Istället för Monarki

[Jonas Nystrom]

Är det någon som ens känner till förhållandena i Brunei... alltå förutom Kungen och Drottningen då, deras erfarenheter räknas visst inte. Jag menar var är rapporterna om förtryck, om tortyr, om förföljelse av oliktänkande och minioriteter? Finns de så vill jag se dem.

Som jag förstår det så måste det vara jättekul för en kung utan minsta makt , som vår, att faktiskt träffa en alldeles äkta RIKTIG kung. Som är den där landsfadern som det var tänkt att det skulle vara. Och som aldrig en folkvald person med en viss mandatperiod kan vara. Alltså landsFADER, inte landsbarnvakt eller landsvaktmästare. En FADER väljer man inte bort. Man må bäva, lida, lyda osv men man ifrågasätter honom inte. Ja ja, jag vet, jag vet... jag kommer från nån förindustriell tid i ett sagoland... men grejen är att vi ALLA gör det. Om vi gräver lite i själslagren. Där nånstans hittar man både Gud och kungen och vem vet, kanske rentav sin egen far! Hu vad jobbigt... jag vet. Och jag säger inte att det ska vara någon allenarådande realitet. Men jag föreslår att det blir bättre om man inte fernissar själen med rationalitet och modernitet som egentligen inte är rationell ur ett helhetsperspektiv och som kan bli omodern nästa år. Jag hoppas den där olycksaliga resan in i sagovärlden kan inspirera vår kung att bottna ännu mer i sitt ämbete och göra så mycket han kan av det lilla han har. Tänk om han skulle bli beskyddaren av Svenska Frimurareorden igen, till exempel. Och ge blanka fan i vad tabloidpressens uppviglare tycker. Det vore kul. Det har ju kungarna varit sedan urminnes tider. Det skulle kanske hjälpa till att styra upp saker åtminstone pyttelite.

Samtidigt är det något på sätt och vis vackert med en omyndigförklarad regent. En kastrerad kung. Det finns en sorts outgrundlig kraft i det offret, lite åt Jesus-på-korset-hållet. Kungens andliga makt kan öka i proportion till försakandet av den världsliga makten. Han blir nåt sorts andligt överhuvud istället. Ett inhemskt alternativ till Påv... ursäkta till Dalai Lama. Mer rötter i vår mylla. Inte illa när jag tänker efter!

jn

[Johan Ågren]

Instämmer. Det sätts nu inte i relevans, men det är dagens media. Finns ingen anledning att uppröra sig mer över kungens uttalande än om jag eller någon annan ickepolitisk person skulle ha yttrat samma fraser. Ska vi börja kräva kungen på kompetens så faller hela idén. Det hade varit skillnad om Göran Person yttrat samma fraser. Men idén om monarkin ställs kanske på sin spets, folk vaknar upp och inser vad det betyder. Ur kungens synvinkel var det säkert fint det han upplevde, på samma sätt som ett barn tycker julen är fin. Att gå till angrepp mot honom och kräva honom på förnuft på samma sätt vi kräver av folkvalda politiker är en obefogad reaktion. Reaktionen ska vara att avskaffa monarkin i stället, eller ändra systemet så vi har en folkvald kung som kan "marknadsföra" sverige. Kommer det verkligen som en överaskning att vi har en naiv kung? Lämna stackarn i fred.

Om vi ska ha en kung så ska det vara en riktig kung som styr landet med järnhand. Har inget emot diktatorer så länge dom är förnuftiga människor. Ett samhälle kräver kontroll, varför då inte av en förnuftig diktator? Förnuftet måste råda över demokratin. Sådär ja nu har jag också varit PinK, men det kommer nog inte på nyheterna.

Johan

[etna]

Är det någon som ens känner till förhållandena i Brunei... alltå förutom Kungen och Drottningen då, deras erfarenheter räknas visst inte. Jag menar var är rapporterna om förtryck, om tortyr, om förföljelse av oliktänkande och minioriteter? Finns de så vill jag se dem. jn

Är det inte lite naivt att skriva att kungaparet skulle veta något om landet Brunei och hur det fungerar bara för att dom har besökt kungen där? Inte LITE naivt förresten, jag tar tillbaka det.

För rapport om tillståndet för innevånarna i landet, hör med Amnesty eller UD förslagsvis.

mvh etna

[Fann]

Men oavsett vad man kan tycka om att utnyttja en människa för egna syften så är det en fascinerande episod... Jag kunde inte låta bli att fantisera just över kungens förtjusning att få träffa en riktig kung. Och detta med handskakningarna som något slags nyckeltal... Jamen de måste de ju vara i kungalivet, bara att han glömde att han inte talade med sina kusiner och bryllingar i Norge och Danmark och England och Belgien och Grekland och var de nu finns... Jag kan höra för mitt inre öra hur de pratar om handskakningarna "Då skulle du ha sett Sultanen - han fixade 40 000 skak på en dag" "Asch det var väl inget, har du provat tigerbalsam- du grejar 50 000 tryck utan en blåsa..". Skulle kungen vara nån slags andlighetsperson också? Oj.. Offer, jo, men Jesus? Nu tar du väl i ändå jn?

[Jonas Nystrom]

Huruvida Kungen är naiv eller inte är en annan fråga och en som inte angår oss. Vad som angår oss är att hans uttalande bara kan tolkas som naivt om man ser det genom politiska glasögon. OK. En sak var naiv. Eller kanske övermodig. Och det var att han inte tycktes räkna med mediadrevets reaktioner. Eller så räknade han med det men lät sig inte störas. Det skulle inte förvåna mig. Själva uttalandet var nämligen INTE naivt. Men det var så ärligt och renhjärtat att vi inte tål det i vår korrupta värld av manipulerande, kallhamrade businesspolitiker. Det är där Kungens andliga auktoritet kommer in, Fann. Att han visar sig vara en osedvanligt renhjärtad man. De andra så kallade grodorna visar på samma sak. Det där med de stekta sparvarna till exempel. Det var ju sant! Och viktigt att någon säger det och vågar stå för det. Även om pöbeln skränar "ska du säga". Och med pöbel menar jag alla som tar åt sig när jag säger pöbel. Inte alla under en viss taxeringsnivå eller så (då skulle jag nog själv ligga risigt till!). Jag ser det som naivt att tolka Kungens uttalande som naivt. Så sa de om barnet i Kejsarens nya kläder också. Han sa sanningen helt enkelt. Det är inte en salongsfråga för monarker att sagosultanen tar sitt folk i hand. Det är en energifråga. Som att lyssna på en levande föreläsare istället för att se en på video. Han ser till att det uppstår en konkret energicirkulation mellan honom själv och folket. Inte bara psykologiskt, det kan man göra lika bra via TV, utan på en djupare nivå, det vi kallar energinivå. Han gör sitt jobb bra. Han ser till att hans folk är HANS folk, att han är DERAS sultan. Att de har en personlig relation och är stolta över varandra. Sådant skapar offerkraft, ömsesidig kraft och framför allt vilja och rentav lust att försaka. Och det är ENKOM dylik som gör att något går runt i ett samhälle. Det är den springande punkten. Det är därför vårt samhälle skiter sig. För att vi har skrattat bort vördnaden och rationaliserat bort tacksamheten. Vi fnyser åt gåvor och föraktar allmosor och kräver bidrag och åberopar rättigheter. Beröring är fult och farligt. Det kan uppstå osunda bindningar och man kan bli manipulerad (hej Aggno). Fysisk, energimässig, själslig... till och med rent mental beröring börjar ge folk ångest. Man märker en fläkt av samförstånd och så missförstår man varandra halvt avsiktligt (så man inte blir kär eller nåt, dvs. sårbar). Vi kräver, vi kräver... Och tror att det är rättighetstänkandet som har gjort oss till ett välfärdsland. Men det är det inte. Det som gjorde Sverige rikt var Andra världskriget. Att konkurrenterna slog ut varandra (respektive slogs ut av USA) och gav oss (och USA) försprång på världsmarknaden. Detta lade grunden till välfärden, inte socialdemokratin. Folkhemstanken hade fått plats även i en operativ monarki. En kung vill ju lika lite att hans folk ska ha det dåligt som en far vill att hans barn ska det.

