alla människor, och jag är säkert inkluderad här trots att jag per definition inte är medveten om det, försöker rationalisera sina värderingar och agerande. Ibland lyckas vi, ibland inte. Det stora problemet är nog dock att vi själva inte vet om vi har lyckats, eller om det bara känns som att vi har lyckats. Samtidigt är irrationellt rationaliserande lite av ett slumpspel som kan ge fördelaktiga konsekvenser, eller orsaka mycket tragiska misstag. Inte bara för oss själva, utan även för de runt omkring oss.
För mig verkar det oändligt viktigt för mänsklighetens framtid att försöka bota denna irrationella rationalisering, men hur skulle man kunna göra det? Eliminera känslor? Öka intelligens? Någon speciell form av utbildning? Alla idéer och tankar är välkomna.
Bota irrationellt rationaliserande?
Moderator: Moderatorgruppen
Filosofi
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
vad får dig att tro att vi alla rationaliserar våra upplevelser ?
jag försöker att vara objektiv samtidigt och jag skriver mycket skit,
folk tröttnar på mitt dravvel och jag drar vidare till nästa place.och gör livet outhärdligt för någon annan stackare.
jag ser inget rationaliserande i mig, önskar däremot att jag rationaliserade någon gång istället.
Det enda jag kan rationalisera är att vissa personer fastnar i sinnet för evig tid.
jag försöker att vara objektiv samtidigt och jag skriver mycket skit,
folk tröttnar på mitt dravvel och jag drar vidare till nästa place.och gör livet outhärdligt för någon annan stackare.
jag ser inget rationaliserande i mig, önskar däremot att jag rationaliserade någon gång istället.
Det enda jag kan rationalisera är att vissa personer fastnar i sinnet för evig tid.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Irrationaliteten kommer nog att vara relativ ett bra tag till, och frågan är om man i huvudtaget kan tala om huruvida något är mer eller mindre rationellt som ändå inte är rationellt. Men känslorna ska man ta på allvar. Om du ska välja mellan att gå efter hur du tänker och hur du känner, så gå på känslorna. Känslorna är det slutgiltiga resultatet av din total medvetenhet och intelligens, och inte bara ett ytligt reflekterande. Undantag från denna regel är om du har dåligt med erfarenheter, då gör du bättre i att lyssna på andra människors känslomässiga utfall, de som har mer erfarenhet än dig. Vidare om du mediterar så behöver inte känslorna vara "blinda" utan du kan lär dig att uppmärksamma den medvetenhet som är länkad till dina känslor. Det blir då inte det klassiska ytliga tänkandet VS känslorna. Men erfarenhet/innehåll tycks gå först, sedan förmåga till bearbetning, och sedan lyhördhet inför sina känslor. Filosofin är mer som ett stymedel när vi är dysfunktionella, men även en guide som visar på huruvida det är någon ide att gå på egna erfarenheter och känslor, eller om man ska lyssna mer på andra ett tag. Det allra viktigaste är att inte behålla sitt försvar gentemot andra människors erfarenhet och känslor till varje pris, att vara öppen inför det som är större än en själv. Det gäller inte enbart i relation till människor, utan till allt det som existerar. Vi tenderar dock att förminska vår potentiella utveckling genom att vi tror oss veta allt och således inte ser fortsättningen på våra egna erfarenheter. Snacket och "tänkandet" är överskattat. Viktiga erfarenheter får vi genom att dela känsloupplevelser med annat levande. Inte för att känslorna i sig är viktiga, utan för att det är en bekräftelse på att något viktigt kommer fram. Men som sagt huruvida dessa känslor vittnar om storhet eller ej är beroende av personens erfarenheter.
Mr.M skrev:vad får dig att tro att vi alla rationaliserar våra upplevelser ?
Jag tror inte att ALLA rationaliserar, men genom den info jag får genom media ( propaganda eller ej ) uppfattar jag det som att de flesta rationaliserar deras agerande, hur irrationellt de än må vara. Favorit exempel är att hota folk...
Jag ska döda dig!
Jag ska skada dig!
Jag ska XXXXX dig!
Om en person verkligen ville åsamka skada till en annan person, vore det ju rent korkat att förvarna den personen om detta. Det smarta vore ju att hålla käft, ligga i bakhåll, och slå till när personen är som minst uppmärksam.
Ändå är olaga hot tämligen vanliga. Jag har råkat ut för dem, och de flesta andra har säkert gjort det också. Om alla vore helt rationella borde väl detta inte hända? Då borde väl fällor och bakhåll vara mer vanliga än olaga hot. Eller?
Johan Ågren skrev:Irrationaliteten kommer nog att vara relativ ett bra tag till, och frågan är om man i huvudtaget kan tala om huruvida något är mer eller mindre rationellt som ändå inte är rationellt. Men känslorna ska man ta på allvar. Om du ska välja mellan att gå efter hur du tänker och hur du känner, så gå på känslorna. Känslorna är det slutgiltiga resultatet av din total medvetenhet och intelligens, och inte bara ett ytligt reflekterande. Undantag från denna regel är om du har dåligt med erfarenheter, då gör du bättre i att lyssna på andra människors känslomässiga utfall, de som har mer erfarenhet än dig. Vidare om du mediterar så behöver inte känslorna vara "blinda" utan du kan lär dig att uppmärksamma den medvetenhet som är länkad till dina känslor. Det blir då inte det klassiska ytliga tänkandet VS känslorna. Men erfarenhet/innehåll tycks gå först, sedan förmåga till bearbetning, och sedan lyhördhet inför sina känslor. Filosofin är mer som ett stymedel när vi är dysfunktionella, men även en guide som visar på huruvida det är någon ide att gå på egna erfarenheter och känslor, eller om man ska lyssna mer på andra ett tag. Det allra viktigaste är att inte behålla sitt försvar gentemot andra människors erfarenhet och känslor till varje pris, att vara öppen inför det som är större än en själv. Det gäller inte enbart i relation till människor, utan till allt det som existerar. Vi tenderar dock att förminska vår potentiella utveckling genom att vi tror oss veta allt och således inte ser fortsättningen på våra egna erfarenheter. Snacket och "tänkandet" är överskattat. Viktiga erfarenheter får vi genom att dela känsloupplevelser med annat levande. Inte för att känslorna i sig är viktiga, utan för att det är en bekräftelse på att något viktigt kommer fram. Men som sagt huruvida dessa känslor vittnar om storhet eller ej är beroende av personens erfarenheter.
Jag skulle kunna göra en lång utläggning på hur och varför man inte ska lita på sina känslor, exakt varför de INTE är en summa av alla sinnen ( inklusive medvetande ) osv osv...men den mest effektiva sättet att få dig själv att kritisera din egen värdering är att påpeka:
Dina ord skulle likväl kunna ha yttrats av en muslimsk självmordsbombare. De lystrar uppenbarligen inte på rationella argument, utan enbart på deras egna känslor.
"Om du ska välja mellan att gå efter hur du tänker och hur du känner, så gå på känslorna." säger du, men förstår du riskerna med det? Terrorister följer denna princip.
"Känslorna är det slutgiltiga resultatet av din total medvetenhet och intelligens, och inte bara ett ytligt reflekterande. Undantag från denna regel är om du har dåligt med erfarenheter, då gör du bättre i att lyssna på andra människors känslomässiga utfall" säger du, men vad om de ungdomar som blir lärda av vuxna terrorister? Som blir sålda till militanta extremist kulter? De finner sig i en situation där alla andras "känslomässiga utfall" bjuder in till bombattentat.
"Filosofin är mer som ett styrmedel när vi är dysfunktionella" säger du, som om att friska inte behöver filosofi. Men säg mig, hur vet vi då om vi är dysfunktionella?
"Snacket och "tänkandet" är överskattat" säger du. Jag undrar hur du tror världen skulle se ut ifall vi inte hade haft möjligheten att diskutera vad som är tex god och dålig moral?
