Till Seeker..
Kvinnorna har alltid varit djävligt avundsjuka på mig, jag har alltid varit en arrogant provokatör emot allt som heter regler och ordning i samhället, jag har hatat att underkasta mig FADERN, jag alltid gjort tvärsemot vad som ansees sed i samhället, jag har aldrig varit brottslig, men mentalt en upprorsmakare, jag vet att många kvinnor vill göra detsamma, be regler och ordningsvakter fara åt helvete, men det går ej för en kvinna, hon blir totalt nerklassad, som ett fnask eller äckligt luder, så detta fantastiska uppror jag gjort nästan från min födelse, ingen kvinna på jorden kan göra ENS 5 PROCENT AV DEN frigörelsen, jag är mera frigjord än alla kvinnor på jorden tillsammans genom sin så kallade frigörelse.
MODERN
Moderator: Moderatorgruppen
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
MODERN
en man kan vara slyngelaktigt hjälte-provokativ, men en kvinna som gör uppror emot vissa regler, hon körs i ambulans med polis-eskort till psyket och får en tvångströja påklädd.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
MODERN
Jag minns Patty smith, jag gilla henne, hon försökte, vad hände??
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
MODERN
Till Algot...
En kvinna kan ge en en fantastisk upplevelse, nästan en mindre frälsning ifall samlaget fungerar i rätt riktning. Så jag förstår varför det finns kvinnor, men skulle det inte räcka med en enda man, jag menar strax efter Adam..och sedan en arvtagare då han var på väg att lägga av.
jag kan se relationen mellan två män, som sönerna som planerar faders-upproret, att dom vill ta över makten, men det är den sociala relationen mellan två män, som nu demokratin tagit över, men faktiskt finns det en annan typ av relation mellan två män, den filosofiska, att de är varandras Guru, ingen fader, men två vänner, som Platon och Sokrates, men här var väl Sokrates lite av en fader...
En kvinna kan ge en en fantastisk upplevelse, nästan en mindre frälsning ifall samlaget fungerar i rätt riktning. Så jag förstår varför det finns kvinnor, men skulle det inte räcka med en enda man, jag menar strax efter Adam..och sedan en arvtagare då han var på väg att lägga av.
jag kan se relationen mellan två män, som sönerna som planerar faders-upproret, att dom vill ta över makten, men det är den sociala relationen mellan två män, som nu demokratin tagit över, men faktiskt finns det en annan typ av relation mellan två män, den filosofiska, att de är varandras Guru, ingen fader, men två vänner, som Platon och Sokrates, men här var väl Sokrates lite av en fader...
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
MODERN
men är kanske inte horerna de sanna och egentliga upprorsmakarna emot det kvävande sociala fötrycket som Vatikanen till viss del orsakar???? Fast Selma Är min favorit, och Nils H. den härliga upprorsmakaren.
har ej Zokrates nån statistik på horerna, nån undersökning.
har ej Zokrates nån statistik på horerna, nån undersökning.
-
seekeroftruth
- Inlägg: 424
- Blev medlem: 09 apr 2010 22:28
till Harald...
ingen aning... jag sa att jag var raffaello när jag var liten...Teenage Mutant Ninja Turtles hette serien... jag var inte ledaren... leonardo eller vad han hette... en fritänkare... eller varför inte en som tänker för sig själv... det är inte lätt att vara egen... men för en egen person är det ett måste antar jag... jag går runt ibland i rosa tröja och läser en linje i med enbart tjejer... finns nästan inga killar på de kurser jag går... kanske 1/25... sedan äter jag torkade fikon till lunch o middag... eller så fastar jag halva dagen... det är konstigt... hela jag är ett stort monster... tjejerna tänder på mig, men en del har visat hat mot mig... de tycker inte om min manliga natur... de gillar sina spädbarns killar... de får inte ihop det hela hur jag kan bära rosa tröja, gråta på allmän plats och säga att män är starkare än kvinnor... men alla kvinnor är inte sådana...
jag vill inte se mig som speciell... men jag tror att jag är en fritänkare
all kulförlägning har sitt syfte i att attrahera det motsatta könet... vem vet... jag kanske bara är en manlig slyna
/gudsfrid
ingen aning... jag sa att jag var raffaello när jag var liten...Teenage Mutant Ninja Turtles hette serien... jag var inte ledaren... leonardo eller vad han hette... en fritänkare... eller varför inte en som tänker för sig själv... det är inte lätt att vara egen... men för en egen person är det ett måste antar jag... jag går runt ibland i rosa tröja och läser en linje i med enbart tjejer... finns nästan inga killar på de kurser jag går... kanske 1/25... sedan äter jag torkade fikon till lunch o middag... eller så fastar jag halva dagen... det är konstigt... hela jag är ett stort monster... tjejerna tänder på mig, men en del har visat hat mot mig... de tycker inte om min manliga natur... de gillar sina spädbarns killar... de får inte ihop det hela hur jag kan bära rosa tröja, gråta på allmän plats och säga att män är starkare än kvinnor... men alla kvinnor är inte sådana...
jag vill inte se mig som speciell... men jag tror att jag är en fritänkare
all kulförlägning har sitt syfte i att attrahera det motsatta könet... vem vet... jag kanske bara är en manlig slyna
/gudsfrid
-
seekeroftruth
- Inlägg: 424
- Blev medlem: 09 apr 2010 22:28
.
Re: MODERN
haralddavidsson skrev:Fan vad ni snackar skit era misogyna jävlar.
Min åtrå finner sitt objekt i ett negativt. Åtrån tillfredsställer inte åtråns objekt utan åtrån själv varför jag är garanterad min motpart.
Varför dölja ert maktbehov? Varför snurra om gud när allt det handlar om är att ni inte har kärlek nog att älska er bättre? skriver Auk..
Till Auk,
Min åtrå finner sitt objekt i ett negativt, skriver du.
Ingen djävel kan förstå vad du menar. Det är precis som om du befinner dig kvar i 1700-talet, Hela din text befinner sig i 75 procent mörker, folk som skriver så här skulle bojkottas. Kanske menar du åtrår en kvinna, åtrå är ju ett väldigt starkt begrepp, men okej, vad fan menar du med i ett negativt. Menar du att kvinnan ogillar dig ..och vidare ogillar hon dig eller ogillar hon din åtrå, det är ju som korsord dina texter, vem har tid med sånt, och vidare skriver du.....åtrån tillfredsställer inte åtråns objekt utan åtrån själv.....vad är det för djävla svammel du kommer med...kan du inte prata rent.. hur kan åtrån tillfredsställa åtrån själv...vem är det som gör den värderingen???? vem är subjekt, är åtrån både subjekt och objekt..???
Vet du om,,att vara oklar är detsamma som ondska. och God är alltså den som är klar, upplysande. Du är förmörkande
Haraldgenetisktperfekt jag skall ta och försöka styra upp mitt uttryck att bli klart som ditt så att jag slipper företräda ondskan.
För övrigt så bör du inte generalisera genom ditt omdöme, det visar bara på din egocentrism. Att du inte kan tolka det är inte något skäl till omdömet om att ingen kan tolka det.
Åtråns objekt kan aldrig vara det positiva "mina drömmars kvinna". Utan 'åtrån' omtalar just en brist av detta, vilket ju åtråns idealitet. Således är åtråns objekt ett negativt sådant. Vore det inte så skulle åtrå upplösas i närhet till det åtrådda objektet. Men så verkar inte vara fallet, eller så verkar inte bruket av begreppet vara.
Så du som alla andra får fråga om ni inte förstår. Det är inte någon skam i att inte förstå, bara en skam i att inte fråga. För varför du inte tål att fråga är för att det inskränker på den plats du upprättat för din självbild. Du är personlig, rör dig bland folk om idén om dig själv istället för det som idén antas svara mot.
Så för att svara dig. Jag har talat idel klarspråk, du måste bara sluta förutsätta så mycket om vad jag skriver. Texten är inte så svår att förstå.
"Min åtrå finner sitt objekt i ett negativt" = Åtrån har inte en positiv konstruktion den tyr sig till. Det som åtrås är inte något närvarande utan något frånvarande. Det är inte något reellt utan ideellt. Det är en brist, en saknad och inte något känt bekant. Det är genom att det inte är bekant som det åtrås. Det är vad åtrån döljer som är det ontologiskt intressanta och inte det som "ses" genom åtrån.
