Om mig,

[Tatjana]

Men krävs det inte ett
annat engagemang för att nå en övertygelse vars sanningsenlighet inte
begränsas av yrkesval?

Säger du det lustigt från en som vill bli filosofilärare.
Låter väldigt djupt det där, antar att jag inte riktigt köper ditt resonemang.
En person är en person, inte av det som livet ger utan de val man gör.
Jag är komplex ( i min litenhet) och finner mitt komplexa sammanhang i de situationer där jag kan koppla mitt sammanhang till komplexet.
fast å andra sidan, är vi stöpta i samma form men är ändå olika, förundrande?
Det må jag säga.
Tillfredställelse går att finna på många plan antar jag, men utan en hel (i bemärkelsen "ej trasig") själ kan man nog leta förgäves.

Funderar på om mina övertygelser begränsas av mitt yrkesval.... möjligt.
Nej, jag tror inte det faktiskt. Även om jag inte hade jobbat med sjuka så hade jag alltid undrat, varför blir folk sjuka? Och just för att jag jobar med sjuka så vill jag lära mig varför folk blir sjuka. Det är det komplexa.
Jag är nog i grund och botten en väldigt enkel filur. ...

[Lisen]

Hejsan!

Intressant att läsa om dina upplevelser! Jag har själv inte upplevt någon "syn" eller vad man ska kalla det, och tror inte heller att jag är en person som skulle kunna se det, men helt klart vet jag att det förekommer. För mig känns det som om inte alla människor kan "se" övernaturliga/oförklarliga saker, och jag är i så fall en sån som inte kan det, men jag känner flera människor som har stött på sånt som inte går att förklara.

Alltihop är fascinerande och jag skulle vilja veta vad du tänker om det. Alltså, jag menar, tror du på Gud? Tror du att han har en mening med att visa det du får se? Jag själv tror helt klart att det finns en mening med i princip allt som sker i våra liv, allt från vilka klasskompisar vi har i grundskolan till var vi bor och vilka barn vi får.

[Tatjana]

Tjenare Lisen!

Jag har själv inte upplevt någon "syn" eller vad man ska kalla det, och tror inte heller att jag är en person som skulle kunna se det, men helt klart vet jag att det förekommer.
För mig känns det som om inte alla människor kan "se" övernaturliga/oförklarliga saker, och jag är i så fall en sån som inte kan det,

Jag har svårt att se skillnad på "folk" och "folk" så för mig handlar det mer om att vissa har utvecklat sig i ämnet, andra har låtit bli.
Sedan kan man ju fråga sig om handikappade eller sjuka har "förmågan" men jag tror inte att detta är "livets mening" och det är därför inte alla heller finner "sanningen" genom det.

Alltihop är fascinerande och jag skulle vilja veta vad du tänker om det.

Visst är det spännande, men inte överväldigande i mitt liv.
Jag har en tillbakadragen attityd till fenomenen.

Alltså, jag menar, tror du på Gud?

I ärlighetens namn, jag vet inte.
Men jag har inte hittat någon annan teori som ger mig svar så tills dess, nja

jag har en tendens att återfalla till bibeln när det handlar om gud, då jag ser den som enda möjligheten att förstå hans natur och vilja.
Det är möjligt att det begränsar min uppfattning ang guds vilja men jag tenderar att tro att så fort människan inte följer bibeln då det handlar om gud så blir det lätt "mänskliga läror". Vilket har visat sig i slutändan inte leda till några vidare resultat.

Tror du att han har en mening med att visa det du får se?

Nej, jag tror inte gud har med det att göra alls.
Möjligtvis indirekt i avseende på att han skapat allt, men jag tror inte på nutida profeter.
Jag ser likheten inför gud som en viktig trosgrund, varför skulle gud vilja ge mig förmågan att se underverk men inte dig?
Sedan läser jag bibeln och uppfattar den som att gud inte längre använder denna metod för att nå människorna.
Gud gillar ju inte orättvisor, så det verkar ologiskt för mig.

Jag själv tror helt klart att det finns en mening med i princip allt som sker i våra liv, allt från vilka klasskompisar vi har i grundskolan till var vi bor och vilka barn vi får.

Jag tror inte att det finns en mening med allt som sker. Jag tror att människan ibland gör felaktiga val eller drabbas av sjukdomar vilket vi inte alls vill och därigenom mår dåligt.jag kan inte se någon mening med saker som inte gör mig lycklig.


Mvh Tanja

[hovnarr]

jag kan inte se någon mening med saker som inte gör mig lycklig.

Men vilka saker gör dig då lycklig? Exempel: familjens katt dör vilket för hela familjen närmare varandra. Klimatet i familjen blir varmare och alla blir, till slut, lyckligare.

Blev någon lycklig när katten dog (utom musen)?
Hade det någon mening att katten dog?

[Lisen]

Jag har svårt att se skillnad på "folk" och "folk" så för mig handlar det mer om att vissa har utvecklat sig i ämnet, andra har låtit bli.
Sedan kan man ju fråga sig om handikappade eller sjuka har "förmågan" men jag tror inte att detta är "livets mening" och det är därför inte alla heller finner "sanningen" genom det.

Men det jag menar med att jag tror att inte alla "har förmågan" att se övernaturliga saker är att vi alla är begåvade på olika sätt. Alla kan tex inte bli musikaliska genier och alla har inte anlag för fetma, och på samma sätt tror jag inte att alla kan se övernaturliga saker. Sedan kan det nog också vara så att en del som skulle kunna se det "förtränger" det för att de inte vill se det, men samtidigt finns det ju sånt som man ser (övernaturligt alltså) som man inte vill se, så jag vet inte riktigt om man kan påverka det själv?! På något sätt så verkar det som om de som sett övernaturliga saker (av de jag känner) är mer naturnära än vad tex jag själv är.

Att själva synerna skulle vara livets mening tror inte jag heller.

Nej, jag tror inte gud har med det att göra alls.
Möjligtvis indirekt i avseende på att han skapat allt, men jag tror inte på nutida profeter.
Jag ser likheten inför gud som en viktig trosgrund, varför skulle gud vilja ge mig förmågan att se underverk men inte dig?
Sedan läser jag bibeln och uppfattar den som att gud inte längre använder denna metod för att nå människorna.
Gud gillar ju inte orättvisor, så det verkar ologiskt för mig.

Att vissa skulle kunna se saker som andra inte kan se tycker inte jag är orättvist. Vi är ju skapade olika och har olika personligheter och behov. Det är ju inte orättvisa när ett barn med diabetes får sockerfritt godis när brorsan får vanligt! För min del tror jag inte riktigt att jag hade klarat av mentalt att vara med om det som andra i min närhet varit med om. Det är inte frågan om orättvisa, utan att Gud vet vad var och en behöver. En numera nära vän till mig hade tidigare inte en tro på Gud och fick då se ett par olika syner. Dessa syner fick honom att tänka närmare på vart han egentligen var på väg med sitt liv, och så småningom fick han en tro på Gud. (Det var inte enbart dessa syner som fick honom att "vakna", men de hade en viktigt inverkan i alltihop.)

Jag tror inte att det finns en mening med allt som sker. Jag tror att människan ibland gör felaktiga val eller drabbas av sjukdomar vilket vi inte alls vill och därigenom mår dåligt.jag kan inte se någon mening med saker som inte gör mig lycklig.

Har du inte varit med om något otäckt eller tungt som just då har känts meningslöst men som senare i livet har visat sig medfört något gott? Det har i alla fall jag. Lite som det Hovnarr skrev om katten; vi går igenom något sorgligt som för stunden enbart känns svårt, men egentligen behövde vi genomgå det för att bättre komma ihåg att livet inte är oändligt eller helt enkelt för att familjen behövde något som stärker sammanhållningen.

[Tatjana]

Men vilka saker gör dig då lycklig?

Bada i havet en solig dag, umgås med mina vänner, jobbet när det inte blir för mycket, kärlek eller en flirt på spårvagnen, mjukglass, picknick,
en bra film när det regnar, träna mm mm.