Kära Johan Ågren, jag vet att du är supermod på detta forum, och jag har även undersökt om jag har vart villig att delta i de andra aktiviteterna du erbjuder. Jag är därför också medveten om att du har makten att banna mig från allt vad filosofi för outbildade heter. Men trots dessa faror måste jag ändå säga, av ren ärlighet, att du har inte som helst aning om vad du talar om. Jag tänker inte sockersöta mina ord utan säger direkt, du är inte speciellt insiktsfull. Du behöver en god dos uppmärksamhet om vad som händer i världen, och varför det händer. Dina idéer kanske , bara kanske, funkar i Sverige, men Sverige är en mycket liten plats i världen. Terrorister gör sina brott pga KÄNSLAN de har. Krig startas pga att olika folk har olika övertygelser, dvs, starka känslor, om vad som är rätt och fel. Deras "känslomässiga utfall".
Det är sällan som jag, en agnostiker, säger detta, men du har helt fel. Känslor är inte pålitliga för ett öre. Vissa känslor kan användas, likt verktyg, för att skapa en bättre värld, men vi måste alltid hålla ett öga på våra känslor, för om de går okontrollerat.......tredje världskriget är bara början!
Jag önskar dig en mindre naiv syn på verkligheten.
PS. Jag hoppas att jag fortfarande är välkommen på detta forum, men jag kommer inte uppoffra min ärlighet för det.
Okunnig skrev:dokido skrev:jag förstår inte riktigt frågeställningen - okunnig
kan du ge några exempel på hur det ser ut?
Se mitt svar ovan
ja det räckte inte för att jag skulle kunna tolka din grundfråga
jag prövade att slå upp i wiki men det hjälpte inte mycket
enda som stod där var att man lurar sig själv med att tolka sin egen aktion som positivare än vad den är
jag antar att det är nåt sånt du menar
men jag får inte ihop det med dödshot
dessutom irrationellt rationellt betende komplicerade ytterligare
mitt bibliotek är tyvärr nedpackat
jag har inte läst psykologi så jag förstår inte
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Okunnig,
var kommer det här med att jag ska banna dig, bara för att du inte håller med mig, ifrån? Och vad är det för "andra aktiviteter" du talar om? Har bara tillgång till min iphone just nu, så jag får svara i kväll. Men titta en gång till på mitt inlägg, och om det inte är så att jag anser att det är något som föreligger känslorna, och att jag således inte anser dem vara absoluta/primära rättesnören. Vidhåller att känslorna är en syntes av den information subjektet bär på. All form av indoktrinering påverkar naturligtvis detta utfall negativt. Känslorna är således den subjektiva förståelsens egentliga utfall, eventuella tankar som inte ingår i denna syntes är innehållslösa ord som inte peraonen intuitivt förstår. Eländet i världen grundar sig således varken på dåliga tankar eller känslor, utan erfarenhetsmässig indoktrinering, vilket jag skrev ovan. Nej nu kan jag inte skriva längre på telefonen!
var kommer det här med att jag ska banna dig, bara för att du inte håller med mig, ifrån? Och vad är det för "andra aktiviteter" du talar om? Har bara tillgång till min iphone just nu, så jag får svara i kväll. Men titta en gång till på mitt inlägg, och om det inte är så att jag anser att det är något som föreligger känslorna, och att jag således inte anser dem vara absoluta/primära rättesnören. Vidhåller att känslorna är en syntes av den information subjektet bär på. All form av indoktrinering påverkar naturligtvis detta utfall negativt. Känslorna är således den subjektiva förståelsens egentliga utfall, eventuella tankar som inte ingår i denna syntes är innehållslösa ord som inte peraonen intuitivt förstår. Eländet i världen grundar sig således varken på dåliga tankar eller känslor, utan erfarenhetsmässig indoktrinering, vilket jag skrev ovan. Nej nu kan jag inte skriva längre på telefonen!