"För Sverige i tiden". Det är ett knepigt valspråk. Jag har tänkt lite på det där med valspråk (sedan jag lärde mig att läsa på mynt som 3-4-5-åring). Det blir som en nationell affirmation, ett kollektivt mantra. Det går in. Och "För Sverige i tiden" är ett knepigt mantra. En väldigt hög abstraktionsnivå. Jag ser det som en apell, en vädjan, att inte gå på trender och politiska modenycker men att samtidigt inte låsa sig i allmänt tjurig konservatism. En enorm utmaning. Farfar Gustaf VI Adolf hade ett snärtigare, enklare och otvetydigare mantra: Plikten framför allt. Det var den affirmationen jag växte upp med. Den var bra. Kärv men bra.

[wiktor skoog]

...

[etna]

Själva uttalandet var nämligen INTE naivt.

Jag vet inte om du svarade mig. Om du gjorde det måste jag påpeka att jag skrev inte att det var kungen som är naiv . Jag tycker inte att han är det, han är bara kung helt enkelt.

mvh etna

[Jonas Nystrom]

OK; du skriver att det är naivt av mig att mena att en som har varit i ett land vet nånting om det landet som undandrar sig kognitionsförmågan hos en som inte har varit i ifrågavarande land. Och jag sänkte mig inte till att bemöta detta. Nöjd?

Du vet väl hur det kan vara på arbetsplatser, skolor och olika sociala sammanhang. Man börjar utse en hackkyckling. Det är subtilt i början. Stämningen sprider sig utan att nån direkt säger något. En viss person är Inte Ok och allt han gör och säger bedöms i det ljuset. Det blir ok att skoja om hackkycklingen, rentav kritisera vederbörande. Hitta fel och brister. Rätt vad det är "vet" folk allt möjligt om vederbörande och "vet" hur man bäst bör tolka vederbörandes ord och handlingar utan att ens ha träffat vederbörande.

Folk här "vet" att det måste vara dåligt i sagolandet så-och-så för att det är en funktionell monarki, alltså en "diktatur". kanske är det dåligt där. Men om drevet av illvilliga och hånfulla mediamänniskor inte har basunerat ut detta i den nuvarande versionen av mobbkampanjen mot Kungen så är risken rätt liten.

Hackkycklingar har en social funktion. De gamla judarna hade nånting som kallas "syndabock" i Gamla Testamentet. Machiavelli påpekar vikten av att utse en yttre fiende för att åstadkomma inre sammanhållning. Sovjet och USA pekade länge på (sin egen bild av) varandra för att peppa de egna folken att stå ut med missförhållanden.

Tänk vad vi har det bra här ändå. Titta bara på Brunei... hrm, jag menar... Irak!

jn

[Fann]

Nåja att vi väljer att lita på Amnesty och andra som har kontakt med folk som sitter i fängelse är väl inte riktigt samma sak som att följa med mobben? När ska man överhuvudtaget lita på andrahandsuppgifter i så fall? Om man väljer att inte göra det finns det inte mycket att lita på alls... Hur kungen är som person och människa är som sagt inte vår sak att bedöma men drevet mot honom har absolut den här mobbkaraktären, det blir legitimt att skoja om dyslexin osv... Men även detta drev har kanske en annan symbolisk funktion än drevet mot mobboffret på en arbetsplats och antagligen en annan verkan. Innebörden av begreppet "naiv" förstår jag inte riktigt hur du tänker dig, jn. Du utgår från att naivitet är en dålig egeneskap och väljer i stället "renhjärtad". För mig är det i stort sett samma sak. När kungen eller någon annan anklagas för att vara naiv finns det ett uteslutet tankeled i anklagelsen - nämligen "naiv på ett olämpligt sätt". Den negativa ytterligheten åt andra hållet är kanske att vara slipad och marknadsanpassad men visst finns det eftersträvansvärda gyllene medelvägar? Kungens personliga egenskaper är givetvis inte intressanta och absolut inte vår sak att bedöma. Anklagelsen handlar egentligen inte om personliga egenskaper utan om uttalandet som sådant. Och där är det ett spel där många är inblandade och det jag menade var alltså att om kungen är en symbol som vi har bestämt oss för att ha så har vi också ansvar för vad som släpps fram genom den symbolen. Den eventuella skadan av ett uttalande ligger ju i uttalandet som sådant och inte i personen. Vad kungen sade efter sitt Vietnam-besök har vi ju ingen aning om, t ex. Det blir nån konstig sammanblandning där.

Du raljerar ofta över svenskarnas naivitet och självbedrägliga uppblåsthet. Att vår välfärd inte beror på demokratin utan att andra hamnade efter är egentligen inget motargument mot demokratin. Om vi haft det lika bra eller bättre med en envåldshärskare kan vi inte veta. Om allt varit annorlunda hade allt varit annorlunda. Ställningstagandet för demokrati har att göra med etik men också vad man faktiskt tror är den bästa vägen. Dina fascistiska idéer om envåldshärskare som energiutväxlar och skapar offervilja tror jag inte på. Om det under någon epok i ihistorien har fungerat på det lyckliga sätt som du beskriver så lär det inte fungera i massmedietiden. Om kungen ska vara helig och ha den andliga betydelsen att han kan hålla ihop ett folk krävs antagligen ett gudomligt avstånd till monarken. Nu ser vi pormaskar och hör felsägningar och allt vad det är och gudomligheten är alldeles omöjlig att hålla på. Nog har kungadömet fortfarande nån slags djupt symbolvärde men den där kraften som du talar om är nog ett passerat kapitel.

[Viola]

. Beröring är fult och farligt. Det kan uppstå osunda bindningar och man kan bli manipulerad (hej Aggno). .

Du ger själv ett skolexempel på ditt manipulativa sätt här Jonas.
Du översätter det du och jag har diskuterat - s/m - att tillfoga
smärta - dominans- underkastelse - som jag har ifrågasatt till att beröring skulle vara något fult och farligt och förlöjligar därmed mina farhågor och
gör farhågorna om manipulation till något löjligt eftersom det ju bara
handlar om beröring.....
Det är så en äkta manipulatör jobbar - förvränger sanningen lite
grann - jobbar med känsloladdningar i språket - förlöjligar eller
smickrar - allt efter vad som passar.

Alltså landsFADER, inte landsbarnvakt eller landsvaktmästare. En FADER väljer man inte bort. Man må bäva, lida, lyda osv men man ifrågasätter honom inte. Ja ja, jag vet, jag vet... jag kommer från nån förindustriell tid i ett sagoland...

Tyvärr är allt sånt inte förpassat till sagans land än men det är svårt
att veta hur man ska ta sånt här om det är allvarligt menat eller
enbart för att provocera fram något...

[etna]

OK; du skriver att det är naivt av mig att mena att en som har varit i ett land vet nånting om det landet som undandrar sig kognitionsförmågan hos en som inte har varit i ifrågavarande land. Och jag sänkte mig inte till att bemöta detta. Nöjd?

Folk här "vet" att det måste vara dåligt i sagolandet så-och-så för att det är en funktionell monarki, alltså en "diktatur". kanske är det dåligt där. Men om drevet av illvilliga och hånfulla mediamänniskor inte har basunerat ut detta i den nuvarande versionen av mobbkampanjen mot Kungen så är risken rätt liten. jn

Nöjd? Nej, inte speciellt för det hade känts bättre om du hade "sänkt dig" och bemött det jag skrev. Det kändes viktigt att tänka på att en som varit i det sammanhanget som kungen varit, kanske inte nödvändigtvis är expert på resten.

Jag använder inte kungen som hackkyckling och jag "vet inte att det är dåligt i namngivna diktaturer för att mediedrevet säger så". Jag engagerar mig i Amnesty och vet det därför. Om jag inte visste något skulle jag hålla tyst, då blir det mindre fel nämligen. Just vad gäller mänskliga rättigheter i länder man inte vet något om.

mvh etna

[Jonas Nystrom]

Fann, du anser om mig att:

Du raljerar ofta över svenskarnas naivitet och självbedrägliga uppblåsthet.

och jag undrar om du inte förväxlar mig lite med en viss spansk aristotelisk retor här. Men även om det verkligen är just mig du menar så saknar jag distinktionen mellan naiv och renhjärtad. För mig är dessa begrepp alls icke synonyma. Man kan nämligen mycket väl vara naiv utan att vara renhjärtad. Och man kan vara renhjärtad utan att vara naiv. En cynisk människa kan inte uppfatta det renhjärtade som egenskap utan tolkar den som naivitet. Äkta naivitet leder förr eller senare till cynism. Det renhjärtade gör inte det. Jag uppfattar inte Kungen som cynisk. Och jag uppfattar inte hans uttalande om Brunei som cyniskt. Eller naivt. Utan just renhjärtat.

Sedan skriver du:

Att vår välfärd inte beror på demokratin utan att andra hamnade efter är egentligen inget motargument mot demokratin. Om vi haft det lika bra eller bättre med en envåldshärskare kan vi inte veta. Om allt varit annorlunda hade allt varit annorlunda. Ställningstagandet för demokrati har att göra med etik men också vad man faktiskt tror är den bästa vägen.

Notera åtminstone att jag inte argumenterade mot demokratin, Fann! Jag talade om en utbredd och felaktig historiesyn och jag talade om socialdemokratin som politisk idé, inte demokratin som samhällsprincip, den är äldre än socialdemokratin.

Dina fascistiska idéer om envåldshärskare som energiutväxlar och skapar offervilja tror jag inte på.

Inte jag heller. På dina idéer om mina idéer alltså. Vad jag vet har jag nämligen inte salufört idéer om att vi skulle återgå till något som liknar Bruneis statsskick. Så menar jag inte. Vad jag har talat om är betydelsen av kungen som fadersfigur, som landsfader. Inte reklampelare. Landsfader. Och precis som fadern har en beslutande roll när man är barn så har kungen en beslutande roll för människor i kulturer som är på ett mer barnliknande stadium. Som Brunei. Sedan inträffar en sorts pubertet med tonårsrevolter och allt, en frigörelseprocess. Alltså, menar jag, även nationellt, kulturellt. På det individuella planet ser det ju väldigt olika ut för olika individer, liksom det ser olika ut för olika nationer, det där med frigörelsen. Många skulle nog gärna ha röstat bort sin far eller röstat in en annan i en viss ålder. Och väljer rentav andra fadersfigurer under en tid. Men sedan, när man är vuxen, då har man sin far igen. Nu inte som en som bestämmer utan som en som välsignar. Det är det jag menar med att vår kung har fått försaka sin världsliga makt (precis som en far får försaka sin makt över sina barn förr eller senare) men att han därigenom kan växa i auktoritet rent andligt. Bli ett föredöme. Välsigna.

Gåvan att välsigna står i direkt proportion till förmågan att försaka.

Det är en naturlag. Annars är välsignelsen inget annat än en vanlig lyckönskning. Men en välsignelse är något annat. Den skiljer sig lika mycket från lyckönskningen som sället från lycka. Att bli välsignad kan förändra en människas liv. Det kan knappast en lyckönskning göra.

Välsignelserna kan komma om och när hans undersåtar mognar en smula och slutar upp med att håna sin konung för diverse personliga karaktärsdrag. Man är knappast mottaglig för välsignelser samtidigt som man hyser ringaktning för den som välsignar. Något annat vore manipulation, inte välsignelse.

Skam är rätt effektivt som mognadsenzym. Det är därför jag hoppas att de som deltar, aktivt eller passivt, i hånfulla och nedvärderande tankar, känslor och rentav yttringar kommer att besinna sig och skämmas. Så att de botas från sin nationella pubertet och blir vuxna en renhjärtad konung.

Att energiutväxling är något reellt och att det kan skapa offervilja är väl ändå inget du ifrågasätter? Vi har båda sett föreläsare både beskriva fenomemet och praktisera det. Även om offerviljan i just det fallet inskränkte sig till viljan att offra en bit av sin tid och sin uppmärksamhet och villighet att förstå svårbegripligheter. Och vad vore väl vilket som helst scenframträdande utan denna energiutväxling?

jn

[Jonas Nystrom]

Jag använder inte kungen som hackkyckling och jag "vet inte att det är dåligt i namngivna diktaturer för att mediedrevet säger så". Jag engagerar mig i Amnesty och vet det därför. Om jag inte visste något skulle jag hålla tyst, då blir det mindre fel

OK, för att det ska bli riktigt, riktigt ofel, kan du då passa på, som god medlem i Amnesty, att berätta om de bruneiska oförrätterna! Jag lyssnar hängivet!

jn

[Fann]

. Men även om det verkligen är just mig du menar så saknar jag distinktionen mellan naiv och renhjärtad. För mig är dessa begrepp alls icke synonyma. .... Det renhjärtade gör inte det. Jag uppfattar inte Kungen som cynisk. Och jag uppfattar inte hans uttalande om Brunei som cyniskt. Eller naivt. Utan just renhjärtat.

Nu hamnar vi i en diskussion om ord betydelser. Den har nog inte så mycket med den andra diskussionen att göra men kan vara intressant ändå: "naiv" betyder förstås "barnslig" men innebörden av begreppet som jag uppfattar det är snarast "omedveten om större sammanhang" eller något i den vägen, alltså en slags omedelbarhet där man inte kan distansera sig till sig själv och sina egna iakttagelser utan utgår från att det man själv är med om är allt som finns att säga om något. Man använder ju benämningen "naiv" nästan uteslutande som något nedstättande. "Naiv" är något man inte borde vara men egentligen behöver det ju inte ha den innebörden. Det är väl det att det bara är i situationer där det ställer till bekymmer att någon är naiv som man anser sig behöva stämpla någon som sådan. "Renhjärtad" har förstås en annan valör och för mig betyder det "utan beräkning" eller något sådant. För mig är det rimligt att tänka sig att man både kan vara naiv och renhjärtad. Men som sagt om kungen ÄR det ena eller andra spelar ingen roll det är sammanhanget som helhet som gör att ett visst uttalande fungerar som det gör.

Att vår välfärd inte beror på demokratin utan att andra hamnade efter är egentligen inget motargument mot demokratin. Om vi haft det lika bra eller bättre med en envåldshärskare kan vi inte veta. Om allt varit annorlunda hade allt varit annorlunda. Ställningstagandet för demokrati har att göra med etik men också vad man faktiskt tror är den bästa vägen.

Notera åtminstone att jag inte argumenterade mot demokratin, Fann! Jag talade om en utbredd och felaktig historiesyn och jag talade om socialdemokratin som politisk idé, inte demokratin som samhällsprincip, den är äldre än socialdemokratin. [/quote]

Nåja ditt resonemang om de korkade svenskarnas uppfattning om vad välfärden beror på sattes i relation till hur det skulle kunna ha varit om vi i stället haft en "operationell monark" , du sade inte att vi kunde haft det lika bra med en folkpartistisk regim så det är lite svårt att uppfatta det du säger som riktat mot annat än parlemantarisk demokrati.

Dina fascistiska idéer om envåldshärskare som energiutväxlar och skapar offervilja tror jag inte på.

Inte jag heller. På dina idéer om mina idéer alltså. Vad jag vet har jag nämligen inte salufört idéer om att vi skulle återgå till något som liknar Bruneis statsskick. Så menar jag inte. Vad jag har talat om är betydelsen av kungen som fadersfigur, som landsfader. Inte reklampelare. Landsfader. Och precis som fadern har en beslutande roll när man är barn så har kungen en beslutande roll för människor i kulturer som är på ett mer barnliknande stadium.[/quote]

Eftersom du är en bildad människa behöver jag inte upplysa dig om att den här sortens resonemang ligger till grund för fascismen. Det var ingen anklagelse utan ett konstaterande. Även om du inte propagerar för att vi ska införa sultanvälde i Sverige för att återfå känslan av landet som enhet och staten framför allt osv så bygger ditt resonemang på idén att det på nåt vis "går utför" och att idéerna om demokrati (som vi har dem) är modenycker och förvillelser uppkomna ur den ahistoriska modernismen. Att det finns någon slags naturlig ordning och en guldålder som vi frångått, därav dagens elände. Om vi bara lyssnade till oss själva skulle vi känna det naturliga och rätta suget efter en allsmäktig fadersgestalt som vi skulle lyda och inordna oss under men istället intellektualiserar vi och förhäver oss och tror oss vara gudar. Typ.

Jag tror också att monarkin kan ha den här betydelsen, detta att en kung ju faktiskt inte KAN abdikera (även om han gör det) på samma sätt som föräldrar alltid kommer att vara föräldrar, men den sortens monarki som vi utgår från är ju även den en konstruktion. För inte så hemskt länge sen valde man kung (hövding). Och inom näringslivet ärver man ju också styrelseuppdrag och VD-positioner även om det inte ser ut så på papperet. Så den där gudolmiga unicitetetn i rakt nedstigande led sedan urminnes tider håller inte riktigt. Att avsaknaden av värdslig makt skulle kunna öka den andliga är förstås en intressant tanke och kanske är det därför vi behåller något så otidsenligt? Men jag har svårt att riktigt tro på den - om det beror på mognadsgrad eller nåt annat vet jag inte - men just närheten till pormaskarna och trivialiteterna gör att det blir mer skvaller och såpa över det än välsignelse. Men det är en vacker tanke. Skriv till prins Charles! Han gruvar sig säkert över framtiden...

Att energiutväxling är något reellt och att det kan skapa offervilja är väl ändå inget du ifrågasätter? Vi har båda sett föreläsare både beskriva fenomemet och praktisera det. Även om offerviljan i just det fallet inskränkte sig till viljan att offra en bit av sin tid och sin uppmärksamhet och villighet att förstå svårbegripligheter. Och vad vore väl vilket som helst scenframträdande utan denna energiutväxling?

jn

hmmmm. Nu missförstod du mig. Det är klart att jag förstår att man inte skakar händer i luften. Och att det kan ske just energiutväxling vid sådana möten. Men att en kung skulle kunna hålla ihop ett folk och en stat på det viset tror jag inte på. Det kanske inte är betydelselöst ur den aspekten men för att det där ska hända måste något annat redan finnas där och om det inte gör det så får det ingen annan effekt än att det var häftigt att skaka hand med en kändis.

[etna]

OK, för att det ska bli riktigt, riktigt ofel, kan du då passa på, som god medlem i Amnesty, att berätta om de bruneiska oförrätterna! Jag lyssnar hängivet!jn

Om det ska bli riktigt ofel så blandar vi inte in mig Vänd dig med förtroende till Amnesty eller till UD. Etnas utbrott förresten...hoppas du inte skrev det på allvar!? Isåfall har du mycket att vänta dig