"Åtrån tillfredsställer inte åtråns objekt utan åtrån självt varför jag är garanterad min motpart." = Åtrån när den uppfylls, när jag når det jag åtrår, värdesätter inte det som den når utan värdesätter åtråns uppfyllnad. Den är centerad kring sig självt, det är navet för sin egen aktivitet. Jag saknar något, och när jag får det så njuter jag av saknaden. Det som åtrås är för alltid separerat från oss tvärt emot det vulgärt antagna att 'åtrå' vore en relation av 'närhet'. Det är ett fenomen som inte kan stillas då det inte finns något positivt innehåll i det. Åtrån är en nihilism. Det är en form av självspäkelse, en flykt, ett sättande av idealiteter framför realiteter. Det är vad som garanterar att det är något mellanmänskligt och inte individuellt. Det jag åtrår må vara enligt mina "preferenser" men åtråns preferenser är likgiltiga inför åtråns betydelse. Det är universellt och något som jag kan begripa om andra.
Subjektet är bara ett sättande av en varahorisont. Det som vi säger är subjektet som bär egenskaper i predikat är bara en konstruktion för att kunna relatera till "oss" det som sägs vara ett "objektivt".
Sen är det väl positivt att du får syn på dig i mig min käre Harald?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: MODERN
haralddavidsson skrev:Till Seeker..
Kvinnorna har alltid varit djävligt avundsjuka på mig, jag har alltid varit en arrogant provokatör emot allt som heter regler och ordning i samhället, jag har hatat att underkasta mig FADERN, jag alltid gjort tvärsemot vad som ansees sed i samhället, jag har aldrig varit brottslig, men mentalt en upprorsmakare, jag vet att många kvinnor vill göra detsamma, be regler och ordningsvakter fara åt helvete, men det går ej för en kvinna, hon blir totalt nerklassad, som ett fnask eller äckligt luder, så detta fantastiska uppror jag gjort nästan från min födelse, ingen kvinna på jorden kan göra ENS 5 PROCENT AV DEN frigörelsen, jag är mera frigjord än alla kvinnor på jorden tillsammans genom sin så kallade frigörelse.
Av vilka då? Vilka fördömer? Jag har inget problem att berömma, varför jag undrar om din generalisering. Varför skriva ut dig själv ut samhället?
Att du kan bryta regler är för att du kan sätta dig själv som en ordning, ett logos, ett narrativ, ett center för chakran, kalla det vad fan du vill. När man sätter sig själv kan man sätta utrymmen för andra, eller man gör det ofrånkomligt om man inte är auktoritär. Som Jesus lär ha sagt, kan ni inte se till gud (er själva) så se till mig!
Varför stoltserar du med det som just är utmärkande för manligt, enligt egen utsago?
Och för övrigt vad är ditt problem med att alltid stryka medhårs? Du har aldrig varit brottslig säger du. Du har aldrig tagit droger säger du. 'Droger' och 'brottsligt' är sociala konstruktioner kontingenta på en kulturell kontext.
Jag har alltid varit brottslig, och därför kan jag möta vilken människa som helst och närvara för dem.
Ditt så kallade "frigjorda" beteende verkar inte egentligen ha mer 'frihet' än du definierar just genom denna 'frigjordhet'. Cirkulärt och enbart meningsfullt om det refererar till något annat. Så vad väljer du? Gud som garant? Humanism? Eller skall du leva upp till berömmet av dig själv och själv stå för garanten av det du hävdar? Det är frigjordhet min vän. Inte någon sketen humanism, utan en renodlad individualism.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
MODERN
Auk skriver
Haraldgenetisktperfekt jag skall ta och försöka styra upp mitt uttryck att bli klart som ditt så att jag slipper företräda ondskan.
För övrigt så bör du inte generalisera genom ditt omdöme, det visar bara på din egocentrism. Att du inte kan tolka det är inte något skäl till omdömet om att ingen kan tolka det.
Åtråns objekt kan aldrig vara det positiva "mina drömmars kvinna". Utan 'åtrån' omtalar just en brist av detta, vilket ju åtråns idealitet. Således är åtråns objekt ett negativt sådant. Vore det inte så skulle åtrå upplösas i närhet till det åtrådda objektet. Men så verkar inte vara fallet, eller så verkar inte bruket av begreppet vara.
Så du som alla andra får fråga om ni inte förstår. Det är inte någon skam i att inte förstå, bara en skam i att inte fråga. För varför du inte tål att fråga är för att det inskränker på den plats du upprättat för din självbild. Du är personlig, rör dig bland folk om idén om dig själv istället för det som idén antas svara mot.
Så för att svara dig. Jag har talat idel klarspråk, du måste bara sluta förutsätta så mycket om vad jag skriver. Texten är inte så svår att förstå.
"Min åtrå finner sitt objekt i ett negativt" = Åtrån har inte en positiv konstruktion den tyr sig till. Det som åtrås är inte något närvarande utan något frånvarande. Det är inte något reellt utan ideellt. Det är en brist, en saknad och inte något känt bekant. Det är genom att det inte är bekant som det åtrås. Det är vad åtrån döljer som är det ontologiskt intressanta och inte det som "ses" genom åtrån.
"Åtrån tillfredsställer inte åtråns objekt utan åtrån självt varför jag är garanterad min motpart." = Åtrån när den uppfylls, när jag når det jag åtrår, värdesätter inte det som den når utan värdesätter åtråns uppfyllnad. Den är centerad kring sig självt, det är navet för sin egen aktivitet. Jag saknar något, och när jag får det så njuter jag av saknaden. Det som åtrås är för alltid separerat från oss tvärt emot det vulgärt antagna att 'åtrå' vore en relation av 'närhet'. Det är ett fenomen som inte kan stillas då det inte finns något positivt innehåll i det. Åtrån är en nihilism. Det är en form av självspäkelse, en flykt, ett sättande av idealiteter framför realiteter. Det är vad som garanterar att det är något mellanmänskligt och inte individuellt. Det jag åtrår må vara enligt mina "preferenser" men åtråns preferenser är likgiltiga inför åtråns betydelse. Det är universellt och något som jag kan begripa om andra.
Subjektet är bara ett sättande av en varahorisont. Det som vi säger är subjektet som bär egenskaper i predikat är bara en konstruktion för att kunna relatera till "oss" det som sägs vara ett "objektivt".
Sen är det väl positivt att du får syn på dig i mig min käre Harald?
till Auk..
du fortsätter i samma stil, liknande formuleringar som Kant och Hegel översatta till svenska, men det geniala är det enkla, men det enkla är inte det geniala, jag är optisk, jag letar bilder, det du beskriver upplever jag som program, att det inte finns någon koppling mellan två människor men mellan två människor och ett program, detta programmet som du jobbar med, är alltså en uppsättning regler, varifrån människor kan förstå varandra, inte direkt hjärta till hjärta, men över de här reglerna, så reglerna är GUD, men en falsk Gud, en avgud, och Kants kategoriska imperativ, var väl en avgud, men jag vill att människorna ska bli en medveten känsla som kan värdera deras situationer, men för känslodöda människor blir ditt program kanske en krycka att hålla i då de vandrar omkring i det sociala mörkret och sin åtrå, hur kan dom känna den, ifall de är känslodöda, antingen följer du upp känslan, åtrån, och låter den vara värderande, ungefär som tycker jag om henne, jag vet inte jag ska fråga min kompis eller moder, och dom kanske kan ge ett program, en förklaring av livets uppenbarelse mellan man och kvinna.. Vet du att Heidegger var Nazist, Jung också, språket är varats hus, alltså har en VARAHORIZONT full av Nazism
_________________
Haraldgenetisktperfekt jag skall ta och försöka styra upp mitt uttryck att bli klart som ditt så att jag slipper företräda ondskan.
För övrigt så bör du inte generalisera genom ditt omdöme, det visar bara på din egocentrism. Att du inte kan tolka det är inte något skäl till omdömet om att ingen kan tolka det.
Åtråns objekt kan aldrig vara det positiva "mina drömmars kvinna". Utan 'åtrån' omtalar just en brist av detta, vilket ju åtråns idealitet. Således är åtråns objekt ett negativt sådant. Vore det inte så skulle åtrå upplösas i närhet till det åtrådda objektet. Men så verkar inte vara fallet, eller så verkar inte bruket av begreppet vara.
Så du som alla andra får fråga om ni inte förstår. Det är inte någon skam i att inte förstå, bara en skam i att inte fråga. För varför du inte tål att fråga är för att det inskränker på den plats du upprättat för din självbild. Du är personlig, rör dig bland folk om idén om dig själv istället för det som idén antas svara mot.
Så för att svara dig. Jag har talat idel klarspråk, du måste bara sluta förutsätta så mycket om vad jag skriver. Texten är inte så svår att förstå.
"Min åtrå finner sitt objekt i ett negativt" = Åtrån har inte en positiv konstruktion den tyr sig till. Det som åtrås är inte något närvarande utan något frånvarande. Det är inte något reellt utan ideellt. Det är en brist, en saknad och inte något känt bekant. Det är genom att det inte är bekant som det åtrås. Det är vad åtrån döljer som är det ontologiskt intressanta och inte det som "ses" genom åtrån.
"Åtrån tillfredsställer inte åtråns objekt utan åtrån självt varför jag är garanterad min motpart." = Åtrån när den uppfylls, när jag når det jag åtrår, värdesätter inte det som den når utan värdesätter åtråns uppfyllnad. Den är centerad kring sig självt, det är navet för sin egen aktivitet. Jag saknar något, och när jag får det så njuter jag av saknaden. Det som åtrås är för alltid separerat från oss tvärt emot det vulgärt antagna att 'åtrå' vore en relation av 'närhet'. Det är ett fenomen som inte kan stillas då det inte finns något positivt innehåll i det. Åtrån är en nihilism. Det är en form av självspäkelse, en flykt, ett sättande av idealiteter framför realiteter. Det är vad som garanterar att det är något mellanmänskligt och inte individuellt. Det jag åtrår må vara enligt mina "preferenser" men åtråns preferenser är likgiltiga inför åtråns betydelse. Det är universellt och något som jag kan begripa om andra.
Subjektet är bara ett sättande av en varahorisont. Det som vi säger är subjektet som bär egenskaper i predikat är bara en konstruktion för att kunna relatera till "oss" det som sägs vara ett "objektivt".
Sen är det väl positivt att du får syn på dig i mig min käre Harald?
till Auk..
du fortsätter i samma stil, liknande formuleringar som Kant och Hegel översatta till svenska, men det geniala är det enkla, men det enkla är inte det geniala, jag är optisk, jag letar bilder, det du beskriver upplever jag som program, att det inte finns någon koppling mellan två människor men mellan två människor och ett program, detta programmet som du jobbar med, är alltså en uppsättning regler, varifrån människor kan förstå varandra, inte direkt hjärta till hjärta, men över de här reglerna, så reglerna är GUD, men en falsk Gud, en avgud, och Kants kategoriska imperativ, var väl en avgud, men jag vill att människorna ska bli en medveten känsla som kan värdera deras situationer, men för känslodöda människor blir ditt program kanske en krycka att hålla i då de vandrar omkring i det sociala mörkret och sin åtrå, hur kan dom känna den, ifall de är känslodöda, antingen följer du upp känslan, åtrån, och låter den vara värderande, ungefär som tycker jag om henne, jag vet inte jag ska fråga min kompis eller moder, och dom kanske kan ge ett program, en förklaring av livets uppenbarelse mellan man och kvinna.. Vet du att Heidegger var Nazist, Jung också, språket är varats hus, alltså har en VARAHORIZONT full av Nazism
_________________
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
MODERN
jag vill inte se mig som speciell... men jag tror att jag är en fritänkare , SKRIVER sEEKER..
TILL sEEKER..
Jag tänkte på dig som en nyfrälst då du börja använda GUD som begrepp i varje mening, det kändes ovanligt, men du skriver konkret och rakt, så det fungerade bra, och jag tänkte på sådana här frikyrkopredikanter, dom pratar totalt rakt och med vidöppet hjärta, uttrycker en fantastisk kraft, vitalitet, glädje och entusiasm, till skillnad från de svenska byråkraterna, stelbenta och regida och slutna, och jag kom i håg Dylans Saved, som jag faktiskt har här, hur en kristen jude bekänner sin kärlek till Jesus och Gud, .... jag tyckte det fungera bra, fortsätt, din kraft fungerar nu......du har fingertoppskänsla för det andliga...
All andlig eller personlighetsmässig utveckling startar i det mentala, i anden, sedan i själen, hjärtat, känslan och sist i kroppen, handlingen, det är den svåraste biten,,så att komma upp i chakra höjden, det börjar mentalt..
TILL sEEKER..
Jag tänkte på dig som en nyfrälst då du börja använda GUD som begrepp i varje mening, det kändes ovanligt, men du skriver konkret och rakt, så det fungerade bra, och jag tänkte på sådana här frikyrkopredikanter, dom pratar totalt rakt och med vidöppet hjärta, uttrycker en fantastisk kraft, vitalitet, glädje och entusiasm, till skillnad från de svenska byråkraterna, stelbenta och regida och slutna, och jag kom i håg Dylans Saved, som jag faktiskt har här, hur en kristen jude bekänner sin kärlek till Jesus och Gud, .... jag tyckte det fungera bra, fortsätt, din kraft fungerar nu......du har fingertoppskänsla för det andliga...
All andlig eller personlighetsmässig utveckling startar i det mentala, i anden, sedan i själen, hjärtat, känslan och sist i kroppen, handlingen, det är den svåraste biten,,så att komma upp i chakra höjden, det börjar mentalt..
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
MODERN
AUK SKRIVER.....
Ditt så kallade "frigjorda" beteende verkar inte egentligen ha mer 'frihet' än du definierar just genom denna 'frigjordhet'. Cirkulärt och enbart meningsfullt om det refererar till något annat. Så vad väljer du? Gud som garant? Humanism? Eller skall du leva upp till berömmet av dig själv och själv stå för garanten av det du hävdar? Det är frigjordhet min vän. Inte någon sketen humanism, utan en renodlad individualism.
Harald svarar..
Jag har inte haft sex på 18 år, därför att jag ville dra mig ut ur befruktnings-hjulet, som snurrar som centrum i samhället och som Modern reglerar, då jag upptäckte vad det hela handlade om, då gäspade jag, att skaffa jobb, gifta sig och få barn och sitta runt julgranen och kolla kalle anka på teve och dricka sig full på nyårsafton och kolla fotbollsmatchen .och sedan leva kollektivt på ålderdomshemmet. Ingen sa till mig att gå en annan väg. Jag sa det till mig själv, undvik att bli involverad i sex, för då blir din hjärna nerdrypt av sex-tankar, så min första frihet var att slippa tänka på att den där kvinnan,henne skulle jag vilja dela säng med.och det andra, gör totalt uppror emot hela vårt värde-system, klä dig som en luffare, då de andra klär sig för ett party, var inte anti-social, men likgiltig för det sociala livet, jag höll på att doktorera, jag sa till mig själv, lämna universitetet, kom aldrig mer tillbaka dit, sök sann kunskap, fast genom din egen erfarenhet, och ifall alla är emot dig, var glad, för det betyder att du kan bli stark, .....osv..
Ditt så kallade "frigjorda" beteende verkar inte egentligen ha mer 'frihet' än du definierar just genom denna 'frigjordhet'. Cirkulärt och enbart meningsfullt om det refererar till något annat. Så vad väljer du? Gud som garant? Humanism? Eller skall du leva upp till berömmet av dig själv och själv stå för garanten av det du hävdar? Det är frigjordhet min vän. Inte någon sketen humanism, utan en renodlad individualism.
Harald svarar..
Jag har inte haft sex på 18 år, därför att jag ville dra mig ut ur befruktnings-hjulet, som snurrar som centrum i samhället och som Modern reglerar, då jag upptäckte vad det hela handlade om, då gäspade jag, att skaffa jobb, gifta sig och få barn och sitta runt julgranen och kolla kalle anka på teve och dricka sig full på nyårsafton och kolla fotbollsmatchen .och sedan leva kollektivt på ålderdomshemmet. Ingen sa till mig att gå en annan väg. Jag sa det till mig själv, undvik att bli involverad i sex, för då blir din hjärna nerdrypt av sex-tankar, så min första frihet var att slippa tänka på att den där kvinnan,henne skulle jag vilja dela säng med.och det andra, gör totalt uppror emot hela vårt värde-system, klä dig som en luffare, då de andra klär sig för ett party, var inte anti-social, men likgiltig för det sociala livet, jag höll på att doktorera, jag sa till mig själv, lämna universitetet, kom aldrig mer tillbaka dit, sök sann kunskap, fast genom din egen erfarenhet, och ifall alla är emot dig, var glad, för det betyder att du kan bli stark, .....osv..
Re: MODERN
haralddavidsson skrev:men är kanske inte horerna de sanna och egentliga upprorsmakarna emot det kvävande sociala fötrycket som Vatikanen till viss del orsakar???? Fast Selma Är min favorit, och Nils H. den härliga upprorsmakaren.
har ej Zokrates nån statistik på horerna, nån undersökning.
Världens äldsta yrke, hora=en timme.
Nej, det finns ingen kärlek att få från horan, bara töm och glöm. Tror inte att det kan fungera annat än som ett tillfälligt utlopp av mannens akuta lustbehov, så sett så gör ju horan mannen en tjänst, men utan att själv få ut så mycket mer än just ersättning i valuta. horans fördel ligger just i att kunna stänga av sina känslor, dåligt samvete tvättar hon bort med tvål och vatten, psykiska problem dövas med droger, med andra ord, ingen särskilt bra lösning för någon av affärsparterna.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
MODERN
Till Zokrates....
Jag håller med dig, jag såg horer på reeperbahne i Hamburg då jag var 19, jag och en kompis kolla in läget, dom satt i skyltfönster, det var enormt rakt, men några av dem var snygga som missuniversum, och perfekta kroppar, jag tycker det skulle vara djävligt förnedrande och betala pengar för sex. De hade en väldigt hård attityd, affärsmässigt, att köpa ett hål där kroppen är emot en, det är som en snabb, kall runk i hålet. Det kallas alienation av en själv, jag valde den motsatta vägen att själv bli min bäste vän, att var snäll emot mig själv. Det är någon slags social dopp-tecknik, att försöka få en aning lustkänsla ur ett splitter, ....är det vad folk håller på med, vi måste söka efter helheten, integrera kroppen, men tempel-horer i grekland och kanske i egyptien och Babylonien,
Men kvinnan är faktiskt förtryckt, fast inte av mannen, men av DET ONDA, jag har aldrig hört talas om någon kvinna som tagit upp ormen i luften, vågat bli medveten om ondskan och den negativa sidan av sexualiteten, jag som man kan göra precis vad jag vill, men kvinnan hon är inburad i det sociala nätverket och kan inte komma ut, hennes enda chans är psykos, eller flytta ut i naturen. Kvinnorna måste vara extremt förtryckta, hur klarar dom av det, djävlas med mannen, upp och ner, gör honom förvirrad, ifall en kvinna har social klastrofobi måste hon bli galen.
Jag håller med dig, jag såg horer på reeperbahne i Hamburg då jag var 19, jag och en kompis kolla in läget, dom satt i skyltfönster, det var enormt rakt, men några av dem var snygga som missuniversum, och perfekta kroppar, jag tycker det skulle vara djävligt förnedrande och betala pengar för sex. De hade en väldigt hård attityd, affärsmässigt, att köpa ett hål där kroppen är emot en, det är som en snabb, kall runk i hålet. Det kallas alienation av en själv, jag valde den motsatta vägen att själv bli min bäste vän, att var snäll emot mig själv. Det är någon slags social dopp-tecknik, att försöka få en aning lustkänsla ur ett splitter, ....är det vad folk håller på med, vi måste söka efter helheten, integrera kroppen, men tempel-horer i grekland och kanske i egyptien och Babylonien,
Men kvinnan är faktiskt förtryckt, fast inte av mannen, men av DET ONDA, jag har aldrig hört talas om någon kvinna som tagit upp ormen i luften, vågat bli medveten om ondskan och den negativa sidan av sexualiteten, jag som man kan göra precis vad jag vill, men kvinnan hon är inburad i det sociala nätverket och kan inte komma ut, hennes enda chans är psykos, eller flytta ut i naturen. Kvinnorna måste vara extremt förtryckta, hur klarar dom av det, djävlas med mannen, upp och ner, gör honom förvirrad, ifall en kvinna har social klastrofobi måste hon bli galen.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 89 och 0 gäster