Låt säga att jag fick sparken från mitt jobb, ett jobb jag har utbildat mig för och gärna vill jobba med. I och med min (ganska) ringa ålder så skulle jag inte tycka att det var fruktansvärt, men jag skulle bli ledsen då jag troligtvis försökt göra mitt bästa men inte lyckats.
Visst kommer jag att hitta ett nytt jobb, och acklimatisera mig så pass att jag en dag kan säga att jag trivs. Kanske jag till och med skulle påstå att mitt tidigare jobb var för stressigt r/t det jag har nu.
Men lyckan ligger inte i att bli av med något utan i att få något nytt.
Frågan är då. med ett vaket sinne, kan inte jag inse att 25år på samma ställe möjligtvis är för mycket? När jag känner mig stressad och har ont i kroppen, drömmer om patienterna natt efter natt.
Är min kapacitet så låg att jag inte själv kan byta jobb?

och alla blir, till slut, lyckligare.

Intressant att du valde lyckligare, antar att du hade väntat dig en kontring. Saken är den att om man redan har en djup relation eller om det faktist är familjen man förlorar så har jag svårt att tro att det gör mig lyckligare i slutändan.
"Foten i kläm, jajjemen"

Hade det någon mening att katten dog?

Det är just det som gör att jag inte ser ngn lycka i dessa händelser, jag kan inte se ngn mening i det. För mig är det totalt onödigt att katten skulle behöva dö.
Varför är naturen så grym att den ger ett liv för att ta det?

men visst, jag är medveten om att det händer elände.
Min mor blev felopererad för x-antal år sedan, det som kom ut av det är att hon blev en gravt missbrukande, ensam person.
kanske har det fört resten av familjen till ett annat läge, kanske inte.
Det har möjligtvis påverkat mig, härdat mig och gjort mig mer cynisk.
men lyckligare? Hur mycket jag än försöker öppna mitt sinne så är svaret NEJ. Och hade hon haft förmågan att svara på den frågan så tror jag hon skulle instämma.

"Varför kan inte glädjen göra familjen starkare?"
Soliga hälsn.

[Tatjana]

Men det jag menar med att jag tror att inte alla "har förmågan" att se övernaturliga saker är att vi alla är begåvade på olika sätt

.

Jag har till exempel tummen mitt i handen, var på Hornbach för att köpa ngn slags skivor att täcka innervägg med och fick tag i ett par utmärkta, ända tills han som jobbade där informerade mig om att det var reklamskyltar.

En begåvning är för mig ngt som ger ett utbyte till mer än en person.
Att vara begåvad inom konst, musik eller matlagning kan ge en klar och tydlig "mening". Att vara begåvad med klärvojans är en individuell erfarenhet och ger diffusa uttryck.

som man inte vill se, så jag vet inte riktigt om man kan påverka det själv?!

Det tror jag att man kan, men det blir nog lite "den som ger sig in i leken...."

Vi är ju skapade olika och har olika personligheter och behov.

Vi är väl skapade på samma sätt, visst har vi olika behov men i grund och botten är vi nog ganska lika.
Okej, du kanske jkan spika bättre än jag- men båda funderar vi på om gud finns. Om jag då har transendentala upplevelser men inte du så tycker jag att det är orättvist, varför har gud just valt mig?
Jag är inte troende, lever i total synd dagligen, ber aldrig och jag hatar att bli skrämd.

Det är ju inte orättvisa när ett barn med diabetes får sockerfritt godis när brorsan får vanligt!

Tycker du inte det? Varför skall ngn drabbas av sjukdom, är inte det orättvisa?

För min del tror jag inte riktigt att jag hade klarat av mentalt att vara med om det som andra i min närhet varit med om.

Precis vad jag oxå tänker om mig själv.

Det är inte frågan om orättvisa, utan att Gud vet vad var och en behöver.

Det är jag övertygad om att han vet, (om han finns) men jag tror inte att det handlar om att skapa motsättningar utan att skapa gemenskap.
Vilken del av din personlighet vill vara med om transendentala upplvelser, tror du att det är spännande? Roligt? Svaret på frågorna?
Rösterna från gud?

En numera nära vän till mig hade tidigare inte en tro på Gud och fick då se ett par olika syner.

Detta verkar vara ganska vanligt, själv har jag aldrig sett en enda syn från gud. Hans ord läser jag ur bibeln.

Har du inte varit med om något otäckt eller tungt som just då har känts meningslöst men som senare i livet har visat sig medfört något gott?

Nej, jag har varit med om mycket tunga saker i mitt liv men det är inte på grund av dem jag mår bra eller är glad utan snarare på grund av att jag blivit av med dem.

vi går igenom något sorgligt som för stunden enbart känns svårt, men egentligen behövde vi genomgå det för att bättre komma ihåg att livet inte är oändligt eller helt enkelt för att familjen behövde något som stärker sammanhållningen

Som alla säger när deras farmor, farfar eller anhörig dör.
-Jag ångrar att jag inte hälsade på oftare, nu är h*n borta. Man märker hur kort livet är.

Men det är ju uppenbart för oss redan innan, så många gånger man tänker, jag borde ringt eller jag borde ditt och datt. Jag gör det, hälsar på mina släktingar eller vänner, ringer dem jag bryr mig om.
jag vet att livet inte är oändligt, jag blir smärtsamt påmind varje dag, skulle vara så tacksam om jag slapp det!

Mvh Tanja

[Lisen]

som man inte vill se, så jag vet inte riktigt om man kan påverka det själv?!

Det tror jag att man kan, men det blir nog lite "den som ger sig in i leken...."

Mmm... så kan det nog vara... Ska fundera på det. Fast det är ju svårt för mig att säga nåt om det när jag inte har erfarit det själv...

Vi är ju skapade olika och har olika personligheter och behov.

Vi är väl skapade på samma sätt, visst har vi olika behov men i grund och botten är vi nog ganska lika.
Okej, du kanske jkan spika bättre än jag- men båda funderar vi på om gud finns. Om jag då har transendentala upplevelser men inte du så tycker jag att det är orättvist, varför har gud just valt mig?
Jag är inte troende, lever i total synd dagligen, ber aldrig och jag hatar att bli skrämd.

Det är ju inte orättvisa när ett barn med diabetes får sockerfritt godis när brorsan får vanligt!

Tycker du inte det? Varför skall ngn drabbas av sjukdom, är inte det orättvisa?

[/quote]
Okej, jämförelsen mellan diabetes och att inte vara klärvojant var väldigt dåligt exempel. Jag ser det tex knappast som ett handikapp att inte se övernaturliga grejer, och det är inte heller ett handikapp att göra det. Men om vi jämför det med godis och godis då.
En mamma har köpt en påse lördagsgodis, men blandade smaker. Hennes dotter tycker om choklad men inte salt godis medan sonen tycker precis tvärtom. Sedan finns det andra godisar som både tycker om. Är det inte då mest vettigt att dottern får alla chokladbitar och sonen får alla salta? Det hade ju inte heller varit orättvist att ge dom precis lika många av alla sorter (inklusiver choklad och salt) men det hade inneburit att tjejen hade slängt bort det salta, killen slängt sin choklad och båda hade fått mindre godis. (Vi förutsätter i det här exemplet att de inte kan byta godis med varann efter uppdelningen som mamman gjort - jag och du kan ju inte byta personliga egenskaper).

Jag ser det alltså inte som orättvist att jag inte får se allt som du får se, eller som en del i min närhet får se. Vissa människor har ju gåvan att kunna sia eller hitta grejer som folk tappat bort. Det hade ju varit väldigt käckt om jag också haft de egenskaperna, men det kanske är så att jag inte hade kunnat låta bli att använda dem på fel sätt, vem vet?!

För min del tror jag inte riktigt att jag hade klarat av mentalt att vara med om det som andra i min närhet varit med om.

Precis vad jag oxå tänker om mig själv.

Ojdå, men du har väl klarat det? Eller har du "gått sönder" helt inuti?

Det är inte frågan om orättvisa, utan att Gud vet vad var och en behöver.

Det är jag övertygad om att han vet, (om han finns) men jag tror inte att det handlar om att skapa motsättningar utan att skapa gemenskap.
Vilken del av din personlighet vill vara med om transendentala upplvelser, tror du att det är spännande? Roligt? Svaret på frågorna?
Rösterna från gud?

Ibland när jag lockas av hela fenomenet så känns det faktiskt som om det skulle vara spännande, men samtidigt har jag någon sorts rädsla för det. Jag skulle tex aldrig hålla på med "anden i glaset" eftersom jag tror att det inte är helt riskfritt att kalla fram och leka med andar.
För vissa människor kan synerna visa svar på frågor eller vara någon sorts påminnelse från Gud, men sedan kan det nog också vara mer neutrala grejer, typ när någon träffar sin döda mormor och sånt. Fast man kanske inte ska blanda ihop "spöken" med klärvojans? Eller hör det ihop? Jag har inte riktigt alla begrepp helt klara för mig, men är väldigt nyfiken på sånt där.

En numera nära vän till mig hade tidigare inte en tro på Gud och fick då se ett par olika syner.

Detta verkar vara ganska vanligt, själv har jag aldrig sett en enda syn från gud. Hans ord läser jag ur bibeln.

Jepp, du läser hans ord från Bibeln, och därför behöver du inte få påminnelser från honom på annan väg. Men de som helt saknar tro och tycker att allt övernaturligt eller allt troende är svammel, för dem kanske det krävs något mer omvälvande för att de ska vakna och fatta att deras liv bär åt fel håll. Men det är så otroligt många olika situationer folk är i och många olika sorters övernaturliga grejer man kan vara med om, så ibland blir jag bara förvirrad av alltihop och vet inte vad man ska tänka.

Nej, jag har varit med om mycket tunga saker i mitt liv men det är inte på grund av dem jag mår bra eller är glad utan snarare på grund av att jag blivit av med dem.

Ja, men om de aldrig inträffat alls skulle du ju inte kunna vara glad över att ha blivit av med dem? Om varje dag i vårt liv bara var en dans på rosor (utan taggar ) och vi aldrig skulle ha några motgångar så skulle vi nog inte kunna uppskatta det. Jag är också rädd att vi då lättare skulle glömma bort Gud och tro att vi själva kan klara allt så bra på egen hand. Ibland behöver vi nog också en påminnelse av att livet på jorden faktiskt inte är som i himlen, för det är dit vi ska längta och inte bli för hårt bundna vid allt som finns här. För mig är det i alla fall i motgångarnas tid som tron stärks och jag kan finna trygghet i Gud och församlingen, inte när allt bara är lajbans. Och om allt bara skulle gå som vi själva önskade skulle vi inte heller kunna förstå andra som har det tungt. Och i någon ände måste det på jorden finnas elände, eftersom Gud förbannade jorden efter syndafallet - det är bara i himlen som allt är gott och tryggt.

[Tatjana]

En mamma har köpt en påse lördagsgodis, men blandade smaker. Hennes dotter tycker om choklad men inte salt godis medan sonen tycker precis tvärtom. Sedan finns det andra godisar som både tycker om. Är det inte då mest vettigt att dottern får alla chokladbitar och sonen får alla salta?

Jo, precis som att det är vettigt att alla som tror att gud kontaktar oss genom syner får se syner.

Det hade ju varit väldigt käckt om jag också haft de egenskaperna, men det kanske är så att jag inte hade kunnat låta bli att använda dem på fel sätt, vem vet?!

Det finns ju en hel del personer som tjänar sig en grov hacka på detta, vilket jag inte tror är guds vilja.

Mos 19:26
Ni skall inte äta kött med blod i. Ni skall inte syssla med spådom och teckentydning.

2 Kung 17:17
Sina söner och döttrar offrade de på bålet, de bedrev svartkonst och spådom och hängav sig åt det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede.

Ojdå, men du har väl klarat det? Eller har du "gått sönder" helt inuti?

Jag försöker att inte beblanda mig aktivt i det längre.

Jag skulle tex aldrig hålla på med "anden i glaset" eftersom jag tror att det inte är helt riskfritt att kalla fram och leka med andar.

varför inte?

men sedan kan det nog också vara mer neutrala grejer, typ när någon träffar sin döda mormor och sånt.

Pred 9:5, Job 14:10,21 Ps 49:10, 17-19, Pred. 9:5,6 Hes 18:4 (20) Ps 146:3,4

Jes 8:19/20
Man säger till er: ”Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!” — Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? — Så talar de för vilka ingen gryning finns.

Fast man kanske inte ska blanda ihop "spöken" med klärvojans? Eller hör det ihop?

3 Mos 19:31
Vänd er inte till de dödas andar, och uppsök inte spådomsandar, ty ni blir orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.

2 Kung 21:6
Manasse lät också offra sin son på bålet. Han bedrev häxeri och trolldom, andebesvärjelse och spådomskonster och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon och väckte hans vrede.

För mig är det samma sak, den mankt som försöker kontakta oss kan göra det på flera olika sätt.

2 Kor 11:14-15
Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel.
Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar.

Jag har inte riktigt alla begrepp helt klara för mig, men är väldigt nyfiken på sånt där.

Jag har inte heller så mycket kunskap i frågan att jag kan säga 100% säker att det är si eller så. Men jag finner det intressant att samtala om ämnet.

Jepp, du läser hans ord från Bibeln, och därför behöver du inte få påminnelser från honom på annan väg.

Jag skall fundera på detta, grejen är ä,ligen att det fortfarande händer mig. men om jag ropar guds namn upphör det.

för dem kanske det krävs något mer omvälvande för att de ska vakna och fatta att deras liv bär åt fel håll.

Men då har vi ingen fri vilja då? För om gud "plockar" ut de människorna som han vill skall komma till tro och ger dem syner så valde ju gud dem och inte dem gud. Dessutom har han ju inget egendomsfolk längre utan folk från alla nationer tillhör honom.

Ja, men om de aldrig inträffat alls skulle du ju inte kunna vara glad över att ha blivit av med dem? Om varje dag i vårt liv bara var en dans på rosor (utan taggar ) och vi aldrig skulle ha några motgångar så skulle vi nog inte kunna uppskatta det.

Fast jag har den inställningen att jag faktiskt tyckte om min cykel, innan den blev stulen.
Och att jag inte vill bli sjuk och dö, för jag gillar livet.
Jag vill inte ha problem jag vill vara glad.

Och i någon ände måste det på jorden finnas elände, eftersom Gud förbannade jorden efter syndafallet - det är bara i himlen som allt är gott och tryggt.

Ingen god gud som satte oss här då?
Jag hade en diskussion med min vän som tillhör saron kyrkan ang detta med himmelriket. Han menade på att i guds närvaro kan det inte finnas synd och att han därför skapade jorden för att låta människorna bo där och aktivt välja ett li för eller emot gud, för att sedan komma till himmelriket där e skulle leva i harmoni med gud.
Detta låter fel för mig, för det första var satan nära gud då han gjorde uppror. Han sa då att satan var en andevarelse och det var därför han kunde vara nära gud, han höll dock med om att synd kan förekomma i närhet av gud ett litet tag. Jag har en helt annan synpunkt vad gäller livet efter döden, men jag antar att jag skall hålla den för mig själv ett litet tag till. Kan bli för mkt på en gång.

Mvh Tanja

[Varney]

ursäkta att jag bryter in.. men jag funderar lite på din definition på begåvning T..mycket annorlunda tycks det mig
..alltså..en begåvning trodde jag var ett annat ord för skicklighet..
..du menar att man kan inte vara skicklig på att..tex skada andra eller liknande?
..om det är något man är begåvad med som inte hjälper andra människor ur ditt perspektiv, men någon annans då? - den överbesvärliga subjektiviteten typ =)

[Tatjana]

ursäkta att jag bryter in.. men jag funderar lite på din definition på begåvning T..mycket annorlunda tycks det mig

Hej, det är trevligt att du vill skriva lite, så jag kan vidga mina vyer ngt.
En skicklighet är detsamma som en begåvning för mig antar jag.
kanske lite nyanserat att mina tankar är sådanna att man endast kan ge begåvning eller skicklighet i utbyte till andra, antar att jag bygger mina tankar på den grunden att jag inte själv kan bedömma min begåvning utan måste relatera den till andra.

..du menar att man kan inte vara skicklig på att..tex skada andra eller liknande?

För mig låter skicklighet som ett positivt ord men att skada ngn är ju negativt och et låter mer som ett handikapp än en begåvning.

men någon annans då? -

Jag tror inte att man kan vara ensam i sin skicklighet, det blir nog lätt en inbillning eller en föreställning. För att kunna vara skicklig måste du visa det för ngn. jag är jätteskicklig på att flyga, men du kan inte tro mig förens du ser det. Eller?
Är jag skicklig eller inte då?
(Låter lite som schrödinger)

Mvh Tanja

[archaxe]

För mig låter skicklighet som ett positivt ord men att skada ngn är ju negativt och et låter mer som ett handikapp än en begåvning.

Jag håller nog inte med. Skicklighet är ett uttryck för hur duktig man är på att göra något, oavsett om det är goda eller onda saker. Nog kan man vara skicklig på att skada andra människor eller skicklig på att välta kor, lika väl som man kan vara skicklig på att snickra.
"Begåvning", å andra sidan, förstår jag mer som talang och "anlag för något" - kalla det "naturlig skicklighet" som inte kan tränas upp utan som man har (eller inte har) by default. Man kan t ex vara musikaliskt begåvad, men om man inte tar till vara på sin begåvning så kommer någon som inte är lika begåvad men tränar mycket flitigare att bli en duktigare (skickligare, kanske) musiker.

Jag tror inte att man kan vara ensam i sin skicklighet, det blir nog lätt en inbillning eller en föreställning. För att kunna vara skicklig måste du visa det för ngn.

Nja, det här är jag också tveksam till. Jag förstår inte skicklighet att vara nödvändigt intersubjektivt (om vi inte skall in på Wittgensteins privata språk). Nog kan jag vara jätteskicklig på att stå på händer, även om jag bara gör det i mitt vardagsrum och aldrig ute på stan. Min skicklighet i att stå på händer är ju inte beroende av om någon annan är medveten om det eller inte. I fråga om definitioner på "skicklig" kan jag tänka mig att tala om någon som "skicklig att stå på händer" om vederbörande kan stå på händer i mer än 30 sekunder, t ex. Jag tror inte det finns någon "skicklighet an sich" som vi måste ta hänsyn till och upptäcka innan vi kan använda oss av ordet "skicklighet" på rätt sätt.
Eller har jag missförstått dig?

(Låter lite som schrödinger)

På vilket sätt då?

[Tatjana]

Jag håller nog inte med. Skicklighet är ett uttryck för hur duktig man är på att göra något, oavsett om det är goda eller onda saker.

Jag vet inte, du kanske har rätt och jag bara vägrar befatta mig med saker som låter som "onda" i mina öron. Genom att dela in saker i goda vs onda så känns det som att det är lättare att kunna se världen.
Visst kan nog en mördare vara skicklig på att sopa igen sina spår.....

"Begåvning",

Har alla människorna samma förutsättningar för begåvning?
Tex den begåvningen som gäller ödmjukhet, att kunna ödmjuka sig och lyssna? Ta in och reflektera? Eller är det en socialt betingad begåvning utan anlag?

Nog kan jag vara jätteskicklig på att stå på händer, även om jag bara gör det i mitt vardagsrum och aldrig ute på stan. Min skicklighet i att stå på händer är ju inte beroende av om någon annan är medveten om det eller inte. I

Om kontrasten inte är att du är en hejjare på att ljuga oxå....

(Låter lite som schrödinger)

Liiiite.....

[Tatjana]

(Låter lite som schrödinger)

"Hur kan vi veta att förmågan finns innan vi har registrerat den med våra sinnen"

[Lisen]

Mos 19:26
Ni skall inte äta kött med blod i. Ni skall inte syssla med spådom och teckentydning.

2 Kung 17:17
Sina söner och döttrar offrade de på bålet, de bedrev svartkonst och spådom och hängav sig åt det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede.

Jag tror inte heller att man medvetet ska söka efter övernaturliga grejer, som spådom och andeframkallande.

Jag skulle tex aldrig hålla på med "anden i glaset" eftersom jag tror att det inte är helt riskfritt att kalla fram och leka med andar.

varför inte?

Ja, som det står i ditt citat från GT, att man inte ska syssla med spådom. Det folk ofta frågar anden är ju ofta typ "Vem ska jag gifta mig med?" eller "Kommer jag att bli rik?". Sedan är jag rädd att det inte bara är goda andar som är inblandade...

men sedan kan det nog också vara mer neutrala grejer, typ när någon träffar sin döda mormor och sånt.

Pred 9:5, Job 14:10,21 Ps 49:10, 17-19, Pred. 9:5,6 Hes 18:4 (20) Ps 146:3,4

Jes 8:19/20
Man säger till er: ”Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!” — Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? — Så talar de för vilka ingen gryning finns.

Åh, det jag syftade på att folk träffar på avlidna var när det "spökar", inte att man själv medvetet söker upp avlidna för att försöka få svar på frågor.

För mig är det samma sak, den mankt som försöker kontakta oss kan göra det på flera olika sätt.
2 Kor 11:14-15
Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel.
Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar.

Det är sant, och helt klart tror jag att det i många fall är de onda andarna som försöker locka till sig människor, men jag tror ändå att det fortfarande kan ske under och tecken från Gud också. Hur som helst så måste man vara försiktig om man råkar på något sånt så att man inte förvillas, och jag förstår om du inte vill beblanda dig med det i onödan.

Jepp, du läser hans ord från Bibeln, och därför behöver du inte få påminnelser från honom på annan väg.

Jag skall fundera på detta, grejen är ä,ligen att det fortfarande händer mig. men om jag ropar guds namn upphör det.

Ojdå, jag är glad att jag slipper vara med om det!

Och i någon ände måste det på jorden finnas elände, eftersom Gud förbannade jorden efter syndafallet - det är bara i himlen som allt är gott och tryggt.

Ingen god gud som satte oss här då?

Jodå, visst har vi en god Gud, och det var Han som satte oss här. Men när vi syndade mot Gud så förbannade han jorden (1Mos 3:17-19). Och eftersom vi valde det onda framför det goda (vi följde Satans röst istället för Guds) så blev vi av naturen onda - det goda som verkar i oss är Guds verk. Det kommer aldrig att skapas ett himmelrike på jorden nu i tiden eftersom den är förbannad och människan har en dragning till det som är ont. Först efter domedagen kan vi leva lyckliga.

Jag hade en diskussion med min vän som tillhör saron kyrkan ang detta med himmelriket. Han menade på att i guds närvaro kan det inte finnas synd och att han därför skapade jorden för att låta människorna bo där och aktivt välja ett li för eller emot gud, för att sedan komma till himmelriket där e skulle leva i harmoni med gud.
Detta låter fel för mig, för det första var satan nära gud då han gjorde uppror. Han sa då att satan var en andevarelse och det var därför han kunde vara nära gud, han höll dock med om att synd kan förekomma i närhet av gud ett litet tag. Jag har en helt annan synpunkt vad gäller livet efter döden, men jag antar att jag skall hålla den för mig själv ett litet tag till. Kan bli för mkt på en gång.

Håller med dig om att det visst kan finnas synd i Guds närvaro. Gud är ju med oss jämt, Jesus själv är ju med oss alla dagar intill tidens ände, och ändå syndar vi varje dag. Varför Gud skapade jorden är en väldigt svår fråga, och jag undrar om vi verkligen behöver veta det...

Märker förresten att vi har seglat iväg en bit från ursprungsfrågan, men det är intressant att läsa vad du tänker! Nu är det dags för lunch för min del och jag hade nog inte så mycket mer att skriva idag ändå.

/Lisen