse som Jesus pratade om, från konkurrens till kärlek, men om konkurrensen försvinner då kommer vårt ego att börja rasa i hop, och då kommer väl kanske hela världen att bli ett enda stort mentalsjukhus, fast det skulle vara mycket bättre än vad  det är idag, då människorna går omkring i ett balanserat vansinne och spelar normala, själen som är den KRAFT som kan binda ihop människan pånytt med Gud, vi måste alltså först ge plats för själen, Birger Sjöbergs FRIDA, - i samhället.

[Harald Davidsson]

Det är lätt att säga att vi alla bär på förmågan till såväl ondska som godhet men steget från tanke till handling är det som skiljer oss åt. Zokrates

Varje tanke är en handling, och faktiskt...att se är också en handling..ifall du kan känna att ditt seende är handlande..då börjatr du förstå..hur det onda kunde komma in i världen.

[Harald Davidsson]

Lite korrigeringar behövs i religionerna, vore ju också bra om man kunde enas om EN världsomfattande religion. Nej men... sinne först, värld sedan! Fromm.

Det har alltid funnits bara en religion, alltså KÄRLEKEN, de andra så kallade religionerna är inte religion, men politik.

[Harald Davidsson]

Det är lätt att säga att vi alla bär på förmågan till såväl ondska som godhet men steget från tanke till handling är det som skiljer oss åt.
Jag har gjort mycket gott i mitt liv för andra varav en hel del planerat, det minimalt onda jag gjort har berott på felaktiga val som fått dåliga konsekvenser, märk väl, har aldrig planerat i förväg att direkt skada eller åsamka elände för någon. Det har hänt att jag ibland gett svar på tal, bitit till i hätska ordalag, men jag har aldrig startat en konflikt.
För mig personligen anser jag mig inte behöva någon religion för att bli en bättre eller godare människa, vad jag däremot ofta fått höra är att jag borde börja tänka på mig själv i första hand, istället för att gå andras viljor och ärenden till mötes på ett sådant uppenbart självuppoffrande sätt. Tänka på sig själv först, fasen vad svårt.  Zokrates


En god handling menas att orka,våga och kunna gå emot sin självbevarelse-instinkt, det gör ont, men det är enda vägen till Gud,fast själen, din förälskelse, du måste skaffa dig en förälskelse, för  hon blir istället för självbevarelsen, alltså självbevarelsen transformeras till själs-människan som är det första steget in i himmelriket.

[Harald Davidsson]

Hade du läst vad jag skrivit hade du kanske förstått att jag menar att våra handlingar emanerar ur dialektiken mellan vår mörka och vår ljusa sida, dvs. våra handlingar innehåller alltid en mix av både den ena och den andra sidan. Ibland överväger ljuset, ibland mörkret och ibland väger det jämnt. Men våra handlingar emanerar ur denna inre dialektik menar jag. Därför är en handling inte bara ond och inte heller bara god om vi skall beskriva våra handlingar i dessa termer. De är klärobskyra, befinner sig på den moraliskt-etiska i gråskalan.

Var och en som känner igen sig i min beskrivning av att vi kan sägas ha en mörk och en ljus sida tror jag inte behöver ytterligare förklaringar. Men om man menar att det inte råder någon dualism inom människan utan att vi är helgjutna och monistiskt präglade, då spelar det nog ingen roll hur mycket jag försöker förklara och definiera.

Denna inre dualism eller mentala klyvnad kan ta sig många uttryck. Som diskrepansen mellan ideal och verklighet. Att man vet vad man bör göra men ändå inte gör det.

Tänker Algotezza


Vad menade Karl Marx med syntes? Och vad menar Platon med Syntes? Och Hegel? Det finns ingen syntes,De tänkte som Du, Algotezza, det finns tes och anti-tes, men ingen syntes, fast här kommer DET MYSTISKA in i bilden, för Det Absoluta finns, och hur kan vi finna en väg ut ur det dialektiska helvetet och in i det absoluta tillståndet, Ingen har kunnat förklara det, men det goda, det sanna och det sköna är absoluta fenomen, vi kan också ta med DET HELIGA, som är bortglömt idag, det goda är alltså ej relativt, varken tes eller anti-tes. Det goda är faktiskt Gud, han är ej ett dialektiskt fenomen, och länken mellan det goda och världen är alltså det mystiska.

[Algotezza]

Auktoritetsberoende kand et nkallas något som inte i sig är "något ont" eller "icke önskvärt". I likhet med de flesta som skriver här som hellre vill ha en akutoritet att luta sig mot än eget tänkande.

Ja, det visar ju åter att det beror på vilka situationer man hamnar i  hur ens båda potentiella sidor kommer att samverka och  manifesteras i handlingar. I just den här situationen stämplar vi gärna handlandet som "ont", medan det i andra situationer är önskvärt "att följa order" och då är "något gott".

Kan du förtydliga när det är önskvärt "att följa order" istället för att luta sig mot ett eget tänkande?

I en klass kan det vara stökigt. Elever kan ibland behöva köras ut för att övriga elever i klassen skall få ro att jobba. Då kan det vara önskvärt att eleven genast lyder order i stället för att luta sig mot eget tänkande som då ofta innebär att ifrågasätta beslutet genom att stanna kvar eller börja en diskussion som kanske inte är helt ändamålsenlig.

Jag är emot krig och våld i princip. Men har man sagt ja till att vara soldat är det väl önskvärt att man lyder order utan alltför mycket eftertanke för att effektivisera krigföringen. Men visst då kan amn säga att man grundar detta beslut i sitt val av att bli soldat.

Det är ju ganska bra om man i ett land med högertafik per automatik lyder trafiksäkerhetsordern att köra till höger utan alltför lång eftertanke medan man kör på vänster sida. Det kan ju vara så att man själv anser det fel att köra till vänster, då det naturliga att läsa en text är att börja från vänster för många språk - dock ej alla. Man kan då inte grunda detta  beslut, att köra till höger, i det egna tänkandet utan har bara att lyda order antingen man vill eller ej. Det är naturligtvis fullt möjligt att grunden för valet  är av utilitaristisk natur varför det då har sing rund id et egna tänkandet och väljandet.

Jag lägger ingen annan betydelse i önskvärd än att någon önskar det för att visst syftes skull. Det behöver alltså inte nödvändigtvis betyda: detta tycker just jag är bra!

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Hade du läst vad jag skrivit hade du kanske förstått att jag menar att våra handlingar emanerar ur dialektiken mellan vår mörka och vår ljusa sida, dvs. våra handlingar innehåller alltid en mix av både den ena och den andra sidan. Ibland överväger ljuset, ibland mörkret och ibland väger det jämnt. Men våra handlingar emanerar ur denna inre dialektik menar jag. Därför är en handling inte bara ond och inte heller bara god om vi skall beskriva våra handlingar i dessa termer. De är klärobskyra, befinner sig på den moraliskt-etiska i gråskalan.

Var och en som känner igen sig i min beskrivning av att vi kan sägas ha en mörk och en ljus sida tror jag inte behöver ytterligare förklaringar. Men om man menar att det inte råder någon dualism inom människan utan att vi är helgjutna och monistiskt präglade, då spelar det nog ingen roll hur mycket jag försöker förklara och definiera.

Denna inre dualism eller mentala klyvnad kan ta sig många uttryck. Som diskrepansen mellan ideal och verklighet. Att man vet vad man bör göra men ändå inte gör det.

Tänker Algotezza


Vad menade Karl Marx med syntes? Och vad menar Platon med Syntes? Och Hegel? Det finns ingen syntes,De tänkte som Du, Algotezza, det finns tes och anti-tes, men ingen syntes, fast här kommer DET MYSTISKA in i bilden, för Det Absoluta finns, och hur kan vi finna en väg ut ur det dialektiska helvetet och in i det absoluta tillståndet,

Varför är det dialektiska ett helvete? Det är ju det som är livet.
Vad menar du med ett absolut tillstånd? Ett oföränderligt tillstånd - kan det alls kallas tillstånd då? Det kan jag bara se som motsatsen till livet, döden, stillaståendet.

Ingen har kunnat förklara det, men det goda, det sanna och det sköna är absoluta fenomen, vi kan också ta med DET HELIGA, som är bortglömt idag, det goda är alltså ej relativt, varken tes eller anti-tes. Det goda är faktiskt Gud, han är ej ett dialektiskt fenomen, och länken mellan det goda och världen är alltså det mystiska.

Ingen har kunnat förklara det ändå är det vad du menar dig göra genom att beskriva det som ej går att beskriva. Vilken hybris!

Västerlandets hybris består i att tro att även det i sig outsägliga och obeskrivbara kan beskrivas, verbaliseras, systematiseras. Du talar om det mystiska. Det kan du väl bara göra genom tystnad men du babblar på. Dina ord dödar det absoluta. Ord relativiserar. Använder du ord relativiserar du eftersom du först måste klä dina tankar i yttre ordformer som sedan någon annan skall av läsa, avkoda och tolka. Många moment där som relativiserar dina ord.

Många religioners misstag är att tro att man kan sätta ord på det absoluta så att det fortfarande förblir absolut i  yttre ordform. Därav fundamentalism som bygger på övertron att det går att absolutifiera yttre ordformer, hålla dem fria från relatviserande språkglidningar genom att slå fast "de rätta betydelserna en gång för alla" - det är ju verkligen övertro att inbilla sig det vara möjligt med tanke på alla grupper det finns som alla menar sig sitta inne med "den absoluta sanningen". Det verkar finnas relativt många sådana sanningar!

Också dessa mina ord befinner sig därför på det sluttande relativiserande planet. Men det vet jag om - det är en del av livet, språkets relativism, som gör språket levande. Alla försök att absolutifiera livet och språket dödar det. Men inte ens detta är absoluta sanningar - då ni som läsare måste tolka mina ord, vilket relativiserar dem, om än jag kanske försökte framställa något absolut på metaplanet, vilket ju också är på glid... Men just när jag formulerade detta kändes det som tämligen varaktiga och stabila sanningar om språket. Det är den levande paradoxen...






Syntesen mellan människans mörka och ljusa sidor utgörs av själva  handlingen.

MVH

Algotezza

[Harald Davidsson]

Ingen har kunnat förklara det ändå är det vad du menar dig göra genom att beskriva det som ej går att beskriva. Vilken hybris!

Västerlandets hybris består i att tro att även det i sig outsägliga och obeskrivbara kan beskrivas, verbaliseras, systematiseras. Du talar om det mystiska. Det kan du väl bara göra genom tystnad men du babblar på. Dina ord dödar det absoluta. Ord relativiserar. Använder du ord relativiserar du eftersom du först måste klä dina tankar i yttre ordformer som sedan någon annan skall av läsa, avkoda och tolka. Många moment där som relativiserar dina ord.

Många religioners misstag är att tro att man kan sätta ord på det absoluta så att det fortfarande förblir absolut i yttre ordform. Därav fundamentalism som bygger på övertron att det går att absolutifiera yttre ordformer, hålla dem fria från relatviserande språkglidningar genom att slå fast "de rätta betydelserna en gång för alla" - det är ju verkligen övertro att inbilla sig det vara möjligt med tanke på alla grupper det finns som alla menar sig sitta inne med "den absoluta sanningen". Det verkar finnas relativt många sådana sanningar!

Också dessa mina ord befinner sig därför på det sluttande relativiserande planet. Men det vet jag om - det är en del av livet, språkets relativism, som gör språket levande. Alla försök att absolutifiera livet och språket dödar det. Men inte ens detta är absoluta sanningar - då ni som läsare måste tolka mina ord, vilket relativiserar dem, om än jag kanske försökte framställa något absolut på metaplanet, vilket ju också är på glid... Men just när jag formulerade detta kändes det som tämligen varaktiga och stabila sanningar om språket. Det är den levande paradoxen...






Syntesen mellan människans mörka och ljusa sidor utgörs av själva handlingen.

MVH

Algotezza




Om du ser en liten tunn ljusstråle i ett mörkt rum, är det hybris att säga att den kommer från Solen, Det mystiska handlar om att kunna se sammanhang mellan Gud och världen, spontant, direkt och naivt, varje sann mystiker förkastar alltid inteligensen som något kallt, magiskt och uttorkat instrument. För vad är tänkandets mål, inte kunskap, men kärlek, för kärlek är mystikens väsen. Hybris..varför hoppar du inte ut från stupet, ..rädd för att dö??

[Algotezza]

Ingen har kunnat förklara det ändå är det vad du menar dig göra genom att beskriva det som ej går att beskriva. Vilken hybris!

Västerlandets hybris består i att tro att även det i sig outsägliga och obeskrivbara kan beskrivas, verbaliseras, systematiseras. Du talar om det mystiska. Det kan du väl bara göra genom tystnad men du babblar på. Dina ord dödar det absoluta. Ord relativiserar. Använder du ord relativiserar du eftersom du först måste klä dina tankar i yttre ordformer som sedan någon annan skall av läsa, avkoda och tolka. Många moment där som relativiserar dina ord.

Många religioners misstag är att tro att man kan sätta ord på det absoluta så att det fortfarande förblir absolut i yttre ordform. Därav fundamentalism som bygger på övertron att det går att absolutifiera yttre ordformer, hålla dem fria från relatviserande språkglidningar genom att slå fast "de rätta betydelserna en gång för alla" - det är ju verkligen övertro att inbilla sig det vara möjligt med tanke på alla grupper det finns som alla menar sig sitta inne med "den absoluta sanningen". Det verkar finnas relativt många sådana sanningar!

Också dessa mina ord befinner sig därför på det sluttande relativiserande planet. Men det vet jag om - det är en del av livet, språkets relativism, som gör språket levande. Alla försök att absolutifiera livet och språket dödar det. Men inte ens detta är absoluta sanningar - då ni som läsare måste tolka mina ord, vilket relativiserar dem, om än jag kanske försökte framställa något absolut på metaplanet, vilket ju också är på glid... Men just när jag formulerade detta kändes det som tämligen varaktiga och stabila sanningar om språket. Det är den levande paradoxen...






Syntesen mellan människans mörka och ljusa sidor utgörs av själva handlingen.

MVH

Algotezza




Om du ser en liten tunn ljusstråle i ett mörkt rum, är det hybris att säga att den kommer från Solen, Det mystiska handlar om att kunna se sammanhang mellan Gud och världen, spontant, direkt och naivt, varje sann mystiker förkastar alltid inteligensen som något kallt, magiskt och uttorkat instrument. För vad är tänkandets mål, inte kunskap, men kärlek, för kärlek är mystikens väsen. Hybris..varför hoppar du inte ut från stupet, ..rädd för att dö??

Du verkar ju inte hoppa direkt , snackar mest...

För mig finns mystiken, den gudomliga dimensionen, det absoluta... som min subjektiva upplevelse, mitt möte med det oceaniska... som en självklarhet i djupen bortom både ord och intelligens, något som fördärvas om jag med hjälp av ord försöker göra teologi av den... hellre då lyrik:

Den stunden, den dagen

Jag vill vila i din vila,
finna ro i din ro,
leva i harmoni med din harmoni.

Jag vill längta vår gemensamma längtan,
vår längtan att vara där vi är och de vi är.

Jag vill komma till den plats jag aldrig lämnat
och finna allt förändrat.

Så kom du till mig
ut ur dina tankars cirklar
och dina drömmars gungfly
så träder jag ut ur mina
och möter dig
framför Stillhetens Gyllene Portar.

Blickarna talar ordlöst
ur våra inre stjärnedjup
och portarna glider långsamt upp,
under tystnad liksom av sig själva.

Och en dag var allt så nära,
molnen fåglarna och träden,
människor på fälten och i parken,
gökens rop och sipporna på marken,
stjärnorna, den spirande säden,
allt vad hjärtat kunde bära.

Allting var så nära
för en stund,
en snart förgången stund.

---

Ha det bra, Harald!

önskar Algotezza

[TekheeTaiteilijan]

Tror ni missförstår varandra lite, lätt hänt för är det något som är krångligt så är det att bli förstådd!
Dels kanske man är dålig på att få fram budskapet på effektivaste sättet och dels har mottagaren en bestämd uppfattning/värderingar om meningen och orden som läses.

Nog om det

Jag förstår vad du menar med att allt är kärleken som finns harald. Det är det som är det absoluta, allt annat är en illusion från sitt klyvna sinne. Antingen väljer man att "se" saker och ting med egot (alltså tanke systemet som innebär att vi tror på splittring, individualitet, åtskildhet) eller så kan vi se världen med "Guds" sinne. Att se med detta sinne är att förstå att allt hör samman, det finns bara en.

"There's only one to rule them all"

Tycker det är synd att ordet "Gud" har fått en sådan negativ klang, det låter som att man är väldigt religiös och fundamentalisk när man använder det ordet. Tycker "troende ateist" är en bra sammanfattning för min tro. Det finns en allomfattande kraft och det är denna som då är det absoluta. Men just nu lever vi i en relativ värld för att vi tyvärr har blivit lurade av vårt ogynsamma tankesystem. BYT UT! Jag håller på men det är inte lätt!

Håller med om att religionerna är politik. Alla organiserade religioner strävar efter mer makt, de ska bli störst bäst och vackrast. Och ledmotivet är "vi har rätt! Vår tro är den rätta!" Tror fan att det blir krig mellan folkslag/religioner när alla har den inställningen. Var tog ödmjukheten vägen?

[TekheeTaiteilijan]

Haralddavidsson, det skulle bli lättare att läsa om du citerade personerna istället för att kopiera in texten. Det blir lite grötigt när citaten inte är avskild med en vit ruta.

Inget krav men dock ett önskemål  :)

[Algotezza]

Tror ni missförstår varandra lite, lätt hänt för är det något som är krångligt så är det att bli förstådd!
Dels kanske man är dålig på att få fram budskapet på effektivaste sättet och dels har mottagaren en bestämd uppfattning/värderingar om meningen och orden som läses.

Nog om det

Jag förstår vad du menar med att allt är kärleken som finns harald. Det är det som är det absoluta, allt annat är en illusion från sitt klyvna sinne. Antingen väljer man att "se" saker och ting med egot (alltså tanke systemet som innebär att vi tror på splittring, individualitet, åtskildhet) eller så kan vi se världen med "Guds" sinne. Att se med detta sinne är att förstå att allt hör samman, det finns bara en.

"There's only one to rule them all"

Tycker det är synd att ordet "Gud" har fått en sådan negativ klang, det låter som att man är väldigt religiös och fundamentalisk när man använder det ordet. Tycker "troende ateist" är en bra sammanfattning för min tro. Det finns en allomfattande kraft och det är denna som då är det absoluta. Men just nu lever vi i en relativ värld för att vi tyvärr har blivit lurade av vårt ogynsamma tankesystem. BYT UT! Jag håller på men det är inte lätt!

Håller med om att religionerna är politik. Alla organiserade religioner strävar efter mer makt, de ska bli störst bäst och vackrast. Och ledmotivet är "vi har rätt! Vår tro är den rätta!" Tror fan att det blir krig mellan folkslag/religioner när alla har den inställningen. Var tog ödmjukheten vägen?

Blir alltid problem när man göra politik och teologi av det outsägliga absoluta. Det är ju outsägligt - för allt som sägs blir relativiserat. Se bara vad som hände i föregående mening!

Lyrik är till för att säga det som ej går att sägas och man gör det genom att säga något annat.

MVH

Algotezza

[TekheeTaiteilijan]

Det är ju outsägligt - för allt som sägs blir relativiserat.

Haha, sant! Det är ofrånkomligt  :D