Jag slog upp "rationell" och "rationalisering" i en ordbok för jag visste inte precis vad det betydde men jag tycker att det är ett ganska luddigt ord. Tex. i ditt exempel ovan; bara för att man bokstavligen säger att man ska göra en sak så behöver man ju inte mena det. Ibland säger man något men menar något helt annat, i ett syfte som är svårt att förklara. Är det rationellt att ljuga? Endel hävdar att man alltid skall tala sanning. Ur mitt perspektiv är det en väldigt svår fråga. Jag vet inte om det är rationellt att hota folk (idealistiskt sett i någon viss mening eller liknande), men om man nu inte har bättre sätt att gå till väga så kan jag tänka mig att hot kan fungera som självförsvar.Okunnig skrev:Mr.M skrev:vad får dig att tro att vi alla rationaliserar våra upplevelser ?
Jag tror inte att ALLA rationaliserar, men genom den info jag får genom media ( propaganda eller ej ) uppfattar jag det som att de flesta rationaliserar deras agerande, hur irrationellt de än må vara. Favorit exempel är att hota folk...
Jag ska döda dig!
Jag ska skada dig!
Jag ska XXXXX dig!
Om en person verkligen ville åsamka skada till en annan person, vore det ju rent korkat att förvarna den personen om detta. Det smarta vore ju att hålla käft, ligga i bakhåll, och slå till när personen är som minst uppmärksam.
Ändå är olaga hot tämligen vanliga. Jag har råkat ut för dem, och de flesta andra har säkert gjort det också. Om alla vore helt rationella borde väl detta inte hända? Då borde väl fällor och bakhåll vara mer vanliga än olaga hot. Eller?
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Ordet används inom filosofin utifrån rationalismen, och då avses främst "förnuftighet", att tänka logiskt. Sedan används ordet i vanligt tal om hur vi agerar bäst för att uppnå ett mål. De två betydelserna kan således stå i konflikt med varandra. Vi kan agera rationellt utan att det är särskilt förnuftigt. Ett exempel är nazisterna under kriget som agerade väldigt rationellt utifrån sina utsatt mål, men de var ändå inte särsilt förnuftiga. Utgången av kriget hade inte ändrat detta. Det kan vara en rationell lösning att gasa ihjäl människor, men det är inte vidare rationellt.
Människor är ju inte alltid rationella, som när jag hävdar att det inte finns något som är värt att dö för och då bemöts med följdfrågan, men dina barn då, om någon hotar dem, skulle du inte offra dig för deras skull?
Om inget är värt att dö för, så skulle det ju inte heller vara värt att riskera sitt liv för den som hotade mina barns liv, det vore ju i så fall annars en motsägelse av mig att hävda mitt påstående. Men här tar det stopp i huvudet på vanligt folk, de klarar inte av att förlänga frasen till allt och alla, då allt de endast tolkat in, är att det utifrån deras följdfråga inte är värt att dö för sina barn enligt mig.
Apropå hot är ju de oftast bara en verbal missnöjesförklaring, person x är missnöjd med person y, varpå x visar detta genom att hota y och de flesta stannar ju vid detta hotet, väldigt få omsätter det till en verklig handling. Missnöjet kan ha rationella grunder, men å andra sidan kan orsaken till kontroversen vara hur irrationell som helst, som när pengar är inblandade, lite trycksvärta på ett papper, hur rationellt är det att låta pengar styra över förnuftet?
Om inget är värt att dö för, så skulle det ju inte heller vara värt att riskera sitt liv för den som hotade mina barns liv, det vore ju i så fall annars en motsägelse av mig att hävda mitt påstående. Men här tar det stopp i huvudet på vanligt folk, de klarar inte av att förlänga frasen till allt och alla, då allt de endast tolkat in, är att det utifrån deras följdfråga inte är värt att dö för sina barn enligt mig.
Apropå hot är ju de oftast bara en verbal missnöjesförklaring, person x är missnöjd med person y, varpå x visar detta genom att hota y och de flesta stannar ju vid detta hotet, väldigt få omsätter det till en verklig handling. Missnöjet kan ha rationella grunder, men å andra sidan kan orsaken till kontroversen vara hur irrationell som helst, som när pengar är inblandade, lite trycksvärta på ett papper, hur rationellt är det att låta pengar styra över förnuftet?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster