Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Inläggav Anna Sara » 28 jan 2010 23:36

Just nu:

Anna Sara skrev:Känner mig lite glad.... för jag har för första gången i mitt liv druckit alkohol (3 glas vin) utan att känna mig avskärmat våldtagen av mig själv och "heeelt dum i huvudet". Alltid hatat att vara ens lite berusad, känner inte igen mig i saker som att bli lugnare, avspänd, rolig etc.. äcklas bara av mina känslor av uppluckring..

Men har inte använt Ritalin (centralstimulerande ADHD-medicin) samtidigt tidigare heller..... Känner mig som en "människa" fortfarande, kan bevara mina "värdegrunder", känner mig inte tom..

Måste alltså vara såhär de flesta känner av att dricka..




Det känns som om "människomassan" sitter och aldrig säger som det är hela tiden. Tänker på vad som bedöms som emotionellt kultiverat t ex.

Men alla människor är väl paranoida.


Syftar inte på något annat än det här, känner bara för att skriva det.  


Existerar konstnärlig tomhet? Jag menar... alla begrepp är bara begrepp och sen finns det inget mer att tillägga. Alla som filosofierar har trott att dem penetrerar t ex religion -kanske är detta ärligt.


Har "skämts" lite för att använda ordet transcendens så mycket som jag gör det -vet inte vilket ord jag ska använda, det drar med sig det högsta och det låga. Hur som helst, alla människor har behov av att lösa upp sanningen och leka lite med färgerna. Om man "filosofierar" för att man är så deprimerad och pratar om den känslan kan det bli väldigt tragiskt men också medvetet, och det är en annan sorts medvetenhet och problemet är att vi tror att "någon" tvingar oss, eller behöver oss.


Vad jag gillar mest är en fullkomligt opersonlig etik.

Jag börjar t ex helhjärtat se det vackra i sinnlighetens jag -i sin egen oberörda/berörda närvaro, utan mig själv, i någon annan, och detta är det vi fördömt och kallat för synden. Jag tror jag förstår.


En annan sak jag tänkte på för ett tag sen är att det är skillnad på att så att säga dedikera sanningen till sig själv genom jaget, och att bli given sanningen -som den är, just eftersom vi (i brist på bättre ord) "inte kunnat räkna ut den själv"...




Varför har vi så svårt att acceptera och älska det personliga i människan, vad är det som är så mycket finare i en oren trygghet om den ändå inte är aktuell? Det är än mer traditionellt.

Vad vet en människa om alla andra, som med sin intensitet inger ett förtroende i någon annan? Ingenting.







Den andra sidan är att slösa tid, och det är väldigt vågat.



Whatever in the flesh it's no whatever and it still break the heart.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 28 jan 2010 23:40

Det är "ingen som bryr sig" rent ut sagt, och det är inget fel med det.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 29 jan 2010 00:07

Det är när misslyckandet inte kan skära djupare som vi ifrågasätter vem som kräver att vi bär ansvar för ett jag och när alla är inbjudna kan vi börja bli mänskliga, leken kommer ta slut och det är då den frånkopplade sexualiteten kan inkarnera i alltet och först då är vi dem vi är.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Inläggav Justin Case » 29 jan 2010 07:21

Anna Sara skrev:Varför har vi så svårt att acceptera och älska det personliga i människan, vad är det som är så mycket finare i en oren trygghet om den ändå inte är aktuell?


Varför vi inte kan älska det personliga i människan? Det är väl snarare just det personliga i en människa vi älskar när vi älskar en människa? Alltså om vi talar om kärlek till en specifik människa - till skillnad från om vi talar om kärlek till mänskligheten. Men även mänskligheten har en sorts personlighet. Det går att tänka sig mänskligheter med helt andra personligheter än den som vår nuvarande mänsklighet har.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 29 jan 2010 13:35

Du missar betydelsen när du fragmenterar inlägget "analytiskt". Men det gör ingenting.

honey is cool
Inlägg: 128
Blev medlem: 18 dec 2009 16:33

Re: Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Inläggav honey is cool » 29 jan 2010 14:26

Anna Sara skrev:En annan sak jag tänkte på för ett tag sen är att det är skillnad på att så att säga dedikera sanningen till sig själv genom jaget, och att bli given sanningen -som den är, just eftersom vi (i brist på bättre ord) "inte kunnat räkna ut den själv"...

Bra tanke! Jag vet inte vad skillnaden består i. Förresten, är det inte bara "samband" som man kan dedikera till sig själv?

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Re: Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Inläggav Anna Sara » 29 jan 2010 16:18

honey is cool skrev:
Anna Sara skrev:En annan sak jag tänkte på för ett tag sen är att det är skillnad på att så att säga dedikera sanningen till sig själv genom jaget, och att bli given sanningen -som den är, just eftersom vi (i brist på bättre ord) "inte kunnat räkna ut den själv"...

Bra tanke! Jag vet inte vad skillnaden består i. Förresten, är det inte bara "samband" som man kan dedikera till sig själv?


Jag förstår vad du menar  :) ...men vi borde kunna försöka utveckla det här.

honey is cool
Inlägg: 128
Blev medlem: 18 dec 2009 16:33

Re: Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Inläggav honey is cool » 29 jan 2010 16:56

Anna Sara skrev:
honey is cool skrev:
Anna Sara skrev:En annan sak jag tänkte på för ett tag sen är att det är skillnad på att så att säga dedikera sanningen till sig själv genom jaget, och att bli given sanningen -som den är, just eftersom vi (i brist på bättre ord) "inte kunnat räkna ut den själv"...

Bra tanke! Jag vet inte vad skillnaden består i. Förresten, är det inte bara "samband" som man kan dedikera till sig själv?


Jag förstår vad du menar  :) ...men vi borde kunna försöka utveckla det här.

Jag tänkte att sanningen alltid har med verkligheten att göra och jag är tveksam om verkligheten är samband utan snarare att verkligheten är ett resultat av samband. Så egentligen kan man kanske inte bära på sanningen helt själv, utan att den är något som kommer fram i samspel med andra. vad tror du om det?

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Re: Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Inläggav Anna Sara » 29 jan 2010 19:44

honey is cool skrev:
Anna Sara skrev:
honey is cool skrev:
Anna Sara skrev:En annan sak jag tänkte på för ett tag sen är att det är skillnad på att så att säga dedikera sanningen till sig själv genom jaget, och att bli given sanningen -som den är, just eftersom vi (i brist på bättre ord) "inte kunnat räkna ut den själv"...

Bra tanke! Jag vet inte vad skillnaden består i. Förresten, är det inte bara "samband" som man kan dedikera till sig själv?


Jag förstår vad du menar  :) ...men vi borde kunna försöka utveckla det här.

Jag tänkte att sanningen alltid har med verkligheten att göra och jag är tveksam om verkligheten är samband utan snarare att verkligheten är ett resultat av samband. Så egentligen kan man kanske inte bära på sanningen helt själv, utan att den är något som kommer fram i samspel med andra. vad tror du om det?



Mmm.... Det är väldigt viktigt att lära sig balans mellan disciplin och frihet/godhet.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 29 jan 2010 20:01

Eller självkänsla :wink:

honey is cool
Inlägg: 128
Blev medlem: 18 dec 2009 16:33

Re: Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Inläggav honey is cool » 05 feb 2010 13:50

Anna Sara skrev:Mmm.... Det är väldigt viktigt att lära sig balans mellan disciplin och frihet/godhet.

Kan du utveckla det mer, hur uppnår man det?

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Re: Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Inläggav Anna Sara » 05 feb 2010 16:44

honey is cool skrev:
Anna Sara skrev:Mmm.... Det är väldigt viktigt att lära sig balans mellan disciplin och frihet/godhet.

Kan du utveckla det mer, hur uppnår man det?


Jag vet inte!

Det blir lite surrealistiskt att sitta vid ett sånt här forum för mycket, för vilka krav kan man ställa? Kanske kan man förstå att man har möjligheter genom initieringen, och acceptera sin begreppshjärna men det är just en konfrontation. Uttryckte mig lite banalt nu, men det är meningslöst att spela teater.

Du kan ju prova att filosofera, sen kanske du har en begränsning att meditera på. Mitt minne har försämrats väldigt mycket (genom medicinering bl a), mina referenser till det jag relaterar till är alltså väldigt flyktiga (upplever det som mognad) men jag kan ändå relatera till väldigt mycket..

Har lite svårt att förmedla vad jag menade med det konkret just nu, eftersom allt inte är konkret. Jag menade inte "godhet i sig själv" OCH "rå disciplin", det är någonting vi redan är, men inte alltid tar ansvar för. Jag tror också att man måste kapitulera vissa känslor, som t ex applicerad frånkopplad "struktur", inför källan av meningen med vår del i detta, "där ute" men samtidigt inte separerat.

honey is cool
Inlägg: 128
Blev medlem: 18 dec 2009 16:33

Re: Känner för att prata lite, eller extrahera en bluff

Inläggav honey is cool » 05 feb 2010 17:24

Anna Sara skrev:
honey is cool skrev:
Anna Sara skrev:Mmm.... Det är väldigt viktigt att lära sig balans mellan disciplin och frihet/godhet.

Kan du utveckla det mer, hur uppnår man det?


Jag vet inte!

Det blir lite surrealistiskt att sitta vid ett sånt här forum för mycket, för vilka krav kan man ställa? Kanske kan man förstå att man har möjligheter genom initieringen, och acceptera sin begreppshjärna men det är just en konfrontation. Uttryckte mig lite banalt nu, men det är meningslöst att spela teater.

Du kan ju prova att filosofera, sen kanske du har en begränsning att meditera på. Mitt minne har försämrats väldigt mycket (genom medicinering bl a), mina referenser till det jag relaterar till är alltså väldigt flyktiga (upplever det som mognad) men jag kan ändå relatera till väldigt mycket..

Har lite svårt att förmedla vad jag menade med det konkret just nu, eftersom allt inte är konkret. Jag menade inte "godhet i sig själv" OCH "rå disciplin", det är någonting vi redan är, men inte alltid tar ansvar för. Jag tror också att man måste kapitulera vissa känslor, som t ex applicerad frånkopplad "struktur", inför källan av meningen med vår del i detta, "där ute" men samtidigt inte separerat.

Ja visst är det surrealistisk, man måste ha rätt inställning och det kan öppna upp möjligheter, men som du säger, man prövas ständigt i konfrontationen. Det är ju begreppen som avgör om vi öht förstår varandra och det blir extra tydligt här, man kan använda och experimentera hu man vill. Teater ja, det är lätt att man anstränger sig för mycket.

Ja det är nog bra att meditera över begränsningar, försöka bemöta begränsningen på ett lugnt sätt, som det borde vara, är nog lite underskattade i detta handlingssamhälle eller vad man ska säga, ibland behöver man inte göra något åt saken alls utan bara se saken på ett nytt sätt.

Jag tänkte att när du skrev disciplin så menade du regler i systemet och att du med frihet menade möjligheter och det är ju en förutsättning för godhet. Jag skrev det tidigare men tog bort det, att reglerna är bara ett vägledande medel för att åstadkomma det man vill, under förutsättning att man vill något gott. Eller alltså regler och möjligheter samverkar.

Om jag förstår det sista du skriver rätt så menar du att man ska försöka förstå meningen även med det som tycks meningslöst?


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst